Android, den enkla vägen till frivillig inlåsning [Söndagsläsning]

Postat:
13:39 - 2009-12-13
Skribent:
| Tor
Kommentarer:
23

gotyounow

Ofta när det kommer till mobiltelefoner är det många som argumenterar varför en telefon är bättre än en annan och varför just den modellen är den som skall inhandlas. På senare tid har fokus, hos mer avancerade användare, skiftat från hårdvara och tillverkare till vilket operativsystem som telefonen skall ha.

En strid som står mellan operativsystem såsom Windows Mobile, Maemo, Android, iPhoneOS med flera. Själv har jag ägt både det ena och det andra. Avancerade telefoner från Sony Ericsson, enkla telefoner från Sony Ericsson, dito från Nokia och därutöver testat samt använt det mesta i mobilväg. Enkelt går det att konstatera att alla operativsystem har sin plats i mobilvärlden och varje användare har otroligt individuella behov. De allra enklaste telefonerna används med glädje av en stor skara konsumenter som nöjer sig med samtal och SMS. Andra har betydligt högre krav. Jag kan inte säga att jag helt hör till den ena eller den andra gruppen. Mina mobiltyper har snarare berott på vad jag velat ha just då. En enkel telefon för SMS, MMS, kamera och telefoni. Eller en avancerad telefon med hyfsad e-postklient, en juste kalender och en hel del andra nyttoprogram som bara återfinns i affärsinriktade telefoner.

Från min förra telefon, en Sony Ericsson W980, vilken är en ganska enkel telefon till min nuvarande HTC Hero är ett stort hopp i funktioner och möjligheter. Jag har dessutom anammat Android fullständigt och anser mig själv vara långt ner i Android-träsket.  Ett val som inte var helt självklart när jag först hörde talas om det. Windows Mobile har – trots all kritik – sina höjdpunkter och integrerar väl med Exchange vilket i min mening gör det till ett underbart operativsystem att ha på jobbet. Privat är det inte lika optimalt för vardagsanvändande. Väldigt få har en egen Exchange-server för e-post och kalenderhantering hemma. SymbianOS har jag aldrig riktigt gillat i avancerade telefoner utan är i mitt tycke snarare ett mellansteg. Andra påhitt till höger och vänster har visserligen skapat visst intresse men har litet community och används av få, om några, andra tillverkare än de som tagit fram det för sina egna telefoner. En tanke som fanns var såklart iPhone. En telefon älskad och hatad av många. Effektiv inlåsning, tveksam multitasking även med jailbreak samt AppStore som är otroligt styrt av Apple. Efter att ha dragit ut på processen ett tag bestämde jag mig för Android.

Ett nytt mobiloperativ från Google. Första tanken var ”coolt” och därefter ”men varför”, ”vad vinner jag på det” och ”ska jag skaffa det?”. Det tog mig rätt länge innan jag faktiskt gjorde köpet. En HTC Hero. Länge är kanske fel ord om vi ser till att Android ändå är så pass nytt men länge i prylnörds-världen.

Med handen på hjärtat var jag inte helt imponerad när jag skaffade min HTC Hero. När första wow-effekten avtagit kände jag viss besvikelse över hastigheten och att det egentligen är en mobil som alla andra men med touchscreen. En del av det hela kan beskyllas mig själv och min brist på djupdykning i funktioner och de möjligheter som telefonen har. Efter en period med original ROM och svordomar åkte den första modifierade ROM’en in. En ganska tidig version av MoDaCo’s Custom ROM. Därefter en aldrig sinande ström av modifieringar. Det är inget unikt för just HTC Hero utan situationen ser väl ungefär likadan ut för alla mer avancerade användare av Android-telefoner.

Trots detta var jag inte helt imponerad. Det var först i nästa steg som jag blev kär i Android. Det började med att jag synkade in min GMail i telefonen. Trevligt med e-posten direkt i telefonen så väl integrerat samtidigt som applikationer och annat knyts till samma Google-konto smidigt. Sedan integrerade jag Google Apps på min egen domän. Då började det hända saker. Hantering av e-post via Google, Google Docs, Google Calendar och Google Contacts. Alla dessa dessutom knutna till min egen hemsida och ett nytt Google-konto för allt. Alla i sig bra tjänster, tillsammans väldigt bra tjänster och sedan med ett och samma Google-konto till mobilen en oslagbar kombination. Just det är det första som Google gör bra. Bra tjänster som integrerar bra, knutna till ett konto.

Det finns fristående produkter, tjänster och sidor som gör allt bättre. Jag ser däremot inget alternativ som sammanställer dessa så smidigt som Google gör. Visst kan jag ha min ToDo-lista via RememberTheMilk, men varför ska jag det när jag kan ha densamme via Google och samtidigt integrera med min kalender och e-post? Min kalender är samma oavsett om jag hanterar den via webben eller i telefonen. Mina dokument jag skapar (bland annat detta innan jag slänger upp det här på Swedroid) kan jag redigera enkelt och snabbt via webben eller i telefonen med hjälp av GDocs. Min e-post likaså direkt integrerad i telefonen i samband med att jag angav mitt Google-konto vid första uppstarten efter en nollställning av telefonen i samband med bytet av Google-konto. Sedan det jag älskar mest – kontakterna. Nåbara i telefonen, via e-post och sist men inte minst Google Contacts. En uppdatering, oavsett var jag gör den, uppdaterar dessa på Googles server. Telefonen synkar ner ändringarna utan att jag behöver tänka på det. Precis som den uppdaterar åt andra hållet.

Alla fördelar som en Exchange-server ger för ett företag ger Google gratis till konsumenter. Helheten saknades tidigare men i och med mitt införskaffande av en Android-telefon blev lyckan total. En fullständig hantering av mitt liv på internet direkt i telefonen utan annan kostnad än telefonen i sig. När alla dessa pusselbitar föll på plats insåg jag att jag älskar Android. Utan förbehåll. Integrationen har låst mig i sitt grepp och jag har svårt att se mig själv byta till en annan lösning inom en överskådlig framtid. Jag vet redan nu att min nästa telefon även den blir en Android men med den nya generationens hårdvara.

Trots alla dessa positiva ord så finns det såklart en baksida med. Google har kopplat greppet. Det är dessutom jag som helt frivilligt har skapat denna låsning åt mig själv. Genom att erbjuda tjänster som jag har stor nytta utav, som integrerar med varandra på ett bra sätt så har jag själv sett till att låsa mig mot Google. Riskerna är enkla att inse. Vad händer om Google börjar ta betalt för alla sina tjänster? Vad gör de med informationen som de samlar in om mig? Även om denna inte säljs vidare med några uppgifter som kan identifiera mig i dagsläget, vad händer i framtiden? Hur kartläggs jag egentligen och hur riktad reklam kan jag utsättas för? Jag tillhör den skara människor som lever ett väldigt öppet liv på internet när det kommer till min riktiga identitet. På gott och ont självfallet. För mina vänner och människor som jag vill ska veta saker om mig så är jag lätt att identifiera. För illasinnade är jag även lätt att finna och kartlägga. Med information från Google än enklare att följa och rikta in sig på.

För att nämna en annan nackdel så går det att se till Maemo. Ett operativsystem jag helt klart sneglat på i samband med lanseringen av N900. En telefon som verkar göra väldigt mycket bra med ett stort community bakom och recensioner som ger ett gott intryck. Problemet är bara att det mesta av min hantering av e-post, kalender och domän är så integrerat med Google att jag vill ha en Android-telefon som jag vet kan hantera och integrera mot dessa. Det finns säkerligen finnas motsvarande applikationer till Maemo men är de lika smidiga? Hur fungerar det med synkning av kontakter, e-post och kalender? Direkt kommer den stora frågan. Har jag låst in mig så hårt gentemot Google att jag aldrig kommer att kunna byta och få samma bekvämlighet? Troligen ja. Så länge min hantering ser ut som den gör nu har jag väldigt svårt att se mig själv byta från Googles produkter till något annat.