Recension:Test av HTC Desire

Postat:
13:50 - 2010-04-23
Skribent:
| Swedroid-redaktionen
Kommentarer:
3372
Tillverkare: HTC Operativsystem: Android 2.1/Eclair, med HTC Sense-gränssnittet. Tillgänglighet: I butiker Pris: Cirka 5 000 kronor - se Prisjakt Specifikationer: HTC Produktens hemsida: HTC

Introduktion
Det taiwanesiska företaget HTC har en intressant historia och har på kort tid i det närmaste blivit synonymt med Android. Utöver att vara den första tillverkaren av en androidtelefon (HTC Dream/T-Mobile G1) så har de utmärkt sig genom att vara först med ett eget gränssnitt, Sense UI, och därtill genom att erbjuda överlägset flest androidmodeller på marknaden.

HTC har tack vare sin framsynthet – de satsade på Android då ingen annan vågade – kopplat ett starkt grepp om androidmarknaden, och de ser ut att även i den närmaste framtiden fortsätta att dominera, även om konkurrerande tillverkare som Motorola, LG, Sony Ericsson och Samsung arbetar på att minska gapet.

Med Desire tar HTC sitt första egna androidkliv in i den nya generationens hårdvara, med bland annat en snabb Snapdragon-processor från Qualcomm, rejält med RAM (576MB) och en AMOLED-skärm i WVGA-upplösning (480×800 pixlar). Vi har tidigare sett en variant på Desire i form av Googles Nexus One, men i fallet med Desire så har HTC gjort allt på sina egna villkor, och även om skillnderna på ytan kan te sig små så är mycket annorlunda under skalet.

I kartongen
Olyckligtvis levererades inte vårt recensionsexemplar i en retailkartong, utan i en så kallad ”White Box” som brukar gå ut till recensenter innan telefonen är lanserad och då någon retailförpackning inte finns att tillgå.  På grund av detta så vi kan  inte ge er en rättvis bild av uppackningen respektive kartongens innehåll och materialval – själva unboxingupplevelsen. Vad vi emellertid kan berätta är att vår Desire levererades med telefonen i sig, naturligtvis, batteri (1400 mAh), laddkabel (väggkontakt -> standard USB), USB-kabel (USB -> microUSB typ B) och hörlurar/headset.

Tyvärr ingen retailförpackning utan en skl "White Box"

Utseende och byggkvalitet
Desire har till skillnad från sin systertelefon Nexus One inte förärats med en unibodykonstruktion, sannolikt för att spara in på tillverkningskostnaden, och detta sänker kvalitetsintrycket en smula i en direkt jämförelse med sin syster. I likhet med Nexus One så känns telefonen aningen framtung när man håller den i handen och vi hade hellre sett att vikten var jämnt fördelad, men detta är ingalunda en dealbreaker på något vis. Bakstycket, vilket täcker hela baksidan, har fått en behaglig gummiliknande ytbehandling som gör att telefonen ligger bra i handen utan större risk för en så kallad tvålkoppseffekt där telefonen tenderar att vilja glida ur ditt grepp. Byggkvalitén i övrigt är hög och passformen i skarvarna föredömlig – aningen bättre än exempelvis Sony Ericssons Xperia X10.

Stilren och minimalistisk design från HTC

Om man klämmer och bänder lite försiktigt på telefonen så kan man förnimma ett visst flex och knarrande, främst från batteriluckan/bakstycket, men återigen känns det snäppet bättre än vårt vita X10-exemplar och långt bättre än exempelvis vår gamla HTC Magic. Mot Nexus One och inte minst HTC Legend så står den sig dock av naturliga skäl slätt.

Designen och färgvalet är kanske aningen för anonymt för somligas smak, men vi på redaktionen uppskattar att telefonen rent designmässigt är relativt anonym, då vi är ivriga förespråkare av ”less is more”. Lite fler färgalternativ skulle emellertid inte skada, och det ter sig lite märkligt att HTC inte verkar ha förutsett detta. Kanske planerar de att släppa fler färgalternativ senare, för att hålla liv i försäljningen en längre period.

