En närmare titt på fyrkärniga prestandamodellen Meizu MX 4-core

Postat:
22:23 - 2012-08-20
Skribent:
| Lars A
Kommentarer:
33

Meizu är ett relativt nytt kinesiskt elektronikföretag med högkvarter i Zhuhai, som tillverkar musikspelare och mobiler till konkurrenskraftiga priser. Bolaget blev ett namn i Android-världen genom att den första januari 2011 lansera Meizu M9. En qHD-upplöst telefon med 3,5″ stor LCD-skärm och likartade specifikationer som Samsung Galaxy S – fast med ett introduktionspris på USD 350 (SEK ~2 500).

Uppföljaren till M9-serien – MX-serien –  lanserades i början av året och är Meizus första utlandssatsning. Till skillnad från Meizu M9 bygger MX-serien på en antingen dubbel- eller fyrkärnig plattform; där den sistnämnda kom ut på marknaden för bara några veckor sedan och är den som letat sig hem till undertecknad.

Enhetens Sharp-tillverkade LCD-skärm är fyra tum stor och har 640 x 960 pixlars upplösning (DVGA), vilket ger en pixeldensitet på 288PPI. Det innebär i skrivande stund en tiondeplats på listan över högst pixeldensitet för androidtelefoner i Sverige. MX har två kameror: en åttamegapixelkamera på baksidan och en VGA-kamera på framsidan för videosamtal och självporträtt. Minneskortplats aknas.

Chipet som får allt att vakna till liv är Samsungs Exynos 4 Quad med grafikkretsen Mali-400MP och 32nm-tillverkningsteknik. Det är samma kraftfulla SoC som sitter i Samsungs flaggskepp Galaxy S III. Systemprocessorns klockfrekvens når max 1,4GHz. Batteriet ligger på 1700 mAh och är inte utbytbart på något enkelt vis.

Vi finner naturligtvis den vanliga samlingen anslutningar och sensorer som accelerometer, gyro, närhetssensor, digital kompas, Wi-Fi och Bluetooth (v2.1 + EDR). Tyvärr saknas NFC (närfältskommunikation), en teknik vi önskar alla nya smartphones hade utrustats med. Meizu MX 4-core mäter 121,3 x 63,3 x 10,3mm och väger 139g.

Telefonen levereras i en vit och minimalistisk kartong med ett blått band kring. Förpackningen är påfallande läcker och till och med manualen är enkelt vit och ren. Pluspoäng för att Meizu ansträngt sig för att skapa ett inbjudande och attraktivt paket, även om det naturligtvis inte har något med själva mobilens kvalité att göra.

Meizu MX är i vår mening en snygg och stilren pjäs. Enhetens främre design påminner onekligen om en iPhone och vi förmodar att tillverkaren hämtat inspiration från Apple. Under skärmen finns tre knappar: En kapacitiv Tillbaka-knapp, en fysisk Hem-knapp och sist en kapacitiv Meny-knapp.

De kapacitiva knapparna har symboler som ändrar form och kan indikera olika saker beroende på sammanhang, något vi sedan tidigare inte stött på bland de enheter vi testat. Tillbaka-knappen anger exempelvis ifall den faktiskt kan användas till att gå tillbaka ett steg och Meny-knappen visar om det finns fler alternativ att tillgå genom en dold meny. Knapparna vrider sig därtill utifrån rådande skärmorientering och allt detta är en välkommen och rätt unik finess. Meizu har också lagt till en funktion för att justera ljusintensiteten för bakgrundbelsyningen till knapparna.

Hem-knappen är rund, något upphöjd och ovanligt behaglig att trycka på. Uppe på vänster långsida sitter volymknapparna medan hela högersidan är tom. På toppen finner vi strömknappen och 3,5mm-jacket. På undersidan har microUSB-porten placerats och högt upp i mitten på baksidan sitter 8MP-kameran tillsammans med tillhörande LED-blixt. Telefonen är också kompatibel med MHL-standarden för den vill söker ansluta enheten till en TV-apparat via HDMI-gränssnittet.

Meizu MX ligger mycket fint i handen och känns gedigen. Enheten har rundade hörn och ett lätt rundat bakstycke och är helt enkelt behaglig att hålla i. Trots att batteriluckan är tillverkad av plast ger mobilen ett överraskande exklusivt intryck. Bakstycket knarrar dock en smula om vi trycker på det.

