Den första offentliga androidmobilen HTC Dream släpptes den 22:a oktober 2008 i USA. Enheten hade en 3,2-tumsskärm med HVGA-upplösning och 180PPI i pixeldensitet. Bokstavsförkortningen HVGA står för ”half-size VGA” vilket innebär 320 x 480 pixlar. Först hösten därefter tog Android klivet upp till WVGA (480 x 800) och snarlika FWVGA i och med enheter som Acer Liquid S100 och Motorola Milestone. Dessa enheter hade en markant högre pixeltäthet kring 270PPI.

Både HVGA och till och med QVGA utgjorde dock normen och det dröjde till 2011 innan många av de nya androidmobilerna som släpptes begåvats med WVGA-upplösning. Om man kikar på statistiken för androidenheter i Sverige ser man att ungefär hälften av alla enheter sedan starten antingen har WVGA-upplösning (23 %) eller HVGA-upplösning (21 %).

I början av sommaren 2011 kom nästa lilla milstolpe i mobilupplösning i Sverige tack vare HTC Sensation och dess qHD-skärm. Det innebär 540 x 960 pixlar och upplösningen har fått sitt namn genom att det är exakt en fjärdedel av så kallad ”Full HD” (1080p). Eftersom Sensation hade en för den tiden ovanligt stor skärm på 4,3 tum blev det inga rekord i pixeltäthet. Skillnaden i upplösning blev dock mycket tydlig om man jämförde Sensation (qHD) och den lika stora Samsung Galaxy S2 (WVGA) sida vid sida, då alla grafiska element i Galaxy S2 nästan framstod som så maffiga att de var anpassade för synskadade.

I slutet av 2011 kom Samsung Galaxy Nexus vilket blev den första mobilen med HD-upplösning i Sverige. De 720 x 1280 pixlarna lyckades dessutom dra upp pixeldensiteten till 316PPI trots att skärmen var den största hittills. Våren 2012 satte Sony rekord i pixeltäthet genom Xperia S med sina 342PPI som den uppnår genom att ha HD-upplösning på en 4,3-tumsdisplay. Det är ett rekord som i Sverige fortfarande inte överträffats, även om andra enheter nått samma pixeldensitet.

Som många säkert känner till är 1080p-upplösning en ny trend för nästa våg av toppmodeller i androidmobilvärlden. Upplösningen kallas FHD (”Full HD”) och innebär 1920 x 1080 pixlar. Skillnaden mot 50-tumsteveapparater eller 22-tumsmonitorer som också har lika många pixlar är att dessa pixlar naturligtvis är utspridda över en väldigt mycket mindre yta på mobiler, i det här fallet fem tum. Det gör att de sitter enormt tätt, så tätt att densiteten ligger på 440 pixlar per tum.

Några av de kommande 1080p-mobilerna är Oppo Find 5 och HTC Butterfly. Det sägs dessutom att både LG och Samsung kommer släppa 1080p-telefoner under första halvan av 2013. Full HD för mobiler har delat in teknikintresserade i två läger. Vissa ser fram emot 1080p och tycker det är en naturlig utveckling medan andra anser att det är helt onödigt att ha så många pixlar på så liten yta.

Belackarna menar att den högre pixeltätheten inte tillför något, att det mänskliga ögat inte kan uppfatta skillnaden, att det är en gimmick som bara försämrar batteritiden och gör att grafikdelen får arbeta mer på grund av att fler pixlar måste skyfflas runt. De ser hellre framsteg på andra punkter som förbättrad batteritid.

Det ena behöver dock inte utesluta det andra. Samtidigt som jag förstår varför vissa ställer sig skeptiska välkomnar jag själv 1080p-vågen och ska försöka förklara varför. Som tidigare nämnts började Android med 153 600 pixlar (HVGA) och 180PPI för fyra år sedan. Vissa som precis bytt upp sig från en dumbphone tyckte sannolikt att skärmen var fantastisk.

I takt med att våra referensramar vidgas ändras vår uppfattning om vad som är en bra skärm. De som är vana vid HD-displayer med över 300PPI skulle idag tycka att skärmen på HTC Dream är förskräcklig. Dagens 720p-displayer (förutsatt att själva skärmen är bra) är naturligtvis skarpa och inbjudande. Därmed inte sagt att skärmarna inte kan bli ännu bättre.

En fördel med den ökade upplösningen är inte bara skärpan utan även att skärmen kan rymma mycket mer simultan information. Testa att sänka upplösningen på er datormonitor rejält. Det kommer knappt få plats några ikoner på skrivbordet, det kommer inte gå att få översikt över bilder, hemsidor och text – det blir helt enkelt opraktiskt att arbeta. Den högre upplösningen gör att man kan se mer information på skärmen på en och samma gång och skärpan tillåter att även små element blir lättläsliga. Hur stora objekten är styrs förvisso även av DPI/dot pitch.

Mobiler kommer sannolikt förr eller senare ersätta datorer för vanliga användare som mest surfar, chattar, tittar på film, lyssnar på musik och pratar i Skype. Smartphones kommer gå att förvandla till stationära system genom att kopplas till skärmar och skal. I delar av Afrika används ofta redan mobiler som ersättning för de dyrare och mer svåråtkomliga datorerna. Fram till den dagen våra smartphones verkligen blir våra nya datorer är det helt logiskt att de fortsätter få kraftfullare chip och större, bättre och mer högupplösta skärmar.

Full HD på mobiler underlättar även delningen av information till andra 1080p-skärmar som TV-apparater och datormonitorer. Belackarna borde även begrunda alternativet: att stanna utvecklingen och alltid låta mobilskärmarna kretsa kring 300PPI? Det känns lite bakåtsträvande. Människosläktet nöjer sig sällan utan strävar framåt och tur är väl det, annars hade vi inte kommit särskilt långt sedan stenåldern.

En vän som är teknikintresserad men egentligen inte särskilt insatt berättade entusiastiskt om hur han upplevde innehållet på Apples senaste bärbara dator med mycket hög upplösning. Det var för honom nästintill skrämmande hur levande, skarpt och tydligt han uppfattade allt: det kändes som om informationen inte låg inuti skärmen utan han upplevde nästan innehållet som verkliga objekt.

En annan vän hade i mitten av 2000-talet en datormonitor av det äldre slaget. Jag fick bokstavligen ont i ögonen av att titta på den. Det visade sig att det satt ett tjockt lager damm över skärmen, att uppdateringsfrekvensen bara låg på 60Hz (max var 75Hz) och att skärmen inte ens var inställd på den högsta tillåtna upplösningen. Efter att vi åtgärdat detta kunde mina ögon vila ut, medan han knappt märkte någon skillnad.

Poängen med dessa anekdoter är att vissa sannolikt inte kommer märka någon skillnad mellan 720p och 1080p på mobiler medan andra kommer låta sig tjusas av de nya pixlarna. Jag vet själv inte vilken skara jag tillhör eftersom jag ännu inte fått tillfälle att testa en 1080p-telefon, men jag välkomnar i vilket fall utvecklingen. Tycker man inte om trenden lär det finnas gott om 720p-mobiler att välja mellan i flera år till.