Recension:HTC One X [Recension]

Postat:
06:03 - 2012-04-06
Skribent:
Eric N
Kommentarer:
Recensionsbild
Tillverkare: HTC Modell: One X (Tegra 3/AP30) Operativsystem: Android 4.0.3 med HTC Sense 4.0 Tillgänglighet: I butiker Pris: Från cirka 5 600 kronor och uppåt Webssajt/Specifikationer: HTC, GSMArena Diskutera: HTC One X på Swedroids forum

Introduktion
Det var tillsammans med HTC som Google för drygt fyra år sedan påbörjade ett samarbete som få trodde på men som skulle visa sig bli en framgångssaga. Telefonen de sedan släppte halvåret senare, i slutet av 2008, var HTC Dream, även känd som T-Mobile G1 och någon månad senare även ADP1 – Android Dev Phone 1. Succén var inte omedelbar, men många av oss såg redan då möjligheterna.

Under 2009 och en bit in på 2010 så förvaltade HTC sitt försprång på androidmarknaden rejält, och de mer eller mindre dominerade konkurrenterna som tog sina första skakiga steg i androidvärlden. Konkurrenterna gav dock ingalunda upp, och under senare halvan av 2010 och sedan under hela 2011, så var det många som menade att HTC hade förlorat sitt försprång och till och med hamnat efter.

De var då de lanserade Sensation en bra bit efter konkurrenterna med dubbelkärniga plattformar och det kändes aldrig som att de riktigt kom ikapp. Förrän nu. HTC One X gör entré.

Med One X sätter HTC ner foten rejält och visar att de även vad gäller hårdvaruplattformen kan och vill ligga i absolut framkant. Att de kan bygga telefoner med förnämlig byggkvalité och tilltalande gränssnitt vet vi sedan tidigare, men med One X ligger de även i yttersta framkant även vad gäller det som finns under skalet, och HTC blir den första tillverkaren på marknaden att till er slutkunder leverera en fyrkärnig androidtelefon.

HTC nöjer sig dock inte med att endast förlita sig på den fyrkärniga processorplattformen. De har även utrustat One X med en 720p-upplöst så kallad HD-skärm av världsklass, en kamera som åtminstone HTC själva talar sig varma om, samt ”Beats by Dre” vilket åtminstone på pappret talar för fina ljudegenskaper för musikälskaren. Och, som vanligt med HTC, så är byggkvalitén – även om de den här gången har skippat sitt sedvanliga metallchassi till förmån för ett plastchassi – av riktigt hög kvalité.

Till det yttre låter det alltså som en given succé, men som alla vet så kan skenet bedra. I den här recensionen kommer vi, som alltid, anstränga oss till vårt allra yttersta för att hitta enhetens styrkor, svagheter och egenheter; telefonens personlighet. Vi kommer utöver de sedvanliga prestandatesten och en orgie i fakta och data även använda telefonen som man i regel använder en telefon – men betydligt mer intensivt – för att till slut kunna svara på om HTC med One X är tillbaka på tronen och om den är värd priset den betingar.

SpecificationsHTC One X
Measurements (H x W x D)134.4 x 69.9 x 8.9 millimeters
(5.3 x 2.75 x 0.35 inches)
Weight130 grams
(4.58 ounces)
Screen and resolution4.7" (120mm), 720x1280 pixels @ 60Hz (vsync:on), 312 PPI, Corning Gorilla Glass
Panel typeSuper IPS LCD2 with LED backlight, 16,7 million colors
DigitizerCapacitive digitizer @ 65 Hz, with 10 simultaneous pressure points (only 2 if "HTC gestures" is enabled)
System-on-a-chipNvidia Tegra 3
CPU40nm LPG ARM Cortex A9/AP30 @ 1.4GHz (quad mode) or 1.5GHz (single core mode)
GPUULP GeForce (AP30)
RAM1024MB (976MB available for the OS)
Built in memory (NAND)32GB (about 25GB storage space available to the user)
Battery1 800 mAh
Rear camera8 MP LED backlit, AF, LED flash, 1080p (1920x1080 pixels) videoo recording @ 30FPS
Front camera1.3MP (SXGA), video recording 720p (1280x720 pixels) @ 30FPS
Connectorsmicro-USB/MHL 2.0 (on left side of phone), 3.5mm stereo connector (top), microSIM (top)
ButtonsFront: Back, home, recent apps (capacitive/touch buttons)
Right side: Volume rocker (physical)
Top: Power button (physical)
Network/communicationHSDPA, microSIM, 21 Mbit/s ; HSUPA, 5.76 Mbit/s, Wi-Fi 802.11 b/g/n, DLNA, Wi-Fi hotspot, Bluetooth A2DP 4.0+EDR, A-GPS, FM-radio, NFC support
SensorsAccelerometer, compass, proximity sensor, light sensor, gyro
OS / UIAndroid 4.0.3 (Ice Cream Sandwich) with HTC Sense 4.0
Codec supportMPEG2, MPEG4, h264, MOV, WMV, 3GP/3GPP, MP3, WAV (PCM), AAC+, OGG, WMA
AvailableApril, 2012
MiscAvailable in black and white

I kartongen


Sin vana trogen levererade HTC även den här gången vårt testexemplar i en helvit kartong utan tryck, text eller färger. Dessa kartonger skickas endast ut till recensenter och liknande och är inte representativa för vad ni slutkunder får. Vare sig kartongens design, storlek, hur dess innehåll är förpackat och innehållet utöver telefonen själv med tillhörande laddare kommer motsvara vad ni kunder får.

Kartongen i butik innehåller:

* HTC One X
* Väggladdare med USB-port (5V, 1A)
* Micro-USB-kabel (cirka 1 meter)
* Headset av enklare modell med svarsknapp
* En liten metallbricka med ett tunt stift för att skjuta ut microSIM-hållaren
* Snabbstarts- och garantihäfte

Utseende, byggkvalité och konstruktion


Vad som är snyggt och vad som är fult är förstås inget annat än en fråga om smak, så vi lämnar den frågan därhän, men konstaterar att de flesta vi visar upp enheten för tycker att den är snygg eller ”OK” men att ingen blir direkt hänförd av designen. Runt kameralinsen sitter ett stycke aluminium, och mitt på baksidan HTC-loggan, i metall.

Som sig bör domineras fronten av den 4.7 tum stora skärmen och dess yttre glas, som för övrigt är av den populära typen Gorilla Glass från Corning. Glaset i sig är mjukt rundat längs med höger- och vänsterkanten där det med en mjuk övergång fasas in i själva chassit, som är tillverkat av plast. Sett från sidan så ser One X ut som att den är svängd, som Samsung Galaxy Nexus, men så är inte fallet. Det är endast det vita plastchassit som är svängt, och skärmglaset följer, bara längs med sidorna, med i den här vaga bågen.

Som tidigare nämnt är telefonen, med undantag av skärmglaset, tillverkad helt och hållet i plast. Detta får somliga att rynka på näsan, men faktum är att kvalitetsintrycket är väldigt högt – högre än somliga modeller med metallchassi rentav. Plasten känns mer som någon slags keramiskt material, med en hård, slät och matt yta, och tack vare de mjukt rundade kanterna och avsaknad av vassa hörn och skarvar så ligger den väldigt bra i handen – bättre än någon annan androidtelefon som vi har testat i den här storleksklassen.


Tack vare att batteriet är inbyggt och icke löstagbart (åtminstone inte utan väldigt avancerade ingrepp) så har HTC helt kunnat skippa ett löstagbart bakstycke, vilket i sin tur innebär att hela chassit består av ett enda gediget stycke plast – inga skarvar, inget som kan glappa, skallra eller glipa. Det enda på hela telefonen som är löstagbart är microSIM-hållaren som sitter i telefonens överkant, och håller hög passform.

Tack vare chassits utformning och konstruktion så är One X ytterst gedigen och get inte ifrån sig vare ett knarr, knäpp eller knak då vi klämmer och bänder på den, och inte heller flexar enheten – inte det minsta. Återigen känns det nästan som keramik. Byggkvalité och konstruktion får toppbetyg, och designen är i våra ögon inte långt efter heller.

DeviceScreen (inches)Width (mm)Height (mm)Depth at thinnest (mm)Depth at thickest (mm) Weight (gram)Battery capacity (mAh)
Samsung Galaxy S III 4.870.6136.68.68.61332100
HTC One X4.769.9134.48.98.91301800
Sony Xperia S4.364.2128.17.310.61441750
Samsung Galaxy Nexus4.6567.94135.58.949.911351750
Samsung Galaxy Note5.382.95146.859.6510.051782500
Motorola RAZR4.368.9130.77.110.551271780
Samsung Galaxy S Plus464.2122.49.9121191650
Samsung Galaxy S464.2122.49.9121181500
Samsung Galaxy S II4.366.1125.38.4910.41161650
SE xperia arc4.2631258.710.71171500
HTC Sensation4.365.4126.111.311.31481520
Google Nexus S463123.910.8814.61291500
HTC Sensation XL4.770.7132.59.911.16162.51600
Samsung Galaxy Note II5.5811519

Jämförelsegalleri




Knappsats, styrdon, anslutningar och sensorer



På telefonens front hittar vi lite förvånande tre kapacitiva knappar; ”Tillbaka”, ”Hem” och ”Senast använda appar”. Varför vi säger att detta är förvånande är att HTC One X levereras med Android 4.0/Ice Cream Sandwich, en androidversion i vilken behovet av fristående knappar har tagits bort till förmån till knappar i operativsystemets gränssnitt och som därmed kan rotera med telefonen då man växlar mellan porträtt- och landskapsläge.

