Introduktion

Under 2012 har HTC, efter en lång och framgångsrik tid med modellserien Desire, lanserat en ny serie som de kort och gott kallar ”One”. Först ut var flaggskeppet One X som vi recenserade tidigare under våren och då utsåg till den för tillfället bästa androidtelefonen på marknaden.

Den andra androidtelefonen ur HTC:s One-serie har fått namnet ”One S” och är en telefon som spelar i segmentet strax under det allra högsta, där storebror One X huserar. Kanske kan One S sägas tillhöra den övre medelklassen, inte minst vad gäller prissättningen.

Med en 4.3 tum stor qHD-upplöst (”kvarts-HD”, 540×940 pixlar) Super AMOLED Advanced-skärm, 1GB RAM, 16GB lagringsutrymme och den allra senaste dubbelkärniga processorplattformen från Qualcomm, MSM8260A, även känd som Qualcomm S4 (4:e generationens Snapdragon) så är One S en telefon som åtminstone inte vid en första anblick behöver skämmas för sig.

Artikelindex

• Specifikationer
• I kartongen
• Utseende, byggkvalité och konstruktion
• Knappsats, styrdon, anslutningar och sensorer
• Mottagning och datahastigheter
• Ljudegenskaper
• GPS och positionering
• Bildskärmen och digitizern
• Mjukvaran
• Hemskärm/launcher
• Telefonappen och kalendern
• Webbläsaren
• Galleri och mediaspelare
• Inställningar
• Övrig mjukvara
• Kameran
• Buggar och problem
• Batteritiden
• Systeminformation
• Spel, prestanda och grafer
• Värmeutveckling
• Slutsats

Specifikationer [Upp]

Specifications	HTC One S
Measurements (H x W x D)	130.9 x 65 x 7.8 millimeters (5.15 x 2.56 x 0.3 inches)
Weight	119 grams (4.2 ounces)
Screen and resolution	4.3" (109 mm), 540x960 pixels (PenTile Matrix) @ 60Hz (vsync:on), 256 PPI, Corning Gorilla Glass
Panel type	Super AMOLED Advanced, PenTile Matrix, 16,7 million colors
Digitizer	Capacitive digitizer @ 69 Hz, with 5 simultaneous pressure points (only 2 if "HTC gestures" is enabled)
System-on-a-chip	Qualcomm MSM8260A (Snapdragon S4)
CPU	28nm ARM Cortex A9 @ 2x1.5GHz
GPU	Adreno 225
RAM	1024MB (684MB available for the OS)
Built in memory (NAND)	16GB (about 10GB storage space available to the user and 2GB for app installations)
Battery	1 650 mAh, Li-Po Up to: 9 hours talk time (3G) 430 hours standby (3G) 10 hours continuous video playback (airplane mode)
Rear camera	8 MP LED backlit, f2.0, 28mm lens, burst mode, AF, LED flash, 1080p (1920x1080 pixels) video recording @ 30FPS
Front camera	640x480 (VGA) still photography, 640x480 (VGA) video recording @15 FPS
Connectors	micro-USB/MHL 2.0 (left side of phone), 3.5mm stereo connector (top), microSIM (behind hatch on back)
Buttons	Front: Back, home, recent apps (capacitive/touch buttons) Right side: Volume rocker (physical) Top: Power button (physical)
Network/communication	HSDPA (21 Mbit/s), HSUPA (5.76 Mbit/s), Wi-Fi 802.11 b/g/n, DLNA, Wi-Fi hotspot, Bluetooth A2DP 4.0+EDR, A-GPS, GLONASS, FM-radio
Sensors	Digital compass, proximity sensor, light sensor, gyro, g-sensor
OS / UI	Android 4.0.3 (Ice Cream Sandwich) with HTC Sense 4.0
Codec support	MPEG2, MPEG4, h264, MOV, WMV, 3GP/3GPP, MP3, WAV (PCM), AAC+, OGG, WMA
Available	April, 2012
Misc	Available in "Black" and "Gradient Metal"

I vanlig ordning så berättar specifikationsbladet sällan hela sanningen och vad som kan se bra ut på pappret kan visa sig fungera mindre bra i verkligheten, och tvärtom. I följande recension så kommer vi i vanlig ordning ta en djupdykning i både mjukvara och hårdvara, såväl genom syntetiska så kallade benchmarktest som genom ett mer ”normalt” smartphoneanvändande, om än väldigt intensivt, och vi hoppas efter detta kunna svara på hur väl HTC har lyckats med One X mindre syskon.

I kartongen [Upp]

HTC One S levereras i en udda utformad, närmast tvålkoppsformad, helvit kartong av hård papp. Kartongen i sig saknar förutom en diskret HTC-instansning helt och hållet tryck, text eller färger, men runt tvålkoppens midja sitter en etikett på vilken en liten bild av telefonen är tryckt, samt lite text som gör det klart att det handlar om HTC One S – det är allt.

Det hela ger ett väldigt minimalistiskt intryck och även om etiketten är såpass tunn och skör att den på vårt exemplar var aningen sönderriven vid leverans så tycker vi att det är kul att HTC har valt en lite annorlunda approach än det allenarådande rätblocket med kantiga hörn.

I kartongen finner vi, under det övre facket som är tillägnat telefonen i sig, följande:

* HTC One S (”Black”, 16GB)
* Svart laddadapter med USB-port (5V, 1A)
* Svart USB-kabel (USB -> Micro-USB)
* Svart trådburet stereoheadset (svarsknapp, ej mediakontroller)
* Dokumentation (snabbstartguide och garantiinformation)

Som vanligt så kan kartongens innehåll variera beroende på återförsäljare, region och mobiloperatör, så om kartongens innehåll är av stor vikti för dig så uppmanas du kontakta återförsäljaren innan köp.

Utseende, byggkvalité och konstruktion [Upp]

Utseende är som alltid en smaksak, men det första som slår oss då vi öppnar kartongen och plockar upp telefonen är att den är mycket läcker och gör sig bättre i verkligheten än på bild. Då vi visar upp telefonen för folk i vår omgivning så är mer eller mindre alla förtjusta, inte minst i hur gedigen och lyxig telefonen känns i handen. Detta, förstås, till stor del tack vare metallchassit av unibody-typ.

Den svarta varianten av One S har som tidigare rapporterats en del problem med att färgen flagar här och var längs med kanterna. Vårt svarta testexemplar har i stort klarat sig från detta problem, även om vi har noterat en del mindre flagor kring Micro-USB-porten där slitage av naturliga skäl är vanligt förekommande. Redaktionens andra exemplar, i färgen ”Gradient Metal”, har inga dylika problem, så om ni står i valet och kvalet mellan dessa två färgval så råder vi er att ta det säkra före det osäkra och välja ”Gradient Metal” före ”Black”.

Till skillnad från storebror One X som fick ett unibodychassi av plast så har HTC med One S alltså valt ett metallchassi, vilket för HTC får anses vara ett mer traditionellt val. HTC One X förmedlar som vi noterade i vår recension en mycket hög kvalitetskänsla tack vare unibodychassit, trots att materialvalet var plast, men One S och dess metallchassi är kanske inte helt oväntat ett strå vassare.

Telefonens storlek och format, ganska smal men tämligen lång, gör i kombination med ett djup av blott 7,8 millimeter att den ligger bra i handen. Även de med tämligen små händer hanterar telefonen med lätthet, men det är förstås tvåhandsanvändning som gäller om man utan bekymmer vill kunna nå skärmens fyra hörn. Längden och bredden gör att telefonen vid första anblick ser osedvanligt avlång ut, men vi hittills aldrig stött på någon byxficka som inte är djup nog för att svälja 130 millimeter.

Ett litet minus för öppningen för Micro-USB-porten på telefonens vänstersida, vars vassa kanter och ofta gör sig påminda då man handskas med enheten, och dessa vassa kanter gör dessutom att färgen på det svarta exemplaret flagnar extra lätt. Fasade kanter som runt den frontriktade kameralinsen vore önskvärt och skulle dessutom göra det lättare styra in Micro-USB-kontakten.

Tack vare att chassit är av unibody-typ så saknar telefonen nästan helt skarvar och vassa kanter och eftersom batteriet är inbyggt och ej utbytbart så behövs heller ingen större lucka på baksidan. Tycka vad man vill om att man inte kan byta ut batteriet själv, åtminstone inte utan att förverka garantin, men den här lösningen förstärker tvivelsutan chassits rigiditet och samtidigt undviks onödiga skarvar där batteriluckan annars skulle möta chassit.

I överkant på baksidan, runt kameralinsen, sitter en mindre plastlucka bakom vilken Micro-SIM-sloten och Wi-Fi-antennen sitter dold och dessvärre är passformen mellan det här plaststycket och metallchassit inte helt sömlös. Luckan sitter förvisso ordentligt och vare sig glappar eller knakar, men då vi stryker med fingertoppen över skarven mellan plastluckan och metallchassit så är det en ganska betonad skarv och nivåskillnad.

Ovan nämnda plastlucka sitter uppskattningsvis 2-3 tiondelar av en millimeter lägre än metallchassit, vilket inte låter som mycket men som känns desto mer, inte minst då metallchassit har en väldigt vass kant. Detta gäller redaktionens båda exemplar, vilket antyder att det kanske inte bara handlar om ett undantagsfall. I bilden ovan ser vi att det är en viss glipa, men olyckligtvis framträder inte nivåskillnaden så väl som vi hade hoppats.

I fotänden sitter ytterligare ett plaststycke, bakom vilket den yttre högtalaren samt telefonens mobilnätsantenn döljer sig. Det här plaststycket är inte borttagbart och håller kanske på grund av detta en klart högre passform än den övre luckan.

Jämförelsegalleri

HTC One S och HTC One X

HTC One S, HTC One X, Sony Xperia S, Samsung Galaxy Nexus och Samsung Galaxy S II

Knappsats, styrdon, anslutningar och sensorer [Upp]

Telefonens front saknar fysiska knappar, men liksom One X så har One S utrustats med tre stycken kapacitiva knappar nedanför skärmen, som en del av det heltäckande skärmglaset. Från vänster till höger: Tillbaka”, ”Hem” och ”Tidigare använda appar”. Vi är lite fundersamma på varför HTC har valt den här lösningen med externa knappar, då det i och med Android 4.0 inte länge är nödvändigt, men vi kan i alla fall konstatera att knapparna fungerar exemplariskt och sällan eller aldrig missar våra tryck.

Telefonens vänstersida saknar knappar men har centrerat på den övre halvan en öppning i metallchassit för Micro-USB porten, en öppning vars kanter är tämligen vassa. På högersidan finner vi blott volymknappen (+/-) som precis som USB-porten på vänstersidan sitter centrerat i telefonens övre halva. Till skillnad från storebror One X och dess släta och svampiga volymknapp så sticker volymknappen på One S ut precis lagom mycket för att man snabbt och enkelt skall kunna finna den i blindo, och den förmedlar dessutom en tydlig ”klickkänsla” då den används.

På telefonens huvudände finner vi från vänster till höger 3.5mm-porten för hörlurar, ett litet hål för den sekundära mikrofonen, en liten skåra för nageln då man skall avlägsna plaststycket samt slutligen strömknappen som förstås även agerar låsknapp för skärmen. Strömknappen sitter lite djupare än volymknappen, sannolikt medvetet från HTC:s sida för att undvika tryck av misstag, men knappen är trots detta lätt att finna i blindo och avger precis som volymknappen en tydlig ”klickkänsla”. Fotänden på telefonen är helt slät sånär som på ett litet hål för den primära samtalsmikrofonen.

På fronten, ovan skärmen, sitter högtalaren för telefonsamtal centrerad, bakom en rad små små perforeringar i metallen, och bakom en av dessa små perforeringar finner vi även notifieringsdioden för nya meddelanden, låg batterinivå och missade telefonsamtal och dylikt. Bakom frontens glasstycke, ovan skärmen, sitter såväl ljussensor som närhetssensor vilka reglerar skärmens ljusstyrka automatiskt, samt stänger av telefonens skärm och pekskärm automatiskt om telefonen exempelvis hålls mot örat vid telefonsamtal. Detta sparar både ström, då skärmen släcks då den ändå inte används, och så undviks ofrivilliga skärmtryck med kinden. Ovan skärmglaset en bit till höger på metallchassits fasade ram sitter den frontriktade kameralinsen djupt och snyggt infälld.

Telefonens bakstycke består till 80% av det släta unibodychassit i metall, med HTC-loggan i mitten, men i överdelen vid plastluckan finner vi kameralinsen med tillhörande LED-blixt och i bakstyckets fotände en rad små perforeringar i ett rektangulärt mönster bakom vilket den yttre högtalaren döljer sig.

HTC One S saknar till mångas förtret en Micro-SD-slot för minnesexpansion. Detta i kombination med blott 16GB inbyggt lagringsutrymme (varav endast 10GB är tillgängligt för lagring) kan vara en dealbreaker för många. Allt mer lagras förvisso i det så kallade ”molnet”, allt mer strömmas från nätet snarare än att lagras lokalt, men långt ifrån alla vill betala för mobilabonnemang med en stor datakvot och långt ifrån alla befinner sig dessutom på platser där datahastigheterna är höga nog och signalen är stabil nog för strömning av video. Vi hoppas att HTC släpper en 32GB-version framöver, men One S skulle då av HTC möjligtvis anses inkräkta lite för mycket på storebror One X territorium.

Mottagning och datahastigheter [Upp]

Mottagningsförhållandet med One S har under vår testperiod varit hyggligt, men vi har noterat en överkänslighet för det så kallade ”dödsgreppet” där man med en eller två händer med ett fast grepp töcker över telefonen så mycket man bara kan. På grund av metallchassit, bakom vilket vi sannolikt inte finner några interna antenner, så begränsas antennytan till plaststycket i telefonens fotände och huvudände, och då dessa täcks över så rasar mottagningen rejält. Enligt våra erfarenheter så verkar HTC ha separerat dessa tu antenner – Wi-Fi-antennen i det övre plaststycket och mobilantennen i det nedre.

Det räcker ofta med att man håller telefonen på ett visst vis, med en hand som helt eller delvis täcker det nedre plaststycket, för att man skall förlora två ”staplar” mottagning. Detta är för all del ingen vetenskaplig metod att mäta, men vi har med lätthet, med blott en hand, kunnat tvinga fram förlust av nätanslutning helt och hållet på vissa ställen där vi vet att mottagningen är dålig, men där konkurrenter som Galaxy S II och HTC One X fortfarande håller signal hur mycket vi än greppar dem med handen.

Vid mer normala och realistiska förhållanden, och så länge man ser till att inte stäcka över telefonens antenn(er), så fungerar One S dock ganska väl och det skall på intet vis ses som en dealbreaker annat än om du har oturen att bo eller ofta befinna dig någonstans där du har osedvanligt svag mottagning. Datahastigheterna via HSxPA är på pappret god för upp till 21.1 Mbit/s nedströms och 5.76 Mbit/s uppströms. Vårt abonnemang tillåter inte så höga hastigheter, och One S har som förväntat inte några problem med att nå våra maxhastigheter på cirka 5-6 Mbit/s ner och 2.5 Mbit/s upp.

Via Wi-fi ser vi exakt samma beteendemönster som för det mobila nätet: mottagningen är god och i paritet med konkurrenterna så länge vi ser till att inte hålla/täcka över telefonen på ”fel” vis, det vill säga täcka telefonens överdel för mycket. Då vi tar med One S och håller den på rätt vis, med handen runt telefonens metallchassi snarare än runt dess plaststycken, och går ut i vår korridor och sakta avlägsnar oss från vår router så lyckas One S upprätthålla en signal lika länge som referenstelefonen Samsung Galaxy Note, vilket får ses som ett mycket gott resultat.

Maxhastigheterna via Wi-Fi på vårt lokala Wi-Fi-nätverk, via FTP, visade sig till en början vara de sämsta vi någonsin har mätt upp, med snitthastigheter på cirka 200 kB/s både nedströms och uppströms. Efter några timmars felsökande med olika kanaler och frekvensband och protokoll (b/g/n) så gav vi slutligen upp och konstaterade att det inte blev bättre hur vi än gjorde.

Ett par dagar senare dök en FOTA-uppdatering (”Firmware Over The Air”) till One S upp, 1.78.401.2, och efter detta så var Wi-Fi-prestandan som förbytt. Nu presterade plötsligt One S inte bara bra, utan bäst av alla telefoner och tablets vi någonsin har testat, med en maxhastighet på cirka 44 Mbit/s (~5.5 MB/s) både uppströms och nedströms. Detta slår med råge de 30-32 Mbit/s som bland annat Samsung Galaxy Note och HTC One X presterar och fullkomligt förintar de ~20 Mbit/s som bland annat Motorola RAZR förmår. Till och med våra Tegra 2-tablets, som vi gång på gång har konstaterat vara goda för stabila hastigheter på upp till 40 Mbit/s, får se sig slagna. Tack vare de fina hastigheterna över Wi-Fi så känner vi sällan behovet att ansluta telefonen till datorn via USB då vi vill föra över filer.

Ljudegenskaper [Upp]

Via RightMark Audio Analyzer mäter vi upp ett ganska blandat resultat där One S i vissa avseenden av RMAA rentav anses prestera dåligt (”Poor”), exempelvis Frequencey Response som ni ser i grafen här ovan, till betydligt bättre resultat där den får betyget bra (”Good”). Sammantaget ger RMAA One S betyget genomsnittlig (”Average”).

Vi är inga så kallade audiofiler, finsmakare vad gäller ljud, och när vi ansluter ett par AGK K420-hörlurar till telefonen och lyssnar på flertalet olika ljudspår så kan vi inte annat än att konstatera att det låter bra, trots att RMAA har en del invändningar. Vi föredrar att stänga av alla ljudprofiler och ljudeffekter och få en såpass neutral ljudbild som möjligt, men för den som vill så finns det en hel del förinställningar att välja mellan – inte minst specialprofilerna för Beats by Dr. Dre-lurar som ger klart mer knuff, inta minst vad gäller basregistret.

Vi kan kort sagt konstatera att ljudkvalitén via 3.5mm-porten är god nog för oss, och sannolikt för de allra flesta, men om du är en finsmakare med ett tränat öra så råder vi dig att helt enkelt ta med dina favoritlurar till närmaste återförsäljare och be om en provlyssning.

RMAA-summering – HTC One S

Frequency response (from 40 Hz to 15 kHz), dB	+1.90, -2.30	Poor
Noise level, dB (A)	-87.3	Good
Dynamic range, dB (A)	87.3	Good
THD, %	0.104	Average
THD + Noise, dB (A)	-54.1	Poor
IMD + Noise, %	0.397	Average
Stereo crosstalk, dB	-65.3	Good
IMD at 10 kHz, %	0.275	Average
General performance		Average

Hela RightMark Audio Analyzer-testet för HTC One S finner ni här, och HTC One S jämförd med konkurrerande modeller här.

Samtalskvalitén över 2G/3G är god och framförallt hör motparten oss mycket väl, även i mycket bullriga miljöer som längs med en trafikerad innerstadsväg. Den sekundära mikrofonen gör sitt jobb mycket väl vad gäller att filtrera bort bakgrundsbrus. Ljudnivån via telefonhögtalaren ovan skärmen kunde ha varit högre, och detta gäller även den externa hörgtalaren placerad på telefonens baksida, men kvalitén på ljudet finner vi inga fel på. Det är klart och tydligt, även om vi saknar några decibel extra vid maxvolym.

GPS och positionering [Upp]

View HTC One S vs Sony Xperia S in a larger map. HTC One S (blue) vs Sony Xperia S (red)
I vårt GPS-test har vi valt att matcha HTC One S mot Sony Xperia S, som vi sedan tidigare vet har en mycket bra GPS, i stort tack vare stöd för det ryska satellitpositioneringssystemet GLONASS, vilket på det norra halvklotet i regel fördubblar antalet satelliter som enheten kan ansluta mot.

GPS + GLONASS ger framför allt en klart bättre precision då den fria sikten mot himlen är skymd. Har man blott GPS-stöd och förlorar 50% av satelliterna på grund av exempelvis skymmande byggnader så kan precisionen snabbt och kraftigt försämras, medan man med GPS + GLONASS i regel fortfarande har tillräckligt många satelliter låsta för fortsatt hög precision.

Precis som Xperia S så har One S stöd för både GPS och GLONASS vilket garanterar bästa möjliga positioneringsprestanda, och i rutten här ovan så kan vi genast se att både HTC One S och Sony Xperia S presterar mycket bra och följer vår rutt med närmast knivskarp precision. Låsning mot satelliterna tar i regel inte mer än några få sekunder, men det är väldigt beroende av var man befinner sig.

Sammanfattningsvis konstaterar vi att HTC One S presterar mycket väl vad gäller dess positioneringsförmåga och för den som ofta och gärna använder telefonen för att hitta rätt och hitta fram så är HTC One S ett utmärkt val.

Bildskärmen och digitizern [Upp]

Den 4.3 tum stora skärmen är av Super AMOLED Advanced-typ och har en upplösning kallad qHD, ”quarter HD”, det vill säga kvarts-HD. Med HD avses förstås 1080p, eller 1920×1080 pixlar, och One S har alltså en skärm med en fjärdedel så många pixlar; 960×540, med en pixeldensitet på 256 PPI. År 2012 får detta anses vara tämligen lågt för en telefon som i övrigt (både prisklass och övrig bestyckning) gör anspråk på att vara en telefon som prismässigt spelar i en av de allra högsta divisionerna.

För att göra det hela än värre så innebär Super AMOLED Advanced att skärmens subpixelmönster är av så kallad PenTile-typ, vilket resulterar i en klart lägre reell upplösning än 540×960 och således mer oskärpa, kanske främst då man försöker sig på att läsa text på webbsidor i fullt utzoomat läge. Många av oss vill läsa webbsidor som vi läser dem på våra datorer, men detta är inte att rekommendera med PenTile och qHD i kombination.

Även om upplösning och subpixelmönster skapar frustration för oss som är känsliga för oskärpa så är skärmen i övrigt närmast briljant. Med mycket vackra och kraftfulla färger, en ypperlig svärta, vida betraktningsvinklar och en ljusstyrka som matchar de allra flesta konkurrenterna så kompenserar One S en hel del för den låga upplösningen och det oskarpa subpixelmönstret, men vet du med dig att du precis som vi är känslig för oskärpan som PenTile medför, inte minst vid låga upplösningar som denna, så bör du ta dig en funderare på om One S är rätt för dig.

Digitizern, det pekkänsliga ytskiktet på skärmen, håller precis som hos storebror One X hög klass och svarar snabbt och med hög precision på alla våra pek och svep. Vi mäter upp en uppdateringsfrekvens på 69Hz, vilket innebär att skärmen läser av våra pek och svep 69 gånger per sekund. Vi mäter vidare (med ”HTC gestures” inaktiverat) upp max 5 simultana pekpunkter vilket förvisso blott är hälften av de 10 som storebror One X klarar av, men som är mer än nog för alla praktiskt användbara typer av multitouchimplementationer.

httpvh://youtu.be/E1TiE2pCZ0c

I fullt dagsljus är One S en av de bättre telefonerna vi har testat men kan inte riktigt mäta sig med de allra bästa, exempelvis LG:s osedvanligt ljusstarka Optimus Black. I vanlig ordning gör man klokt i att om möjligt försöka skymma skärmen från direkt solljus, då det är hart när omöjligt att läsa av någon av dagens skärmar i starkt solsken.

Mjukvaran [Upp]

** Nedanstående är med mindre justeringar hämtat från vår One X-recension av det enkla skälet att det mesta rent mjukvarumässigt är 100% identiskt. I fall där de olika hårdvaruplattformarna One X och One S emellan resulterar i skillnader i mjukvara samt beteende så nämner vi förstås detta **

HTC One S kommer levererad med Android 4.0.3/Ice Cream Sandwich, och ovanpå det har de förstås lagt sitt eget tillverkarskal Sense, vilket i och med One S nu är uppe i version 4.0. Vi har sett med oro hur HTC har gjort Sense allt tyngre och långsamt, men med version 4.0 har de lyckats hitta en närmast perfekt balans mellan funktion, ögongodis och prestanda. Detta är utan tvekan vår favoritversion av Sense hittills. Att hårdvaran dessutom, trots ”bara” två kärnor, är kraftfull nog för att med mjukhet kasta runt hemskärmar som är nerkladdade med mängder av widgetar gör inte saken sämre heller.

Hemskärm/launcher [Upp]

Ovan till vänster ser vi hemskärmen som den ser ut direkt ur kartong – med undantag för Settings-ikonen som vi själva har placerat där. HTC har förstås precis som Android 4.0 ett smidigt system för att skapa mappar vilket helt sonika går ut på att man drar och släpper en ikon på hemskärmen på en annan. Funktionsmässigt är det identiskt med Android 4.0, men HTC har som alltid lagt in egna grafiska touch på det. Till höger ser vi den neddragbara notifieringsmenyn vilket är ett utmärkt exempel på hur Sense 4.0 är mer avskalat än tidigare versioner – borta är ikonlistan i överkant med senast använda appar och borta är flikarna i nederkant där man i Sense 3.0 fick snabbåtkomst till switchar för saker som WiFi, Bluetooth och GPS.

Vi irriterar oss på att hemskärmen inte har stöd för landskapsläge och tycker att det är något HTC borde implementerat vid det här laget. På den punkten blir det bakläxa.

Notera att batteriindikatorn ni ser i notifieringsmenyn i bilden ovan till höger inte är en del av vare sig Android 4.0 eller HTC Sense 4.0. Det är en tredjepartsapplikation (Battery Monitor) som var installerad vid tillfället då skärmdumpen togs.

Ovan ser vi Sense-widgeten för ”People”, det vill säga dina kontakter, widgeten för den medföljande musikspelaren – en trevlig och välfungerande widget – samt slutligen HTC:s variant av Android 4.0:s ”Senast använda appar”. Funktionen är exakt densamma, men HTC har lyckats göra den lite mer responsiv (vilket möjligen kan bero på den kraftfullare hårdvaran) och mer grafiskt tilltalande – men samtidigt mindre överskådlig då man i regel bara ser två appar åt gången, vilket innebär att man ibland tvingas ”bläddra” en hel del innan man hittar rätt. Inte ett speciellt snabbt sätt att multitaska enligt vår mening, snarare tvärtom.

Här ovan ser vi exempel på hur HTC har lagt sin egen touch på hemskärmshantering vad gäller widgetar, genvägar och appar. Vi föredrar definitivt detta över Googles egna lösning i Android 4.0. Snyggt, överskådligt och smidigt och man når redigeringsfunktionen genom långtryck på hemskärmen.

För den som vill ändra utseendet på gränssnittet i sin telefon så bjuder HTC sin vana trogen på en hel del grafiska inställningsmöjligheter, som teman och scener, men vi saknar möjligheten att som i tidigare versioner av HTC Sense även kunna ändra utseendet på statusfältet längst upp (där bland annat klockan finns och notifieringsmeddelanden dyker upp). Den som inte nöjer sig med tema- och scenalternativen som följer med telefonen så ämnar HTC även bjuda på möjligheten att ladda ner fler teman, låsskärmar och bakgrundsbilder via HTC Hub, men än så länge så har de inget att bjuda på utöver ett mindre antal ljudfiler för ringsignaler och notifieringar.

Listan över installerade appar i de tre olika flikarna som de erbjuds; Alla appar, mest använda appar och nedladdade appar.

Som synes kan man välja hur apparna skall sorteras; bokstavsordning samt installationsdatum i ökande eller fallande riktning. Vidare erbjuds man möjligheten att byta plats på de tre flikarna i applistans nederkant. Slutligen finner vi en smidig funktion för att dela med sig av appar – eller snarare en rekommendation av appen inklusive en länk till Google Play Store – via en mängd olika protokoll och sociala nätverk.

Telefonappen och kalendern [Upp]

Telefonappen är med tillhörande kontaktbok och funktioner mycket lik motsvarande applikation i Android 4.0, men som vanligt så har HTC pillat med gränssnittet för en lite snyggare och mer genomarbetad lösning är Googles strikta och strama designspråk.

Kalendern är även den en tämligen enkel historia, men den bjuder på det mesta som man kan tänkas behöva i form av appen i sig som synkar mot Gmail-kontot, vyer för dagar, veckor och månader, ett lättförståeligt gränssnitt för redigering eller tillägg av nya poster samt en enkel men snygg widget.

Webbläsaren [Upp]

Webbläsaren i HTC One S skiljer sig vid en första anblick inte så mycket från standardwebbläsaren i Android 4.0, men då vi kikar lite närmare ser vi snabbt att HTC har lagt till en hel del matnyttiga funktioner. Ovan ser vi till vänster Swedroid inläst som vanligt, fullversionen av sajten, sedan i mitten en av HTC utökad snabbmeny där vi kommer åt nyttiga funktioner som Print och en toggle för Adobe Flash Player. Till höger ser vi sajten i ett smart inverterat läge (funktion från Android 4.0, inte HTC Sense) som passar utmärkt för nattläsning där en vit skärm även med 0% ljusstyrka blir alldeles för ljusstark, men kanske främst matnyttig då det sparar rejält med ström för telefoner med AMOLED-skärmar.

Ovan ser vi från vänster till höger aktiva tabbar/flikar, vilket i grunden är samma funktion som i Android 4.0, men med ett lite uppfräschat och med HTC-typiskt gränssnitt. Sedan ser vi ”Downloads”, vilken är densamma oavsett från vilken app nerladdningen har skett – detta är alltså strikt talat inte en specifik webbläsarfunktion. Till sist har vi ”Find on Page”-funktionen som förstås låter oss söka efter nyckelord på en webbsida.

Bokmärkeshanteringen i One S är i grund och botten funktionsmässigt densamma som i Android 4.0, men även här har HTC varit inne och pillat och ändrat främst layout och design.

Inställningsmöjligheterna för webbläsaren ser till en början tämligen fattiga ut, men då vi ger oss ner i undermenyerna så hittar vi en mängd funktioner – både sådant vi känner igen från Android 4.0 (ovan) till lite mer HTC-specifika funktioner.

Bland annat hittar vi via Android 4.0 möjligheten till så kallad förinläsning av webbsajter för en snabbare surfupplevelse, men även möjligheten att ignorera webbsajter från att kontrollera hur enheten zoomar sidan. Vidare finner vi en HTC-specifik funktion för möjligheten att dra ner skärmens ljusstyrka medan webbsajter laddas/renderas, för att spara ström. Slutligen ser vi Android 4.0:s funktion med ett smidigt skjutreglage för att ändra textstorleken på webbsidor.

Här ovan ser vi längst ner på bilden till vänster funktionen för att invertera webbsidor, vilken vi nämner och ni kan se ett bildexempel på några stycken längre upp i webbläsarkapitlet. Övriga inställningar är i princip identiska med Android 4.0, möjligheten att stänga av GIF-animationer undantaget, vilket är en funktion som HTC har lagt till själva.

Galleri och mediaspelare [Upp]

Galleriappen är tämligen simpel, i betydelsen att den inte har speciellt många funktioner samt är lättanvänd. Den är vidare ganska snabb och den har alla grundfunktioner som de flesta behöver. För den som vill ha en mer funktionsrik galleriapp så finns en uppsjö att välja bland på Google Play Store. Mest populär just nu är sannolikt gratisappen QuickPic.

Musikspelaren i HTC One S är egentligen lite svårfunnen då den inte har en egen appgenväg tillgänglig. Man tvingas starta musikspelaren antingen genom musikwidgeten eller genom samlingsappen ”Music” som bjuder på ett antal olika musiktjänster; ”SoundHound”, ”TuneIn Radio”, ”7digital” samt slutligen ”My Phone” vilken startar den medföljande musikspelaren.

Spelaren i sig är fullt duglig, spelar de vanligast förekommande ljudformaten och bjuder på de flesta funktioner som normalt sett efterfrågas, möjligen en equalizer undantaget. Det finns dock en mängd olika presets, förinställningar, för olika ljudbilder/-effekter – samt ett läge där all efterbehandling av ljudet är inaktiv. För att komma åt dessa olika presets så måste man ha hörlurar eller headset inkopplat.

Appen i sig har förstås stöd för ”album art”, där omslaget till aktuellt album/singel visas då låten spelas. Saknar du dessa bildfiler till dina musikfiler så kan du snabbt och enkelt be musikspelaren att via ett omfattande onlinearkiv själv söka och lägga till aktuell album art. Vidare är appen SoundHound integrerad i spelaren, vilken utöver att kunna identifiera musiken som spelas bland annat även presenterar info om artisten, eventuella turnédatum, länkar till YouTube-klipp och förslag på liknande artister/musik.

HTC:s samlingsapp för musik kallas ”Music” och innehåller som tidigare nämnt apparna 7digital, som är en tjänst för att köpa och ladda ner musik online, SoundHound som är en app avsedd att lyssna av musiken som spelas, känna igen den och presentera användaren med en mängd info som turnédatum, YouTube-videor och officiella webbsajter samt TuneIn Radio som är en samlingsapp för radiostationer online, världen över eller om du så vill; lokalt.

Den medföljande videospelaren är som förväntat tämligen primitiv, men den hanterar divx och xvid utan knorr och lyckas även spela upp flertalet mkv/x264-klipp – dock utan ljud. Den medföljande videospelarens stora akilleshäl är just det mycket begränsade ljudstödet och spelaren går bet på såväl AC3 som Dolby Digital och DTS. Trevliga funktioner som att ta en skärmdump med ett ”klick”, snabbåtkomst för justering av ljusstyrkan i videospelaren och möjligheten att redigera videoklipp (dock tämligen begränsat videostöd) ger plus i kanten.

Clip	Res	Codec / Profile / Container	Bitrate	Audio	Results
#1	640x352	XviD / Simple@L5 / AVI	1 Mbit/s	MP3 2.0	Stock player: OK, but slight flicker. MX Video Player: OK, but slight flicker. Dice Player: Fail, choppy playback, freeze frames.
#2	576x320	XviD / Simple@L5 / AVI	1,4 Mbit/s	MP3 2.0	Stock player: OK, but slight flicker. MX Video Player: OK, but slight flicker. Dice Player: Fail, choppy playback, freeze frames.
#3	720p	h.264 / [email protected] / MKV	3 Mbit/s	AC3 5.1	Stock player: Fail. Video OK, no sound. MX Video Player: Fail. Video OK, no sound (neither in S/W nor H/W mode). Dice Player: OK.
#4	720p	h.264 / [email protected] / MKV	9 Mbit/s	AC3 5.1	Stock player: Fail. Video OK, no sound. MX Video Player: OK, sound only in manual S/W mode. Dice Player: OK.
#5	1080p	h.264 / [email protected] / MKV	14 Mbit/s	DTS 5.1	Stock player: Fail. Video OK, no sound. MX Video Player: OK, sound only in manual S/W mode. Dice Player: OK.
#6	1080p	h.264 / [email protected] / MKV	19,2 Mbit/s	AC3 5.1	Stock player: Fail. Video OK, no sound. MX Video Player: OK, sound only in manual S/W mode. Dice Player: OK.
#7	1080p	h.264 / [email protected] / MKV	22,8 Mbit/s	DTS 5.1	Stock player: Fail. Can't play. MX Video Player: Fail. S/W playback only, slow framerate. Dice Player: OK.
#8	1080p	h.264 / [email protected] / MKV	25 Mbit/s	DTS 5.1	Stock player: Fail. Video OK, no sound. MX Video Player: OK, sound only in manual S/W mode. Dice Player: OK.
#9	1080p	h.264 / [email protected] / MKV	30 Mbit/s	AC3 5.1	Stock player: Fail. Can't play. MX Video Player: OK. Dice Player: OK.
#10	1080p	h.264 / [email protected] / MKV	42 Mbit/s	AC3 5.1	Stock player: Fail. Can't play. MX Video Player: OK. Dice Player: OK.

Videostödet är som framgår av tabellen ovan en salig blandning av framgång och besvikelse. Lyckligtvis finns det en mängd tredjepartsalternativ på Google Play Store, av vilka MX Video Player och Dice Player är våra personliga favoriter, och då vi använder rätt videospelare för rätt klipp så lyckas vi beta av alla våra testklipp, inklusive de vansinnigt tungdrivna ”Birds”-klippen (klipp 9 och 10). Det blir en del ”trial and error” för att hitta rätt spelare för rätt videoklipp, även om Dice Player för närvarande ser ut att erbjuda bäst stöd.

Vi gissar att ovan beskrivna ojämnhet beror på att plattformen MSM8260A, Qualcomm S4, är såpass ny på marknaden att såväl drivrutiner som tredjepartsapplikationer ännu inte har hunnit optimeras ordentligt. Vi förväntar oss att inom kort se uppdateringar av de mest populära videospelarna, för bättre S4-kompatibilitet.

Via HTC Watch kan men snabbt och enkelt köpa eller hyra aktuella filmer direkt från telefonen, ofta till minst sagt förnämliga priser, åtminstone vad hyrfilm berör där helgerbjudanden av såväl nya som gamla filmer för blott 50 öre förekommer. Filmerna kan både laddas ner (tidsbegränsad period för hyrfilm) och strömmas för den som är otålig och vill börja se på filmen genast. Formatet filmerna sparas i är proprietärt och fungerar endast med HTC Watch.

Inställningar [Upp]

Nedan följer ett större urval av alla inställningar som Android 4.0 i kombination med HTC Sense 4.0 bjuder på. De flesta skärmdumparna talar för sig själv, så vi kommer endast kommentera dessa kortfattat.

Accounts & Sync/Konton och synkronisering, fungerar precis som i tidigare androidversioner. Vissa poster har en undermeny där man kan detaljstyra exakt vad som skall autosynkroniseras. Under Location/Plats styrs positionering och GPS och olika funktioner kring dessa. Under Privacy/Sekretess ser vi att HTC har lagt till en del egna funktioner, främst gällande information som visas på låsskärmen.

Menyalternativet Accessibility/Tillgänglighet skiljer sig inte från Android 4.0 i standardutförande, förutom att HTC har valt att ta bort alternativet för extra stor text i gränssnittet. Under Display & gestures/Skärm och gester finner vi däremot en hel del nytt, som utökade alternativ för notifieringar för inkommande meddelanden och påminnelser samt HTC-gester och kalibrering för G-sensorn. Slutligen ser vi gränssnittet för G-sensorkalibreringen.

Under menyn för ljud finner vi lite fler funktioner än i Android 4.0. Bland annat ljudprofiler, tre till antalet; Normal, Vibrera och Tyst, ett fickläge där telefonen känner av om den ligger i en ficka eller en väska och då automatiskt ökar ringvolymen, samt ett läge där den externa telefonhögtalaren automatiskt aktiveras om telefonen vänds upp och ner på t ex ett bord. I övrigt är det inget nytt under solen.

Language & keyboard/Språk och tangentbord hanterar som namnet antyder språkalternativ och tangentbord med tillhörande inställningar. Mycket lite skiljer sig rent funktionsmässigt från vanliga Android, men HTC har kastat om och ändrat layout och undermenyer en hel del. Vi finner för övrigt 26 olika språk fördelade över bokstavligen flera hundra olika språk/land-kombinationer. Svenska finns exempelvis i fyra versioner; Svenska (Danmark), Svenska (Finland), Svenska (Norge), Svenska (Sverige) och engelska finns i hela 59 olika språk/land-kombinationer

Google Voice Search i HTC One S är som förväntat mer eller mindre exakt densamma som i Android 4.0 vilket innebär att man kan ha ganska kul med missförstånden som ibland uppstår. Inställningasalternativen är få och kretsar uteslutande kring censureringsalternativ och språkinställningar. Antalet språk är 21 och svenska finns dessvärre fortfarande inte tillgängligt, men däremot hittar vi såväl ”Pig Latin” (kan närmast liknas vid en engelsk motsvarighet till rövarspråket) som Latin och isiZulu.

HTC har i sitt Sense-gränssnitt sedan länge haft en föredömligt smidig funktion då man ansluter telefonen via USB till en dator. Man möts av ett dialogfönster där allt man kan tänkas vilja göra erbjuds blott ett eller två skärmpek bort. Man kan förstås även, om man inte vill göra valet själv varje gång, aktivera ett standardbeteende vid USB-anslutning. Datuminställningarna bjuder inte på några överraskningar utan valmöjlighterna ser här ut ungefär som de har sett ut sedan begynnelsen. Slutligen har vi apphanteraren som inte skiljer sig något alls från Android i standardutförande.

Övrig mjukvara [Upp]

Då bilderna nedan i regel talar för sig själva så kommer vi endast kortfattat kommentera dessa om det inte finns särskilda skäl att fördjupa sig.

Till vänster ser vi 7digitalsom är en tjänst för att köpa musik direkt i telefonen. Sedan ser vi förstås miniräknaren och till sist HTC Friend Stream som är en samlingsapp för en rad olika sociala nätverk som Twitter och Facebook.

Facebookappen till vänster är densamma som vi finner i Google Play Store, sedan ficklampsappen med tre olika ljusstyrkor och till sist SMS-appen.

FM Radio-appen är enkel men fungerar bra och ljudet är godkänt – förutsatt att radiomottagningen på FM-bandet är god. Hörlurar/headset måste vara inkopplat för att radion skall fungera, då dessa används som antenn. Radioappen har på ett smidigt vis knutits samman med appen SoundHound som snabbt och enkelt kan identifiera låten som spelas på radion, om du så vill.

HTC Car är en kontrollpanel framtagen för bilen och aktiveras automatiskt när telefonen ansluts till en kompatibel bilhållare. Genom att svepa åt antingen höger eller vänster navigerar vi genom funktionerna för musik- och Internet-radio-applikationen samt telefonboken och Google Maps Navigation. Eftersom ikoner liksom text är stor har vi inte heller några svårigheter att se vad som händer på skärmen. Ett praktiskt verktyg för bilisten med andra ord.

Den medföljande epostklienten hanterar de flesta typerna och är funktionell och lättanvänd. För den som vill ha något mer/annorlunda så finns förstås en uppsjö av alternativ på Google Play Store.

GMail-appen är standardappen som vi ser i Android 4.0/Ice Cream Sandwich, vilket innebär att den är långt mycket bättre än klienten från Android 2.3 Gingerbread och äldre.

HTC Hub är HTC:s miniversion på Google Play Store och bjuder på möjligheten för användaren att modifiera utseende och ljud på sin telefon samt ladda ner och installera appar. I dagsläget är det väldigt tomt, särskilt om man letar efter teman och grafik och det enda vi finner under ”Personalize” är egentligen diverse notifierings- och ringsignaler.

Till vänster den medföljande appen för anteckningar som i sin enkelhet fungerar precis som tänkt. Sedan ser vi HTC Files, som bygger på appen Polaris men som har fått ett annat utseende. Polaris är en app för hantering av MS Office-dokument och liknande, och HTC Files agerar som ett nav som knyter samman Polaris med bland annat Dropbox, för smidig hantering av dokument i ”molnet”. Till höger Aktie-appen.

Pulse är en tredjepartsapp för hantering av prenumerationer på nyhetsflöden, via RSS. Detta är alltså inte en HTC-app utan är exakt likadan som den vi ser på Google Play Store. I mitten HTC:s medföljande aktivitetshanterare för den som vill se och ha kontroll över vilka processer som körs samt övervaka minnesåtgång.

Ovan till vänster HTC:s app för röstinspelning, simpel och funktionell. Sedan Twitter-appen, som precis som den medföljande Facebook-appen är exakt likadan som versionen ni finner på Play Store. Till sist HTC:s föredömliga inbyggda app för internetdelning via telefonens WiFi och vidare ut på nätet via den mobila datauppkopplingen.

HTC:s klock-app bjuder på det som vi förväntat oss; en världsklocka som dock har knutits samman med väderappen. Trevlig funktion men det mesta blir väldigt smått och svårläst då de har försökt klämma in lite för mycket info på vad som trots allt är en liten skärm. Sedan alarmappen som är så simpel den kan bli, följt av ett tidtagarur och till sist en så kallad ”äggklocka”.

För de som allra helst använder kabel för att föra över innehåll till sin telefon skickar HTC med en mjukvara vid namn ”HTC Sync”. Applikationen gör det möjligt att på ett smidigt vis synkronisera musik, bilder, kalenderhändelser, dokument etc. med datorn i ett enda klick. Vidare går det också att skicka över och installera APK-filer i telefonen genom programmet.

Kameran [Upp]

HTC One S har precis som storebror One X utrustats med en bakgrundsbelyst kamera på 8 megapixlar, med tillhörande LED-blixt och andra numera självklara funktioner som autofokus, leendeigenkänning och en rad olika scenlägen och effekter.

Tack vare ett dedikerat kamerachip som ger kameran en rejäl prestanda så har dock HTC kunnat bjuda på något som ingen konkurrerande tillverkare av androidtelefoner i dagsläget kan matcha – ett ”Burst Mode” där man genom att hålla inne avtryckaren kan ta upp till 4 bilder per sekund i upp till 25 sekunder i sträck.

Det dedikerade kamerachippet möjliggör även ett läge för höghastighetsvideo, vilket innebär att videokameran tar bilder i mycket hög hastighet vilket i sin tur resulterar i att videoklippen spelas upp i slow motion. En mycket rolig funktion helt enkelt, även om upplösningen vid höghastighetsvideo sänks kraftigt. Vidare har HTC försett kameran med stöd för HDR-fotografering, vilket ni kan läsa mer om en bit ner i recensionen, under ”Summering – Stillbilder”.

Kameramjukvaran

Ovan ser vi ett litet urval av One S kameramjukvara, vilken är identisk med kameramjukvaran i syskonet One X och därmed riktigt bra. Ni som vill fördjupa er i kameramjukvaran kan bege er över till kamerasektionen i vår HTC One X-recension.

HTC One S vs HTC One X

Summering – stillbilder
Kvalitetsmässigt finner vi att One S och One X ligger varandra mycket nära, vad den primära kameran berör, men vi förvånas lite av att One S på flertalet bilder producerar betydligt kraftfullare färger, mer färgmättnad, än storebror One X. Vi hade förväntat oss närmast identiska bilder dessa tu syskon emellan, men så är alltså inte fallet. Då kameramjukvara, kameraprestanda, skärpa och detaljrikedom är mer eller mindre identisk så handlar det mest om vad man personligen föredrar vad gäller färgåtergivningen. Hög färgmättnad (One S) eller en kanske aningen mer realistisk mättnad (One X).

Både S och X har tack vare ett dedikerat kamerachip stöd för så kallad ”Burst Mode” vid fotografering. Detta innebär att kameran tar upp till fyra bilder per sekund så länge vi håller fingret på ”avtryckarknappen”, under max 25 sekunder (99 bilder). Detta är en mycket behändig funktion då man exempelvis fotograferar rörliga objekt eller andra ögonblickshändelser där det annars kan vara svårt med timingen – håll bara knappen inne och välj sedan ut den eller de bästa bilderna i lugn och ro i efterhand.

Både X och S har vidare stöd för så kallad HDR-fotografering. HDR står för ”High Dynamic Range” vilket på svenska kan översättas till dynamiskt omfång. Dynamiskt omfång innebär i sin tur hur stor del av intervallet mellan olika ljusstyrkor som en kamera kan fånga upp innan resultatet blir antingen helt svart eller helt vitt. Ju större dynamiskt omfång desto mer återspeglar bilden verkligheten – i varje fall som våra egna ögon uppfattar den.

Ett högre dynamiskt omfång går att uppnå genom att ta flera bilder i serie. En underexponerad, en normalexponerad och en överexponerad. Slår man sedan ihop dessa blir resultat en bild som visar mer av de mörkaste och mer av de ljusaste partierna än vad som synts i en normalexponerad bild. Helt problemfritt är det dock inte och HDR-funktionen gör sig bäst i miljöer där kontrasten inte är för stor eftersom effekten då riskerar bli överdriven och onaturlig – något som ibland för all del kan vara hela poängen.

I fall med motiv som hastigt rör på sig, som i exempelbilden nedan, tagen med syskonet One X, blir resultatet sällan bra på grund av de olika slutartiderna – objektet har helt enkelt hunnit flytta sig för mycket de tre bilderna emellan. Kameran tar förvisso bilderna i mycket snabb följd och det fungerar möjligtvis med motiv som rör sig långsamt, men bäst blir det med statiska motiv.

[Läs mer om HDR på Wikipedia]

Videoexempel

HTC One S 1080p
httpvh://www.youtube.com/watch?v=wArNvblLbew

HTC One X 1080p
httpvh://www.youtube.com/watch?v=yvYXNFbtnHw

HTC One S frontkamera
httpvh://www.youtube.com/watch?v=XzigdiM2VEU

One S frontkamera, med VGA-upplösning, är betydligt sämre än på storebror One X och håller som nästan alla konkurrenter mycket låg klass. För att ha någon som helst nytta av bilderna eller videoklippen så måste ljusförhållandena vara mycket goda – helst fullt dagsljus. Inomhus blir det allt som oftast mycket mörkt och grynigt och uppdateringsfrekvensen på videoflöden blir väldigt låg, ibland så låg, grynig och så oskarp att det är svårt för motparten att via videosamtal uppfatta vad som sker. Det är dock viktigt att poängtera att detsamma gäller nästan alla konkurrenter – HTC One X är ett av få undantag från den regeln.

Buggar och problem [Upp]

Vi har under våra veckor med One S råkat ut för en del buggar och problem, vilket kanske är att förvänta sig då den bygger på en helt ny processorplattform (Qualcomm S4). De flesta buggarna har varit av bagatellartad natur, som en och annan slumpvis nedkoppling från Wi-Fi-nätverket, men vi har även råkat ut för buggar och problem av betydligt allvarligare natur.

Som vi var inne på i kapitlet ”Mottagning och datahastigheter” så var Wi-Fi-prestandan då vi påbörjade vår testperiod rent usel, och förblev usel i flera veckor, men efter den senaste uppdateringen, som HTC skickade ut runt den 8:e maj, så löstes både Wi-Fi-problemet och ett av oss odokumenterat fel med kalenderwidgeten Agenda.

Den allra allvarligaste buggen rör dock telefonens kamera, eller kameramjukvaran snarare, vilken helt sonika slutar fungera om videofiler av en viss typ har förts över till det interna lagringsminnet. Vid programstart indexerar och skapar kameramjukvaran förhandsvisningar av alla nytillkomna mediafiler på det interna lagringsminnet, men då den försöker sig på detta med en viss typ av videofiler så kraschar kameramjukvaran och man skickas omedelbart tillbaka till hemskärmen. Efter att detta har skett så går kameran inte att starta igen, inte ens om videofilen tas bort eller ens om det interna lagringsminnet formateras. Den enda lösningen då detta sker är att ta bort filen/filerna i fråga (eller formatera minnet) och sedan hålla strömknappen inne och välja Restart/Omstart – inte Power off/Stäng av.

Eftersom det inte är en helt självklar koppling mellan en videofil som har förts över till telefonen och att kameran plötsligt slutar fungera – det kan trots allt gå dagar eller till och med veckor innan kameran används nästa gång – så misstänker vi att detta kan resultera i en del supportärenden. Inte minst eftersom inte ens en fabriksåterställning av telefonen hjälper om man inte samtidigt tömmer lagringsminnet (eller tar bort videofilerna i fråga manuellt). Lyckligtvis verkar videofilerna som orsakar problemet inte vara särdeles vanligt förekommande, men vi har ändå valt att kontakta HTC och förse dem med såväl aktuellt videoklipp som en beskrivning av hur felet uppstår och hur det löses. Vi hoppas och tror att HTC löser det här problemet i en framtida mjukvaruuppdatering.

Batteritiden [Upp]

I vårt batteritest där vi låter videospelaren spela upp ett klipp om och om igen timme ut och timme in till dess att telefonen stängs ner då batteriet är dränerat, så ser vi att HTC One S presterar ett mycket bra resultat – i synnerhet jämfört med storebror One X. 10 timmar och 6 minuter lyckas vi klämma ur batteriet, vilket är nog för exempelvis hela säsong ett av Game of Thrones (cirka 600 minuter) eller för hela Trilogin om Härskarringen (557 minuter).

Vi kan konstatera att telefonens batteri presterar bra även vid ett mer normalt användande, men var som alltid försiktig med skärmens ljusstyrka – inte minst om ni ofta använder webbläsaren (de flesta webbsajterna har ett ljus gränssnitt) eller appar med ett ljus gränssnitt, som exempelvis Facebook och GMail. Alla AMOLED-skärmar fullkomligt slukar ström då de ritar upp ljusa gränssnitt, och drar man dessutom upp ljusstyrkan maximalt så kan man utan problem tömma batteriet på några få timmar.

Trots ett mindre batteri än storebror One X så är det vår bestämda uppfattning att batteritiden i One S, sannolikt tack vare den mindre skärmen och den strömsnålare Qualcomm S4-plattformen (krympt tillverkningsteknik till 28nm och ”bara” två processorkärnor), är noterbart bättre. Man skall dock vara medveten om att man som med de allra flesta androidtelefonerna får ställa in sig på att ladda varje natt såvida man inte är en osedvanligt sparsam smartphoneanvändare.

Systeminformation [Upp]

HTC One S har utrustats med Qualcomms allra senaste dubbelkärniga SoC (”System on a Chip”), kallad MSM8260A. MSM8260A är en del av den nya S4-serien, vilket kort och gott står för 4:e generationens Snapdragon. Nyheten i Qualcomm S4 är främst att tillverkningstekniken har krympts rejält, från 45nm i S3 till 28nm i S4, vilket leder till mindre värmeutveckling vid belastning och till en lägre strömförbrukning.

Processorkärnorna, vilka baseras på Qualcomms egna Krait-arkitektur, vilken i sin tur bygger på ARMv7, rullar på i 1.5GHz vardera och ackompanjeras av en välpresterande grafikkrets kallad Adreno 225, vilken matchar konkurrenterna väl vad gäller dess prestanda.

HTC One S har som de allra flesta telefonerna numera i det här prissegmentet utrustats med totalt 1024MB RAM. Av dessa finns 684MB kvar för operativsystemet efter att systemkomponenter som grafikkrets, radio och kamera har tagit sitt.

One S har utrustats med totalt 16GB internt lagringsutrymme, varav 10GB finns tillgängligt för användaren för lagring av egna filer och cirka 2GB för appinstallationer. Övrigt utrymme, cirka 4GB, är reserverat för operativsystemet (Android 4.0.3/Ice Cream Sandwich).

Spel, prestanda och grafer [Upp]

Vi har i vanlig ordning testat en rad spel, såväl simpla och relativt okända spel som stortitlarna som vi av erfarenhet vet kan sätta grafikkretsen på stora prövningar. HTC One S och Qualcomm S4 MSM8260A har inte haft några som helst problem med att leverera en mer än spelbar FPS i något av dessa.

Vid de enstaka fallen då ett spel inte har fungerat som det skall så har det berott på inkompatibilitet mellan mjukvara och hårdvara och inte på att grafikkretsen, Adreno 225, inte orkar med. Som spelkompanjon är One S utmärkt, inte minst då den håller sig betydligt svalare än många av konkurrenterna, något som främst märks av vid längre spelsessioner. Tack vare den MHL-kompatibla Micro-USB 2.0-porten så kan man med fördel via HDMI koppla upp telefonen mot exempelvis en TV för en bättre spelupplevelse.

Benchmark Pi mäter upp enhetens beräkningskapacitet, vilket ger ett mått på processorns prestanda. Lägre är bättre. HTC One S med den sprillans nya Qualcomm S4-plattformen ger här alla konkurrenter på nöten, med råge.

Linpack mäter upp processorns flyttalsprestanda och resultatet presenteras i MFLOPS. Högre är bättre. Eftersom vi alltid mäter Linpack i ”Single Thread”-läget så nyttjas bara en av de tillgängliga processorkärnorna i det här testet. Anledningen till det här upplägget är att vi vill se de enskilda processorkärnornas effektivitet vad gäller flyttalsberäkning. Återigen visar Qualcomm S4 och HTC One S var skåpet skall stå. Utklassning.

CF-Bench mäter upp telefonens CPU- och minnesprestanda och presenterar resultaten i en totalpoäng. Högre är bättre. One S och Qualcomm S4 kan med sina två kärnor inte mäta sig mot de fyrkärniga bestarna HTC One X och Samsung Galaxy S III.

Rightwares BrowserMark är ett plattformsoberoende test som utförs i telefonens webbläsare. I testet utförs en mängd olika delmoment och resultatet presenteras som en totalpoäng där högre är bättre. Då detta är ett plattformsoberoende test så har vi som kuriosa valt att även lägga in testresultat från andra plattformar än Android. Här stöter vi på den hittills största besvikelsen i våra syntetiska benchmarks – One S och Qualcomm S4 presterar långt under förväntan.

Sunspider mäter upp processorns och standardwebbläsarens kombinerade javascriptprestanda. Lägre tid i ms (”millisekunder”) är bättre. One S hänger med bra i toppen men får se sig slagen av de fyrkärniga enheterna, om än med tämligen liten marginal.

Vellamo mäter precis som Sunspider upp javascriptprestandan som telefonens processor och standardwebbläsare mäktar med, men till skillnad från Sunspider så består Vellamo av flertalet olika javascripttest, vilka sedan läggs samman för en totalpoäng där högre är bättre. Noteras bör att Vellamo är utformat på ett sådant vis att skärmens upplösning är av stor betydelse, vilket förklarar varför exempelvis den högupplösta Galaxy Note trots en aningen snabbare hårdvara än Samsung Galaxy S II får en klart lägre poäng. HTC One S kniper här förstaplatsen, men gynnas en hel del av den låga skärmupplösningen, varför resultatet inte är helt representativt.

Monjori Shader Benchmark mäter som namnet antyder upp grafikprocessorns kapacitet vad gäller rendering av så kallad “Fragment Shader”. Resultatet presenteras i FPS (“Frames per Second”, eller “Bilder per Sekund”) och högre är bättre. Notera att skärmens upplösning är av väldigt stor betydelse i just Monjori, vilket innebär att högupplösta enheter presterar ett betydligt sämre resultat än andra telefoner med likvärdig hårdvara men med lägre skärmupplösning. Vi har därför valt att endast jämföra HTC One S med andra enheter med samma eller snarlik upplösning, och One S gör oss inte besvikna då den lämnar konkurrenterna långt efter sig.

Electopia är ett 3D-test baserat på OpenGL ES 1.1 avsett att testa grafikprocessorn. Resultatet är i FPS (“Frames Per Second”- “Bilder Per Sekund”) och högre är bättre. Notera att telefoner med lägre skärmupplösning än WVGA (800×480 pixlar) gynnas kraftigt eftersom belastningen på grafikkretsen med färre pixlar att flytta blir betydligt lägre. En skärmupplösning på WVGA eller högre gör dock ingen skillnad för slutresultatet.

Vi har nu med dagens flaggskeppstelefoner nått den omtalade 60 FPS-gränsen där telefonerna helt enkelt inte kan prestera en högre FPS på grund av något som kallas v-sync, där den maximala bildfrekvensen som grafikprocessorn presterar inte tillåts överstiga skärmens egna uppdateringsfrekvens – 60 Hz. Vi kommer på grund av detta inom kort fasa ut Electopia från våra recensioner, då det ej längre går att använda för att särskilja flaggskeppen från varandra.

Nenamark 2 är ett 3D-test baserat på ramverket OpenGL ES 2.0 och sätter grafikprocessorn på ett tufft prov i en 3D-värld med stort antal polygoner. Resultatet presenteras i FPS och högre är bättre. Skärmens upplösning har här betydelse, men skillnaderna är tämligen små varför vi har valt att visa alla enheter i grafen. Precis som Electopia i grafen ovan så har flaggskeppstelefonerna nått 60 FPS-taket, och även Nenamark2 kommer därför fasas ut ur våra recensioner framöver.

Name	Sequential read (MB/s)	Sequential write (MB/s)	Random read (MB/s)	Random write (MB/s)	IOPS/s read (4K)	IOPS/s write (4K)
HTC One S	47.76	12.79	9.77	0.57	2504	147
HTC One X	28.05	12.14	8.02	0.59	2055	153
Sony Xperia S	35.74	6.63	7.03	0.18	1800	48
Samsung Galaxy Note	43.04	5.26	3.43	0.2	881	52.5
Samsung Galaxy S II (2.3.5)	45.6	5.17	4.54	0.24	1164	64
Samsung Galaxy S Plus (2.3.5)	30.57	5.69	4.87	0.17	1250	44
Samsung Galaxy Gio (2.3.5)	6.19	4.03	2.18	1.65	560	424
SE xperia arc (2.3.4)	7.9	5.48	4.36	5.71	1117	1462
LG Optimus 3D (2.2)	18.59	2.12	0.47	0.1	121	27
HTC Evo 3D (2.3.4)	24.41	1.56	2.66	0.18	681	48
Motorola RAZR (2.3.5)	34.03	6.56	4.34	0.37	1113	95
Samsung Galaxy Nexus	26.71	5.08	5.28	0.21	1351	54

Med Androbench 3.0 mäter vi upp hastigheten på det inbyggda flashminnet. Ett högre resultat är bättre, såväl för read/läs och write/skriv. HTC One S visar här prov på en mycket god flashminnesprestanda och utskåpar i några av delmomenten sina konkurrenter.

Värmeutveckling [Upp]

I vårt värmetest så kan vi tydligt se att den krympta tillverkningstekniken (28nm) i Qualcomms S4-serie håller temperaturen på en rimlig nivå även då telefonens processor och grafikkrets ansträngs till det allra yttersta i 30 minuter. Detta trots att telefonen är blott 7.8 millimeter tjock och därmed saknar utrymme för samma värmeavledning som lite tjockare telefoner.

Då vi både laddar telefonen och anstränger den till det yttersta samtidigt så kan vi se att maxtemperaturen på bakstycket ökar en aning, men telefonen blir aldrig oroväckande varm till skillnad från både syskonert One X och Samsungs Galaxy S II.

Slutsats [Upp]

HTC har med One S på det stora lyckats mycket bra, men telefonen är inte utan sina brister. En del buggar och problem har dykt upp under testperioden, vissa har HTC redan åtgärdat via mjukvaruuppdateringar och andra gör sig fortfarande påminda under specifika scenarion. Med Android 4.0.3 under skalet och version 4.0 av HTC:s Sense-gränssnitt så ligger One S precis som storebror i framkant vad gäller mjukvaran.

Som mediaspelare är det lite blandade framgångar, såväl vad gäller ljud som video. Då vi lyssnar på musik så anser vi att ljudkvalitén är god, men vår syntetiska mätning med RightMark Audio Analyzer håller inte med oss helt, utan finner en del svagheter och ger One S betyget ”Average”. Videouppspelning av alla våra testklipp går utmärkt – så länge man väljer rätt videospelare för rätt videoklipp. Stödet och prestandan för att spela även de tyngsta klippen finns där, men vår uppfattning är att tredjepartsspelarna ännu inte är helt optimerade för Qualcomms senaste plattform ”S4”.

Hårdvarumässigt, både vad gäller det yttre och det inre, så är det inte långt ifrån en fullträff. Byggkvalitén hör till de allra bästa och telefonen andas kvalité, men ett litet minus för en aningen illasittande plastlucka och färg som flagnar på den svarta varianten – åtminstone på vissa exemplar. Under skalet är det mer av samma vara, den dubbelkärniga Qualcomm S4-plattformen är sammantaget bland det snabbaste, svalaste och strömsnålaste vi har testat. Även enheter med fyrkärniga processorer får se sig slagna i vissa delmoment.

Avsaknaden av en MicroSD-slot för minnesexpansion är en av telefonens största nackdelar, inte minst eftersom den levereras med blott 16GB, varar endast 10GB är tillgängligt för lagring av saker som bilder, musik och videoklipp. Batteriet på 1 650 mAh räcker längre än vad vi hade förväntat oss, men det kompenserar inte för det faktumet att batteriet inte är utbytbart. Vi är inte förtjusta i den här trenden där allt fler telefoner levereras med inbyggda batterier som effektivt sätter stopp för oss som gärna köper ett större batteri i utbyte mot att telefonen blir lite tyngre och tjockare.

Telefonens 4.3 tum stora Super AMOLED Advanced-skärm är både en svaghet och en styrka. Svagheten kretsar helt och hållet kring den låga upplösningen (qHD – 540×960 pixlar) i kombination med subpixelmönstret PenTile som i praktiken innebär en upplösning som är betydligt lägre än 540×960 pixlar. Text blir oskarp och ofta oläsbar, inte minst för oss som föredrar att läsa fullversionen av webbsidor i utzoomat läge.

Till skärmens styrkor hör den fina färgåtergivningen, kontraster och svärta samt vida betraktningsvinklar, samt en ljusstyrka som matchar de allra bästa konkurrenterna med AMOLED-skärmar. Vidare är pekskärmen av toppklass och vi upplever sällan att den missar våra pek och svep.

Som positioneringsenhet så är One S en av de allra bästa enheterna vi har testat. Tack vare både GPS och GLONASS så mer eller mindre fördubblas det tillgängliga antalet satelliter för oss i de nordligaste delarna av halvklotet. Detta ger framför allt utslag i stadsmiljöer där byggnader skymmer sikten mot himlen; med blott GPS så kan antalet satellitlåsningar störtdyka från 10-12 till under 5, medan en enhet med stöd för både GPS och GLONASS i regel sällan går ner långt under 10.

Enhetens kamera är lite av ett trumfkort och vi anser till och med att den tack vare livligare färger levererar aningen bättre bilder än storebror One X. I övrigt så är skillnaderna mycket små mellan One S och One X – det är trots allt samma sensor med lika många megapixlar och samma kameramjukvara med samma funktioner. Vi är speciellt förtjusta i funktioner som Burst Mode, där man genom att hålla inne kameraavtryckaren kan ta hela fyra bilder per sekund, ett läge för slow motion-inspelning med videokameran och HDR-läget för stillbildsfoto. Vid sidan av One X och Sony Xperia S så är detta den bästa kameran på androidmarknaden. Minus för en dålig frontkamera, även om detta gäller nästan alla konkurrenter också.

Avslutningsvis konstaterar vi att HTC One S är en av de allra bästa telefonerna på marknaden just nu. Vi upplever tyvärr att den på artificiell väg hålls tillbaka från att vara så bra som de skulle kunna vara för att den inte skall inkräkta för mycket på storebror One X territorium.

Exempel på detta är den lågupplösta skärmen och det dåligt tilltagna largingsutrymmet. Telefonen är tack vare en låg rad styrkor väl värd sitt pris och vi tvekar inte en sekund på att rekommendera den, men om ni vet att ni är känsliga för lågupplösta skärmar i allmänhet och PenTile-mönster i synnerhet, eller behöver gott om largingsutrymme, så får ni nog – tyvärr, vill vi tillägga – se er om efter en annan telefon.

HTC One S är lämplig för dig som:

* Vill ha hög byggkvalité och lyxkänsla
* Vill ha en av marknadens allra bästa kameror
* Vill ha en riktigt bra positioneringsenhet (GPS + GLONASS)
* Vill ha en bra batteritid men som inte behöver ett utbytbart batteri

HTC One S kan vara lämplig för dig som:
* Är förtjust i/van vid HTC:s Sense-gränssnitt – version 4.0 är bäst hittills
* Vill ha en telefon av mellanstorlek – One S är tunn, smal och lätt, men har ändå en stor skärm

HTC One S är inte lämplig för dig som:
* Ogillar oskärpan som PenTile ger, särskilt i kombination med en tämligen låg upplösning (540×960 pixlar)
* Behöver kunna byta batteri/sätta i ett större batteri
* Behöver mer lagringsutrymme än ynka 10GB – plats för minnesexpansion (Micoro-SDHC) saknas

Andra telefoner att överväga: