Introduktion
När vi recenserade Sony Ericssons Xperia neo så upplevde vi det som att vi mer eller mindre testade en mindre version av flaggskeppet Xperia arc. Det mesta utöver design och storlek var hart när identiskt, och det märktes. När Sony Ericsson nu presenterar Xperia ray så är det i grund och botten mer av samma vara – fast i ett betydligt mindre format. Under skalet finner vi bland annat samma androidversion och gränssnitt, samma hårdvaruplattform från Qualcomm, samma mängd RAM, en skärm med samma upplösning samt en kamera med lika många megapixlar.

Xperia ray sticker dock genast ut betydligt mer än storebror neo och den gör det tack vare sina ytterst nätta yttermått, sin låga vikt och ett chassi som åtminstone delvis är av metall – något som inte hör till vanligheterna med Sony Ericssons androidtelefoner som genomgående är av plast.

I den här recensionen har vi som alltid utsatt telefonen för en rad hårda test, både via syntetiska benchmarkprogram och genom att helt enkelt använda telefonen i verkliga världen på ett normalt, men intensivt, vis. Vad är det som skiljer ray från konkurrenterna? Vad talar för att just ray är värd just dina pengar? Som vanligt hoppas vi med vår recension kunna ge er svaret på dessa frågor – och mer därtill.

I kartongen

Xperia ray når ut till oss konsumenter i en vit och grön kartong som på sedvanligt Sony Ericsson-vis är ganska oansenlig och tråkig och kartongen upplevs dessutom som onödigt stor – en kartong med halva storleken hade varit mer än nog för aktuellt innehåll. Vi vet att Sony Ericsson jobbar hårt på miljöbiten, så en onödigt stor kartong känns aningen kontraproduktivt ur logistiksynpunkt.

Vad som emellertid är av betydligt större intresse är kartongens innehåll. Då vi öppnar kartongen möts vi som alltid numera av telefonen, inslagen i skyddsplast, i ett fack för sig, allra överst i kartongen. Under det övre facket finner vi de medföljande tillbehören, samt dokumentationen i ett eget fack. Innehållet i vår kartong är som följer:

* Sony Ericsson Xperia ray (svart)
* Batteri, Li-Ion, 1500 mAh
* Batteriladdare med USB-port, 5V 0.85A, GreenHeart-märkt
* USB -> microUSB-kabel
* 4 GB microSD-kort (prestandaklass okänd, uppmätt skrivhastighet cirka 5 MB/s)
* Trådburet stereoheadset (3.5mm-plugg) med svarsknapp (ej mediakontroller)
* Dokumentation

Vi kan i vanlig ordning inte garantera att innehållet i vår kartong exakt matchar innehållet i kartongerna hos de olika mobiloperatörerna och återförsäljarna, men utöver det medföljande minneskortet och stereoheadsetet så gissar vi att skillnaderna är få.

Utseende, byggkvalité och konstruktion

Utseendet är som alltid en smaksak, men vi på redaktionen är från första stund rörande överens om att det här är en av de allra läckraste androidtelefonerna på marknaden. På bild gör ray sig inte på långa vägar lika bra som i verkligheten – eller i handen. Vi gillar den här designen skarpt.

Till skillnad från övriga telefoner i Sony Ericssons androidflotta så har Xperia ray fått ett mycket välkommet tillskott i form av en metallram på vardera sidan om telefonens front. Sony Ericsson har tidigare genomgående använt plast för hart när alla delar av chassit och skalet, så detta är en välkommen ändring som genast gör att telefonen andas lite mer kvalité. Det ser snyggt ut och det känns bra i handen.

Byggkvalitén är förmodligen den högsta vi har sett i Sony Ericssons androidflotta och såväl material som passform håller toppklass. Möjligen med en liten invändning mot att Hem-knappen på telefonens front har en vass överkant och glappar en gnutta då vi låter tummen löpa från skärmen och ner över den vassa överdelen av knappen. Det känns inte helt ”premium” till skillnad från telefonen i övrigt.

Bakstycket sluter helt tätt kring chassit utan att vare sig glipa eller ge ifrån sig missljud då vi försiktigt klämmer och bänder på telefonen. Vi vet att metalldelarna på telefonens sidor inte bara är en ren designhistoria – de är enligt dokumentationen till telefonen en del av telefonens aluminiumchassi. Sina nätta mått och sin låga vikt till trots så är ray gedignare än någon annan telefon ur Sony Ericssons androidflotta och vi inser att det är lite som att svära i kyrkan, men Xperia ray andas HTC-kvalité.

Knappsats, styrdon, anslutningar och sensorer

På telefonens front finner vi endast en fysisk knapp, den halvmåneformade Hem-knappen, i telefonens nederkant. Snett ovan denna, till höger respektive vänster, finner vi Tillbaka- och Meny-knapparna, båda av kapacitiv typ (”touchknappar”). Dessa fungerar precis som de flesta andra touchknappar numera; det vill säga tillfredsställande men kan ibland kräva ett extratryck för att reagera.

