När LG nu släpper sitt allra senaste androidflaggskepp G2 gör de det med en lika blandning höga förväntningar och ett hälsosamt tvivel från konsumenterna. LG har många gånger förr visat att de kan spela med de allra bästa vad gäller telefonernas hårdvara; de levererar inte sällan telefoner med de senaste processorplattformarna och bland de allra bästa skärmarna som står att finna, och detta skapar förväntningar.

Tvivlet bland konsumenterna kommer sig av LG:s motvilja eller oförmåga att hålla sina telefoners mjukvara uppdaterad. Få användare kräver för all del blixtsnabba uppdateringar, men samtidigt vill få acceptera en väntan på uppåt eller över ett år på att få en uppdatering till en senare androidversion, eller att efter ett år mötas av beskedet att uppdateringen aldrig kommer.

G2 är sannolikt företagets hittills mest hypade androidtelefon utanför Googles Nexus-serie. Enheten har utrustats med en skärm på hela 5,2 tum, men tack vare minimala ramar runt skärmen har LG lyckats med konststycket att göra telefonen endast marginellt större än HTC One och dess 4,7-tumsskärm.

Under skalet lurar den allra senaste processorplattformen från Qualcomm, en ganska omtalad kamera och Android 4.2.2 med den senaste versionen av LG:s Optimus UI ovanpå. Vi kommer i följande recension som alltid låta telefonen genomgå en lång rad test och prövningar av såväl syntetisk typ som en längre testfas där vi kort och gott använder telefonen på ett för oss normalt vis, men synnerligen intensivt.

Vi hoppas efter vår tid med telefonen kunna ge er svaret på om LG i G2 har lyckats skapa en telefon som lever upp till de högt ställda förväntningarna som hör det absoluta elitsegmentet till.

Specifikationer

Specifikationer	LG G2
Releasedatum	Hösten 2013
Processor	2,2GHz quad-core
Plattform	Qualcomm Snapdragon 800
Grafikkrets	Adreno 330
RAM-minne	2GB
Inbyggt minne	16/32GB / ingen plats för minneskort
Skärm	5.2" / FHD - 1080x1920 pixlar / 424PPI
Skärmtyp	LCD / 16:9 / 74,54 cm² / ~75,9% av fronten
Kamera	13MP
Främre kamera	2,1MP
Vikt	143g
Höjd, bredd, djup	138,5 x 70,9 x 8,9mm
Batteri	3000mAh
Kommunikation	microUSB, Bluetooth 4.0, Wi-Fi, DLNA, IR-sändare, TV-ut (MHL)
Sensorer	GPS+GLONASS, accelerometer, gyro, magnetometer, närhetssensor
FM-radio / NFC	Ja / Ja
Nätverk	Fyrbands GSM / HSDPA / LTE Advanced
IP-klassning	Nej
Övrig info	3,5mm-jack. Gorilla Glass 3 skyddar skärmen. Har Graphic RAM och Dual Routing. Fast batteri.
Mer info	Mer info om LG G2 på Androidenheter.se

LG har som konkurrenterna Sony och Samsung utrustat sitt senaste flaggskepp med Qualcomms allra snabbaste plattform; Snapdragon 800.  Telefonen har således en fyrkärnig Krait 400-processor på 4 x 2,2 GHz, 2 GB RAM och grafikkretsen Adreno 330 och är ett tämligen rejält steg framåt jämfört med S600-chippet med Adreno 320-grafik som vi finner i flaggskeppen från årets första halva, bland andra Asus PadFone Infinity, HTC One och Samsung Galaxy S4.

Skärmen är av LCD-typ, 5,2 tum stor och har FullHD-upplösning vilket innebär 1080 x 1920 pixlar och resulterar i en pixeltäthet på 424 PPI. Detta kan jämföras med 441 PPI i Asus PadFone Infinity och Samsung Galaxy S4 och 469 PPI i den just nu pixeltätaste androidtelefonen på marknaden, HTC One.

Androidversionen är vid lansering 4.2 / Jelly Bean och ovanpå detta finner vi den senaste versionen av LG:s Optimus UI som tillför en rad funktioner och ett omdesignat gränssnitt. Lagringsminnet är på 32 GB och varenda tillgänglig byte kommer behövas för somliga användare eftersom enheten saknar plats för minnesexpansion.

Modellnamn	Skärm (tum)	Bredd (mm)	Höjd (mm)	Djup (mm)	Vikt (gram)	Batteri (mAh)
Sony Xperia Z Ultra	6.44	92.2	179.4	6.5	212	3000
Samsung Galaxy Note 3	5.7	79.2	151.2	8.3	168	3200
Sony Xperia Z1	5.0	74.0	144.0	8.5	170	3000
Samsung Galaxy Note 2	5.5	80.5	151.1	9.4	180	3100
LG G2	5.2	70.9	138.5	8.9	143	3000
HTC One M8 (2014)	5.0	70.6	146.4	9.4	160	2600
Sony Xperia Z	5.0	71.0	139.0	7.9	146	2330
Samsung Galaxy S4	4.99	69.8	136.6	7.9	130	2600
Samsung Galaxy S III	4.8	70.6	136.6	8.6	133	2100
HTC One M7 (2013)	4.7	68.2	137.4	9.3	143	2300
LG Nexus 4	4.7	68.7	133.9	9.1	139	2100
Phone 5S	4	58.6	123.8	7.6	112	1560
LG Nexus 5	4.95	69.17	137.84	8.59	130	2300

Yttermåtten anges vara 138.5 x 70.9 x 8.9 mm vilket innebär att G2 blott är några futtiga millimeter större än HTC One, trots en skärm som är en halv tum större. Imponerande ingenjörskonst. Vikten ligger på 143 gram, vilket förstås inkluderar det inbyggda och ej utbytbara batteriet på 3 000 mAh.

Kameran bygger på Sonys bakgrundsbelysta Exmor RS-sensor, är på 13 megapixlar och har utrustats med en LED-blixt. LG har vidare utrustat kameran med en safirglaslins som skall vara extra reptålig samt optisk bildstabilisering (OIS). Det senare skall på pappret innebära skarpare bilder även med darriga händer och möjligen bättre mörkerprestanda då kameran i teorin kan hålla slutaren öppen en längre tid utan att våra darriga händer gör bilden till en suddig röra.

Vidare kan vi läsa att LG i G2 har lanserat en teknik de kallar GRAM, eller Graphic RAM, vilket skall reducera strömförbrukningen. I alla fall då en statisk bild visas eftersom GRAM-kretsen begränsar antalet bilduppdateringar vilket enligt LG skall reducera strömförbrukningen med upp till 26%. Vidare har LG försett G2 med 24bit/192kHz Hi-Fi-playback vilket på pappret innebär att G2 kan leverera bättre ljudkvalité än CD.

G2 lanseras i färgalternativen svart och vitt och har fått ett tämligen aggressivt riktpris om 5 000 kronor inklusive moms. Detta är en dryg tusenlapp lägre än vad flaggskepp från Samsung, HTC och Sony brukar lanseras med.

I kartongen

Kartongen är av tämligen traditionell typ: en stadig vit kartong med ett färgglatt tryck. Enda noterbara skillnaden mellan den här kartongen och andra är att kartongens lock har kapats diagonalt i nederkant vilket vid en första anblick gav oss intrycket av att locket inte satt på ordentligt.

Som alltid så finner vi telefonen, inslagen i skyddsplast, i ett fack högst upp i kartongen efetr att locket har lyfts av. Under detta finner vi övrigt innehåll. Vårt tidiga testexemplar innehåller följande:

• LG G2 (LG-D802, svart)
• Laddadapter (5V == 1.8A, svart)
• USB-kabel (ca 1 meter, svart)
• Trådburet headset (in ear, ca 80 cm, svart, med svar- och volymknapp)
• Tre gummipluggar av olika storlekar för hedsetet
• Dokumentation i form av en snabbstartguide

Vårt exemplar är som sagt en tidig version av butiksexemplaren som sedermera kommer leta sig ut på hyllorna, så kartongens innehåll kan komma att ändras. Är kartongens innehåll av stor vikt för er så rekommenderas ni som alltid att kontakta återförsäljare innan ett eventuellt köp.

Utseende, byggkvalité och konstruktion

LG har med G2 inte tagit ut svängarna speciellt mycket rent designmässigt. Det som utmärker G2 är snarare av en mer subtil karaktär, som skärmen med minimala ramar på blott 2,5 millimeter längs långsidorna och en dryg centimeter på kortsidorna. Volym- och strömknappens placering på bakstycket nedanför kameralinsen är en annan ändring som har mer praktisk betydelse än en utseendemässig sådan.

Fronten är med skärmen avstängd helt svart och består av ett enda stycke Corning Gorilla Glass 3 vilken omges av en lätt kromad plastram. Bakstycket vilket inte är borttagbart är högblankt, svart och fint texturerat och omsluter hela baksidan. Telefonen känns i handen ungefär som en rigidare och mer välbyggd Samsung Galaxy S III (inte som den mer kantiga S4).

Passform och byggkvalité är som vi förväntar oss från LG av god kvalité och gliporna mellan frontglas, ram och bakstycke är minimala. Enheten känns i handen hyggligt kvalitativ trots det högblanka plastskalet och bakstyckets mjukt rundade utformning får telefonen att kännas väldigt bekväm i handen.

Den stora nackdelen med högblanka plastskal är som alltid att telefonen kan bli ganska hal att hålla i och på grund av de minimala ramarna runt skärmen så kan man heller inte vira handens fingrar runt telefonen för ett extra bra grepp, eftersom det kan leda till oavsiktliga skärmtryck. Vi tvingas alltså försöka hålla telefonen strikt om ramen snarare än att fatta ett grepp runt telefonens sidor.

Vridstyvheten är, gissningsvis tack vare att bakstycket inte är löstagbart, klart bättre än tidigare nämnda Samsung-enheter och vi kan i princip inte framkalla det minsta flexande eller knakande ens då vi bänder och vrider talefonen ganska hårdhänt.

Frontglaset har precis som Nexus 4 och Samsung Galaxy S III fasats mjukt i kanterna vilket gör det väldigt behagligt att dra fingertopparna över. Detta är i och med de minimala ramarna runt skärmen en särskilt välkommen gåva eftersom en uppstickande ram (som annars är en god idé då den skyddar skärmen) skulle upplevas som väldigt frustrerande varje gång man rörde fingrarna längs med pekskärmens ytterkanter. En minimal ram tvingar helt enkelt fram annorlunda lösningar och det märks att LG har tänkt till en gång extra.

Knappsats, anslutningar och sensorer

Fronten saknar helt alla typer av knappar då LG precis som Sony har anammat Googles nya ramverk där alla ”androidknappar” har flyttats till telefonens gränssnitt snarare än att nyttja dedikerade hårdvaruknappar (av taktil eller kapacitiv typ) i regel placerade nedanför skärmens kortsida. Detta innebär att ramen runt skärmen har kunnat göras betydligt mindre.

Ovan skärmen finner vi telefonhögtalaren centralt placerad med notifieringsdiod (flerfärgad), ljussensor, närhetssensor samt frontriktad kameralins till vänster. Nedanför skärmen, där androidknapparna normalt sett sitter, finner vi blott en liten kromad LG-logotyp.

Då ström- och volymknappar har flyttats till baksidan saknar både telefonens höger- som vänstersida knappar. Vi finner här heller inga anslutningar eller dockningsbleck, men långt upp på vänstersidan är släden för microSIM-kortet infälld med så hög passform att den nästan är svår att finna. Ingen nyckel/inget metallstift för att öppna släden medföljde i vår kartong, men det törs vi nog garantera att det gör i butiksexemplaren som letar sig ut till er konsumenter i början av oktober.

Telefonens huvudände saknar även den knappar och anslutningar, men vi finner här den sekundära mikrofonen för ljudupptagning och reducering av bakgrundsljud samt ett IR-öga. I telefonens fotände sitter microUSB-porten och på vardera sidan om den högtalargaller för den interna högtalaren. Detta ger intrycket av två högtalare/stereofunktion, men det är blott en illusion, ett designval – endast den högra öppningen genererar ljud. Längst till vänster finner vi 3,5mm-jacket (upp till 24bit/192kHz) för anslutning av exempelvis hörlurar.

På bakstycket finner vi de omtalade knapparna för ström och volym, placerade strax nedan kameralinsen. Volymknappen av plast har fått en matt och lätt texturerad yta vilken gör att man får ett ganska bra fäste mot den med fingertopparna och den mjukt rundade och kromade strömknappen, som är placerad mitt emellan volym upp och volym ner, sticker ut ett par millimeter så att man lätt kan treva sig fram och finna den i blindo.

Runtom strömknappen, som en kontur, har en oval LED/ljusdiod för notifikationer om inkommande samtal samt alarm placerats. Därtill tänds dioden som hastigast en kort sekund då skärmen tänds. Dessvärre meddelar den här ljusdioden inte om andra saker, som inkomna SMS, nya epostmeddelanden eller statusuppdateringar på Facebook o.s.v.

Knapparnas placering har diskuterats en hel del sedan det blev känt att LG hade valt den här lösningen på sitt nya flaggskepp. Vi var aningen skeptiska till en början, och vår skepsis bekräftades (kanske en självuppfyllande profetia) då telefonen anlände och vi började använda den.

Vi hade ganska svårt att vänja oss vid den här layouten som dessutom innebar att vi tvingades ändra vårt naturliga grepp om telefonen aningen, men efter några dagars användning så började vi vänja oss och uppskatta placeringen. Vi är i skrivande stund, efter en dryg vecka, tämligen vana vid placeringen och uppskattar den mer och mer för var dag som går. Just nu är det ett dött lopp mellan den här knapplayouten och en mer traditionell sådan.

Den kanske största nackdelen med den här placeringen, vid sidan om personliga preferenser, är att man inte kommer åt vare sig strömknapp eller volymknapp då telefonen ligger ”på rygg” på skrivbordet bredvid oss, vilket den i vårt fall gör 75% av tiden.

LG har för att komma till rätta med problemet med den då telefonen ligger på rygg svåråtkomliga strömknappen lagt in en ”dubbeltryckfunktion” för att tända skärmen och likaså en ”dubbeltryckfunktion” för att släcka den. Det förstnämnda fungerar vid dubbeltryck var som helst på skärmen medan det sistnämnda fungerar på alla tomma ytor på hemskärmen samt på statusfältet längst upp, oavsett vilken app man råkar befinna sig i – förutsatt förstås att statusfältet är synligt.

Vi har i takt med att vi har använt G2 blivit allt mer förtjusta i den här dubbeltryckfunktionen för tändning och släckning av telefonens skärm, så till den milda grad att vi nu känner en viss frustration då vi använder andra telefoner som saknar detta. Det tål att nämna att Sonys Xperia Z Ultra och Xperia Tablet Z har samma funktion för tändning av skärmen, men inte för släckning av densamma.

LG löste alltså problemet med att väcka skärmen på ett mycket smidigt vis, men volymkontrollen kan man däremot inte nå på ett lika smidigt vis. Här får man, om man inte vill plocka upp telefonen, istället nöja sig med att tända skärmen, dra ner statusfältet och justera volymnivån med LG:s inbyggda volymreglage.

Mottagning och datahastigheter

Mottagningen via 2G och 3G motsvarar andra flaggskepp väl – där vi förväntar oss full mottagning så har vi sett fullmottagning, och vice versa så får G2 problem på samma ställen med usel mottagning där även andra telefoner får problem. Det så kallade dödsgreppet har mycket liten inverkan på 2G/3G-mottagningen.

Via 4G/LTE upplever vi däremot en plötslig noterbar förbättring – i en lägenhet där 4G-mottagningen förut i regel har varit begränsad till balkongen så har vi nu inga större problem att erhålla 4G-mottagning inne i lägenheten.

4G-mottagningen är till skillnad från 2G/3G-mottagningen ganska känslig för dödsgreppet och kan om man håller telefonen fel försvinna helt, men detta verkar främst bero på att 4G-signalen i lägenheten är mycket svagare än 2G/3G-mottagningen. Då vi befinner oss på platser där 4G-mottagningen är stark så kan vi inte hur mycket vi än anstränger oss få telefonen att förlora 4G-signalen.

Maxhastigheterna motsvarar mobilnätets dagsform och vi mäter allt som oftast upp maxhastigheter om cirka 16 Mbit/s ner och 3 Mbit/s upp vid 3G (H+) och som bäst runt 55 Mbit/s ner och 20 Mbit/s upp via Tres 4G/LTE-nät. Som förväntat, således, då vi vet att Qualcomms Snapdragon 800 med LTE-Advanced-stöd är kapabel till hastigheter betydligt högre än maxhastigheterna som de svenska operatörerna i dagsläget erbjuder.

Mottagningen via Wi-Fi är bra och matchar de allra bästa konkurrenterna till punkt och pricka. Då vi matchar G2 mot Asus PadFone Infinity så får G2 se sig slagen med blott någon meters marginal då vi sakta avlägsnar oss allt längre bort från vår router med en hel del tjocka betongväggar och dörrar i vår väg. Detta är ett gott betyg då vi vet sedan tidigare att PadFone Infinity hör till de allra bästa.

Maxhastigheterna via Wi-Fi (5GHz-bandet på n-protokollet) ligger på 97 Mbit/s (~12,2 MB/s) både vid nedladdning och uppladdning på vårt lokala nätverk, över FTP-protokollet. Detta är ungefär i nivå med vad de allra bästa konkurrenterna kan erbjuda och den höga hastigheten gör att vi sällan eller aldrig känner behovet att koppla in telefonen till datorn med USB-kabel för att föra över stora filer. G2 har förstås också stöd för 802.11ac och kan förmodligen hantera något högra överföringshastigheter för de med en sådan router i närheten.