Telefonens vänstersida är helt tom och slät sånär som på den MHL-kompatibla microUSB-porten som sitter på den övre halvan. På telefonens högersida, på den övre halvan och därmed på rakt motsatt sida som microUSB-porten, vinner vi volymknappen (+/-) i vit plast. Knappen sitter lite för djupt för vårt tycke, den är lite lurig att känna sig fram till i blindo, och man känner ibland inte det där tydliga ”klicket” som låter en veta att trycket registrerades. Det är ingalunda ett stort problem, men värt att nämna.

PÅ telefonens huvudände finner vi längst till vänster ett litet hål för den sekundära mikrofonen och strax bredvid detta 3.5mm-utgången för hörlurar. På högersidan av huvudänden sitter strömknappen som till skillnad från volymknappen sticker ut lite mer från chassit och som ger ett mer distinkt klick då man trycker på den. Nedanför strömknappen, ned mot telefonens baksida, sitter microSIM-hållaren med en närmast sömlös passform. En liten metallbricka med en tunn metallnål följer med i kartongen, vilken används som en nyckel för att frigöra microSIM-hållaren.

Fotänden är helt tom och slät sånär som på den primära mikrofonen, avsedd för telefonsamtal och annan ljudupptagning, t.ex. vid videoinspelning. På baksidan (sett bakifrån) finner vi i nederkant på högersidan fem små kopparstift avsedda att användas med en dockningsstation. Centrerat i baksidans nederkant en mängd nåltunna perforeringar i ett rektangulärt mönster, bakom vilket den externa högtalaren sitter.

På telefonens front, i den vita plastramen ovan skärmen, sitter naturligtvis högtalaren för telefonsamtal, och direkt till höger om den finner vi den frontriktade kameralinsen. Strax nedan telefonhögtalaren, bakom det svarta glasstycket, finner vi närhetssensorn som stänger av skärmen och pekskärmen då vi håller telefonen mot örat vid samtal samt ljussensorn som, om vi så vill, reglerar skärmens ljusstyrka åt oss automatiskt.

Mottagning och datahastigheter
Mottagningen via mobilnätet är alltid svår att uttala sig om då förhållandena konstant ändras, ibland från en minut till en annan, men vi törs med ganska stor säkerhet säga att HTC har lyckats mycket väl med detta. Tvivelsutan har de kunnat dra nytta av att de för One X har valt ett plastchassi istället för ett metallchassi, så metall tenderar att skärma av radiosignaler betydligt mer än plast.

Vi upplever att mottagningen är bättre än vår referensenhet Samsung Galaxy Note och bättre än Galaxy Nexus, men att den inte riktigt kan matcha Sony Xperia S och dess unika antennlösning/-design. Vad berör datahastigheterna via HSxPA så skall One X vara god för upp till 21 Mbit/s vid nedladdning och 5.76 Mbit/s vid uppladdning. Vi har inte haft möjligheten att testa detta på grund av avsaknad av så snabba 3G-abonnemang, men vi maxade med lätthet vårt vanliga ”Turbo 3G”-abonnemang, vilket innebär 5-6 Mbit/s vid nedladdning och 2.5 Mbit/s vid uppladdning.

Via WiFi så matchade vi återigen mottagningsförhållandet mot Galaxy Note och Galaxy Nexus och fann att det genom tre tjocka betongväggar och ett 20-tal meter slutade i ett dött lopp då alla tre telefonerna tappade mottagningen med max en meters skillnad. Då både Note och Galaxy Nexus har bra WiFi-mottagning enligt våra erfarenheter så får vi således även säga att HTC One X presterar väl.

Datahastigheten via WiFi (802.11n), via vårt lokala FTP-nätverk, landade på måttliga 30 Mbit/s mottagning och 20 Mbit/s vid sändning. För att få fram ett rättvist värde så skickar vi filer på minst 500MB och räknar ut ett snitt. Filerna skickas till telefonen och från telefonen, men aldrig samtidigt. 30 Mbit/s får ses som ett godkänt resultat som väl matchar konkurrenterna, men sändningen på runt 20 Mbit/s är en liten besvikelse.

Dessa resultat är en bra bit från de 40 Mbit/s (både upp och ner) som Tegra 2-plattorna från fjolåret mäktade med. Vi gissar att Nvidia har valt att vrida ner maxhastigheterna på deras Tegra 3 för telefoner (AP30) mer än på Tegra 2 och 3 för tablets (T20H och T30) av värmeutvecklingsskäl. HTC One X blir precis som vid batteriladdning och hård processorbelastning mycket varm då man anstränger WiFi-radion maximalt under längre perioder.

Ljudegenskaper
Högtalaren för samtal går så pass högt att vi sällan har den på 100% annat än i rejält bullriga miljöer. Vid samtal hör vi klart och tydligt vad motparten säger och mikrofonen fångar likaså upp vad vi säger med hög känslighet, utan att för den delen fånga upp ovanliga mängder vindbrus eller utandningsljud. Vi skall inte heller glömma bort att telefonen är utrustad med en sekundär mikrofon som spelar in och filtrerar bort bakgrundsoväsen. Ej heller verkar mikrofonen särskilt känslig för hur vi vinklar telefonen under ett pågående samtal.

One X främre högtalare/samtalshögtalare ~1 cm från inspelningskällan (Skype-samtal)

Sony Xperia S främre högtalare/samtalshögtalare ~1 cm från inspelningskällan (Skype-samtal)

Högtalaren på bakstycket av telefonen har ett lite bredare register än vad vi är vana vid från tidigare HTC-telefoner, men tyvärr är ljudnivån inte riktigt i klass med vad vi hoppats på. I riktigt ljudliga miljöer med telefonen i fickan blir det svårt att höra signalen, speciellt om man har ett stycke musik som ringsignal. Till skillnad från Xperia S spricker däremot aldrig ljudet trots att vi ställt in ljudnivån på 100%.

One X bakre högtalare ~40 cm från inspelningskällan

Xperia S (XLOUD enabled) bakre högtalare ~40 cm från inspelningskällan

Precis som med HTC XL är One X anpassad för att fungera extra bra med Beats by Dr. Dre-hörlurar. HTC har i samarbete med Beats Audio tagit fram särskilda ljudprofiler för både Beats Solo och Beats iBeats/urBeats som skall plocka fram det bästa ur respektive hörlurar. Om vi ansluter ett par Beats Solo finner vi också att det låter som bäst med Solo-profilen aktiv, men om det låter så bra som hörlurarna kostar är en annan femma. Vi gillar lite tyngre basgång och med Beats-profilen aktiv kommer detta tydligare fram.

HTC Sound Enhancer

Telefonen fungerar förstås också bra med hörlurar från andra tillverkare. Totalt sett har vi följande ljudprofiler att välja emellan: Beats Audio, Dance, Live, Treble Boost, Warmth, Sweetener, Classical och slutligen vår egen personliga favorit ”No effects”. En mer traditionell equalizer följer inte med i den inbyggda musikspelaren, men sådana finns att tillgå i Google Play Store.

Ansluter vi ett par Sennheiser HD25-1 II kan vi börja med att konstatera att vi inte kan dra på lika mycket som med vår referensspelare, Sandisk Sansa Clip+, och saknar samtidigt den kraft och dynamik referensen levererar. Resultat är för den sakens skull inte dåligt om vi jämför med smartphones ur Android-segmentet. Ljudnivån är snäppet högre än vad Xperia S och One XL levererar och vi noterar ej heller något bakgrundsbrus, men vad gäller övriga aspekter finner vi inte att One X utmärker sig. I vanlig ordning gör finsmakaren klokt i att ta med favoritlurarna till butik och i första hand provlyssna där.

HTC har vidare utrustat One X med stöd för blåtandsprofilen aptX som lovar bättre ljud genom A2DP-protokollet, men kräver då också ett headset/hörlurar med stöd för denna standard. I ett par Sennheiser PX210BT-hörlurar upplever vi också ljudet som bättre i jämförelse med ex. Galaxy S II eller HTC XL. Utöver mindre bakgrundbrus framstår ljudet som både klarare/mindre grötigt och mer dynamiskt med en förbättrad/mer kontrollerad basåtergivning.

Frekvensomfång / Frequency response

I detta moment ansluter vi telefonen till en 3,5mm stereo-y-adapter som vi in sin tur ansluter till dels line-in-ingången på ett Audigy XiFi-ljudkort i en dator bakom en UPS samt till ett parAKG 420-hörlurar (32 ohm, 125 dB/mW). Vi spelar därefter upp ett ljudklipp som vi i sin tur spelar in och analyserar med hjälp av mjukvaran RightMark Audio Analyzer. Eventuell ljudprofil/equalizer stängs av för respektive enhet före inspelningen.

I grafen ovan illustreras frekvensomfånget som anger med vilken exakthet ljudfrekvenserna återges – speciellt intressant är intervallet mellan 20Hz till 20KHz eftersom människan hörsel sträcker sig mellan dessa frekvensband. Idealkurvan är i det här fallet helt plan och ligger på +0dB. One X presterar med undantag från frekvensintervallet 50-100 Hz en relativt jämn kurva som ligger nära referensenheten Sandisk Sansa Clip+.

RMAA-test HTC One X HTC XL Sony Xperia S Sandisk Sansa+
Frequency response (from 40 Hz to 15 kHz), dB: +3.53, -0.58 +1.93, -2.30 +2.89, -3.22 +0.02, -0.14
Noise level, dB (A): -84.6 -90.9 -86.8 -86.3
Dynamic range, dB (A): 84.5 90.9 86.7 86.3
THD, %: 0.096 0.095 0.163 0.034
IMD + Noise, %: 0.237 0.667 0.475 0.053
Stereo crosstalk, dB: -71.8 -40.0 -57.0 -56.0

[Se hela RMAA-jämförelsen]

GPS och positionering


Visa HTC One X (Röd) vs Xperia S(Grön) på en större karta

I det här momentet tar vi med enheten på en ca 2km lång promenad till fots i stadsmiljö. Rutten spelas in med hjälp av Google MyTracks och innan vi börjar ser vi till att stänga av ev. hjälpmedel som positionsbestämning genom 3G/WiFI.

I jämförelse med GLONASS-utrustade Xperia S kan vi konstatera att One X inte riktigt hänger med lika bra. Vi noterar ett par rejäla avstickare i speciellt tätbebyggelse och överlag är Xperia S mer trogen vår rutt. Enheten låser dock position kvickt, ofta inom 3-5 sekunder om vi befinner oss utomhus, men det tar i regel några sekunder mer innan noggrannheten är densamma som den som Xperia S rapporterar.


I applikationen GPS Test ser vi allt som oftast mellan 11-12 satelliter genom HTC One X medan vi med Xperia S får fram uppåt 21-23 satelliter. Vi har inte hittat något som styrker att One X blivit begåvad med GLONASS-stöd och det här talar inte för den saken heller.

Bildskärmen och digitizern
Bildskärmen på 4.7 tum (120mm) och 720p-upplösning (720×1280 pixlar) är av IPS LCD2-typ och är något av det vackraste vi har skådat på en telefon. Även om Super AMOLED Plus-skärmar har ett försprång vad svärta och betraktningsvinklar berör så kan vi inte annat än att konstatera att skärpa och färger är något utöver det vanliga på One X. Betraktningsvinklarna är bra, färgernas nyanser bibehålls väl precis som på Super AMOLED Plus-skärmar, men vi noterar att ljusstyrkan ur kraftiga vinklar faller betydligt snabbare än hos Super AMOLED Plus-konkurrenterna.

Vi ser trots ett angivet färgdjup på 16 miljoner nyanser spår av banding på vissa ställen i gränssnittet, men vi gissar att det inte beror på skärmens begränsningar utan snarare på att bildfilernas gradienter har ett lägre färgdjup. I övrigt är färgerna lite av skärmens trumfkort – starka och klara, och tack vare RGB-matrisen så är skärpan betydligt bättre än hos Galaxy Nexus och Galaxy Note, man kan inte riktigt matcha Sony Xperia S som är några snäpp vassare på grund av samma upplösning på en mindre yta.


HTC One X skiljer sig inte märkbart från exempelvis Xperia S, Galaxy Note eller Samsung Galaxy S II. Möjligtvis ger SAMOLED-panelerna något färre reflektioner, men det rör sig om en minimal skillnad. I förhållande till HTC Sensation är skillnaden stor och läsbarheten upplever vi som betydligt bättre.


Digitizern, det pekkänsliga ytskiktet på skärmen, håller riktigt hög klass och vi kan egentligen inte påstå att vi har noterat ett enda missat tryck eller svep, annat än när vi har varit alldeles för otydliga och slarviga och knappt ens rört skärmen då vi lite lojt har viftat med fingret för att svepa runt i menyer eller bland hemskärmar. Både precision och respons är av toppklass.

Vi mäter i appen Input Benchmark upp en uppdateringsfrekvens på 65Hz, vilket innebär att pekskärmen spårar våra tryck och rörelser 65 gånger per sekund – mer än nog för det mesta med andra ord. Vi mätte sedan, med appen Android System Info, till förvåning upp max två simultana tryckpunkter, så kallad dual touch, vilket ur 2011- och 2012-standard är riktigt uselt.

Vi funderade en hel del på detta och testade även med fler olika appar, med samma resultat, innan vi slutligen fann att HTC per default har något som kallas ”HTC gestures” aktiverat, vilket är en gestbaserad funktion vilken kräver att man för TRE fingrar över skärmen för att utföra en operation/funktion. För att detta skall fungera och inte hamna i konflikt med tredjepartsappar så har HTC helt sonika satt två tryckpunkter som max, vilket i ärlighetens namn är allt man i regel behöver. För den som vill ha eller behöver ha fler än tre tryckpunkter så kan ”HTC gestures” enkelt inaktiveras under telefonens skärminställningar, vilket släpper loss alla tio (10) simultana tryckpunkter som pekskärmen är kapabel till.

De kapacitiva knapparna nedan skärmen svarar precis lika väl som skärmen i övrigt och står i skarp kontrast till de trilskande kapacitiva knapparna på Sonys Xperia S som kräver betydligt högre precision och övertydlighet. Allt som allt så är skärmen en trevlig bekantskap på alla sätt och vis. Full pott.

Mjukvaran
HTC One X kommer levererad med version 4.0.3 av Android Ice Cream Sandwich, och ovanpå det har de förstås lagt sitt eget tillverkarskal Sense, vilket i och med One X nu är uppe i version 4.0. Vi har sett med oro hur HTC har gjort Sense allt tyngre och långsamt, men med version 4.0 har de lyckats hitta en närmast perfekt balans mellan funktion, ögongodis och prestanda. Detta är utan tvekan vår favoritversion av Sense hittills. Att hårdvaran dessutom är kraftfull nog för att med mjukhet sopa runt hemskärmar som är nerkladdade med mängder av widgetar gör inte saken sämre heller.


Samma dag som vi erhöll vårt testexemplar dök en systemuppdatering på 21MB upp, vilken med tanke på att HTC bad alla recensenter att skjuta fram publiceringen av recensionerna några dagar, sannolikt åtgärdade något viktigt problem, eller optimerade prestandan.

Hemskärm/Launcher

Ovan till vänster ser vi hemskärmen som den ser ut direkt ur kartong – med undantag för Settings-ikonen som vi själva har placerat där. HTC har förstås precis som Android 4.0 ett smidigt system för att skapa mappar vilket helt sonika går ut på att man drar och släpper en ikon på hemskärmen på en annan. Funktionsmässigt är det identiskt med Android 4.0, men HTC har som alltid lagt in egna grafiska touch på det. Till höger ser vi den neddragbara notifieringsmenyn vilket är ett utmärkt exempel på hur Sense 4.0 är mer avskalat än tidigare versioner – borta är ikonlistan i överkant med senast använda appar och borta är flikarna i nederkant där man i Sense 3.0 fick snabbåtkomst till switchar för saker som WiFi, Bluetooth och GPS.

Vi irriterar oss på att hemskärmen inte har stöd för landskapsläge och tycker att det är något HTC borde implementerat vid det här laget. På den punkten blir det bakläxa.

Notera att batteriindikatorn ni ser i notifieringsmenyn i bilden ovan till höger inte är en del av vare sig Android 4.0 eller HTC Sense 4.0. Det är en tredjepartsapplikation (Battery Monitor) som var installerad vid tillfället då skärmdumpen togs.


Ovan ser vi Sense-widgeten för ”People”, det vill säga dina kontakter, widgeten för den medföljande musikspelaren – en trevlig och välfungerande widget – samt slutligen HTC:s variant av Android 4.0:s ”Senast använda appar”. Funktionen är exakt densamma, men HTC har lyckats göra den lite mer responsiv (vilket möjligen kan bero på den kraftfullare hårdvaran) och mer grafiskt tilltalande – men samtidigt mindre överskådlig då man i regel bara ser två appar åt gången, vilket innebär att man ibland tvingas ”bläddra” en hel del innan man hittar rätt. Inte ett speciellt snabbt sätt att multitaska enligt vår mening, snarare tvärtom.


Här ovan ser vi exempel på hur HTC har lagt sin egen touch på hemskärmshantering vad gäller widgetar, genvägar och appar. Vi föredrar definitivt detta över Googles egna lösning i Android 4.0. Snyggt, överskådligt och smidigt och man når redigeringsfunktionen genom långtryck på hemskärmen.


För den som vill ändra utseendet på gränssnittet i sin telefon så bjuder HTC sin vana trogen på en hel del grafiska inställningsmöjligheter, som teman och scener, men vi saknar möjligheten att som i tidigare versioner av HTC Sense även kunna ändra utseendet på statusfältet längst upp (där bland annat klockan finns och notifieringsmeddelanden dyker upp). Den som inte nöjer sig med tema- och scenalternativen som följer med telefonen så ämnar HTC även bjuda på möjligheten att ladda ner fler teman, låsskärmar och bakgrundsbilder via HTC Hub, men än så länge så har de inget att bjuda på utöver ett mindre antal ljudfiler för ringsignaler och notifieringar.


Listan över installerade appar i de tre olika flikarna som de erbjuds; Alla appar, mest använda appar och nedladdade appar.


Som synes kan man välja hur apparna skall sorteras; bokstavsordning samt installationsdatum i ökande eller fallande riktning. Vidare erbjuds man möjligheten att byta plats på de tre flikarna i applistans nederkant. Slutligen finner vi en smidig funktion för att dela med sig av appar – eller snarare en rekommendation av appen inklusive en länk till Google Play Store – via en mängd olika protokoll och sociala nätverk.

Telefonappen och kalendern

Telefonappen är med tillhörande kontaktbok och funktioner mycket lik motsvarande applikation i Android 4.0, men som vanligt så har HTC pillat med gränssnittet för en lite snyggare och mer genomarbetad lösning är Googles strikta och strama designspråk.


Kalendern är även den en tämligen enkel historia, men den bjuder på det mesta som man kan tänkas behöva i form av appen i sig som synkar mot Gmail-kontot, vyer för dagar, veckor och månader, ett lättförståeligt gränssnitt för redigering eller tillägg av nya poster samt en enkel men snygg widget.

Webbläsaren

Webbläsaren i HTC One X skiljer sig vid en första anblick inte så mycket från standardwebbläsaren i Android 4.0, men då vi kikar lite närmare ser vi snabbt att HTC har lagt till en hel del matnyttiga funktioner. Ovan ser vi till vänster Swedroid inläst som vanligt, fullversionen av sajten, sedan i mitten en av HTC utökad snabbmeny där vi kommer åt nyttiga funktioner som Print och en toggle för Adobe Flash Player. Till höger ser vi sajten i ett smart inverterat läge (funktion från Android 4.0, inte HTC Sense) som passar utmärkt för nattläsning där en vit skärm även med 0% ljusstyrka blir alldeles för ljusstark, men kanske främst matnyttig då det sparar rejält med ström för telefoner med AMOLED-skärmar.


Jämför vi webbläsarprestandan med Xperia S kan vi som så många gånger förr konstatera att de fyra kärnorna inte utnyttjas fullt ut. Prestandan är jämförbar och vi har svårt att utse någon egentlig vinnare, men eftersom vi upplevt att webbläsaren kraschat (speciellt när Flash varit inblandat) i högre grad än vad vi varit med om på Xperia S lutar det till fördel åt Sonys flaggskepp. Flash är dock på väg ut från Android och stödet kommer att försvinna helt i och med nästa större Android-version (5.0).


Ovan ser vi från vänster till höger aktiva tabbar/flikar, vilket i grunden är samma funktion som i Android 4.0, men med ett lite uppfräschat och med HTC-typiskt gränssnitt. Sedan ser vi ”Downloads”, vilken är densamma oavsett från vilken app nerladdningen har skett – detta är alltså strikt talat inte en specifik webbläsarfunktion. Till sist har vi ”Find on Page”-funktionen som förstås låter oss söka efter nyckelord på en webbsida.


Bokmärkeshanteringen i One X är i grund och botten funktionsmässigt densamma som i Android 4.0, men även här har HTC varit inne och pillat och ändrat främst layout och design.


Inställningsmöjligheterna för webbläsaren ser till en början tämligen fattiga ut, men då vi ger oss ner i undermenyerna så hittar vi en mängd funktioner – både sådant vi känner igen från Android 4.0 (ovan) till lite mer HTC-specifika funktioner.


Bland annat hittar vi via Android 4.0 möjligheten till så kallad förinläsning av webbsajter för en snabbare surfupplevelse, men även möjligheten att ignorera webbsajter från att kontrollera hur enheten zoomar sidan. Vidare finner vi en HTC-specifik funktion för möjligheten att dra ner skärmens ljusstyrka medan webbsajter laddas/renderas, för att spara ström. Slutligen ser vi Android 4.0:s funktion med ett smidigt skjutreglage för att ändra textstorleken på webbsidor.


Här ovan ser vi längst ner på bilden till vänster funktionen för att invertera webbsidor, vilken vi nämner och ni kan se ett bildexempel på några stycken längre upp i webbläsarkapitlet. Övriga inställningar är i princip identiska med Android 4.0, möjligheten att stänga av GIF-animationer undantaget, vilket är en funktion som HTC har lagt till själva.

Galleri och mediaspelare

Galleriappen är tämligen simpel, i betydelsen att den inte har speciellt många funktioner samt är lättanvänd. Den är vidare ganska snabb och den har alla grundfunktioner som de flesta behöver. För den som vill ha en mer funktionsrik galleriapp så finns en uppsjö att välja bland på Google Play Store. Mest populär just nu är sannolikt gratisappen QuickPic.


Musikspelaren i HTC One X är egentligen lite svårfunnen då den inte har en egen appgenväg tillgänglig. Man tvingas starta musikspelaren antingen genom musikwidgeten eller genom samlingsappen ”Music” som bjuder på ett antal olika musiktjänster; ”SoundHound”, ”TuneIn Radio”, ”7digital” samt slutligen ”My Phone” vilken startar den medföljande musikspelaren.

Spelaren i sig är fullt duglig, spelar de vanligast förekommande ljudformaten och bjuder på de flesta funktioner som normalt sett efterfrågas, möjligen en equalizer undantaget. Det finns dock en mängd olika presets, förinställningar, för olika ljudbilder/-effekter – samt ett läge där all efterbehandling av ljudet är inaktiv. För att komma åt dessa olika presets så måste man ha hörlurar eller headset inkopplat.

Appen i sig har förstås stöd för ”album art”, där omslaget till aktuellt album/singel visas då låten spelas. Saknar du dessa bildfiler till dina musikfiler så kan du snabbt och enkelt be musikspelaren att via ett omfattande onlinearkiv själv söka och lägga till aktuell album art. Vidare är appen SoundHound integrerad i spelaren, vilken utöver att kunna identifiera musiken som spelas bland annat även presenterar info om artisten, eventuella turnédatum, länkar till YouTube-klipp och förslag på liknande artister/musik.


Samsungs samlingsapp för musik kallas ”Music” och innehåller som tidigare nämnt apparna 7digital, som är en tjänst för att köpa och ladda ner musik online, SoundHound som är en app avsedd att lyssna av musiken som spelas, känna igen den och presentera användaren med en mängd info som turnédatum, YouTube-videor och officiella webbsajter samt TuneIn Radio som är en samlingsapp för radiostationer online, världen över eller om du så vill; lokalt.


Videospelaren är egentligen inte en app för sig utan en del av Galleri-appen. Om du som oss föredrar att använda en filhanterare för att browsa dina lokala filer och starta uppspelning av exempelvis videoklipp så vet du att möts av en dialogruta med alla dina tillgängliga videospelare – utom den medföljande videospelaren, eftersom den inte är en app för sig. Detta är ganska tråkigt, för spelaren i sig är i all sin enkelhet ganska kompetent och har ett snyggt gränssnitt med en del bra funktioner som busenkel delning via WiFi/DLNA och möjligheten att ta skärmdumpar via ett enda klick.

Vad stödet för video (container/codec) berör så är stödet bra, men olyckligtvis går den bet på såväl AC3- som DTS-ljud, varför en hel del av materialet man kan finna på internet ej går att spela upp utan en tredjepartsspelare.

ClipResolutionCodec / Profile / ContainerBitrateAudioResults
Primary player: MX Video Player
Secondary player: Dice Player
#1640x352XviD / Simple@L5 / AVI1 Mbit/sMP3 2.0OK
#2576x320XviD / Simple@L5 / AVI1,4 Mbit/sMP3 2.0OK (video: S/W only)
#3720ph.264 / High@L3.1 / MKV3 Mbit/sAC3 5.1Fail (video OK, no sound in H/W nor S/W mode)
(OK using Dice Player)
#4720ph.264 / High@L4.1 / MKV9 Mbit/sAC3 5.1Fail (video OK, no sound in H/W nor S/W mode)
(OK using Dice Player)
#51080ph.264 / High@L4.1 / MKV14 Mbit/sDTS 5.1Fail (video OK, no sound in H/W nor S/W mode)
(OK using Dice Player)
#61080ph.264 / High@L4.1 / MKV19,2 Mbit/sAC3 5.1Fail (video OK, no sound in H/W nor S/W mode)
(OK using Dice Player)
#71080ph.264 / High@L4.1 / MKV22,8 Mbit/sDTS 5.1Fail (video OK, no sound in H/W nor S/W mode)
(OK using Dice Player)
#81080ph.264 / High@L4.1 / MKV25 Mbit/s DTS 5.1Fail (video OK, no sound in H/W nor S/W mode)
(OK using Dice Player)
#91080ph.264 / High@L4.1 / MKV30 Mbit/sAC3 5.1OK
#101080ph.264 / High@L4.1 / MKV42 Mbit/sAC3 5.1OK, one or two dropped frames

I tabellen ovan ser vi att HTC One X kan spela allt vi kastar på den – så länge vi använder ”rätt” videospelare. Vår normala favorit MX Video Player verkar dessvärre inte bara kompatibel med One X, varför ljud saknas i alla videoklipp med antingen AC3 eller DTS. Vanligtvis löser man detta enkelt genom att be MX Video Player att mjukvaruavkoda ljudströmmen, men av oklara skäl är detta ej möjligt med kombinationen MX Video Player och HTC One X.

Vi har på grund av ovanstående inkompatibilitet även använt videospelaren Dice Player (reklambaserade gratisversionen) för att få en mer rättvis bild av vad HTC One X går för som videospelare, och svaret är att den är bland det allra mest kompetenta vi har testat. Precis som Tegra 3-tableten ASUS Transformer Prime så sväljer HTC One X allt vi kastar på den – alla våra tio tesklipp – så länge vi använder rätt videospelare.

One X saknar microHDMI, men har i stället en MHL-kompatibel microUSB-port

Ansluter vi enheten till en TV eller förstärkare via MHL/HDMI-utgången är vi låsta till 720p/50Hz vilket vi finner tråkigt eftersom hårdvaran i övrigt klarar av att spela upp video i 1080p. Uppdatering: Efter att ha testat med en ny MHL-adapter erhåller vi 1080p – FullHD.


Via HTC Watch kan men snabbt och enkelt köpa eller hyra aktuella filmer direkt från telefonen, ofta till minst sagt förnämliga priser, åtminstone vad hyrfilm berör där helgerbjudanden av såväl nya som gamla filmer för blott 50 öre förekommer. Filmerna kan både laddas ner (tidsbegränsad period för hyrfilm) och strömmas för den som är otålig och vill börja se på filmen genast. Formatet filmerna sparas i är proprietärt och fungerar endast med HTC Watch.

Inställningar
Nedan följer ett större urval av alla inställningar som Android 4.0 i kombination med HTC Sense 4.0 bjuder på. De flesta skärmdumparna talar för sig själv, så vi kommer endast kommentera dessa kortfattat.


Accounts & Sync/Konton och synkronisering, fungerar precis som i tidigare androidversioner. Vissa poster har en undermeny där man kan detaljstyra exakt vad som skall autosynkroniseras. Under Location/Plats styrs positionering och GPS och olika funktioner kring dessa. Under Privacy/Sekretess ser vi att HTC har lagt till en del egna funktioner, främst gällande information som visas på låsskärmen.


Menyalternativet Accessibility/Tillgänglighet skiljer sig inte från Android 4.0 i standardutförande, förutom att HTC har valt att ta bort alternativet för extra stor text i gränssnittet. Under Display & gestures/Skärm och gester finner vi däremot en hel del nytt, som utökade alternativ för notifieringar för inkommande meddelanden och påminnelser samt HTC-gester och kalibrering för G-sensorn. Slutligen ser vi gränssnittet för G-sensorkalibreringen.


Under menyn för ljud finner vi lite fler funktioner än i Android 4.0. Bland annat ljudprofiler, tre till antalet; Normal, Vibrera och Tyst, ett fickläge där telefonen känner av om den ligger i en ficka eller en väska och då automatiskt ökar ringvolymen, samt ett läge där den externa telefonhögtalaren automatiskt aktiveras om telefonen vänds upp och ner på t ex ett bord. I övrigt är det inget nytt under solen.


Under Storage/Lagring finner vi som förväntat information om och kring tillgängligt utrymme i telefonen, både vad gäller utrymme för appinstallationer (av HTC kallat Intern lagring) och lagringsutrymme för filer (av HTC kallat Telefonminne). Här kan vi tömma Telefonminnet, det vill säga largingsutrymmet för musik, bilder och videoklipp et cetera, samt utföra en fabriksåterställning av telefonen. Under Batterianvändning kan vi se vilka komponenter som har förbrukat mest ström och under Dockningsläge – förstås – inställningar för hur telefonen skall bete sig vid dockning mot olika tillbehör.


Language & keyboard/Språk och tangentbord hanterar som namnet antyder språkalternativ och tangentbord med tillhörande inställningar. Mycket lite skiljer sig rent funktionsmässigt från vanliga Android, men HTC har kastat om och ändrat layout och undermenyer en hel del. Vi finner för övrigt 26 olika språk fördelade över bokstavligen flera hundra olika språk/land-kombinationer. Svenska finns exempelvis i fyra versioner; Svenska (Danmark), Svenska (Finland), Svenska (Norge), Svenska (Sverige) och engelska finns i hela 59 olika språk/land-kombinationer


Google Voice Search i HTC One X är som förväntat mer eller mindre exakt densamma som i Android 4.0 vilket innebär att man kan ha ganska kul med missförstånden som ibland uppstår. Inställningasalternativen är få och kretsar uteslutande kring censureringsalternativ och språkinställningar. Antalet språk är 21 och svenska finns dessvärre fortfarande inte tillgängligt, men däremot hittar vi såväl ”Pig Latin” (kan närmast liknas vid en engelsk motsvarighet till rövarspråket) som Latin och isiZulu.


HTC har i sitt Sense-gränssnitt sedan länge haft en föredömligt smidig funktion då man ansluter telefonen via USB till en dator. Man möts av ett dialogfönster där allt man kan tänkas vilja göra erbjuds blott ett eller två skärmpek bort. Man kan förstås även, om man inte vill göra valet själv varje gång, aktivera ett standardbeteende vid USB-anslutning. Datuminställningarna bjuder inte på några överraskningar utan valmöjlighterna ser här ut ungefär som de har sett ut sedan begynnelsen. Slutligen har vi apphanteraren som inte skiljer sig något alls från Android i standardutförande.

Övrig mjukvara
Då bilderna nedan i regel talar för sig själva så kommer vi endast kortfattat kommentera dessa om det inte finns särskilda skäl att fördjupa sig.


Till vänster ser vi 7digitalsom är en tjänst för att köpa musik direkt i telefonen. Sedan ser vi förstås miniräknaren och till sist HTC Friend Stream som är en samlingsapp för en rad olika sociala nätverk som Twitter och Facebook.


Facebookappen till vänster är densamma som vi finner i Google Play Store, sedan ficklampsappen med tre olika ljusstyrkor och till sist SMS-appen.


FM Radio-appen är enkel men fungerar bra och ljudet är godkänt – förutsatt att radiomottagningen på FM-bandet är god. Hörlurar/headset måste vara inkopplat för att radion skall fungera, då dessa används som antenn. Radioappen har på ett smidigt vis knutits samman med appen SoundHound som snabbt och enkelt kan identifiera låten som spelas på radion, om du så vill.

HTC Car - kontrollpanel för bilisten

HTC Car är en kontrollpanel framtagen för bilen och aktiveras automatiskt när telefonen ansluts till en kompatibel bilhållare. Genom att svepa åt antingen höger eller vänster navigerar vi genom funktionerna för musik- och Internet-radio-applikationen samt telefonboken och Google Maps Navigation. Eftersom ikoner liksom text är stor har vi inte heller några svårigheter att se vad som händer på skärmen. Ett praktiskt verktyg för bilisten med andra ord.


Den medföljande epostklienten hanterar de flesta typerna och är funktionell och lättanvänd. För den som vill ha något mer/annorlunda så finns förstås en uppsjö av alternativ på Google Play Store.


GMail-appen är standardappen som vi ser i Android 4.0/Ice Cream Sandwich, vilket innebär att den är långt mycket bättre än klienten från Android 2.3 Gingerbread och äldre.


HTC Hub är HTC:s miniversion på Google Play Store och bjuder på möjligheten för användaren att modifiera utseende och ljud på sin telefon samt ladda ner och installera appar. I dagsläget är det väldigt tomt, särskilt om man letar efter teman och grafik och det enda vi finner under ”Personalize” är egentligen diverse notifierings- och ringsignaler.


Till vänster den medföljande appen för anteckningar som i sin enkelhet fungerar precis som tänkt. Sedan ser vi HTC Files, som bygger på appen Polaris men som har fått ett annat utseende. Polaris är en app för hantering av MS Office-dokument och liknande, och HTC Files agerar som ett nav som knyter samman Polaris med bland annat Dropbox, för smidig hantering av dokument i ”molnet”. Till höger Aktie-appen.


Pulse är en tredjepartsapp för hantering av prenumerationer på nyhetsflöden, via RSS. Detta är alltså inte en HTC-app utan är exakt likadan som den vi ser på Google Play Store. I mitten HTC:s medföljande aktivitetshanterare för den som vill se och ha kontroll över vilka processer som körs samt övervaka minnesåtgång.


Ovan till vänster HTC:s app för röstinspelning, simpel och funktionell. Sedan Twitter-appen, som precis som den medföljande Facebook-appen är exakt likadan som versionen ni finner på Play Store. Till sist HTC:s föredömliga inbyggda app för internetdelning via telefonens WiFi och vidare ut på nätet via den mobila datauppkopplingen.


HTC:s klock-app bjuder på det som vi förväntat oss; en världsklocka som dock har knutits samman med väderappen. Trevlig funktion men det mesta blir väldigt smått och svårläst då de har försökt klämma in lite för mycket info på vad som trots allt är en liten skärm. Sedan alarmappen som är så simpel den kan bli, följt av ett tidtagarur och till sist en så kallad ”äggklocka”.

HTC Sync

För de som allra helst använder kabel för att föra över innehåll till sin telefon skickar HTC med en mjukvara vid namn ”HTC Sync”. Applikationen gör det möjligt att på ett smidigt vis synkronisera musik, bilder, kalenderhändelser, dokument etc. med datorn i ett enda klick. Vidare går det också att skicka över och installera APK-filer i telefonen genom programmet.

Kameran

HTC har utrustat One X med en bakgrundsbelyst kamerasensor på åtta megapixlar med ett ljusstarkt (F2.0) 28mm-objektiv. I fronten sitter en sekundär kamera avsedd för framför allt videokonversationer med en upplösning på 1,3MP (720p). Vidare har kameradelen fått ett eget chip vilket möjliggör inspelning av slow motion-video och stillbildsfotografering med upp till 4 bilder per sekund i serier om totalt 99 bilder åt gången. Det går också att ta stillbilder parallellt som video spelas in, men då sjunker upplösningen till maximalt 6MP.