Telefonens högersida är helt slät sånär som på volymknappen (+/-) i enhetens överkant och vänstersidan är i sin tur helt slät sånär som på USB-porten (USB OTG-kompatibel), även den i enhetens överkant. I huvudänden finner vi strömknappen, som även agerar låsknapp för skärmen, centrerad mitt på ovansidan och till höger om knappen finner vi 3.5 mm-anslutningen för hörlurar. Alla fysiska knappar är lätta att känna sig till i blindo och de förmedlar, strömknappen undantaget, ett tydligt klick efter att ha erbjudit lagom stort motstånd.

Telefonens fotände saknar anslutningar och knappar, men vi finner mindre perforeringar för samtalsmikrofon samt en koppling för en handledsrem. På bakstycket ser vi kameralinsen med tillhörande LED-lampa (ej blixt, bara lampa) i överkant och strax till höger om LED-lampan ett litet hål för den sekundära mikrofonen vilken är avsedd att fånga upp och filtrera bort bakgrundsljud. I bakstyckets nederkant finner vi en liten öppning för den externa högtalaren.

På fronten, ovan skärmen, finner vi utöver högtalaren för telefonsamtal även kameralinsen för videosamtal samt en ljussensor för automatisk reglering av skärmens ljusstyrka och en närhetssensor vilken känner av och stänger av skärmen om du håller telefonen mot huvudet vid telefonsamtal. Detta för att dels spara batteri och dels för att undvika att man av misstag ”trycker” på skärmen med kinden.

Mottagning, datahastigheter och ljudkvalité

Vi har under vår tid med ray inte funnit mycket att klaga på vad gäller mottagningen. Vi noterar en viss känslighet för det så kallade dödsgreppet, men det förväntade vi oss med tanke på hur liten telefonen är – den försvinner nästan helt och hållet då vi kopplar ett grepp om den med ena handen. I en direkt jämförelse med HTC Desire HD så är mottaggningen aningen vassare – åtminstone om man törs lita på mottagningsstaplarna i statusfältet. Nästan exakt samma sak gäller Wi-Fi, även om vi vad gäller Wi-Fi-mottagningen tycker oss se en större känslighet vad gäller ”dödsgreppet”.

Datahastigheterna via HSxPA, max 7.2 Mbit/s ner och 5.76 Mbit/s upp enligt specifikationsbladet, motsvarar nästan exakt alla andra telefoner vi har testat under 2011; vi ”maxar” vårt 3G-abonnemang och får ut runt 5-6 Mbit/s ner och 2 Mbit/s upp. Variationerna vi ser handlar om mobilnätets dagsform mer än på telefonen i sig. Via Wi-Fi mäter vi upp cirka 18 Mbit/s vid nedladdning och 6 Mbit/s vid uppladdning. Wi-Fi-testet utför vi för att vara säkra på att yttre omständigheter hålls till ett minimum via FTP på det lokala nätverket genom en 802.11n-kompatibel router.

Ljudkvalitén vid telefonsamtal är i vår ände god, mycket god, och vi gissar att detta till stor del beror på den sekundära mikrofonen som fångar upp och filtrerar bort bakgrundsljud och oväsen. Motparten har inget att klaga på heller, utan de uppfattar vad vi säger utan ekon, skrap eller låg volym.

Den externa högtalaren, placerad i nederkant på telefonens bakstycke, håller i vanlig Sony Ericsson-anda god kvalité. Ljudet är för att vara en telefonhögtalare relativt fylligt och maxvolymen är god – i allmänhet utan att det börjar spraka. Ljudnivån är dock inte riktigt i nivå med Sony Ericssons fjolårstelefoner vilka till mångas glädje, inte minst de som ofta befinner sig i bullriga miljöer, var mycket högljudda.

Vi har dessvärre inte haft möjlighet att med RightMark Audio Analyzer mäta upp ljudbilden i Xperia ray inför den här recensionen, men vi kan konstatera att vårt subjektiva intryck av ljudkvalitén via 3.5mm-jacket och ett par AKG 420-lurar är mycket god. Vi vill dock poängtera att ingen på redaktionen är en tvättäkta audiofil med finsmakarens skarpa hörsel, så för er som lägger osedvanligt stor vikt vid ljudet så rekommenderar vi att ni tar med er era favorithörlurar och går till lämplig återförsäljare för att provlyssna telefonen.

GPS och positionering

I vårt GPS-test försöker vi i vanlig ordning skapa oss en bild av hur väl enhetens GPS-enhet fungerar. Testet går ut på att vi tar med oss aktuell telefon eller tablet och en referensenhet på en gång- eller cykeltur i stads- och parkmiljö och låter den av Google utvecklade appen My Tracks spela in rutten. Stads- och parkmiljöer är tuffa miljöer för en GPS, då den fria sikten mot satelliterna ofta är skymd av byggnader och träd, så om en enhet presterar väl i vårt test så torde den fungera ännu bättre i mindre krävande omgivningar.

