Don’t be evil. Den som läst något om företaget de senaste åren har förmodligen stött på citatet, en intressant men ändå ganska diffus devis. Med en affärsidé som går ut på att hitta, automatiskt indexera och göra innehåll på webben sökbart, har man med sina socialt och kommersiellt neutrala algoritmer (Pagerank bygger ju som bekant på hur folk länkar tillvarandras hemsidor oavsett innehåll) seglat upp som resursen nummer ett för undrande människor.

Men trots denna neutralitet i tekniken anser man tydligen att korruption internt i företaget och gentemot kunder är ett stort hot? En annonsdistributör som genom gratis och för det mesta väldigt omtyckta webbtjänster får tillgång till information om oss – sina kunders intressen och behov. Använder den för att sortera bort erbjudanden vi antas vara ointresserade av, till förmån för sådant som ska gagna såväl oss som annonsören och så klart Google själva genom det kanske minst aggressiva mediumet som finns att tillgå – text. Det låter ju verkligen bra på papperet, men finns det möjligtvis någon svag länk i maskineriet man vill hålla ett öga på (den ”mänskliga faktorn”?) eller har man en dold agenda mot till exempel rivalen Microsoft?

Jag har lätt för att vara naiv (läs mina tidigare krönikor så förstår ni) men när det kommer till just Google har det ringt varningsklockor ganska länge nu. Från naiv till paranoid? I flera år har företaget varit en av de mest populära arbetsgivarna för framför allt högt utbildade inom IT, där historier från arbetsplatserna för tankarna till en kombination av Hogwarts och Jultomtens leksaksfabrik. Bland annat Gmail men även det i Sydamerika populära sociala nätverket orkut är produkter av företagets generositet och förtroende gentemot medarbetarna – på 20% av arbetstiden (motsvarande 1 arbetsdag i veckan) får varje anställd utforska sin kreativitet i egna projekt – verkar det lovande tillsätts fler till projektet och så vidare.

Är denna färgglada lekstugebilden ett sätt att undergräva kritiker – ”vi vet att vi är stora och starka så då måste vi också vara snälla och trevliga”? Microsoft tycker uppenbarligen det då man enligt Google gått genom olika partnerföretag och liknande kontakter i försök att mass-stämma företaget. Skulle Google se mindre Bamse-snäll ut om Microsoft körde med samma ansikte utåt? Man vill ju gärna tro bilden de ger av sig själva men innan jag överlåter hela mitt digitala liv till molnet känns det som att det fattas några kort på bordet.

Det här citatet av företagets CEO Eric Schmidt är väl det mest oroande och det mitt resonemang utgår ifrån: ”If you have something that you don’t want anyone to know, maybe you shouldn’t be doing it in the first place. If you really need that kind of privacy, the reality is that search engines – including Google – do retain this information for some time and it’s important, for example, that we are all subject in the United States to the Patriot Act and it is possible that all that information could be made available to the authorities.”. Det är nämligen inte säkert att informationen i sig behöver röra kriminell eller annars tvivelaktig verksamhet för att kunna missbrukas eller orsaka skada.

”Information är makt och makt är pengar” är en annan mycket känd devis som poängterar det oerhört viktiga i att ALL information innebär makt beroende på situationen. Att Googles VD insinuerar att du inte har något att oroa dig för så länge du följer ditt lands lagar är ett väl naivt sätt att se på den personliga integriteten. Bara makten i sig har uppenbarligen triggat folk att starta rena mobbinggrupper på Facebook (visserligen ägt av Microsoft men jag tror inte att det gör någon skillnad?) den senaste tiden – det börjar bli snack om social tortyr i nivå med Guantanamo. Det handlar om obeskrivliga skador både emotionellt och praktiskt.

Det är inte bara kärnvapenspetsar och industrispionage herr Schmidth borde tänka på med andra ord. Självklart är förtal olagligt, men informationen i det här fallet handlar ju om enskilda personers privatliv i ett socialt nätverk där andra individer organiserar sig med de inbyggda verktygen bara för att visa förakt. Sådana grupper är absolut svåra att förebygga även om de stoppas relativt snabbt, men att vid rodret för informationsteknologins största och främsta skepp ignorera existensen av den typen av informationsmissbruk rimmar illa med en realistisk syn på sin marknad och informationssäkerheten där.

Spekulerande på gränsen till konspirationsteori får jag väl erkänna, och i ärlighetens namn har väl inte Youtube (som får ses som Google’s närmaste motsvarighet i sammanhanget) används i samma omfattning för sådana syften. Men uttalandet i sig tycker jag ändå visar på en oförståelse för hur kraftfull webben som verktyg faktiskt har blivit i det sammanhang där man blivit marknadsledande – vardagsinformation. Det hade varit intressant att se hur Facebook utvecklats om Google vunnit över Microsoft i budstriden, återigen är det lätt att förblindas av varumärket – hade man då introduserat inbyggda skydd liknande de som finns för barnpornografi fast för digitala pekfingrar?

Dessutom är man ju förmodligen delaktig i att utnyttja brott mot mänskliga rättigheter i fabrikerna i öst då i stort sett alla aktörer av rang i mobilindustrin anlitar dessa tillverkare så att vi kan få 10 Mpix, 4″ AMOLED och annat godis i fickan för under 20 000 kronor, eller vad det nu skulle kosta med vettiga arbetsförhållanden och lön? *Köp Fairtrade!* För inte ens Google kan ju bryta mot energilagarna så de måste väl ändå se ironin i sammanhanget? Visserligen har inga tidningar kablat ut några pinsamma kopplingar till företaget av det här slaget som jag har sett, men då det ofta är hos underleverantörer till de större fabrikerna det sker tror jag inte att någon kommer undan. Vem har förresten tillverkat komponenterna till företagets datahallar och dess infrastruktur? Bekvämligheten i den västerländska vardagen har helt klart obehagliga förutsättningar som bland annat MediaMarkt och Elgiganten lever av.

Internet som medium är ju tyvärr i det närmaste en juridisk gråzon (tänk Pirate Bay). Men även om man håller på att regulera det internationellt genom det hårt kritiserade Acta-avtalet som tyvärr främst verkar regulera kommersiella villkor och inte mänskliga rättigheter, kommer det förmodligen att vara det ett bra tag till. Det vore bra om Google gick i spetsen för en mer allvarlig syn på lättvindig hantering av all sorts information.

Don’t do evil är förvisso ett bra motto, men det räcker inte med att Google själva följer det (vi får väl anta så mycket för diskussionens skull) för att deras kunder inte ska råka illa ut – jag hoppas att grabbarna på andra sidan Atlanten börjar inse det? Men bestämmer sig Brin och Page för att tvinga igenom samma medmänskliga policy genom varenda en av företagets vener (och internet i allmänhet) kommer jag personligen att be Obama – för hur stor trovärdighet har påven? – att helgonförklara ”de goda entreprenörerna” ;)

Läs mer här:
Criticism of Google (Wikipedia)
Acta-dokumenten delvis offentliggjorda (DN.se)
Pressrelease om ovanstående