Gratismentaliteten kring Android [Krönika]

Postat:
09:41 - 2012-10-04
Skribent:
| Viktor Å
Kommentarer:
82

Google Play Store, den programbutik som majoriteten av Androidanvändare besöker för sina appbehov, innehåller en stor andel gratisapplikationer. Medan mycket kan sägas om kvalitén på vissa av dessa applikationer är kvantiteten en klar konkurrensfördel mot Apples programbutik App Store, där gratis inte alltid är lika gott och framförallt ofta är mer svårfunnet.

Detta överflöd av gratisapplikationer har lett till bildandet av en mentalitet som, på gott och ont, genomsyrar hela plattformen och har en kraftig inverkan på såväl utvecklare som användare. I egenskap av både utvecklare och användare kommer jag nu ge min syn på det hela, och vare sig ni delar mina åsikter eller ej så inbjuder jag er att lämna en kommentar nedan. 

När jag i maj 2010 köpte min första Androidenhet – en HTC Desire – slogs jag direkt av hur många bra gratisapplikationer det fanns för varje tänkbart syfte; en stor skillnad mot det iPhone OS (senare iOS) jag lämnade bakom mig, där gratisapplikationerna allt som oftast antingen var undermåliga eller gratisversioner av betalapplikationer.

Många Androidapplikationer passade så klart in i någon av dessa kategorier, ibland båda två, men jag lärde mig snabbt att om man letar en stund så finner man nästan alltid ett guldkorn bland överflödet av applikationer. Många av dessa guldkorn kommer dessutom från individuella hobbyutvecklare, kanske för att dessa givit sig ut för att lösa ett problem de själva hade, snarare än för att uppnå stora nedladdningsvolymer.

varför ska man någonsin betala för en applikation?

I samband med denna insikt kom också ett uttryck av vad som närmast kan klassificeras som bortskämdhet; om så många av de lösningar man söker kan finnas med hjälp av gratisapplikationer, varför ska man någonsin betala för en applikation? Om det inte finns en lämplig sådan som är gratis just nu, så dyker den säkert upp inom en snart framtid.

Denna attityd förekommer – mer eller mindre uttalad – hos många av världens Androidanvändare, och trots vad vissa anser så tror jag inte att detta beror på att de som använder Googles operativsystem har en förhållandevis dålig ekonomisk ställning, utan mestadels på det stora utbudet av gratisapplikationer. Googles egna applikationer är uteslutande gratis, och även om de inte har mycket gemensamt med de betalapplikationer från Apple som desamma har i sin programbutik, så talar detta för skillnaden mellan de båda företagens ståndpunkt i frågan om applikationsprissättning.

Hur användarna står att tjäna på kostnadsfri mjukvara är inte svårt att räkna ut, men även utvecklarna kan dra nytta av det; om en användare har betalat för en konkurrerande applikation så lär denne vara motvillig att byta, men om applikationen var gratis så ökar det sannolikheten för att de möjliga fördelarna väger tyngre än det upplevda arbetet med att byta.

Att utveckla gratismjukvara kommer dessutom oundvikligen leda till en större användarskara än att utveckla kostnadsbelagd sådan, vilket ger en större testgrund för nya funktioner och fler användare som kan komma med förslag på hur applikationen kan göras bättre, till allas fördel. Att ha utvecklat en applikation med många nöjda användare är dessutom fördelaktigt om utvecklaren senare vill släppa en till sådan, eftersom det är mer sannolikt att någon av dessa tidigare användare ger den en chans även om denna skulle kosta pengar.

Ytterligare en fördel för utvecklarna, som dessvärre är till nackdel för användarna, är det faktum att känslan av att vidareutveckling måste ske minskar betydligt när användarna inte investerat mer än sin tid i applikationen, jämfört med om de också har betalat för den. Personligen känner jag mer ansvar gentemot det tiotal personer som köpt mina applikationer än det tusental som laddat ner gratisversionerna, även om jag ingalunda struntar i de senare.

Även större utvecklare har märkt av svårigheterna med att tjäna pengar

Nackdelarna med gratismentaliteten kring Android börjar med utvecklarna; att lägga ned hundratals timmar på utveckling utan någon monetär ersättning är inte något som tilltalar alla, vilket alltför ofta får resultatet att utvecklingen läggs ner eller att en ofärdig produkt släpps på Google Play Store. Även större utvecklare har märkt av svårigheterna med att tjäna pengar via traditionell applikationsförsäljning, och än idag finns det ingen möjlighet att köpa spelet Angry Birds till Android för att bli av med den reklam som visas upp. Reklam har tillsammans med köp inuti applikationer (in-app purchases) blivit det vanligaste sättet för utvecklare att slå mynt av sina applikationer till Android, till många användares förtret.

Jag är själv ingen anhängare av reklamfinansierade applikationer, och använder en kombination av applikationsköp och så kallade ad blockers för att undkomma reklamen i den mån jag kan. Jag anser att den försämrar användarupplevelsen påtagligt, och eftersom utseendet hos annonserna sällan eller aldrig går i linje med det hos resten av applikationen bidrar de till ett plottrigt och mindre välpolerat användargränssnitt. Just det opolerade gränssnittet är dessutom ett vanligt argument mot Android från användare av andra operativsystem, där betalapplikationer är vanligare.

Vare sig det är genom störande reklamannonser eller genom att utvecklingen för favoritapplikationen läggs ner, så är det oundvikligt att utvecklarnas problem också blir användarnas i slutändan, och således blir Androids hela ekosystem skadat.

långtifrån alla idéer är bra nog för att tjäna pengar på

Att få till en lösning på de problem som gratismentaliteten orsakar kommer kräva åtgärder från både användare och utvecklare: Utvecklarna måste inse att inte alla kan leva på sin applikationsutveckling och att långtifrån alla idéer är bra nog för att tjäna pengar på. De bör även se till att – i den mån de kan – polera gränssnittet i sina applikationer, samt göra sitt bästa för att följa de designriktlinjer från Google som nu finns tillgängliga. De kan också ta hjälp av feedback från användare, kanske genom att demonstrera applikationen för en mindre testgrupp, då man själv ofta är blind för de fel man har gjort.

Användarna kan i sin tur ändra sin inställning till att betala för applikationer. Detta gäller självklart inte alla, och jag är säker på att Swedroids läsare generellt sett är mer benägna att köpa applikationer och spel än vad medelanvändaren är, men många vill helt enkelt inte betala för de applikationer som de laddar ned, och vänder sig då till gratisversioner eller piratkopiering. Förhoppningsvis kan detta få en ändring när presentkorten för Play Store blir tillgängliga globalt, då även yngre användare och de utan kredit- eller betalkort ges möjligheten att köpa applikationer på detta sätt.

Applikationer som kostar pengar är inte nödvändigtvis bättre än de som är gratis, och alla bör inte följa denna betalningsmodell, men om utvecklare tror att det finns en chans att de kan tjäna pengar på det arbete de utför så tror jag att de kommer göra ett bättre jobb även med de applikationer som de inte tjänar något på.

Jag hoppas på ett framtida Android där gratisapplikationerna – precis som nu – har en stor andel av marknadsutrymmet, men där såväl gratis- som betalapplikationer är mer välutvecklade och attraktivt formgivna, där företag lägger samma krut på applikationer till Android som till iOS, och där fler utvecklare har en möjlighet att skapa sig ett leverne på Android. Detta kan låta som något av en utopi, men jag tror att en mindre men gemensam ansträngning från utvecklare och användare, i linje med den jag beskrev ovan, kan räcka en lång väg.