Ovan ser vi Xperia ray (röd linje) ställd mot det större syskonet Xperia neo (blå linje) och vi kan konstatera, som vi har gjort förut, att Sony Ericssons androidtelefoner 2011 håller en godkänd nivå, men är inte riktigt lika bra som de allra bästa. Vi ser en rutt som till 90% följer vår faktiska gångrutt väldigt väl, men som då och då tappar positionen och sticker iväg några tiotal meter innan den åter hittar tillbaka till rätt koordinater. Allt som allt så är GPS:en i Xperia ray bra och låser mot satelliterna på under en halvminut och torde vara exakt nog för de allra flesta.

Bildskärmen och digitizern

Sony Ericsson har utrustat Xperia ray med en 3.3 tum stor – eller liten – FWVGA-upplöst (480×854 pixlar) LCD TFT-skärm ur Sonys ”Reality Display”-serie, vilken i sin tur bygger på Sonys Mobile BRAVIA Engine. Detta innebär, åtminstone på pappret, att skärmen håller hög klass vad gäller bildkvalité. Vidare innebär det, på pappret, att strömförbrukningen främst vid filmtittande blir betydligt lägre än motsvarande konkurrerande skärmar.

Vi kan konstatera att rays skärm, precis som övriga telefoner ur Sony Ericssons androidflotta 2011, håller hög kvalité även om ett par svagheter finns. Färgåtergivningen håller toppklass och vi tvivlar inte på Sony Ericssons uppgifter att skärmen levererar 16 miljoner nyanser. Skärpan är knivskarp, till stor del tack vare en relativt hög upplösning och en liten skärm; 297 PPI talar sitt tydliga språk och är inte långt ifrån pixeldensiteten på den så omtalade iPhone 4-skärmen; 326 PPI. Vi har mycket svårt att kunna se de enskilda pixlarna, även om det är fullt möjligt på kortare avstånd.

Vi nämnde i stycket ovan att skärmen har en del svagheter. Främst handlar det om ganska dåliga betraktningsvinklar – redan vid uppskattningsvis 45 grader så kan till och med svart text på vit bakgrund bli svårläst, åtminstone vid små typsnitt. Detta är för all del inte ett problem som har jättestor praktisk betydelse, man håller trots allt i regel skärmen riktad mot sig då man använder telefonen, men då telefonen ligger på ett bord och det ringer så kan du tvingas plocka upp luren för att kunna se vem det är som ringer. Till det positiva hör dock att skärmen är mycket ljusstark, långt bättre än neo som vi jämförde med under utomhusdelen av testet. Läsbarheten i fullt dagsljus är tack vare den ljusstarka bakgrundsbelysningen mycket bra och vi upplever den som en av de bästa skärmarna vi har testat genom åren vad berör läsbarhet i fullt dagsljus.

Skärmens digitizer, det pekkänsliga ytskiktet på skärmen, håller hög klass men har under vår testperiod uppvisat en del problem med okänslighet. Ibland slutar skärmen helt enkelt att svara på våra tryck. Ibland kan det vara en knapp som inte svarar förrän efter det tredje försöket och ibland handlar det om att skärmen slutar svara på ”svep” i listmenyer eller i webbläsaren. Även om detta inte sker ofta, kanske 5-10 gånger per dag vid intensivt användande, så är det väldigt frustrerande då det sker. Vi vet inte riktigt vad detta beror på, vi har med hjälp av diverse diagnosappar för pekskärmar kunnat se att rays skärm är både snabb och exakt, så de här problemen verkar vara mjukvarubaserade (något händer och skärmen slutar svara i ett par sekunder) på ett eller annat vis – kanske kan en framtida mjukvaruuppdatering lösa problemen.

När digitizern väl fungerar, vilket den gör minst 99% av tiden, så fungerar den precis så bra som förväntat. Då vi med appen Input Benchmark mäter upp uppdateringsfrekvensen så noterar vi ett snitt på respektabla 58 Hz och då vi mäter upp antalet simultana tryckpunkter så… stöter vi på problem av det lustigare slaget. Vi får inte, hur vi än trycker och pekar, plats med fler än åtta korvfingrar på den nätta skärmen, så vi vet inte vad skärmens övre gräns är. Allt vi kan göra är att konstatera att den klarar av minst åtta tryckpunkter vilket är mycket bra och nästan lite av ”overkill” på en såpass liten skärm.

Mjukvaran
Hämtat från Xperia arc-recensionen, med mindre justeringar av texten för att spegla nyheter i UX 4.0.