Batteriluckan är för övrigt ovanligt svår att få bort. Först måste man trycka ner två stycken små lås på undersidan med det medföljande tillbehöret för ändamålet eller exempelvis ett gem och därefter dra med en nagel (eller passande objekt) längs kanten och bända bort luckan.

Förmodligen har våra rätt brutala försök att få bort luckan bidragit till att bakstycket knarrar en del. Man behöver lyckligtvis aldrig ta bort bakstycket förutom när man ska sätta in SIM-kortet (som är av typen microSIM), så ifall man inte byter mobil ofta behöver man förhoppningsvis bara göra det vid ett fåtal tillfällen.

Skärmen producerar överlag en skarp välbalanserad bild och går även att använda i direkt soljus med ljusstyrkan inställd på högsta intensitet. Samsungs fyrkärniga chip Exynos 4 Quad gör MX till en mycket snabb och rapp mobil. När vi bläddrar i listor i vissa appar, som exempelvis Twitter-klienter, har undertecknad ibland upplevt ett flyt och en respons jag knappt varit med om i en annan androidmobil. Det blev en särskild känsla som var svår att sätta fingret på först – en extremt mjuk scrollning helt enkelt. Hela telefonens gränssnitt är snabbt och flyter på riktigt fint också i förhållande till Samsung Galaxy Nexus och Android 4.1 (Jelly Bean).

Bland inställningarna kan användaren ange tre olika prestandalägen för processorn: High, Normal och Low. De olika lägena innebär ingen markant skillnad i gränssnittet, men vi tar för givet att det lägsta läget sparar batteri och kanske gör att enheten inte klarar av de riktigt grafikkrävande spelen lika bra. Vid Normal-läget är processorns högsta klockfrekvens 1GHz, medan det högsta läget låter telefonen utnyttja systemprocessorns fulla kraft vid 1,4GHz.

Tillverkarens Ice Cream Sandwich-baserade gränssnitt Flyme, som de själva kallar för ett operativsystem, känns fräschare än gränssnitten från HTC, Samsung och Sony. Kanske beror det på att vi är så vana vid alternativen, men Flyme är i alla fall en frisk fläkt. Det är stilrent, minimalistiskt och snyggt och befriat från onödiga toningar och skuggor. Flyme påminner om interfacet i kinesiska ROM:en MIUI, som i sin tur har inspirerats av iOS.

Något man måste vara medveten om är att svenska inte finns som systemspråk i Meizu MX. Vissa använder ändå engelska som systemspråk i sina mobiler och då gör avsaknaden av vårt modersmål mindre, men det lär vara en detalj som avskräcker i varje fall en och annan. Det medföljande tangentbordet är därför inte mycket att hänga i julgranen, vilket inte är något större problem då det finns en uppsjö av tangentbord med fullt svenskt språkstöd att välja på i Google Play.

Precis som i MIUI saknar standardlaunchern i Flyme en applikationslåda. Alla ikoner ligger med andra ord på ett enda stort skrivbord i stil med iOS. Vi ägnade ärligt talat inte särskilt mycket tid åt att lära känna hemskärmsappen i Flyme utan laddade istället hem Nova Launcher Prime från Play Store. Värt att nämna är att statusfältet högst upp är dubbelt så tjockt som vanligt och visar mer information, som går att se på bilden ovan. När man är inne i appar blir statusfältet normalstort.

Flyme har likt MIUI inbyggt stöd för teman. Utbudet är inte lika stort som för MIUI, men det finns i skrivande stund ett 60-tal olika teman att ladda hem (vissa kostar pengar medan andra är gratis). De kan bland annat ändra bakgrundsbilder för låsskärm och hemskärm och även byta ut utseendet på ikoner. Det medföljer också en särskild programbutik som är på kinesiska där vi tyvärr inte kan säga så mycket om innehållet annat än att utbudet verkar något begränsat.

Vi uppskattar särskilt vissa visuella detaljer i Flyme, som färgerna i menyn som dyker upp när man håller inne strömknappen och somliga ikoner som är ovanligt läckra (ikonen för musikappen består exempelvis av en röd vinylskiva). I delar av gränssnittet, som i Meddelande-appen och bildvisaren, används dra-och-släpp-operationer på ett smidigt vis. När man långtrycker ett meddelande eller en bild kan man sedan dra objektet till en papperskorg.

Androids nedfällbara rullgardinsmeny beter sig annorlunda i Flyme. Om menyn inte är fullproppad kan man inte dra ner den längre än att dess nedersta innehåll syns, vilket på ett vis är mer logiskt. Vi uppskattade den detaljen. Notifikationsfältet har dessutom knappar för systemtoggles som Wi-Fi, GPS och Bluetooth. När det hänt något nytt i notifikationsfältet, oavsett vad för aktivitet det rör sig om, visas en liten meddelandeikon. Det känns missvisande och den typen av ikon borde bara visas för SMS eller GTalk – inte när en app installerats.

Flyme bjuder vidare på en serie smarta genvägar. Trycker man uppe i högra hörnet av skärmen tas man exempelvis automatiskt till toppen av listor, hemsidor och flöden. Om man trycker på Volym ner-knappen och Hem-knappen samtidigt startas kamera-appen som då direkt tar ett kort, och så vidare. En annan intressant och unik finess är att enheten kan spela in telefonsamtal. Det går att välja vilka delar som ska fångas och man kan till och med säga åt MX att spela in alla samtal automatiskt – båda parter hamnar i ljudspåret.

So far so good, men tyvärr har Meizus gränssnitt Flyme flera beklagliga tillkortakommanden och nackdelar. Lyckligtvis är det mjukvara vi talar om så vissa (förhoppningsvis alla) av dessa missar kan potentiellt åtgärdas genom framtida firmware-uppdateringar.

Som vi tidigare nämnt finns inte svenska som systemspråk och det medföljande tangentbordet och standardlaunchern skulle vi inte välja att använda. Det kan man ha överseende med om man gillar hårdvaran och mjukvaran i övrigt, vilket vi gör. Androidanvändare har förmodligen redan ett favoritkeyboard från Play Store (SwiftKey är bättre än alla tillverkares egna tangentbord) och en tredjepartslauncher de föredrar.

Andra besynnerligheter i Flyme är dock svårare att göra något åt själv om man inte ska lägga in en anpassad version av telefonens mjukvara/ROM. Vi betar av saker vi stör oss på och börjar med att enheten saknar det grafiska sveplösenord som är så typiskt och kännetecknande för Android. Istället erbjuds bara möjligheten att knappa in ett lösenord i form av siffror via en knappsats. Ice Cream Sandwich-finessen ansiktslåsning finns inget spår av.

Det finns heller ingen inställning för att endast låsa enheten efter en viss tids inaktivitet. Ifall man plockar upp mobilen ofta är det onödigt krångligt att behöva låsa upp den med en kod varenda gång – då är det smidigare om enheten exempelvis bara blir låst när den inte använts på en halvtimma.

Meizus variant av Googles plattform har även skapat en del buggar i applikationer. I hemskärmsappen Nova Launcher kan man till exempel av någon anledning inte få upp en popup-meny genom att långtrycka på ikoner och widgetar.

I Twitter-klienten twicca går det vanligtvis att ange att programmet alltid ska skicka delningar till samma app, vilket inte fungerar i Flyme. I twicca kan vi heller inte öppna webblänkar på vanligt vis utan måste långtrycka på dessa och därefter specifikt välja att öppna dem i webbläsaren, annars visas en tom meny med grammatiskt felaktig engelska. SMS-appen saknar stöd för landskapsläge, känner inte igen nummer med +46 framför och det går inte att söka i Gmail-appen. Wi-Fi kan inte användas i flygplansläget.

Det går heller inte att välja att spara ett val som standard när systemet frågar vilken app som ska användas för att slutföra en uppgift, vilket man annars alltid kan i Android. En annan underlig detalj är att det inte går att hitta GPS-alternativen bland inställningarna. Enligt manualen ska man kunna hantera GPS:en från en kategori som heter ”Location & security” men någon sådan finns inte i senaste firmware-versionen.

Alternativet ”Google’s location services” finns under nätverksinställningarna medan GPS-alternativet lyser med sin frånvaro. Endast genom en tredjepartswidget kan vi nå GPS-inställningen. Man tas då till en skärm som kallas ”Other” och som sagt inte verkar gå att nå på något annat vis. Det finns dock en GPS-toggle i notifikationsmenyn.

Inställningarna må vara tjusiga men de saknar flera sektioner vi är vana vid att se, som exempelvis en kategori för batteriförbrukning och ström. Det går därtill inte att hantera applikationer från inställningarna utan vi måste istället använda en särskild app för detta ändamål som är sämre än originallösningen. Multitaskingsskärmen når vi genom att långtrycka på Meny-knappen och här föredrar vi också lösningen som följer med Ice Cream Sandwich, även om funktionen fungerar som den ska i Flymes utförande.

Den allvarligaste missen är dock att Meizu MX stänger ner GPS:en samtidigt som skärmen släcks ner. Det gör att träningsappar som Endomondo och Sports Tracker i stort sett blir obrukbara. För personer som använder mobilen när de konditionstränar är det en stor nackdel. Det går inte ens att lösa genom att säga åt enheten att aldrig stänga av skärmen eftersom ett sådant alternativ inte existerar, så länge vi inte vänder oss till tredjepartsappar för ändamålet.

Meizus gränssnitt Flyme har begränsningar och nackdelar i nuläget med bjuder samtidigt på en rad smarta och unika lösningar

Flyme har flera förtjänster och intressanta idéer men även nackdelar. I i slutändan hade vi ändå föredragit det snarlika MIUI (som tydligen går att lägga in själv för de som gillar att experimentera). De ibland rätt allvarliga tillkortakommandena i mjukvaran gör det dessvärre svårt att rekommendera Meizu MX utan tydliga reservationer, trots ett stilrent och minimalistiskt gränssnitt och att hårdvaran och prestandan är prima. Vi är nämligen i övrigt förtjusta i den här rackaren.

Några till ord om hårdvaran. Högtalarna ger ifrån sig ett klart godkänt ljud, över snitt, men är placerade på ett sådant vis (nere till vänster på baksidan) att de lätt blockeras av handen om man håller enheten i porträttläge. Ifall högtalarna täcks av hud tystas de nästan helt. När man lyssnar på musik genom hörlurar är ljudkvalitén utmärkt och samtalskvalitén är acceptabel.

Meizu MX 4-core
Release: Sommaren 2012
CPU: 1,4GHz quad-core
SoC: Exynos 4 Quad
GPU: Mali-400MP
RAM: 1GB
Skärm: 4" / DVGA / 288PPI
Skärmtyp: LCD
Kamera: 8MP
Batteri: 1700mAh
Vikt: 139g
Mått: 121 x 63 x 10mm
Vi går inte in på några detaljer om åttamegapixelkameran utan nöjer oss med att säga att den är fullt kapabel att fånga bra bilder. Kameran kan filma i 1080p och mikrofonen snappar upp ljud bra. Vi finner Flymes genvägar även i kamera-appen. Det går att ta kort genom att trycka på Volym upp-knappen och Volym ner-knappen växlar till videoläget.

Batteriet på 1700mAh hade gärna kunnat få hålla MX vid liv lite längre. Batteritiden är inte den bästa, men vi har samtidigt stött på mindre uthålliga enheter. Det går att förlänga batteritiden något genom att sätta processorn på lägsta läget från inställningarna. Vid normal användning bör en laddning kunna räcka en dag i alla fall.

Meizus gränssnitt Flyme har begränsningar, egenheter och nackdelar i nuläget med bjuder samtidigt på en rad smarta och unika lösningar. Vi kan inte låta bli att gilla Meizu MX 4-core och törs rentav rekommendera enheten, dock med en tydlig och viktig reservation: innan man ens överväger köp ska man vara medveten om alla de tidigare nämnda bristerna i mjukvaran och tilltalas av både MX gränssnitt och av dess design och hårdvara.

De som har överseende med nackdelarna och vill ha en riktigt snabb fyrkärnig smartphone med ett annorlunda androidgränssnitt från en uppstickare kan göra klokt i att kika närmare på MX 4-core. Den går dock inte att köpa i Sverige utan behöver importeras, så det kan vara bökigt att få tag på ett exemplar. Av de sajter som saluför enheten har vi endast hittat meizumxon som levererar till Norden. Priset kretsar kring USD 500 (SEK ~3 500) både bland återförsäljare och på exempelvis eBay. Vi ser fram emot vad Meizu kan hitta på i framtiden och hoppas att tillverkaren, likt Xiaomi, gör ordentligt inträde i Europa nästa år.

Lägsta pris på Sony Xperia S på Prisjakt just nu:
Lägsta pris på Samsung Galaxy S III på Prisjakt just nu:
Lägsta pris på HTC One X på Prisjakt just nu: