Adam Frucci på Gizmodo har skrivit en krönika i vad han anser vara det bakvända med den amerikanska telefonoperatören AT&T:s senaste beslut om att erbjude kunder så kallade femtoceller mot både en engångsavgift samt en påökning av den befintliga abonnemangskostnaden. Anledningen till varför man hos AT&T vill installera femtoceller hos sina kunder är att man under en längre period haft och fortfarande dras med svåra problem i hanteringen av de datamängder som krävs för att tillfredställa den nya generationen ständigt uppkopplade mobila enheter.

En femtocell är en basstation som du installerar i hemmet och som du i sin tur ansluter till ditt bredband, därefter kommunicerar enheten med din telefonoperatörer över Internet och besparar därmed mobiltelefonoperatören både bandbredd och bekymmer med att bygga tillräckligt många basstationer för att uppnå hög täckning även inomhus. Slå gärna ett öga på bilden ovan som illustrerar hur det hela fungerar.

I USA har man inte varit lika framsynta vad berör utbyggnaden av 3G-näten som i Europa, först mot slutet av 2006 kom utrullningen igång på allvar efter att FCC, USA:s motsvarighet till Post- & Telestyrelsen, auktionerat ut frekvensbanden för 3G-näten i alla delstater. I dagsläget finns det fyra stora aktörer på den amerikanska marknaden, T-mobile, Verizon, Sprint och AT&T där samtliga uppges lida av överbelastade nät och problem med täckningen, detta gäller främst i storstäderna.

I Sverige påbörjade man nätutrullningen redan år 2000 när Post- och Telestyrelsen fattade beslut om de vid tillfället fyra svenska 3G-licenserna, lustigt nog blev  Telia utan, något man senare löste genom att bygga sitt nät tillsammans med Tele2.  I maj 2003 öppnade Tre sitt 3G-nät  som första operatör i Sverige, något som till en början var en besvikelse främst på grund av bristen på 3G-kompatibla telefoner. Jag själv vill minnas att jag köpte en Sony Ericsson Z1010 för att prova på 3G-nätet och den var både klumpig, led av dålig batteritid och hade minst sagt svårigheter med att hitta nätanslutning.

Numera har vi en bra 3G-täckning i Sverige med undantag för vissa regioner och kan uppnå höga datahastigheter som resultat av den pågående vidareutvecklingen av 3G-standarden, något som förstås gjort det mobila bredbandet populärt som ett alterantiv/komplement för den fasta uppkopplingen. Vi har förstås även den fördelen att Ericsson tillhör en av de ledande aktörerna på marknaden vad berör utveckling och konstruktion av basstationer, något som ger oss i Sverige väldigt bra förutsättningar för ett välfungerande 3G-nät i teknikens framkant.

Undersökningar vill göra gällande att närmare 70% av all mobil datatrafik härstammar från enheter som befinner sig i hemmamiljö och kan därför lika väl gå genom det fasta nätet, det finns med andra ord stora besparingar att göra för operatörerna genom att få kunder att installera femtoceller i hemmen. Dels behöver man färre basstationer och dels slipper man betala för dyr bandbredd. Får man dessutom kunden att stå för kostnaden av femtocellen genom både en engångsavgift och en utökad abonnemangskostnad, då gör man sig förstås en rejäl hacka. Det skall dock tilläggas att många av operatörerna som erbjuder femtoceller ger förmånligare pris på samtal  när man ringer från hemmanätet.

Nu frågar ni er säkert: Varför inte öppna upp för full IP-telefoni över Wi-Fi och 3G i stället för denna hybridlösning? Problemen som följer med detta scenario är för operatörerna många, men till den främsta anledningen hör minskad kontroll över kunder: Vad förhindrar en kund från att använda en konkurrent för att koppla upp samtal och bara nyttja operatören för en Internet-anslutning?

Om femtoceller blir populära i Sverige, skulle ni kunna tänka er att betala för dem i enlighet med ovan nämnda prismodell, dvs en engångsavgift samt förhöjd abonnemangsavgift? Håller ni med Frucci i det han skriver? Behöver vi femtoceller i Sverige? Listan på frågor kan göras lång och vi hoppas se era tankegångar bland kommentarerna.

Läs Fruccis krönika här