Sony Ericsson skickar med en aktuell version av Android i form av 2.3.3/Gingerbread och är numera inte bara ikapp konkurrenterna utan delvis även förbi vissa av dem. Ett stort steg framåt i förhållande till Sony Ericssons androidtelefoner under fjolåret, som vid butikspremiär levererades med det redan då ålderdomliga Android 1.6/Donut.

I kölvattnet av de förseningar som sedan premiären har drabbat Xperia X10-serien vad berör uppdateringar till nyare Android-versioner uppger Sony Ericsson att man lärt sig av sina misstag och genomfört en rad förändringar i hur man arbetar med operativsystemet. Applikationer som ”Mediascape” är ett minne blott och istället är det standardapparna för video- och musikuppspelning som följer med och detsamma gäller fotogalleri-applikationen, även om Sony Ericsson valt att förändra dem en aning. Trots detta lämnas inga garantier för framtida uppdateringar till nyare Android-versioner, gissningsvis helt enkelt för att inte ens tillverkarna vet vad Google har för planer härnäst.

Den som gillar att experimentera på egen hand kan dock glädjas åt att uteblivna uppdateringar inte behöver vara ett problem så länge till. Sony Ericsson har nämligen lovat att låsa upp bootloadern för flertalet Xperia-modeller. Det innebär att det kommer gå utmärkt att flasha telefonen med tredjepartsmjukvara om det skulle vara så att Sony Ericsson inte mäktar med att leverera uppdateringar i den takt som är önskvärt framöver. Läs mer om detta här.

Hemskärm/Launcher

Sony Ericsson skickar precis som med övriga Xperia-telefoner med sitt egenutvecklade UX-gränssnitt och den senaste versionen, 4.0, innebär en rad nyheter jämfört med gamla X10i. Kvar är förvisso det blå gränssnittet, men sedan version 4.0 av UX så kan man nu byta färgtema till en av en handfull olika färger. Xperia ray har precis som storebror arc en av de snabbaste och mest responsiva hemskärmarna vi testat till dags dato och presterar i linje med LauncherPro eller ADW.Launcher samt är betydligt snabbare än standardlaunchern som följer med Gingerbread.

Låsskärmen skiljer sig inte särskilt mycket från den som följer med Xperia X10 med 2.1-uppdateringen och den fyller sin funktion, men inte mycket mer. Spelar vi exempelvis upp en låt syns inte låtinfo på låsskärmen. Precis som vanligt syns dock ikoner för dessa händelser i statusfältet (notification bar).

Dockan i fotändan av hemskärmen visar numera en mängd ikoner utöver genvägen till applikationslistan (appdrawer). Utöver programgenvägar går det också bra att lägga till mappar i dockan och klickar man på en sådan mapp dyker en tydlig och smidig vy upp som visar innehållet i respektive mapp.

Hemskärmarna är fem till antalet och det går varken att minska utöka detta. När vi flyttar ikoner eller widgets på skrivbordet, kastar programgenvägar eller visar innehållet i en mapp möts vi av mjuka och snabba animationer. Gränssnittet är mer levande än tidigare och vi tror att en del användare kan uppskatta detta framför det mer stela standardgränssnittet i Android.

Sony Ericsson skickar också med en skrollbar widget för Timescape, där Twitter- och Facebook-uppdateringar samt telefonhändelser visas i kronologisk ordning. Det är mjukt och följsamt när vi skrollar runt bland alla händelser och vi hittar inte något att anmärka på.

Det går att bunta ihop flera genvägar/skapa mappar genom att flytta en programgenväg på hemskärmen och sedan placera den ovanpå en annan (ni som är bekanta med iOS4 känner sannolikt igen detta). Vidare går det förstås att skapa mappar som vanligt och Sony Ericsson förser användaren med åtta stycken olika mappikoner att välja emellan.

I programfältet finns en ikon i respektive nedre hörn och den till höger ger användaren möjlighet att sortera applikationer efter alfabetisk eller egen ordning, mest använda samt senast installerade. Ikonen till höger låter användaren flytta runt programgenvägar enligt egna preferenser.

Genom en omvänd pinch-to-zoom-manöver på hemskärmen samlas samtliga aktiva widgets i en och samma vy och det hela sker genom en animerad övergång. I de flesta fall dyker denna vy upp utan att hacka till och till skillnad från HTC:s helikoptervy har Sony Ericsson alltså tagit bort programgenvägarna, vilket vi tycker är ett bra drag eftersom det förbättrar överskådligheten. Sedan version 4.0 av UX så är alla widgetar i det utzoomade läget lätt animerade och de ser ut att flyta omkring på skärmen. Det är en ganska snygg animation, men vi ser ingen riktig nytta med den – snarare tvärtom då en widget ibland kan flyta in halvvägs bakom en annan vilket blir aningen förvirrat.

Timescape har inte fått stöd för fler tjänster och fungerar i stort som tidigare med undantag för ett nyfunnet plugin-stöd. Den mest påtagliga skillnaden är även här flytet och det är nu mjukt och följsamt när vi bläddrar runt bland alla händelser och statusuppdateringar. För er som inte använt Timescape tidigare är det en tjänst som samlar information från dels sociala nätverk så som Twitter och Facebook, men även telefonhändelser i stil med mottagna SMS, telefonsamtal och bildtagningar etc. Det går också att uppdatera sin status för både Facebook och Twitter genom applikationen samt den tillhörande widgeten.

httpvh://youtu.be/_OjP4bPDBcY
Facebook-stödet sträcker sig dessutom utanför Timescape och omfattar en del andra applikationer som exempelvis musikspelaren. I videon ovan demonstreras Facebook-stödet som Sony Ericsson namngivit ”Facebook Inside Xperia”.

Kontakter

Första gången vi startar kontaktboken möts vi av en informationsskärm som presenterar en rad alternativ för att importera kontakter. Vi väljer Google och synkroniseringen därefter fungerar klanderfritt med undantaget att vi inte kan välja vilka av Google-kontots kontaktlistor som vi vill synkronisera med.

Kontaktboken finner vi överskådlig och lättanvänd. Det går fint att antingen söka på kontakter eller scrolla efter dem. Att säkerhetskopiera kontakterna och spara en kopia lokalt är enkelt och alternativet presenteras när man trycker på meny-knappen.

Vyn för enstaka kontakter visar utöver de vanliga uppgifterna också statusuppdateringar från Facebook och Twitter samt händelser i form av telefonsamtal och SMS som berör kontakten i fråga.

Nummmerplattan fyller sin funktion och inte mycket mer. Samtalsskärmen har ikoner för kontakter, högtalare, mute-knapp och för att åter plocka fram knappsatsen.

Tangentbord och SMS
Det medföljande tangentbordet är i enklaste laget kontra många av de alternativ som finns på Android Market. Vi hittar svenskt språkstöd med svensk ordlista och svensk teckenuppsättning och det går smidigt att skifta mellan olika språk samt tangentbordslayouter genom att klicka på jordgloben nere till höger.

Musikspelare/Videospelare

Musikspelaren har mer gemensamt med standardspelaren som följer med i Android 2.3/Gingerbread än med Mediascape. En del funktioner från sistnämnda programmet har dock överlevt och en av dessa är den så kallade oändlighetensknappen ( ∞). Vi hittar även en equalizer med tio olika förinställda alternativ, men tyvärr går det inte att skapa egna equalizer-profiler.

Videospelaren skiljer sig inte från standardspelaren som följer med Android 2.3/Gingerbread och hanterar MPEG4, H.263, H.264 (endast baseline-kodning), men inte divx/xvid eller mkv/x264 – tråkigt.

Övriga applikationer

Sony Ericsson är ensamma om att skicka med en applikation för support där vi bland annat hittar en användarhandbok och videogenomgångar av telefonens olika funktioner. En bra resurs för nybörjaren på Android och för den som vill lära sig mer.

Utöver Android Market-klienten följer också Sony Ericssons egenutvecklade dito med – PlayNow – där det finns möjlighet att köpa program, spel och musik. Utbudet är dock väldigt tunt och den största behållningen med applikationen är att det finns en del gratismaterial att tillgå.

Sony Ericsson har inte rört galleriapplikationen och den är sig lik från Android 2.2/Froyo i Android 2.3/Gingerbread.

FM-radion har stöd för att spara favoritkanaler och för automatisk kanalsökning. I övrigt hittar vi inga funktioner och kan bara konstatera att applikationen gör sitt jobb.

Sony Ericsson PC Companion 2.0 följer också med och har stöd för Outlook-synkronisering (kontakter, kalender), mediasynkronisering (Media Go) samt för installation av telefonuppdateringar.

Till övriga program som inte syns ovan, utöver standardapparna som följer med Android, hör OfficeSuite för granskning av Office-dokument samt tjänsten Sony Ericsson TrackID för låtidentifiering.

Kameran

Kameran, med en Exmor R-sensor, är på 8 megapixlar och har utrustats med såväl autofokus som LED-lampa och funktioner som ansiktsigenkännig och tap-to-focus (”pekfokus”) där man manuellt kan lägga fokus på valfri punkt genom att peka på skärmen. Skarpa läsare noterar dock att vi skriver LED-lampa och inte LED-blixt och detta är kanske telefonens enskilt största brist, den trilskande pekskärmen undantaget.

Videoinspelning i upp till 720p (1280×720 pixlar) i 30FPS utlovas, och visst levererar kameran det. I vanlig ordning så handlar det snarare om uppskalning än äkta 720p, men resultatet är ok och ligger i nivå med både arc och neo.

På fronten har ray precis som neo men till skillnad från arc utrustats med en frontriktad kamera för videosamtal och självporträtt och liknande. Den här kameran har en upplösning på låga 480×640 pixlar, även känt som VGA, och håller sedvanligt låg kvalité, inte minst i dåliga ljusförhållanden. Detta gäller i stort sett alla androidtelefoner, så ray är i gott sällskap.

