Jordens yta består enkelt beskrivet av ett gäng stenskivor, så kallade kontinentalplattor. Dessa ligger inte perfekt placerade eller helt stilla utan glider runt och formar jorden dagligen. Att forma jorden innebär ju att de orsakar jordbävningar och vulkanutbrott ovan och under vatten med olika konsekvenser för oss som bebor den här stenen i Vintergatan. Hur som helst tycker jag att det är en passande metafor i sammanhanget, nu kommer nämligen en tsunami av surfplattor som orsakat diverse uppståndelse i mobil teknik.

Ska man hitta en förklaring annat än att det är en ”kul grej som folk vill ha” så tror jag att det har blivit en möjlighet för många gamla rävar bland mobil- och datortillverkare att göra comeback och rida på en gigantisk hype-våg. Surfplattor är nämligen inte speciellt svåra att tillverka. Operativsystemet får du ju på köpet inklusive en massa trevliga program, det enda du behöver göra är att välja nåt av de (även dem) färdiga kretskorten från olika chiptillverkare, lägga en skärm över och hålla allt på plats med en ram. Vore det möjligt för gemene man att göra detta utan att måsta bränna miljoner kronor för en minimumbeställning på några tiotals tusen exemplar skulle jag nog ha försökt själv, för receptet är ju enkelt!

Men oavsett om eller hur du vill använda dem så finns dem och fler är på väg. Majoriteten verkar få en skärm på runt 7-10 tum vilket placerar dem ganska nära såväl stora smartphones på över 4 tum som de mindre bärbara datorerna på 11-13 tum. Steve Jobs sa på sin key-note att de ville hitta något att placera i gapet mellan iPhone och Mac, och det fick bli en iPad. En fruktansvärt hypad produktkategori som gjort tillverkarna halvgalna, men långsamma produktlanseringar är inte en negativ effekt som tur är.

Men tills vidare väljer jag att kalla fenomemet för Kontinentalpaddor. För som jag ser det handlar det främst om uppsvullna mobiltelefoner som orsakar en massa rabalder. Jag kommer väl förmodligen att skaffa en jag också så småningom, men tills vidare föredrar jag att spela på dator eller konsol, läsa nyheter kan jag faktiskt göra helt fint på min X10 Mini, så med en runt 4 tum stor skärm i någon av de nya telefonerna som precis har lanserats lär det vara mer än nog.

Den enda funktionen jag kan se att ingen annan teknik uppfyller på samma sätt är på ett bord med vännerna eller familjen runt som vill se och interagera samtidigt med program som Google Earth, men då finns det å andra sidan inget behov för alla att äga en. För mig är de istället mest oanvändbara klumpar som inte kan göra många vettiga saker än att döda flugor. Nu ska jag inte spy allt för mycket galla utan någon egentlig erfarenhet men efter att ha fingrat på en kompis iPad i ett par minuter var förvirringen nära. Ok, det här är väl knappast de mest solida argumenten, men köplusten har inte infunnit sig hos undertecknad helt enkelt.

Det som däremot är väldigt, väldigt kul med pekplattorna är att dem skapar stora möjligheter inom mobil interaktion, något som resulterat i ett nästan omedelbart utbud av specialgjorda appar, främst från spelutvecklare och förlag. Dessa går i sin tur ofta att köra även på mobilen (eller får en mobil version) och kontentan av det hela är att vi får en enorm ökning av kvalitet i appbutikerna – något som har varit ett stort önskemål från Androidanvändarna under en lång tid. Att nästan alla tillverkare undantaget HP med sitt WebOS och Blackberry skickar sina med Android gör inte saken sämre. Dessutom ryktas det ju att PlayBook från BB faktiskt blir kompatibel med Android, vänligen bekräfta detta tack!

Men jag gillar ändå att bli överbevisad om att saker är bättre än vad de verkar, så även om det blev en butter krönika idag så kan det hända att jag sitter och fingrar på min Motorola Xoom i sommar, vilken (om någon) kommer du att skaffa? Helst skulle jag dock vilja ha en tunn, Androidbaserad tablet på 11 tum, där jag slipper välja mellan touch-skärm och tangentbord.