Knappsats/styrdon/anslutningar
En av de mer iögonfallande skillnaderna mellan Desire och Nexus One är knapparna på telefonens framsida. Där vi på Nexus One fann touchknappar finner vi på Desire riktiga fysiska knappar i metall. Känslan i såväl knapparnas material som det fysiska motståndet är finfin och vi inser genast hur mycket vi har saknat detta på vår Nexus One. Touchknappar i all ära, men vi kan inte komma ifrån att vi upplever riktiga knappar som mycket mer användbara. Inga frustrerande feltryckningar som sparkar ut oss till hemskärmen mitt i ett SMS bara för att vi råkade svepa med fingret lite för tätt inpå displayens nederkant.

Knappsatsen är i metall och känns bra

På fronten finner vi den på HTC-androider sedvanliga knappsatsen; ”Home”, ”Menu”, den optiska joysticken (fd. styrkulan), ”Back” och ”Search”. Om man skall kritisera något vad gäller den här knappsatsen så är det att knapparna sitter lite långt ner på enheten, vilket gör att det kan vara lurigt att på ett enkelt sätt komma åt dem med ett enhandsgrepp. Vidare är utrymmet mellan den optiska joysticken och Menu- respektive Back-knappen väl litet, något som gör att man ständigt stöter emot dessa när man sveper runt med fingret över det optiska ögat, vilket stundvis blir irriterande. På grund av den något besvärliga placeringen av knapparna så är vi mycket lättade att telefonen har tidigare nämnda greppvänliga ytbehandling på bakstycket – risken att telefonen skulle glida ur ditt grepp vore annars överhängande, inte minst varma sommardagar med svettiga fingrar.

På telefonens vänstra sida finner vi volymkontrollen (+/-), belägen i överkant av enheten som sig bör. På högra sidan finner vi inga knappar alls, vilket resulterar i ett väldigt rent och minimalistiskt utseende, men vi saknar samtidigt en dedikerad kameraknapp. I telefonens nederkant finner vi microUSB-porten (typ B), och på telefonens ovansida återfinns ett 3.5mm-uttag för hörlurar, samt strömknappen. Minneskort och SIM-kort är båda gömda bakom telefonens bakstycke. Ett minus här för att batteriet måste tas ut för byte av minneskort – en inte helt lyckad design.

Hur fungerar det då med en optisk joystick kontra den analoga styrkulan? Känslan är annorlunda och kan bäst beskrives som stum och vi upplever aldrig att vi får samma precision som med den analoga styrkulan, med detta sagt gör den dock sitt jobb väl och underlättar väldigt när man vill hoppa mellan bokstäver i ett SMS eller bäddra runt bland länkar på en webbsida. Det finns dock flera fördelar med en optisk joystick där den främsta kanske är förbättrad livslängd, och inte heller blir det lika enkelt för fukt och smuts att tränga in i telefonen.

Skärmen
Skärmen i Desire är samma som vi finner i Nexus One: en 3.7 tum stor AMOLED-skärm tillverkad av Samsung, med WVGA-upplösning (480×800 pixlar). Upplösningen på den här skärmen har emellertid på senare tid debatterats flitigt, då det i en artikel på Ars Technica har visat sig att skärmen använder en så kallad ”PenTile Matrix”, vilket i praktiken innebär att det effektiva antalet pixlar som skärmen kan visa är 392×653 och inte 480×800. Vad detta leder till är att skärmen har svårt att leverera samma textskärpa, exempelvis, som vi finner i konkurrerande telefoner med TFT-skärmar, som Sony Ericsson X10 eller Motorola Milestone. Då ögat upplever texten som aningen oskarp så försöker det kompensera för detta, vilket leder till att man riskerar att bli trött i ögonen efter några minuters intensiv läsning. Hur stort problem detta är är förstås individuellt, men vi märker definitivt av det. Läser du mycket på din telefon så kan det utan tvivel leda till en viss frustration och en del huvudvärk.

TFT vs AMOLED

Som för att kompensera för ovanstående så kan vi bara konstatera att skärmen är rent fantastisk vad gäller svärta, luminans och färgåtergivning. Telefoner med mer traditionella TFT-skärmar, som Motorola Milestone och Sony Ericsson X10, får på dessa punkter se sig slagna med god marginal. Precis som på systertelefonen Nexus One så är det en ren fröjd att se på bilder och film på Desires skärm. Är detta vad du främst kommer använda telefonen till, snarare än att läsa e-böcker eller långa artiklar, så kommer du inte bli besviken. Vad gäller färgåtergivningen så finns det ändå utrymme för förbättring, då vi anar en vag rosaaktig nyans där det skall vara grånyanser. Detta är inget som stör oss mycket, men det är extra noterbart om man växlar mellan Desire och androidtelefoner med TFT-skärmar.

httpvh://www.youtube.com/watch?v=i3vewi6SlNU

Slutligen har vi det här med AMOLED-skärmar och direkt solljus, där AMOLED generellt sett anses prestera sämre än TFT. För att bilda oss en bättre uppfattning kring det hela så filmade vi Desire, X10 och Nexus One bredvid varandra i direkt solljus. Samtliga skärmar var vid inspelningstillfället inställda på så hög ljusnivå som möjligt och vi kan bara konstatera att skillnaden de olika telefonerna emellan inte är särskilt stor, även om vi inbillar oss att Desire presterar bäst av de tre telefonerna. Detta får oss att undra om kritiken som AMOLED-skärmar fått utstå vad berör känslighet för solljus verkligen har varit befogad.

Står man i direkt solljus så kommer man oavsett om man har en X10:a eller en Desire att snabbt söka upp skugga eller skydda skärmen med handen om man ämnar att aktivt använda telefonen. Kontentan är lite hårddraget att om du spenderar lejonparten ditt liv i solljus och inte är beredd att uppsöka skugga för att skicka ett SMS, då bör du kanske invänta nästa generationens AMOLED-skärmar eller välja en telefon som speciellt är framtagen för detta ändamål, annars riskerar du att bli kraftigt besviken. Vidare finns det, så vitt vi kan se, ingen anledning att utesluta det ena eller andra i detta sammhang, våra testtelefoner presterar lika bra på denna front.

Ett litet tips för att underlätta användandet av telefoner i starkt ljus är att se till att använda en så kontrastrik hemskärmsmiljö som möjligt. Du kan enkelt göra detta genom att exempelvis sätta en helsvart hemskärmsbakgrund och ladda in ett väldigt ljust ikonpaket med hjälp av lämplig applikation, exempelvis BetterCut eller AnyCut, samt att i möjlig mån använda kontrastrika teman i andra applikationer/widgets – i den mån teman finns tillgängliga.

Ljud- och samtalskvalitet/mottagning
Mottagningen på HTC Desire möter våra förväntningar och vi har under vår testperiod inte upplevt några konstigheter som skulle tyda på problem med radiodelen, till exempel avbrutna samtal eller dålig täckning. Jämför vi Desire med Nexus One så mäter vi upp liknande datahastigheter under samma förutsättningar – över Wi-Fi 17/3Mbps respektive 5/1Mbps över 3G med vårt Tre-abonnemang.

Vid telefonsamtal så låter det riktigt bra på vår sida, det är klart och tydligt och vi har inga problem med att höra vad motparten säger. Ej heller verkar motparten ha problem med att höra vad vi säger och det verkar därmed fungera bra på bägge ändar. Däremot hade vi önskat att man kunnat dra upp volymen något och detta gäller merparten av de lurar vi testat, de med litet sämre hörsel kan nämligen uppleva volymen som väl låg.

Det trådbundna headset som följer med Desire är precis av samma typ följer med HTC Hero och bjuder på helt okej ljudkvalitet för den som kanske främst lyssnar på podcasts eller för telefonsamtal, men för musikälskaren räcker de inte långt. Telefonen är utrustad med en 3.5mm stereoljudutgång som passar de flesta hörluar på marknaden och när vi testar med klassikern Koss Porta Pro låter det bra.

Vad berör den externa högtalaren så är vi besvikna, och detta är något som gäller även Nexus One. Det låter inte särledes högt och ljudkvalitén är inte vidare bra, speciellt inte vid maxvolymen då det börjar skorra lite –  här har HTC definitivt något att jobba på inför framtida telefonmodeller.

Den inbyggda högtalaren presterar inte riktigt som vi hade hoppats

Mjukvaran/Android 2.1
HTC levererar sin vana trogen sina telefoner med sitt eget gränssnitt, kallat HTC Sense UI. Gränssnittet är betydligt mer polerat än Androids standardgränssnitt och tillför även en hel del smart funktionalitet, bland annat i form av smarta widgets med snygg integration mot bland annat Facebook och Twitter. Även om många ”hardcorenördar”, däribland oss på Swedroid, föredrar ett mer avskalat utseende så vill vi nog ändå säga att Sense är det bättre valet för de allra flesta. Det är helt enkelt enklare, snyggare och väldigt funktionellt. Då vi har låtit vänner och bekanta leka med Nexus One och Desire sida vid sida så har alla, i samtliga fall, snabbt konstaterat att de föredrar Desire/Sense.

Sense är alltså ett mycket bra gränssnitt som verkar tilltala de flesta, men medaljens baksida är att uppdateringar till nyare versioner av Android sannolikt kommer dröja länge. Ingen har väl missat cirkusen kring HTC Hero och dess efterlängtade uppdatering från Android 1.5 till Android 2.1 som fortfarande, i skrivande stund, inte har blivit av.

HTC Sense/Widgets

I bildserien ovan följer först HTC:s låsskärm där man sveper nedåt för att låsa upp skärmen, varvid hemskärmen som syns på bilden i mitten dyker upp. Här har vi lagt till HTC:s väder- och klockwidget som automatiskt känner av din position och rapporterar om det lokala vädret.

Totalt har HTC Desire med den senaste Sense-versionen sju stycken hemskärmar och ovanför appdrawern, telefon-ikonen och plusknappen så syns en smart indikator för vilken hemskärm man befinner sig på.

På den sista bilden så har vi svept en gång till vänster och på denna hemskärm har vi lagt in Googles sökwidget, Spotify-widgeten som inte följer med Sense utan som laddas hem från Android Market, samt HTC:s widget för musikuppspelning.

HTC har med Sense satsat på att göra det enkelt för den som har Facebook och Twitter. Genom Friendstream-widgeten som vi lagt på en av våra hemskärmar så listas alla aktuella händelser på vårt Twitter respektive Facebook-konto, du har även möjlighet att uppdatera din status för de tu nätverken genom att skriva i statusfältet.  Vill du svara på någons Twitter- eller Facebook-inlägg är det bara att klicka på det och därefter skriva ditt svar, smidigt, snabbt och framför allt enkelt.

På den sista bilden syns HTC:s widgets för att sätta på/stänga av Wi-Fi, Bluetooth, GPS eller rubbet genom att sätta luren i flygplansläget.

På den första bilden syns HTC:s bokmärkswidget som visar de bokmärken man lagt till i standardwebbläsaren, bilden i mitten visar HTC:s nyhetswidget där man kan välja bland en mängd nyhetsflöden eller själv ange en RSS-adress om man har egna önskemål på nyhetskällor.

Den sista bilden visar HTC:s så kallade helikoptervy genom vilken man snabbt kan få en överblick kring sina sju hemskärmar och enkelt hoppa mellan dem. Helikoptervyn aktiveras genom att man trycker på hemknappen när man befinner sig på en hemskärm eller genom en knipzoomsmanöver, se videon nedan under ”prestanda” för en demonstration kring hur det hela fungerar.

Längst ned på skärmen syns tre knappar och den första knappen öppnar program-menyn eller den så kallade ”appdrawern”, här ser vi samtliga installerade applikationer.

Trycker man på knappen i mitten, Telefon-knappen, så ser det ut som på bilden i mitten ovan. Dels ser man samtalshistorik och dels ser man en dialpad för att slå ett nummer/söka efter en kontakt att ringa.

Den tredje knappen visar en inställningsmeny, som syns på den tredje bilden ovan, för att lägga till widgets, programgenväger eller mappar på hemskärmen. Det följer med en uppsjö av widgets i standardutförandet av Sense och som en trevlig nyhet kan man numera även hämta hem fler widgets som är Sense-anpassade från nätet, detta sker genom gränssnittet för att lägga till widgets.

Tangentbord/SMS

Tangentbordet ser precis ut som i tidigare HTC-telefoner och bjuder inte på några stora överraskningar, vi saknar ÅÄÖ bland tangenterna, men i övrigt hittar vi en svensk ordlista med T9-funktion. Möjligheten att välja ÅÄÖ finns genom att långtrycka på O eller A varvid en meny dyker fram där man utan att släppa tangentbordet kan svepa med fingret till den bokstav man är intresserad av, det hela fungerar ganska bra, men trots detta saknar vi alltså möjligheten att visa ÅÄÖ-tangenterna.

Klickar man på 12#-tangenten som syns på bilderna ovanför dessa så dyker följande två tangentbordsvyer fram där man kan välja bland en mängd specialtecken.

Trycker man på kugghjulet ser det ut som på den tredje bilden ovan och man har här möjlighet att konfigurera tangentbordet samt kalibrera det efter sitt personliga vis att skriva på.

I landskapsläget så blir tangenterna större och här gör sig avskanden av ÅÄÖ-tangenter än mer påmind eftersom det finns gott om utrymme för att lägga in dem. Det går i vilket fall ändå rätt snabbt att skriva, men vi hoppas att HTC snarast åtgärdar detta med en uppdatering.

HTC-applikationer

Desire har till skillnad från tidigare HTC-telefoner med undanag för Tattoo en inbyggd FM-radio och den medföljande applikationen fungerar väl för ändamålet.

På bilden i mitten syns Twitter-klienten ”Peep” som följer med Sense och som är utvecklad av HTC. Den fungerar hyggligt och har så vitt vi kan se stöd för det mesta av den grundläggande funktionalitet som en Twitter-användare är van vid att använda.

HTC skickar även med en widget för att hålla koll på aktieportföljen. Tyvärr visar den bara valutor i USD,  men det går fint att lägga till bolag som finns på OMX som den tredje bilden illustrerar.

Webbläsare/systeminformation

Webbläsaren i Desire skiljer sig mycket lite från standardwebbläsaren i Android 2.1, även om den har fått ett något omarbetat utseende. Vad gäller webbläsarprestandan så ser det ut att vara närmast dött lopp mellan Nexus One och Desire, precis som förväntat.

Bilden i mitten visar vilken kernel- och radioversion som vår testtelefon använder, och på den tredje bilden ser vi mängden ledigt minne för installation av applikationer under ”Tillgängligt minne”. Här har HTC varit väl snåla, då ynka 100 MB ledigt lagringsminne är rent bedrövligt på en såpass ny telefon.

Minnesmängden är inte fy skam och programmet OSMonitor rapporterar att hela 397MB RAM finns tillgängligt för operativystemet, resten är reserverat för radiodelen och övriga komponenter så som grafikkärna etc, varav runt 200MB är tillgängligt för användaren precis efter en omstart.

Den andra bilden illustrerar hur den 512MB stora ROM:en, dvs det inbyggda flashminnet, är partitionerat. Här framgår det data-partitionen, dvs den som användaren installerar program på, bara är på dryga 147MB varav ca 85MB är ledigt för nya program. Det är väldigt lite och vi är mycket besvikna på HTC, för spelfantaster kan detta definitivt bli en dealbreaker då dessa ofta kan ta uppåt flera megabyte stycket. Det finns dock ljus i tunneln, då Google själva, i samband med Nexus One-lanseringen i januari, meddelade att vi i framtiden kommer att kunna installera applikationer på minneskortet. När detta blir möjligt är det dock få som vet och om HTC kommer att inkludera detta i någon OTA-uppdatering efter att Android-teamet på Google implementerat det är minst sagt osäkert.

HTC Desire har, som den tredje bilden visar, fullt stöd för OTA-uppdateringar (”Over-The-Air”) och man är med andra ord inte beroende av några tredjepartsverktyg eller en dator för att uppdatera sin telefon. Så snart en ny uppdatering finns ute krävs inte mer än ett par skärmtryck på telefonen för att installera den.

Kamera-applikationen

Kamera-applikationen laddar snabbt och inställningsalternativen är många, dels kan man ändra ljus och kontrast, ställa in blixtläge eller zooma (digitalzoom) genom att trycka på +/–knappen som syns på den andra bilden ovan.

Bland inställnigsalternativen kan man ställa in ISO-läge, välja upplösning och växla mellan bredbild (5:3) eller standardformat (4:3) samt ställa in kvalitet. Det går även att justera sådant som slutarljud, autofokus, ansiktsigenkänning, flimmersjustering med mera. Vi gillar HTC:s kamera-applikation starkt och man har gjort det lätt att hitta i menyerna och vidare är det enkelt att komma åt de vanligaste inställningsalternativen.

Kameran
HTC har utrustat Desire med en kamera på 5MP med en LED-blixt och videoinspelning sker i 800x480px upplösning, men det ryktas att en framtida uppdatering av mjukvaran kan ge stöd för videoinspelning i 720p. Precis som på Nexus One så sticker linsen ut något från bakstycket på chassit, något som tyvärr exponerar linsen på ett sådant vis att risken för repor blir överhängande. Under vår testperiod verkar vi dock ha klarat oss undan några repor, men frågan är hur det ser ut efter ett par månaders användning.

Kameran är bättre än på Nexus One, men sämre än på X10

Nedan presenteras ett antal bilder samt ett par videoinspelningar från HTC Desire, Sony Ericsson Xperia X10 respektive Google Nexus One. Vi kan konstatera att Desire presterar snäppet bättre än Nexus One, detta trots att de delar samma upplösning om fem megapixlar. Överlag verkar Desire hantera motljus mycket bättre, även om vi anar samma typ av problem som uppenbarar sig på Nexus One med att bilderna i vissa fall drabbas av vad som närmast kan beskrivas som en dimeffekt.

Jämför vi Desire med Xperia X10 så är skillnaden lite större och detta till X10:ans fördel, bland annat framstår färgerna som mycket klarare med X10:ans åttamegapixelkamera. Det verkar vidare som att X10:an hanterar motljus bättre än Desire och Nexus One då någon dimeffekt inte tycks uppstå i lika hög grad.

Vad berör videoinspelning så talar klippen nedan för sig själv och det framstår tydligt att Desire även på denna punkt är vassare än Nexus One. Däremot får Desire ännu en gång se sig slagen av Sony Ericsson Xperia X10 och detta med rätt stor marginal, X10:an levererar både bättre färger och en klarar bild trots att de spelar in vid samma upplösning och bithastighet (800×480@24fps@~2000kbps). I jämförelse med X10, som plockar upp ett aningen irriterande bakgrundssus i mikrofonen vid videoinspelning, så är ljudupptagningen i Desire emellertid aningen bättre.

HTC Desire(I vanlig ordning kan ni högerklicka på bilderna nedan och välja ”Öppna i nytt fönster/ny flik” om ni vill se dem i full upplösning)

httpvh://www.youtube.com/watch?v=geQhEKrVlzU

httpvh://www.youtube.com/watch?v=h4bZE3VxLlA

Sony Ericsson X10

httpvh://www.youtube.com/watch?v=LCbG3qdyBjk

httpvh://www.youtube.com/watch?v=yDkKoyjsmDA

Google Nexus One

httpvh://www.youtube.com/watch?v=WdRK7w00qAY

Prestanda

httpvh://www.youtube.com/watch?v=ldy76to50NA

Precis som videon ovan visar så presterar telefonen väl när vi växlar mellan hemskärmar, startar program eller surfar runt på webben. Det hackar sällan och överlag får vi säga att vi är imponerade över hur HTC finslipat sitt gränssnitt till att verkligen prestera. Vi stöter dock på en väldigt märklig effekt då vi växlar bland hemskärmarna med den optiska joysticken. Efter ett par svep så börjar det att hacka till rejält och plötsligt blir hemskärmsväxlingen seg som sirap. Detta är förstås ingen större sak och vi hoppas och tror att det är något som HTC enkelt kan rätta till i en framtida uppdatering.


Här kan vi tydligt se att Desire levereras med den patchade linuxkärnan, vilken kan hantera all tillgänglig RAM. Jämför med Nexus One i standardutförande (kernel 2.6.29), vilken har ”slarvat bort” drygt 180 MB. Då Desire sägs levereras med hela 576 MB RAM, att jämföra med Nexus Ones 512 MB, så är vi lite förvånade att det bara skiljer 2 MB vad gäller tillgängligt minne. Gissningsvis beror detta på att allt ögongodis i HTC:s Sense-gränssnitt tar betydligt mer RAM i anspråk än vad Androids standardgränssnitt i 2.1/Eclair gör.


Här ser vi tydligt att Desire placerar sig precis som väntat vad gäller gäller digitizern och dess uppdateringsfrekvens. En inte alltför vild gissning är att Desire har precis samma digitizer som systern Nexus One, en ClearPad 2000 från Synaptics. Nackdelen med denna digitizer är att den vid vissa tillfällen då två punkter korsar varandra blir förvirrad och läser av fel, detta problem syns tydligt i denna video. Vid ”pinch zoom” eller dylikt är detta aldrig ett problem, men för spel där man har en kontroll på vardera sida av skärmen, så blir det definitivt ett stort problem.


I Benchmark PI kan vi se att skillnaderna mellan Desire och Nexus One är minimala och inom felmarginalen, precis som förväntat. Övriga telefoner får se sig slagna med hästlängder.


I Linpack-benchen ser vi samma sak som i Benchmark PI upprepas – Desire och Nexus One dominerar fullkomligt.


Sunspider är ett plattformsoberoende test mäter upp webbläsarens/telefonens javascript-prestanda. Vi har tidigare talat om webbläsaren i Desire som i grunden verkar vara som Androids standardwebbläsare, men vi kan här ana att HTC kan ha putsat en del på koden då den slår Nexus One med en hygglig marginal. Återigen ser vi Desire och Nexus One dominera konkurrenterna.


I Neocores 3D-benchmark finner vi inga överraskningar, Desire presterar helt i linje med vad som förväntas. Uppmärksamma läsare noterar säkerligen att en gammal Magic presterar lika bra som de nya Snapdragon-monstrena, men detta har sannolikt sin förklaring i att de nya telefonerna har 2.5 ggr så många pixlar att skyffla runt. Därtill sägs Neocore vara utvecklat, och optimerat, för att prestera som bäst på just MSM72xx-plattformen, till vilken HTC Magic tillhör.


I Softwegs CPU-bench ser vi att de två systertelefonerna är närmast helt identiska. Intressant är även att notera att X10 som har precis samma processor släpar efter rejält. Här ser vi vad kodoptimering (Android 2.1 kontra 1.6) kan göra. Man bör dock vara medveten om att syntetiska test inte säger hela sanningen – i verkligheten är skillnaderna oftast mindre än vad benchmarks kan antyda.


Här kommer vi till ”skamsektionen” för den nya generationens telefoner. De får rejält med stryk av sina åldriga föregångare, något som inte enbart kan förklaras av den högre upplösningen. Vi gissar att det handlar om någon form av inkompatibilitet i applikationen.


Softweg Virtual Memory mäter upp hastigheten på RAM-minnet, och Desire gör ingen besviken. Återigen, precis som i Sunspider-testet, så ser vi en marginal ner till Nexus One som är lite för stor för att ligga inom felmarginalen. Antingen har HTC satt i något snabbare minnesmoduler i Desire än i Nexus One eller så har de optimerat koden i webbläsaren lite på egen hand. Konkurrenterna ligger den här gången hack i häl.


Här mäts lagringsminnets prestanda upp, och våra tester visar att även minneskortets prestanda vägs in i slutresultatet. Sony Ericssons Xperia X10 är fortfarande herre på täppan, men skuggas av Nexus One och Desire som är tätt bakom.

Bluetooth och A2DP
Bluetooth-stödet fungerar som vi förväntar oss och då vi provar att ansluta dels ett Sony Ericsson MW600 samt ett par Nokia BH-503 så låter det fint och vi märker ingen skillnad från varken Nexus One eller Sony Ericsson Xperia X10 på denna punkt. Filöverföringar via Bluetooth fungerar alldeles utmärkt med hjälp av tredjepartsprogram, som exempelvis gratisappen ”Bluetooth File Transfer” som ni finner på Android Market, även om överföringshastigheten via BT i vanlig ordning inte imponererar. Vi snittade cirka 200 kB/s till och från Desire (med en Sony Ericsson X10 som motpart).

Sammanfattning
HTC har gjort ett riktigt bra jobb med Desire och vi är speciellt nöjda med Sense-gränssnittet som flyter på riktigt fint – betydligt bättre än det bitvis laggiga standardgränssnittet i Android 2.1 på Nexus One. Kvalitetskänslan på telefonen är dessutom hög, men inte riktigt lika hög som på Nexus One eller HTC Legend där unibodykonstruktionen bidrar till en helt annan typ av stabilitet i chassit och därmed också spelar i en annan liga.

Skärmen presterar bra, och även om färgåtervinningen kan bli bättre så föredrar vi nog AMOLED-tekniken i alla lägen, även i solljus, framför den aningen förlegade TFT-tekniken: när vi jämför med Xperia X10 i starkt solljus har vi svårt att se någon större skillnad och den skillnad vi upplever lutar snarare till Desires fördel. Vi är dock missnöjda över att HTC inte använt en mer modern digitizer, som exempelvis Atmel maXTouch. Med nuvarande digitizer fungerar inte avkänningen som sig bör alla gånger eftersom den blir förvirrad så snart två punkter korsar varandra på skärmen.

Vi vill också anmärka på det inbyggda flashminnet om 512MB där användaren knappt har 100MB ledigt att installera applikationer på. Detta är verkligen i minsta laget för en high-end-telefon och något en spel-/appfantast kommer att fylla upp snabbt. Google arbetar för all del på möjligheten att installera applikationer direkt på microSD-kortet, så det här blir kanske inte ett vidare långvarigt problem, men det finns inga garantier för att denna utökade funktionalitet kommer leta sig ut till Desire – det är helt upp till HTC.

Vi ger HTC Desire ett slutbetyg på fina fyra och ett halvt droidhuvuden, precis som systern Nexus One, och vilken som är bäst beror helt och hållet på vad man som användare värderar högst. Desire har sitt härliga Sense-gränssnitt som i stort sett alla vi har demonstrerat för älskar och föredrar framför det stramare standardgränssnittet på Nexus One. Det är därtill mycket snabbt, och integrationen mot sociala nätverk håller absolut toppklass. Minus för en inte helt obefogad oro vad gäller framtida uppdateringar – där Nexus One sannolikt kommer hållas löpande uppdaterad så kan vi nog förvänta oss att Desire kommer förbli på Android 2.1 en lång tid framöver. Plus för en hög byggkvalité, som dock inte riktigt kan mäta sig med Nexus One. Prisnivån är mycket tilltalande, och till skillnad från Nexus One så finns telefonen att tillgå här i Sverige, via officiella kanaler.

HTC Desire är kort sagt den bästa androidtelefonen som via officiella kanaler går att köpa i Sverige idag.

Betyg:

Plus för:
* Bra ljudkvalitet vid samtal
* Mycket rapp
* AMOLED-skärmen – trots den ifrågasatta upplösningen
* Prisvärd
* FM-radio
* Rikligt med RAM (576MB)
* HTC Sense

Minus för:
* Dålig extern högtalare
* Snålt med inbyggt lagringsminne för en high-end-telefon (512MB ROM varav knappt 100MB är tillgängligt för användaren)
* Multitouchstödet/digitizern rent allmänt
* Seg växling mellan hemskärmar med den optiska joysticken
* Avsaknaden av tangenter för ÅÄÖ på det medföljande virtuella tangentbordet
* Osäkerhet kring framtida telefonuppdateringar av Android
* Knapparna sitter för tätt inpå den optiska joysticken

Stöd Swedroid och köp HTC Desire via din favoritoperatör: (Notis: Vi har trots kontakt med operatören Tre vid publiceringstillfället inte hunnit få en direktlänk till deras beställningsformulär för Desire – vi lägger till detta så snart Tre har kontaktat oss)


Halebop:
Halebop – bredband/abonnemang

Tele 2:
Tele2 – bredband/abonnemang

Telenor:
Telenor

Telia:
Telia HTC Desire