Sony Ericsson har oförklarligen utrustat Xperia ray med en fotolampa istället för en blixt, vilket innebär att om man behöver lite mer ljus när man fotograferar i dåliga ljusförhållanden så tvingas man ge sig in i inställningsmenyerna och välja att manuellt tända fotolampan, som sedan lyser konstant tills dess att du manuellt stänger av den. Vidare är lampan väldigt svag – den måste sannolikt vara det så den annars blir för varm då den lyser konstant snarare än att bara blinka till som en LED-blixt gör.

Vi vet inte riktigt varför Sony Ericsson har valt den här lösningen, men vi gissar att det handlar om en marknadspolitisk begränsning då inte vill att ray skall konkurrera för mycket med andra telefoner ur Sony Ericssons androidsortiment.

Man känner genast igen kameramjukvaran från andra Sony Ericsson-modeller som arc och neo, och man bjuds på gott om inställningar – men bara om man först ställer kameran i ”Normal”-läget. I motiv- och leendeigenkänningsläget så försvinner nästan alla inställningsmöjligheter.

Vi bjuds på inte mindre än sex olika fokuslägen; pekfokus, ansiktsigenkänning, autofokus, makro, multiautofokus och oändlighet. Vidare finner vi åtta olika motivlägen (nio om vi räknar ”Av”); Landskap, Porträtt, Nattmotiv, Nattporträtt, Strand och snö, Sport, Fest och Dokument. Vidare finner vi inställningar för exponeringsvärde, vitbalans, mätning, bildstabilisator, geotagg och slutarljud. Sony Ericsson har kort sagt utrustat ray med en mycket kompetent mjukvara.

Samplebilder: Högerklicka och öppna i ny flik/nytt fönster för att se bilderna i fullstorlek.

Sony Ericsson Xperia ray                                 Sony Ericsson Xperia neo

Sony Ericsson Xperia ray video (720p)
httpvh://www.youtube.com/watch?v=BJZOV1KTvxk

Sony Ericsson Xperia neo video (720p)
httpvh://www.youtube.com/watch?v=VZ1u4qLjVuc

Buggar och problem
Våra problem under vår testperiod med ray har helt och hållet kommit att kretsa kring skärmen, eller digitizern (det pekkänsliga ytskiktet) snarare. Problemet tar sig uttryck i att skärmen plötsligt och utan förvarning slutar svara på tryck eller svep i några sekunder. Det händer förvisso endast 5 till 10 gånger om dagen, vid intensivt användande, men det skapar en hel del frustration då det sker.

Om detta är ett hårdvaruproblem eller ett mjukvaruproblem vet vi inte, men då det händer till synes helt slumpartat och reder upp sig igen av sig själv efter några sekunder, så gissar vi att det handlar om ett mjukvaruproblem. Fördelen med mjukvaruproblem som detta är att de i allmänhet kan lösas via mjukvaruuppdateringar, och då Sony Ericssons telefoner numera har stöd för trådlösa uppdateringar så vore det kanske den smidigaste lösningen för alla parter – om det här problemet nu visar sig drabba fler ray-ägare.

Batteritiden

Batteritiden har visat sig vara god, med androidmått mätt. Detta innebär att batteriet räcker i två dagar vid måttligt användande, en hel dag vid normalt användande och under 8 timmar vid riktigt tungt användande. Precis som mer eller mindre alla andra androidtelefoner, med andra ord. Batteriet räcker så länge som du och ditt användande tillåter att det räcker.

Vi hade förväntat oss en batteritid i nivå med syskonen arc och neo, då ray delar såväl hårdvaruplattform (MSM8255) som batteristorlek (1500 mAh) med dessa telefoner och i vårt batteritest, där vi spelar upp ett videoklipp om och om igen i timme efter timme tills dess att batteriet är slut och telefonen stänger av sig själv, så kan vi konstatera att ray som förväntat presterar nästan exakt som arc och neo. Xperia ray placerar sig med 644 minuter mitt emellan neo och arc, och Sony Ericssons trio toppar därmed vår lista före AMOLED-utrustade telefoner som Samsung Galaxy S II och Google Nexus S.

Systeminformation

Sony Ericsson Xperia ray bygger precis som arc, neo och mini/mini pro på Qualcomms MSM8255-plattform, vilket innebär en enkelkärning scorpionprocessor på 1GHz och en grafikkrets kallad Adreno 205. Detta är för all del inte den kraftfullaste plattformen på marknaden, men den är detta till trots en kompetent spelare som klarar av det mesta i spelväg och som sällan känns trött i webbläsaren.

Xperia ray har utrustats med 512 MB RAM, vilket 2011 kanske är i minsta laget, men Sony Ericsson har lyckats väl och det är sällan vi upplever att RAM-mängden blir ett problem, till skillnad från exempelvis LG:s Optimus 3D som ofta blir seg då den får slut på ledig RAM. Vi skall dock komma ihåg att ray rullar med Android 2.3.3/Gingerbread under skalet till skillnad från Optimus 3D och dess Android 2.2/FroYo som rent allmänt är betraktad som betydligt långsammare, ett mindre antal syntetiska benchmarks undantaget.

Tillgängligt utrymme för appinstallationer direkt ur kartong är cirka 320 MB vilket i sedvanlig Sony Ericsson-anda är i minsta laget. Lyckligtvis möjliggör Android 2.2 och nyare flytta av vissa appar från det interna lagringsminnet till SD-kortet, vilket i regel frigör en hel del utrymme för den som börjar närma sig max.

Grafikminnet ligger uppskattningsvis på cirka 128 MB, men det är svårt att säga med bestämdhet då Android inte rapporterar detta på ett tydligt vis.

Spel, prestanda och grafer
Som väntat så har inte ray några större problem med de populäraste spelen på Android Market, som Angry Birds och Fruit Ninja. Vi vet sedan länge att Qualcomms MSM8255 levererar en hyggligt kompetent spelprestanda som räcker gott för hart när alla spel på Android Market. Som alltid så kan vi dock konstatera att det i ”stora” banor i Angry Birds eller vid enstaka tillfällen i Reckless Racing hackar till lite – något som gäller alla telefoner baserade på den här plattformen.

Det kanske mest påtagliga vid längre spelsessioner är inte at prestandan brister eller lämnar något i övrigt att önska, utan att telefonen blir ganska varm på bakstycket, strax nedan kameralinsen. Detta gissar vi har att göra med att Sony Ericsson har valt att göra telefonen så tunn som möjligt, endast 9.4 millimeter, vilket förstås innebär att värmen går rakt ut i chassit snarare än att ledas bort i tunna luftspalter eller tjockare chassidelar. Hur stort problem den här värmeutvecklingen kan komma att innebära vet vi inte, men det är inte på långa vägar varmt nog för att man skall uppleva att man bränner fingrarna.

Linpack mäter upp processorns flyttalsprestanda. Högre är bättre.

CF-Bench mäter upp telefonens CPU- och minnesprestanda och presenterar resultaten med en totalpoäng. Högre är bättre.

Sunspider mäter upp processorns och standardwebbläsarens kombinerade javascriptprestanda. Lägre tid i ms (”millieskunder”) är bättre.

Vellamo mäter precis som Sunspider upp javascriptprestandan som telefonens processor och standardwebbläsare mäktar med, men till skillnad från Sunspider så består Vellamo av flertalet olika javascripttest, vilka sedan läggs samman för en totalpoäng. Högre är bättre.

Electopia är ett 3D-test baserat på OpenGL ES 2.0 avsett att testa grafikprocessorn. Resultatet är i FPS (”Frames Per Second”- ”Bilder Per Sekund”) och högre är bättre. Notera att telefoner med lägre skärmupplösning än WVGA (800×480 pixlar) gynnas kraftigt eftersom belastningen på grafikkretsen blir lägre.

Nenamark 2 är precis som Electopia ett 3D-test i OpenGL ES 2.0 och sätter grafikprocessorn på prov. Resultatet presenteras i FPS och högre är bättre. Precis som i testet ovan så gynnas telefoner med lägre upplösning kraftigt.

I J Disk Benchmark mäter vi upp hastigheten på det interna minnet, på vilket själva operativsystemet körs och på vilket appinstallationer sker (såvida man inte väljer att installera på SD-kortet). Ett högre resultat är bättre, såväl för read/läs och write/skriv. Sony Ericssons telefoner presterar genomgående illa i det här testet.

Sammanfattning
Med Xperia ray har Sony Ericsson i praktiken skapat en mindre, smidigare, mer välbyggd version av de större syskonen arc och neo. Tack vare ett chassi i aluminium och en mycket hög passform mellan chassidelarna, knappar och bakstycke så upplevs ray trots sin låga vikt (100 gram) och smidiga mått (111 x 53 x 9.4 mm) som mer gedigen än någon annan telefon ur Sony Ericssons androidflotta till dags dato.

Vad gäller prestanda och gränssnitt så är telefonen precis så rapp som vi hade förväntat oss. Samma hårdvara som arc och neo, med samma skärmupplösning och samma RAM-mängd och samma androidversion (2.3.3) med samma version av Sony Ericssons egna gränssnitt UX (4.0.x) borgar för en mycket rapp upplevelse, även om processor och grafikkrets inte kan mäta sig med dagens dubbelkärniga monster som Samsung Galaxy S II eller HTC Sensation vilket kanske främst märks i webbläsaren och i synnerhet då Flash-innehåll är inläst.

Skärmen, en 3.3 tum stor ”Reality Display” baserad på Sonys Mobile BRAVIA Engine, är en blandad upplevelse. Dels har vi de positiva egenskaperna med en behaglig färgåtergivning och skärpa och en imponerande batteritid vid videotittande som tillsammans lyfter telefonen till nivåer som få konkurrenter kan matcha, men sedan har vi myntets baksida där vi kan konstatera att skärmen har mycket begränsade betraktningsvinklar.

Skärmens digitizer, pekskärmen, uppvisar i regel fin prestanda med en klart godkänd uppdateringsfrekvens (58 Hz) och en nästan överdimensionerad multitouch (stöd för minst 8 simultana punkter). Vi kunde lustigt nog inte mäta upp hur många simultana tryckpunkter skärmen klarar av, helt enkelt därför att vi inte får plats med fler än 8 fingrar på den lilla skärmen. Pekskärmen fungerar som sagt i regel bra, men då och då, mellan fem och tio gånger om dagen, slutar skärmen svara i några sekunder. Man kan tvingas trycka eller svepa både två och tre gånger innan skärmen plötsligt vaknar till liv igen. Vi misstänkte först att det var hela telefonen som hängde sig, men det kunde vi snabbt utesluta då telefonen fortfarande reagerar på tryck på fysiska knappar (hem-knappen, volym).

Kameran på 8 megapixlar och med en Exmor R-sensor håller sedvanligt god Sony Ericsson-kvalité, inte minst i goda ljusförhållanden, och mjukvaran bjuder på mer eller mindre samma generösa funktioner och inställningsmöjligheter som vi finner i syskonen arc och neo. Att Sony Ericsson har valt bort en LED-blixt till förmån för en mycket svag fotolampa skapar dock mycket frustration, dels för att lampan är osedvanligt svag men också för att det krävs flera skärmtryck för att tända/släcka lampan – det är klumpigt implementerat helt enkelt – vilket tar tid och gör att man ibland drar sig för att använda kameran i miljöer med dåliga ljusförhållanden. Vi har mycket liten förståelse för marknadspolitiska beslut av den typen, där en viktig funktion väljs bort enbart för att enheten inte skall konkurrera med tillverkarens andra produkter.

Då vi summerar våra intryck av ray så är vi, en del svagheter och buggar till trots, överväldigande positivt inställda. Xperia ray skapar ett ha-begär tack vare sitt finfina aluminiumchassi, läckra design och ytterst smidiga yttermått och låga vikt – det senare utan att snåla på batteristorleken och batteritiden. En rapp pekskärm kombinerat med trevlig färgåtergivning, minimala eftersläpningar och ett följsamt tillverkargränssnitt gör att telefonen precis som neo och arc är en fröjd att använda. Den trilskande pekskärmen, även om problemet uppstår relativt sällan, drar dock ner betyget en aning. Detsamma gäller de begränsade betraktningsvinklarna.

Ray är en telefon som skapar ha-begär och en telefon som är smidigare än någon annan androidtelefon vi har testat – vilket även inkluderar Sony Ericssons mini-serie. Tack vare att ray är så smal och tunn som den är så känns den klart mindre och smidigare än Xperia X10 mini och Xperia mini, vilket även bekräftas då vi kikar telefonens totala storlek i volym räknat: Xperia ray har en volym på endast 55.3 cm3, att jämföra med hela 73.2 cm3 för Xperia mini. Smala fingrar med nätta fingertoppar rekommenderas dock; 3.3 tum i 16:9-format är inte optimalt för oss med stora korvfingrar och vi har under testperioden noterat betydligt fler feltryck, inte minst vid textinmatning i porträttläge, än normalt.

Så, rekommenderar vi på Swedroid Xperia ray? Med vissa förbehåll, ja. Om du är medveten om att pekskärmen kan komma att trilskas några sekunder då och då och om du inte bryr dig om de bristande betraktningsvinklarna eller att kameran saknar blixt (endast fotolampa) så är ray inte bara en bra telefon utan en mycket bra telefon. En telefon som vi varmt rekommenderar för alla er som letar efter en smidig men ändå kompetent telefon med fina specifikationer och högupplöst skärm. Att den enligt swedroidredaktionens högst subjektiva åsikt dessutom är den just nu kanske snyggaste androidtelefonen på marknaden skadar inte heller.

Sony Ericsson Xperia ray är lämplig för dig som:
* Är ute efter androidvärldens klart smidigaste telefon med en FWVGA-skärm (480×854 pixlar)
* Vill ha relativt god prestanda
* Vill ha en snygg telefon med finfin bygg- och materialkvalité samt en närmast perfekt passform
* Har små och nätta fingrar
* Vill ha god batteritid, inte minst vid filmtittande

Sony Ericsson Xperia ray är inte lämplig för dig som:
* Kräver en pekskärm av högsta kvalité
* Är ute efter en kameramobil av toppklass
* Har stora fingrar
* Är ute efter topprestanda

Andra telefoner med liknande prestanda och/eller utrustningsnivå: