Precis som bland andra Samsung och Asus väljer Motorola – eller tillverkaren som tidigare var känd som Motorola och numera ägs av Lenovo – att tjuvstarta IFA-mässan i Berlin. Företagets senaste telefon, kallad Moto Z, presenterades, och vi fick tillfälle att som hastigast leka med pjäsen och dess modulära tillbehör.

Moto Z bygger kring en 5,5 tum stor AMOLED-skärm med en upplösning på 2 560 x 1 440 pixlar, även kallat WQHD. Under skalet sitter Qualcomms Snapdragon 820-chipp, 4 GB RAM och antingen 32 eller 64 GB lagringsutrymme. Kameran är på 13 megapixlar och har en lins med ett bländarvärde om f/1,8.

Batteriet är på låga 2 600 mAh, men då Moto Z är en slags modulär telefon är inte det snålt tilltagna batteriet nödvändigtvis en katastrof. Mer om detta längre ner.

Mjukvaran består av en nästan helt standardbetonad version av Android 6.0.1, med endast smärre tillägg till funktionaliteten, exempelvis Moto Voice (röstkontroll), Moto Actions (fysiska gester för att utföra funktioner, såsom att hugga med telefonen två gånger för att starta ficklampan) och Moto Display (svepgester ovanför skärmen för att utföra vissa funktioner).

Vi nämner några stycken längre upp att Moto Z är modulär. Detta innebär i Moto Z:s fall inte att den fungerar i stil med den modulära telefonen i projekt Ara, utan mer i stil med LG:s lösning för LG G5 med tillbehör istället för att själva telefonen faktiskt består av moduler.

Man kan expandera/docka telefonen med olika tillbehör som ett större batteripack, en JBL-högtalarmodul eller anslutning för spegling av skärmen till en extern enhet. Paradnumret är förmodligen kameramodulen från Hasselblad som förser enheten med 10x optisk zoom. Dockningen sker via ett antal anslutningsstift på telefonens baksida och tämligen kraftiga magneter som ser till att tillbehöret ansluts korrekt samt håller tillbehöret på plats.

I praktiken är det mycket enkelt att både sätta dit och ta bort modulerna. Att sätta dit en modul kräver mer eller mindre bara att man låter den vila mot telefonens bakstycke med pinnarna riktade mot varandra och sedan låter magneterna sköta resten. För att ta bort modulen drar man uppåt från telefonens högkant, varvid modulen lossnar utan att någon större kraft behövs. Enligt Motorola skall det inte finnas risk för att modulerna lossnar av sig själva, men det återstår förstås att testa och se.

Modulära enheter tenderar att dras med problemet att modulerna blir inaktuella så snart en ny enhet lanseras. Motorola uppger dock att alla moduler som är kompatibla med Moto Z kommer att förbli kompatibla med kommande telefoner i Z-serien.

Stereomodulen från JBL förser telefonen med två för en telefons räkning riktigt biffiga högtalarelement. Dessa ger ett förvånansvärt fylligt ljud med tanke på storleken.

Det finns även en projektormodul med rätt svaga 50 lumen (LED) som kan projicera en bild på upp till 70″. Modulen har ett batteri inbyggt som ger en drifttid på 1h och med en fulladdad telefon kan man totalt få ut mellan 2-2,5h drifttid. Vi noterade dock att telefonen blev oroväckande varm med projektormodulen ansluten och aktiv.

Hasselblads kameramodul förser telefonen med ett behagligt kameragrepp och utökar räckvidden med 10x optisk zoom (F3.5-F6.5). Priset om 299 Euro får betraktas som någorlunda humant med tanke på vad Hasselblads övriga produkter kostar.

Batterimodulen – Incipio OffGrid – gör inte mycket mer än att utöka batterikapaciteten med 2 200 mAh vilket innebär en total kapacitet på 4 800 mAh med telefonens inbyggda batteri. Tillräckligt för två dagars batteritid, eller möjligtvis en dags pokémonspelande. Modulen finns i två utföranden; en med trådlös laddning (85 gram) samt en utan (79 gram).

Själva telefonen ger som vanligt när det handlar om enheter från Motorola ett positivt intryck. Både Moto Z och Moto Z Force vilka bägge har ett blankpolerat bakstycke av metall är solida pjäser med god vridstyvhet. Även passformen är bra, men ergonomin känns inte optimal när vi hanterar både Moto Z och den något tjockare Moto Z Force utan någon modul ansluten. De har i naket tillstånd inte den karaktäristiska tvålkoppsformen som vi hittar bland många telefoner idag. Om vi däremot prova Motorolas olika bakstycken finner vi också att telefonen ligger bättre i handen. Det blankpolerade metallbakstycket fungerar tyvärr som en fingeravtrycksmagnet av rang.

Gränssnittet är som vi nämner ovan i stort sett i samma tappning som i Googles Nexus-telefoner. Motorola är synnerligen restriktiva med mjukvaran, på både gott och ont. Den som söker en så Nexus-lik upplevelse som möjligt kan med fördel vända sig till Motorola, som dessutom tenderar att vara snabba med uppdateringarna.

Moto Z och Z Force beräknas att få premiär i Europa under september månad, till ett för oss i dagsläget okänt pris. Prislappen för Hasselblad-modulen, det vill säga kameramodulen, kommer enligt uppgift få en prislapp på 299 Euro eller motsvarande cirka 2 900 kronor och även den släppas för försäljning i september.

JBL-högtalaren uppges kosta cirka 70 Euro, eller runt 670 kronor, och batteripacket cirka 80 Euro eller 765 kronor. Båda planeras släppas under september månad. Projektorn kostar cirka 279 Euro eller motsvarande 2 570 svenska kronor, men vi har inte lyckats få fatt i information gällande europeiskt butiksdatum.

Motorola verkar ha tänkt helt rätt kring modulerna genom att sikta på att göra framtida telefoner, förvisso endast inom samma serie, bakåtkompatibla. Det bådar gott för de som är intresserade av de möjligheter modulerna erbjuder. Motorola har också en bra line-up med moduler som täcker många användningsområden på plats från start, något som LG misslyckades med vid lanseringen av G5.