Kameramjukvaran är enkel att hantera och vi kan snabbt spela in video eller ta stillbilder utan att navigera genom några menyer eftersom knappar för finns på startskärmen. Ett plus för att applikationen allt som oftast går snabbt att starta.

Trycker vi på A-ikonen kan vi välja mellan en rad olika bildtagningslägen så som: Auto, HDR-foto, panorama, porträtt, grupporträtt, landskap, whiteboard, close-up och low light. Högst upp finner vi också alternativet ”Slow motion video” för höghastighetsinspelning.

Trycker vi på kugghjulet dyker inställningarna fram för både video- och stillbildsfunktionen. Vi kan här justera upplösning, bildformat 16:9 eller 4:3, ISO 100-800, vitbalans, exponering, kontrast och skärpa med mera.


Ovanför video- och bildtagningsknapparna hittar vi en blå knapp som låter oss applicera olika filter. Vi kan exempelvis välja mellan distortion, vignette, depth of field, dots, mono, sepia, black and white med flera. Väljer vi ett filter ser vi omedelbart hur resultat kommer se ut på skärmen.


I granskningsvyn kan vi applicera filter/effekter i efterhand samt ändra storleken på bilder och rotera dem. Överlag fungerar det hela mycket smidigt och gör det enklare och roligare att dela med sig av bilder om man nu inte vill förlita sig på tredjepartsapplikationer för ändamålet.

HTC One X vs Sony Xperia S




































Närbildsjämförelser

Summering – stillbilder
Makrobilder är något av Xperia S specialitet och One X får på den punkten se sig besegrad med besked. I övrigt är vi dock överraskade av One X som gör ett riktigt bra jobb. I flera fall är bilderna mer detaljrika och skarpare än de Xperia S producerar trots att upplösningen är 4MP lägre.

Färgåtergivningen är kanske mer av en smakfråga, men på den punkten lutar det för vår egen del till fördel för Xperia S. Även om Xperia S producerar bilder som ofta ligger åt det varmare hållet finner vi att de överlag är mer naturtrogna än de One X presterar. Oavsett gör ingen av kamerorna bort sig på denna punkt och detsamma kan sägas om vitbalansen under förutsättning att ljuset är tillräckligt.

Den enda punkten där vi blir riktigt besvikna på HTC X kamera är i mörkare miljöer. Trots en bakgrundsbelyst CMOS-sensor med något färre pixlar klarar One X inte av att matcha Xperia S. Bilderna blir inte lika detaljrika, skarpa samt innehåller mer brus.

Hastigheten för autofokus är i regel bra med One X och vi märker på den punkten inte av någon större skillnad mot Xperia S. I sämre ljus är det dock en annan historia och där gör Xperia S i regel ett bättre jobb. Hastigheten för bildtagning är också jämförbar om vi manuellt tar bild för bild genom att trycka på avfyrarknappen. Använder vi däremot One X sekvensbildtagningsfunktion genom att hålla inne knappen får Xperia S se sig slagen. Den mäktar inte med de 4 bilder i sekunden i serier om totalt 90 stycken som HTC One X är kapabel till.

HTC One X – fler exempelbilder

Panoramafunktionen gör ett bra jobb med att sy ihop bilderna

One X är utrustad med en panoramafunktion. En rät linje uppträder i mitten av skärmen när vi aktiverar panoramaläget som inte olikt ett vattenpass varnar om vi vinklar enheten för mycket medan vi förflyttar den i sidled. Mjukvaran syr ihop bilderna väl och har vi haft en stadig hand är det svårt att se några tecken som tyder på att bilderna är bearbetade/ihopklippta.

Utan HDR / Med HDR





HDR står för ”High Dynamic Range” vilket på svenska kan översättas till dynamiskt omfång. Dynamiskt omfång innebär i sin tur hur stor del av intervallet mellan olika ljusstyrkor som en kamera kan fånga upp innan resultatet blir antingen helt svart eller helt vitt. Ju större dynamiskt omfång desto mer återspeglar bilden verkligheten – i varje fall som våra egna ögon uppfattar den.

Ett högre dynamiskt omfång går att uppnå genom att ta flera bilder i serie. En underexponerad, en normalexponerad och en överexponerad. Slår man sedan ihop dessa blir resultat en bild som visar mer av de mörkaste och mer av de ljusaste partierna än vad som synts i en normalexponerad bild. Helt problemfritt är det dock inte.

HDR-funktionen gör sig bäst i miljöer där kontrasten inte är för stor eftersom effekten då riskerar bli överdriven, som i de två översta bilderna. I de två nedre bilderna ser det betydligt bättre ut och där är också kontrastskillnaderna mer blygsamma.

I fall med motiv som hastigt rör på sig, som i exempelbilden nedan, blir resultatet sällan bra. Kameran tar förvisso bilderna i mycket snabb följd och det fungerar möjligtvis med motiv som rör sig långsamt, men bäst blir det med statiska motiv.

[Läs mer om HDR på Wikipedia]

HDR-bildtagning kan ge upphov till lustiga effekter

HTC One X 1080p @ 23,717 fps (10,5 Mbps) AVC Baseline@L4.2, stereo AAC @ 96kbps

Xperia S 1080p @ 29,692 fps (13,9Mbps) AVC Baseline@L4.0, stereo AAC @ 96Kbps

HTC One X 1080p vs Sony Xperia S 1080p




Trots lägre bithastighet finner vi den video One X producerar i 1080p mer detaljrik än den Xperia S producerar vid samma upplösning. Vidare upplever vi färgåtergivningen som mer neutral. Till One X nackdel hör att videon har en något lägre FPS.

HTC One X Slow Motion 768×432 @ 23,398fps 8057 kbps, baseline@L3.0

I videon ovan har vi slagit på slow motion-funktionen. Det innebär att kameran spelar in video med en rejält högre hastighet än vanligt, men medför också att upplösningen sjunker till 768x432px. En rätt kul funktion som fungerar hyggligt under förutsättning att det finns gott om ljus.

HTC One X frontkamerabilder


Kameran i fronten av telefonen gör inte bort sig. Den går naturligtvis inte att jämföra med kameran på bakstycket, men för att vara en sekundär kamera tycker vi att den gör ett bra jobb. För ovanlighetens skull fungerar den nämligen i miljöer med sämre belysning.

Buggar och problem
Vi har i enstaka fall råkat ut för att webbläsaren krashat vid uppspelning av Flash-material. Vi har också haft ett mindre antal kompatibilitetsproblem med telefonen. Exempel på detta är bland annat MX Video Player som inte kunde hantera ljudströmmarna vid videouppspelning ordentligt, samt benchmarkappen Electopia vars menyknappar i kombination med pekskärmen hamnade i osynk – vi fick helt enkelt trycka snett nedanför till höger om den avsedda tryckpunkten för att trycket skulle registreras.

Ovanstående är förstås av så bagatellartad natur, inte minst som att det rör sig om inkompatibilitet som med största sannolikhet beror på tredjepartsapparna och inte HTC One X själv, men eventuella spekulanter på HTC One X bör ändock vara medvetna om att inkompatibilitetsproblem med favoritapparna kan förekomma.

Vad som däremot får anses vara ett riktigt problem är den extrema värmeutvecklingen då laddning kombineras med tungt användande. Att telefoner blir varma när de laddas och ansträngs samtidigt är inget nytt, men HTC One X tar detta till helt nya nivåer. Tegra 3-chippet blir så varmt att det klockar ner sig själv för att undvika att överhettas, vilket innebär en noterbart lägre prestanda vid syntetiska benchmarks. Det bör dock påpekas att det finns såpass gott om prestanda i den här pjäsen att en minskning på 30% knappt ens är noterbar vid normalt användande, men kan skapa ett och annat hackande i de allra tyngsta spelen.

Batteritiden

HTC One X uppvisar ungefär samma tendenser som vi såg då vi testade Sony Xperia S häromveckan, och Samsung Galaxy Nexus före den. Vid videouppspelning är batteritiden högst medioker, vilket i kombination med ett batteri som inte går att byta ut gör att man är hart när tvungen att ha en laddkabel med sig var man än färdas, om man vet med sig att man gärna ser på film och TV-serier under exempelvis tågpendlande.

Precis som Xperia S och Galaxy Nexus så noterar vi däremot en låg förbrukning i standbyläget. Då vi lämnar telefonen igång över natten, med 3G och full synkning mot Google-konto och Facebook, så har batteriprocenten i regel inte sjunkit mer än 5-7%, då vi vaknar åtta timmar senare. Även vid normalt användande är batteritiden bättre än vad videotestet antyder, men var väl medveten om att om du exempelvis spelar krävande spel eller kör andra processer som belastar chippen hårt så kan du tömma batteriet helt, från 100 till 0%, på under tre timmar. Tegra 3 är kraftfull, men kraften är inte gratis.

Systeminformation

Bara timmar efter att vår enhet anlände på redaktionen så dök en systemuppdatering upp, vilket vi gissar är orsaken till att HTC flyttade fram datumet då vi recensenter allra tidigast tilläts skriva om telefonen – de ville gissningsvis se till att alla testade telefonen med den senaste mjukvaran.



Som alla ovanstående skärmdumpar skvallrar om så kan vi se att HTC One X levereras med Android 4.0.3/Ice Cream Sandwich, och det är alltså fortfarande 4.0.3 som gäller efter ovan nämnda OTA-uppdatering. Det finns inte så mycket att tillägga här, utan vi låter ovanstående skärmdumpar tala för sig själva.


HTC One X levereras med 1024MB (1GB) RAM, varav hela 976MB finns kvar för operativsystemet, baserat på ditt användande, att fördela som det ser lämpligt. Gott om RAM innebär goda möjligheter till multitasking (att köra flera program samtidigt) och tack vare den smidiga funktionen för ”Recent apps” i Ice Cream Sandwich så går det som en dans.

HTC har i Sense 4.0 dock ändrat på upplägget vad gäller just Recent apps, jämfört med Ice Cream Sandwich i standardutförande, vilket vi var inne på under stycket ”Mjukvara” längre upp i recensionen.


Det interna lagringsutrymmet är på 32GB, varav cirka 26GB finns tillgängligt för lagring, efter att operativsystemet och appinstallationspartitionen tagit sitt. Till skillnad från Samsung Galaxy Nexus, den första telefonen med Android 4.0/Ice Cream Sandwich, så har HTC valt att inte låta användaren själv bestämma hur det interna lagringsminnet skall fördelas.

Där Galaxy Nexus helt sonika efter eget tycke låter oss fördela de dryga 12 gigabyten lagringsutrymme (efter att operativsystemet har tagit sitt) mellan appinstallationer och lagring så har HTC valt att partitionera det interna lagringsutrymmet, och vi får därmed max cirka 1700MB tilldelat för appinstallationer. Vi föredrar tvivelsutan lösningen i Galaxy Nexus där vi själva får välja – även om få av oss kommer nyttja mer än 1700MB för appar.

Spel, prestanda och grafer

Med Tegra 3 (AP30) med fyra processorkärnor och den allra senaste GeForce ULP-kretsen under skalet så är det så klart inga som helst problem att spela även de allra tyngsta spelen som finns att tillgå på Google Play Store. Inte ett enda spel som vi testat har gett minsta tillstymmelse till ”hackande”, annat än då vi har kört andra krävande processer i bakgrunden, som att uppdatera en mängd appar via Play Store. För den som vill spela så är HTC One X tack vare en briljant skärm och kraftfull prestanda ett bra val. Att man dessutom via microUSB/MHL -> HDMI kan skicka ut bilden på en större bildskärm, som en TV-apparat, gör förstås inte saken sämre.


Benchmark Pi mäter upp enhetens beräkningskapacitet, vilket ger ett mått på processorns prestanda. Lägre är bättre. Här ger One X konkurrenterna rejält på nöten, men kanske inte med så stor marginal som man hade förväntat sig av en processor med dubbelt så många kärnor.


Linpack mäter upp processorns flyttalsprestanda och resultatet presenteras i MFLOPS. Högre är bättre. Eftersom vi alltid mäter Linpack i ”Single Thread”-läget så nyttjas bara en av de tillgängliga processorkärnorna i det här testet. Anledningen till det här upplägget är att vi vill se de enskilda processorkärnornas effektivitet vad gäller flyttalsberäkning. Samsungs Exynos 4210 och Qualcomms MSM8260 är här effektivare per kärna än vad HTC One X är – men om vi istället väljer att köra multitrådsläget så ser det som förväntat annorlunda ut, med One X i topp långt långt före rivalerna.


CF-Bench mäter upp telefonens CPU- och minnesprestanda och presenterar resultaten i en totalpoäng. Högre är bättre. Här ser vi ett tydligt smakprov på kraften i den fyrkärniga Tegra 3-plattformen och HTC One X fullkomligt mosar konkurrenterna med en nästan dubbelt så hög totalpoäng.


Rightwares BrowserMark är ett plattformsoberoende test som utförs i telefonens webbläsare. I testet utförs en mängd olika delmoment och resultatet presenteras som en totalpoäng där högre är bättre. Då detta är ett plattformsoberoende test så har vi som kuriosa valt att även lägga in testresultat från andra plattformar än Android. HTC One X presterar här inte alls så bra som vi hade trott och hoppats. Även om den kniper förstaplatsen så är det med minimal marginal till Galaxy Nexus som har både en lägre klockfrekvens och bara hälften så många kärnor. Vi misstänker att webbläsaren helt enkelt inte kan nyttja de fyra kärnorna ordentligt.


Sunspider mäter upp processorns och standardwebbläsarens kombinerade javascriptprestanda. Lägre tid i ms (”millisekunder”) är bättre. I det här testet kniper One X återigen förstaplatsen, med en viss marginal. Marginalen till de blott dubbelkärniga konkurrenterna är inte alls så stor som många kanske hade förväntat sig.


Vellamo mäter precis som Sunspider upp javascriptprestandan som telefonens processor och standardwebbläsare mäktar med, men till skillnad från Sunspider så består Vellamo av flertalet olika javascripttest, vilka sedan läggs samman för en totalpoäng där högre är bättre. Noteras bör att Vellamo är utformat på ett sådant vis att skärmens upplösning är av stor betydelse, vilket förklarar varför exempelvis den högupplösta Galaxy Note trots en aningen snabbare hårdvara än Samsung Galaxy S II får en klart lägre poäng. Här drar HTC One X ifrån rejält och lämnar sina rivaler långt efter sig.


Monjori Shader Benchmark mäter som namnet antyder upp grafikprocessorns kapacitet vad gäller rendering av så kallad “Fragment Shader”. Resultatet presenteras i FPS (“Frames per Second”, eller “Bilder per Sekund”) och högre är bättre. Notera att skärmens upplösning är av väldigt stor betydelse i just Monjori, vilket innebär att högupplösta enheter presterar ett betydligt sämre resultat än andra telefoner med likvärdig hårdvara men med lägre skärmupplösning. Vi har därför valt att endast jämföra HTC One X med andra enheter med samma eller snarlik upplösning.

Eftersom vi har valt att bara jämföra enheter med snarlik upplösning så kan vi snabbt konstatera att det är närmast dött lopp mellan GeForce-kretsen i One X, Adreno 220-kretsen i Sony Xperia S och den vid det här laget årsgamla Mali 400-kretsen i Samsung Galaxy Note. Note ligger förvisso 2 FPS efter de två konkurrenterna, men har också en aningen högre upplösning. Galaxy Nexus och dess uråldriga PowerWR SGX540-krets är i det här testet fullkomligt chanslös mot de nyare och snabbare konkurrenterna.


Electopia är ett 3D-test baserat på OpenGL ES 1.1 avsett att testa grafikprocessorn. Resultatet är i FPS (“Frames Per Second”- “Bilder Per Sekund”) och högre är bättre. Notera att telefoner med lägre skärmupplösning än WVGA (800×480 pixlar) gynnas kraftigt eftersom belastningen på grafikkretsen med färre pixlar att flytta blir betydligt lägre. En skärmupplösning på WVGA eller högre gör dock ingen skillnad för slutresultatet.

Återigen en klar seger för One X som nu har nått 60 FPS-taket. 60 FPS-taket är helt enkelt den gräns där bilduppdateringsfrekvensen i ett test aldrig kommer bli högre än 60 FPS av det enkla skälet att bildskärmens uppdateringsfrekvens är låst till 60Hz, med v-sync aktiverat. I takt med att fler telefoner når den här gränsen i Electopia så går des funktion förlorad, och ni kan därmed förvänta er att Electopia snart kommer försvinna från våra framtida recensioner.


Nenamark 2 är ett 3D-test baserat på ramverket OpenGL ES 2.0 och sätter grafikprocessorn på ett tufft prov i en 3D-värld med stort antal polygoner. Resultatet presenteras i FPS och högre är bättre. Skärmens upplösning har här betydelse, men skillnaderna är tämligen små varför vi har valt att visa alla enheter i grafen. One X-seger med god marginal, igen. Med undantag av Linpack (i ”Single Thread”-läget) så har One X hittills tagit förstaplatsen i alla våra benchmarks.

NameSequential read (MB/s)Sequential write (MB/s)Random read (MB/s)Random write (MB/s)IOPS/s read (4K)IOPS/s write (4K)
HTC One X28.0512.148.020.592055153
Sony Xperia S35.746.637.030.18180048
Samsung Galaxy Note43.045.263.430.288152.5
Samsung Galaxy S II (2.3.5)45.65.17
4.54
0.24
1164
64
Samsung Galaxy S Plus (2.3.5)30.575.69
4.87
0.17
1250
44
Samsung Galaxy Gio (2.3.5)6.194.032.181.65560424
SE xperia arc (2.3.4)7.95.484.365.7111171462
LG Optimus 3D (2.2)18.592.120.470.112127
HTC Evo 3D (2.3.4)24.411.562.660.1868148
Motorola RAZR (2.3.5)34.036.564.34 0.37111395
Samsung Galaxy Nexus26.715.085.280.21135154

Med Androbench 3.0 mäter vi upp hastigheten på det inbyggda flashminnet. Ett högre resultat är bättre, såväl för read/läs och write/skriv. One X presterar minst sagt väl och ligger ånyo i topp, även om Random Write för två av de äldre enheterna (Galaxy Gio och Xperia arc) är på så vansinnigt höga nivåer att vi nästan misstänker någon form av bugg eller felmätning.

Värmeutveckling

Samsung Galaxy S II har i HTC One X fått sig en utmanare om titeln ”varmaste androidtelefonen på marknaden”. Även om Galaxy S II i testet ovan ligger någon grad högre vad gäller temperaturen på bakstycket så är batteritemperaturen betydligt lägre.

Redan vid laddning av HTC One X så blir värmen i överdelen av telefonens bakstycke, runt kameralinsen, ganska hög, och om man dessutom använder telefonen samtidigt som den laddas, exempelvis videouppspelning (HD), tunga spel eller snabba WiFi-överföringar så blir det snabbt värre.

Första gången vi plockade upp telefonen då den laddades och vi samtidigt körde en backup av våra standardappar via Google Play Store så släppte vi den genast, ofrivilligt, på grund av den höga värmen. När vi sedan plockade upp den igen så var vi beredda på den höga värmen och kunde utan vidare hålla telefonen i handen, men en viss obehagskänsla infinner sig genast. Delvis då den rent fysiskt är väldigt varm och delvis på grund av oro att telefonen kan ta skada.

Noteras bör att grafen ovan endast visar hur varm enheten blir då den ansträngs maximalt utan laddare, men eftersom den blev så varm som den blev då vi laddade den och ansträngde den samtidigt så beslöt vi oss för att göra en mätning till, vilket dock ”bara” resulterade i att maxtempen på bakstycket ökade mer ett par grader, till runt 57 grader.

När telefonen blev så här pass varm så noterade vi att prestandan i våra benchmarks sjönk markant, i enstaka fall med uppåt 25%. Ett exempel på detta är BrowserMark där telefonen då den är sval kan nå närmare 110 000 poäng, men endast når runt 82 000 vid den typen extrema temperaturer som sker i samband med kombinationen laddning och hård processorbelastning. Orsaken till prestandaförlusten handlar gissningsvis om att Tegra 3-kretsen automatiskt justerar ned klockfrekvensen då den känner att den börjar nå potentiellt skadliga värmenivåer.

Slutsats
HTC One X är ytterst gedigen och ger inte ifrån sig vare ett knarr, knäpp eller knak då vi klämmer och bänder på den, och inte heller flexar enheten – inte det minsta. Vidare känns telefonen riktigt bra att hålla i, mycket tack vare bakstycket som trots att det är konstruerat i plast känns som ett keramiskt material. Byggkvalité och konstruktion får toppbetyg, och designen är i våra ögon inte långt efter heller.

3G-mottagningen är bättre än på både Samsung Galaxy Note samt Galaxy Nexus, men den kan inte riktigt kan matcha Sony Xperia S och dess unika antennlösning/-design. Datahastigheten via 3G/HSPDA är bra och vi maxar utan problem vårt 3G-abonnemnag på 6Mbit/s – långt från den specificerade maxhastigheten på 21Mbps. Datahastigheten via WiFi (802.11n), via vårt lokala FTP-nätverk, landade på måttliga 30 Mbit/s mottagning och 20 Mbit/s vid sändning. Föregående års Tegra 2-baserade enheter mäktade med 40Mbit/s varför detta resultat endast får ses som godkänt.

Högtalaren för samtal går så pass högt att vi sällan har den på 100% annat än i rejält bullriga miljöer. Vid samtal hör vi klart och tydligt vad motparten säger och mikrofonen fångar likaså upp vad vi säger med hög känslighet, utan att för den delen fånga upp ovanliga mängder vindbrus eller utandningsljud. Ej heller verkar mikrofonen särskilt känslig för hur vi vinklar telefonen under ett pågående samtal. Högtalaren på bakstycket av telefonen önskar vi kunde spela högre, men gör trots det ett godkänt jobb.

Vid musiklyssning med ett par hörlurar upplever vi att One X spelar med lite mer kraft och presterar en något högre ljudnivå än vad exempelvis Xperia S gör. Överlag är skillnaden dock inte särdeles stor. För de som äger/gillar hörlurar från Beats by Dr Dre är One X ett bra val eftersom HTC utvecklat ljudprofiler specifikt för dessa hörlurar. I våra öron är det dock en bit kvar innan prestandan ligger på samma nivå som för dedikerade Mp3-spelare, framför allt vad gäller mer tungdrivna hörlurar.

GPS-delen fungerar bra till de flesta ändamål och låser allt som oftast vår position inom 3-5 sekunder. Till skillnad från Xperia S hittar vi dock inget som tyder på GLONASS-stöd och detta syns också i vår testrunda där One X presterar ett resultat som är mindre troget vår rutt än sagda konkurrent. Vidare noterar vi att Xperia S allt som oftast hittar uppåt 23 satelliter medan One X endast hittar uppåt 12 stycken.

HTC skickar i vanlig ordning med det egenutvecklade gränssnittet Sense som i sin tur körs ovanpå Android 4.0/Ice Cream Sandwich. Flytet är bra vilket också framgår av videon i introduktionen. Det faktum att HTC endast reserverat knappa 1.8GB för applikationsinstallationer är däremot ett minus med tanke på att Android haft stöd för unified storage sedan lanseringen av Honeycomb/3.0.

Bildskärmen på 4.7 tum (120mm) och 720p-upplösning (720×1280 pixlar) är av IPS LCD2-typ och är något av det vackraste vi har skådat på en telefon. Även om Super AMOLED Plus-skärmar har ett försprång vad svärta och betraktningsvinklar berör så kan vi inte annat än att konstatera att skärpa och färger är något utöver det vanliga. Betraktningsvinklarna är bra, färgernas nyanser bibehålls väl precis som på Super AMOLED Plus-skärmar, men vi noterar att ljusstyrkan ur kraftiga vinklar faller betydligt snabbare än hos Super AMOLED Plus-konkurrenterna. De kapacitiva knapparna nedan skärmen svarar precis lika väl som skärmen i övrigt och står i skarp kontrast till de för vår del trilskande kapacitiva knapparna på Sonys Xperia S. Allt som allt så är skärmen en trevlig bekantskap på alla sätt och vis. Full pott.

HTC har lagt stora resurser på kameran och gör oss inte besvikna. Bilder liksom video blir detaljrik, autofokusen är snabb och tar vi stillbilder i serie är prestandan oöverträffad. Vidare kan vi filma slow motion-video och ta stillbilder parallellt som vi spelar in video, om än i något lägre upplösning. Den nytillkomna HDR-funktionen visar sig också användbar om den används vid rätt tillfälle. Allt är dock inte guld och gröna skogar. I mörkare miljöer står sig One X inte mot Xperia S och presterar något mörkare, mindre detaljrika och brusigare bilder. Makrobilder är inte heller kamerans starkaste sida.

Under skalet hittar vi Nvidias fyrkärniga Tegra 3-plattform (40 nm) med en klockfrekvens på 4×1,4GHz och rejält med både RAM samt inbyggt flashminne. Telefonen hanterar således de mest krävande speltitlar som finns att tillgå via Google Play problemfritt. I majoriteten av våra syntetiska prestandatester kammar One X också hem en förstaposition. Den blir dock snudd på lika varm som Samsung Galaxy S II under belastning vilket är i varmaste laget.

Vid videouppspelning är batteritiden medioker och detsamma gäller vid aktivt spelande och surfande. Precis som Xperia S och Galaxy Nexus noterar vi däremot en låg förbrukning i standbyläget, vilket förstås väger upp en del.

Avslutningsvis kan vi konstatera att HTC återigen är med i spelet och det med besked. Hårdvaran är i toppklass både vad gäller skärm och övriga komponenter liksom konstruktion och design. Bolaget släpar inte heller efter utan lanserar telefonen med den senaste Android-versionen Ice Cream Sandwich. HTC One X är enligt Swedroid världens just nu bästa androidtelefon, sett till helheten. Nu väntar vi med spänning på vad konkurrenterna har på gång.

HTC One X är lämplig för dig som:
* Vill ha den just nu snabbaste telefonen på androidmarknaden
* Vill ha en LCD-skärm av yppersta världsklass
* Vill ha en kamera som matchar de allra bästa androidtelefonerna
* Vill ha bra, gedigen byggkvalité
* Vill ha god ljudkvalité

HTC One X kan vara lämplig för dig som:
* Vill ha en hygglig kompromiss mellan skärm, prestanda och batteri
* Är förtjust i HTC Sense – version 4.0 är bäst hittills, och snabbare än på länge

HTC One X är inte lämplig för dig som:
* Är priskänslig – One X är inledningsvis dyr
* Behöver en batteritid utöver det vanliga / utbytbart batteri
* Avser använda telefonen för flitigt TV- och filmtittande där laddningsmöjligheterna är få
* Behöver microSD-kortplats

Andra telefoner att överväga:

Sony Xperia S
Processor: 1,5GHz dual-core
Plattform: Qualc. MSM8260
RAM: 1GB
Skärm: 4,3" / HD / 342PPI
Skärmtyp: LCD
Kamera: 12MP

Samsung Galaxy Nexus
Processor: 1,2GHz dual-core
Plattform: TI OMAP 4460
RAM: 1GB
Skärm: 4,65" / HD / 316PPI
Skärmtyp: Super AMOLED
Kamera: 5MP

Motorola RAZR
Processor: 1,2GHz dual-core
Plattform: TI OMAP 4430
RAM: 1GB
Skärm: 4,3" / qHD / 256PPI
Skärmtyp: Super AMOLED
Kamera: 8MP