Något som både diskuterats och kritiserats flitigt den senaste tiden är patentkrigen som härjar i teknikbranchen. Företagen stämmer varandra fram och tillbaka i hopp om att kunna skada de andra aktörerna på marknaden. Man köper upp företag enbart för att komma åt deras patentportföljer för att därmed vara ännu bättre rustade i kriget mot sina konkurrenter. Företaget Intellectual Ventures har tagit det hela ännu ett steg längre. Deras företagsidé bygger på att köpa upp patent för att sedan leva på att håva in licenspengar. De gör inget produktivt överhuvudtaget.

Att hela denna situation gått överstyr kan de flesta nog hålla med om, inklusive företagen själva. De får lägga enorma summor på detta trams som i slutänden gynnar väldigt få. Det gynnar definitivt inte konsumenterna. Många företag resonerar säkert som så att om de inte ger sig in i striden så kommer de själva att gå under. Resultatet av detta kontraproduktiva krig har blivit att många nu börjat höja sina röster och kräva att patensystemet görs om då det inte gynnar innovation utan kväver den.

Grundproblemet är egentligen inte patensystemet i sig, det är bara ett symtom på det egentliga problemet som är hela vår samhällsstruktur. En samhällstruktur där girighet premieras och där framgång mäts i tjockleken på plånböckerna. Det är ofta pengarna, och inte utvecklingen och innovationen, som är drivkraften. Att lyckas ekonomiskt anses ofta som en aktningsvärd bedrift i vårt samhälle. Hur man tagit sig till denna ekonomiska position är något som folk ofta mer än gärna är villiga att se igenom fingrarna på.

Nu förstår jag så klart att det inte är så enkelt att ändra samhället i grunden men skulle ändå vilja tillåta mig att för en stund få sväva iväg lite och måla upp lite av en utopi. Hur världen skulle sett ut om jag fått bestämma. En värld där företagens drivkrafter och mått på framgång inte baseras på hur stort värde företaget har på börsen utan på hur de bäst kan bidra till mänsklighetens bästa.

Föreställ er en värld utan pengar. Nu då detta är en fantasi och inte ett väl genomtänkt förslag på en världsförändring så struntar jag i smådetaljer såsom hur en värld utan pengar rent praktiskt skulle fungera. Det är själva tankeexperimentet som i sammanhanget är relevant. I min utopi finns alltså inte pengar. Där jobbar alla istället för allas bästa och ingen behöver någonsin känna att den har för lite av något.

Idag tävlar ofta forskare och utvecklare mot varandra i hopp om att bli först med en upptäckt eller innovation och därmed kunna ta patent på den och tjäna pengar. I min värld skulle alla dela med sig av sina upptäckter och framsteg. Forskarlag och utvecklare runt om i världen skulle ha ett tätt samarbete och hela tiden öppet dela med sig av sina framsteg. Detta skulle leda till att utvecklingstakten skulle ökas markant jämfört med dagens ineffektiva system. Det skulle även leda till att tekniker skulle kunna integreras på ett sätt som idag är svårt då licenspengar i så fall måste betalas. En produkt skulle teoretiskt kunna klara av en sak men haken är att någon annan sitter på patentet och det blir inte lönsamt att implementera tekniken med tanke på licenskostnaderna. Resultatet är att vi har produkter som inte är i närheten så bra som de skulle kunna vara.

I min värld skulle man även utveckla gemensamma standarder för produkterna. Om inga pengar fanns så skulle det vara idiotiskt att man hade olika standarder som satte käppar i hjulen för konsumenterna. Möjligheterna till att koppla ihop produkter och tjänster skulle bli ljusår bättre jämfört med vad vi har idag. Redan idag finns faktiskt teknikerna för rejäla förbättringar men företag väljer hellre egna standarder för att tvinga in konsumenterna i deras ekosystem.

Idag tillverkas många produkter för att gå sönder efter en viss tid. Det är inte lönsamt om konsumenterna sitter på sina produkter för länge. Medvetet har det gjorts så att det är billigare för en konsument att köpa en ny produkt än att laga den trasiga. Resultatet har blivit att vi förbrukar jordens resurser i en rasande takt som är helt onödig. I min utopi skulle produkter byggas med god kvalité och göras uppgraderingsbara för miljöns bästa. Istället för att byta ut hela produkten uppgraderas istället bara den del som man vill förbättra.

Detta är en värld jag skulle vilja leva i. En värld där vi på allvar kan skörda frukterna av våra upptäcker istället få en stympad upplevelse. Nu sker en sådan förändring inte i en handvändning men man kan kanske i alla fall börja med att göra om patensystemet. Det skulle vara en bra början.