Wi-Fi-anslutningen är vidare tämligen okänslig för dödsgreppet och vi lyckas endast få enheten att förlora signalen genom att täcka över den med händerna då vi befinner oss på platser där signalen är osedvanligt svag.

Allt som allt ger vi G2:s mottagning och datahastigheter toppbetyg och vi tvivlar på att ni som köper en G2 kommer bli besvikna på detta.

Ljudegenskaper

Som vi nämnde som hastigast i kapitlet Specifikationer så har är LG G2 utrustad med Snadragon 800 som i sin tur har ett ljudchipp med stöd för 24bit/192kHz Hi-Fi-playback (exempelvis via FLAC och WAV), vilket innebär att telefonen, åtminstone i teorin, kan leverera ett bättre ljud än en traditionell musik-CD.

Vi på Swedroid-redaktionen är långt ifrån ljudfantaster och våra öron är inte tränade nog att i kombination med våra AGK K-420-hörlurar kunna höra någon definitiv skillnad. Vi tycker oss ana ett bättre, klarare, ljud då vi spelar upp högupplösa ljudspår och jämför dessa med vanliga CD-inspelningar i FLAC-format, men det kan mycket väl vara en ren placeboeffekt – det vill säga ren inbillning skapad av våra förväntningar.

För att verkligen kunna dra nytta av G2:s stöd för ”HD-ljud” behöver man sannolikt både vassa öron och dyra hörlurar, och för den som är kräsen med ljudet så rekommenderar vi som alltid en provlyssning med favorithörlurarna innan ett eventuellt köp.

Vid telefonsamtal är ljudet i vår ände klart och tydligt och maxvolymen är väl godkänd. Vi hade kanske önskat oss något snäpp till på maxvolymen och aningen mer diskant, men då är vi väldigt petiga. Motparten hör oss klart och tydligt och en blåsig dag så noterades det, då vi växlade mellan Samsung Galaxy S4 och LG G2, att G2 var noterbart bättre på att filtrera bort vindbruset.

Den interna högtalaren, placerad i fotänden och av mono-typ, levererar ett riktigt bra ljud med god maxvolym. Ljudet är klarare och mindre burkigt än på rivalen Galaxy S4 och då högtalaren inte sitter på baksidan som på S4 är risken för att högtalaren skall täckas över och dämpas rejält ganska liten. Därtill riktas inte ljudet bort från oss då vi ser på videoklipp, som på S4.

Ljudkvalitén kan inte matcha klassledande HTC One, som därtill bjuder på stereohögtalare, men vi vill nog påstå att G2 har den efter One näst bästa interna högtalaren av alla flaggskepp från senare år.

GPS och positionering

I vårt GPS- och GLONASS-test tar vi i vanlig ordning med oss recensionsexemplaret samt en välpresterande referensenhet, i det här fallet Asus underskattade Padfone Infinity, ut på en rask promenad i innerstadsmiljö. Promenaden går genom såväl stads- som parkmiljö och sätter på grund av höga byggnader och skymmande träd positioneringsprestandan i telefonerna på en tuff prövning.

Som alltid har vi innan testet börjas stängt av all assistans från mobilnät och Wi-Fi för att isolera prestandan i GPS- och GLONASS-chippet och dess tillhörande antenn och för att spela in rutten använder vi den av Google utvecklade appen My Tracks.

Som väntat presterar G2 fint i vår testslinga ovan och den får problem med precisionen på precis samma ställen som alla andra telefoner vi har testat får problem – i synnerhet utmed Kungsgatan där höga byggnader effektivt skymmer himlen söderut.

Vi upplever inte att enheten dras med några problem med vare sig precision eller hur snabbt den etablerar en låsning mot satelliterna, utan G2 presterar kort sagt i paritet med alla andra flaggskepp vi har testat på senare tid – det vill säga fullt tillfredsställande.

Bildskärmen och digitizern

Bildskärmen, en LCD-panel (”True HD-IPS”) på 5,2 tum, är ett av de riktigt stora trumfkorten i G2 dels på grund av den allmänna bildkvalitén och skärmens egenskaper, men även på grund av mobilvärldens just nu tunnaste ramar på blott 2,5 millimeter. Den tunna ramen har möjliggjort en telefon som trots en 5,2 tum stor skärm bara är marginellt större än HTC One med en 4,7-tumsskärm. Därtill är en tunn ram, i våra ögon och många med oss, rent estetiskt sett mycket tilltalande.

Nackdelen med en oerhört tunn ram är emellertid att man ibland kan utföra oavsiktliga skärmtryck när man håller telefonen på ett ganska normalt vis. På grund av det högblanka plastskalet kombinerat med en mjukt rundad ram runt telefonens chassi så är telefonen ganska halkig att hålla om man har svettiga eller kladdiga fingrar.

För att man inte skall förlora greppet om telefonen, särskilt då man trycker på den ganska tröga volym- eller strömknappen på baksidan, virar man instinktivt fingrarna runt telefonen vilket ibland leder till att fingertopparna ”spiller över” runt telefonens sidor och faktiskt nuddar vid pekskärmen, varpå ett oavsiktligt tryck kan registreras. Detta är en bieffekt som få kanske har tänkt på då de genom åren har efterfrågat tunna (eller inga) ramar runt skärmarna.

Den minimala ramen är inte riktigt lika minimal i telefonens fot- eller huvudände, men även här är den döda ytan betydligt mindre än på de flesta andra telefoner. Så liten att det i fotänden skapas ett visst problem att med enhandsfattning kunna nå androidknapparna längst ner, utan att tvingas byta grepp.

Eftersom överhänget nedtill är väldigt litet hamnar vissa skärmelement väldigt långt ner på telefonen. Vi kan inte då vi håller telefonen på ett för oss naturligt och bekvämt vis (där vi samtidigt når knapparna på baksidan och har ett bra grepp runt enheten) på ett enkelt vis nå androidknapparna med tummen. Vi når den, men det kräver en viss fingermässig akrobatik. Hur stort det här problemet är beror helt på hur man håller telefonen och hur stora händer och flexibla fingrar man har.

Upplösningen är förstås på 1080×1920 pixlar (även känt som FullHD och 1080p) vilket i kombination med skärmstorleken resulterar i en pixeldensitet på 424 PPI. LG är av tradition bra på skärmar, och G2 är inget undantag. Färgåtergivning och svärta är i absolut toppklass bland LCD-skärmar och matchar och till och med slår vår tidigare favoritskärm, i HTC One. Skall vi vara petiga så kan G2-skärmen upplevas som aningen kall jämfört med HTC One på grund av en lite mer framträdande blånyans. Vita ytor upplevs som kalla snarare än varma. Tyvärr erbjuder LG inte några mer avancerade inställningsmöjligheter för displayen, så det går inte heller att justera exempelvis färgton.

LG har marknadsfört skärmen i G2 som väldigt strömsnål vilket delvis beror på en teknik de kallar Graphic RAM, eller GRAM. Vanligtvis tar vi alla sådana här påståenden med ett par nypor salt och avfärdar det som PR-jargong, men efter ett par veckor med telefonen så måste vi tillstå att batteritiden verkar vara en bit utöver det vanliga.

Kort beskrivet fungerar Graphic RAM, vilket är LG:s benämning på en teknik allmänt kallad ”Panel Self Refresh” (läs mer om Panel Self Refresh i AnandTechs utmärkta artikel), på så vis att GRAM-kretsen tillåter skärmen att ”buffra” skärmens grafiska innehåll då det är statiskt, det vill säga då det inte är några rörelser/animationer på skärmen, istället för att helt i onödan låta grafikkretsen fortsätta rita upp samma bild upp till 60 gånger per sekund. Genom att låta GRAM-kretsen hantera detta så kan grafikkretsen vila och därmed sparas en hel del energiförbrukning.

Den maximala ljusstyrkan är även den ett litet snäpp bättre än HTC One och tack vare detta upplevs läsbarheten som aningen bättre i fullt dagsljus. One-skärmen briljerar med en högre skärpa tack vare högre pixeldensitet och även om det är ytterst marginellt och kräver att man håller telefonen mycket nära ögonen så är det fullt möjligt att se. Därtill bjuder HTC One på snäppet vidare betraktningsvinklar, men detta känns mer som att det är av kuriöst värde då båda skärmarna bibehåller god läsbarhet vinklar som är vidare än vad som har någon reell praktisk betydelse.

Pekskärmen är naturligtvis kapacitiv (”touchskärm”) och är precis som bildskärmen en mycket trevlig bekantskap. Ett oleofobiskt behandlat (fettavstötande) glas ger ytan den där härliga halkiga känslan som vi älskar, och pekskärmen svarar snabbt och med finfin precision på alla våra pek och svep. Multitouch-prestandan är vidare som förväntat god och registrerar utan problem upp till 10 fingrar i 60 Hz, det vill säga att pekskärmen avläser alla pek och svep 60 gånger per sekund.

Tack vare att skärmens ramar, som vi talar om några stycken högre upp, är såpass tunna som de är så är vi glada att se att LG mjukt har fasat av pekskärmens ytterkanter så att det inte är någon upphöjning eller kant som fingret fastnar på eller skaver mot då man använder pekskärmens allra yttersta kanter.

Vanligtvis är vi glada om det finns en liten upphöjd skyddande ram som gör att skärmglaset aldrig rör vid underlaget om man lägger den med skärmen vänd nedåt, som på Asus PadFone Infinity, men eftersom G2 har en unikt tunn ram så har LG lyckligtvis tänkt ett steg längre och istället fasat av skärmkanterna på ett vis som liknar den mjukt avfasade skärmen på den gamla trotjänaren Galaxy S III.

Mjukvaran

LG G2 bygger på Android 4.2.2 / Jelly Bean och har ovanpå detta utrustats med den senaste versionen av LG:s Optimus UI. Optimus UI bjuder precis som konkurrenternas egenutvecklade skal på en hel del smarta funktioner som Android i grundutförande saknar, men Optimus UI är inte riktigt lika polerat och estetiskt tilltalade som exempelvis HTC:s Sense, Samsungs TouchWiz eller Sonys Xperia UX.

LG har optimerat telefonen väl och vi upplever aldrig att enheten känns seg eller att den tvekar i någon sekund innan saker och ting händer. Precis som Sony Xperia Z Ultra som vi testade för ett par veckor sedan så är G2 rasande snabb nästan oavsett vad man gör och får till och med flaggskepp från årets första halva att kännas lite trötta då och då.

Låsskärm och hemskärm

Låsskärmen påminner nästan till punkt och pricka om låsskärmen i LG:s Optimus G som vi testade i somras, men har i G2 fått en rad nya och väldigt tjusiga animationer vid upplåsning. LG har lyckats skapa en 100% följsam och laggfri låsskärmsanimation, vilket är mer än vad man kan säga om de flesta konkurrenterna där växlingen mellan låsskärm ofta resulterar i ett och annat hack snarare än en mjuk övergång.

Hemskärmen bjuder inte på några större nyheter eller överraskningar, men även här bjuds vi på en rad olika animationer för växling mellan hemskärmarna. Vissa animationer är riktigt snygga och intrikata, men vi föredrar efter lite lekande den enklaste varianten som helt enkelt är en snabb 2D-övergång i sidled.

I vanlig ordning, som de flesta tillverkare, så har LG lagt in en mängd nya funktioner i det neddragbara statusfältet. Detta är alltid ett välkommet tillskott då det ger oss snabbåtkomst till saker som att starta/stoppa exempelvis Wi-Fi, Bluetooth, GPS och datatrafik. Därtill har LG för att kompensera något för den i vissa lägen svåråtkomliga volymknappen även lagt in ett reglage för ljudvolym.

Utöver ovan nämnda snabbswitchar och volymreglage så finne vi även ett reglage för skärmens ljusstyrka och ett större fält för LG:s ”QSlide-program”, vilket är en funktion för att köra vissa av LG:s egna appar i ett mindre fönster. Dessa QSlide-program kan även flyttas fritt över skärmen och vi ges även möjligheten att själva ändra storlek på dem samt ställa in transparens om vi behöver kunna se vad som döljs bakom det flytande fönstret.

LG låter användaren bestämma vilka QSlide-program som skall vara tillgängliga i det neddragbara statusfältet samt i vilken ordning de skall presenteras, men vi hittar dessvärre inget sätt att inaktivera funktionen helt och hållet. Vi skriver ”dessvärre” då QSlide-fältet i det neddragbara statusfältet stjäl väldigt mycket plats vilket innebär att nya notifikationer som epostmeddelanden och SMS ibland helt enkelt försvinner ur vy och tvingar fram ett vertikalt skrollande, något som enligt vår åsikt inte skall vara nödvändigt för snabbåtkomst till nya notifikationer.

Uppdatering: Thomas Solebrant påpekar i kommentarerna att QSlide-fältet faktiskt kan avlägsnas och att det sker via fältet för snabbswitchar strax ovan QSlide-fältet. Saknas en toggle för QSlide så får man skrolla ända längst till höger bland alla switchar, peka på ”Redigera” och sedan aktivera QSlide-switchen. När detta är gjort kan man sedan använda switchen för att inaktivera QSlide-fältet. Detta är en oerhört kontraintuitiv lösning och demonstrerar tydligt att LG:s gränssnitt inte alltid är helt genomtänkt och lättanvänt.

LG ger oss utöver möjligheten att ändra bakgrundsbild på hemskärm och låsskärm även att ändra bakgrunden på applikationsvyn. Här är vi dock begränsade till ett litet antal bakgrundsbilder som LG tillhandahåller, eller till standardinställningen vilket är en transparent bakgrund där man ser hemskärmens bakgrundsbild.

Applikationsvyn bjuder vidare på det vanliga i form av organiserings-/sorteringsmöjligheter, möjligheten att dölja utvalda appar samt en smidig avinstallationsfunktion, men vi saknar möjligheten att skapa mappar. En liten bonus är att man välja stora eller små ikoner i applikationsvyn. Med små ikoner presenteras ett rutnät på 5×5 (BxH) appar medan det med stora istället är 4×5 appar. Ingen större skillnad, således, men ändock en skillnad.

Inställningar och funktioner

Ett trevligt funktionstillskott är LG:s trefingersgest med det kanske inte helt inspirerade namnet ”Skjut undan”. Den här funktionen låter oss lägga appar åt sidan utan att stänga av dem genom att vi med tre fingrar sveper från höger till vänster och sedan plockar fram dem igen genom att på samma vis med tre fingrar dra från vänster till höger. Detta underlättar vid multitasking där man frekvent växlar mellan ett mindre antal olika appar.

Någon kanske nu helt korrekt invänder att ”Senast använda program”-funktionen i Android redan låter oss multitaska, men LG:s funktion garanterar till skillnad från Androids funktion dels att appen fortfarande är aktiv och ligger igång i bakgrunden så att man aldrig behöver kallstarta apparna eller oroa sig för att data skall gå förlorad och dels att man själv kan välja vilka appar man vill skall vara tillgängliga via ”Skjut undan”-funktionen.

Det hela fungerar ganska bra när man väl har vant sig vid det vertikala trefingersvepet, men funktionen som sådan känns till skillnad från det mjukt följsamma gränssnittet i övrigt som lite ryckig. Det finns säkerligen lite utrymme för LG att fila på detta för att få till en lite mer putsad funktion som inbjuder till användande.

LG skickar med en del smarta appar, som QuickRemote. Detta är som namnet antyder en fjärrkontrollapp som nyttjar IR-ögat placerat i huvudänden av telefonen. En guide för att kalibrera appen för en stor mängd olika TV-apparater gör det till en barnlek att kalibrera appen och vi hade inga problem att få den att fungera med både en Samsung-TV och en LG-TV.

Vidare finner vi appar som anteckningar och FM-radio, miniräknare, en röststyrd assistent kallad Voice Mate, en app för fjärrassistans av LG:s supportpersonal kallad RemoteCall Service, en ordbok, en enkel men funktionell filhanterare, en aktivitetshanterare, en översättningsapp, en videoredigerare och en hel del annat. Helt enkelt det mesta som vi i appväg numera förväntar oss att se i våra telefoner.

Webbläsaren

Standardwebbläsaren är som allt oftare numera Googles Chrome, och webbläsarupplevelsen är således precis som man kan förvänta sig. LG har optimerat mjukvaran väl och i kombination med Qualcomm Snapdragon 800 känns webbläsaren vid sidan av Sony Xperia Z Ultra som den snabbaste och mest följsamma vi någonsin har testat.

Utöver Chrome skickar LG även med den äldre webkit-baserade webbläsaren som hängde med i standardandroid innan Chrome var redo för skarp lansering. Vi finner ingen större anledning att gå in på detta på djupet i det här kapitlet då det är en in i minsta detalj standardbetonad webbläsarupplevelse – med turboladdning.

Galleri och mediaspelare

LG:s galleriapp heter kort och gott ”Galleri” och fungerar precis så som man kan förvänta sig. Allt från gränssnitt till funktion motsvarar vad vi förväntar oss av en normal galleriapp. Den gör sitt jobb väl och duger nog fint för de allra flesta, men för de med annorlunda eller större krav finns det en uppsjö gratisalternativ på Google Play Store.

Musikspelaren, kallad ”Musik”, är precis som galleriappen en tämligen ordinär historia både vad gäller gränssnitt och funktioner. LG bjuder dock på goda möjligheter för den som själv vill justera ljudbilden, via en rad förinställningar såväl som genom en grafisk equalizer med hela sju kanaler.

Med tanke på att LG har döpt ovanstående två appar till Galleri respektive Musik så förvånar det nog ingen att videospelaren kallas ”Video”. Precis som de två övriga så bjuder inte Video på några större överraskningar eller finesser, men till skillnad från Galleri och Musik så har videospelaren ett mycket begränsat format-/codecstöd. Blott tre av våra nio testklipp av olika typer gick att spela.

Även om videokompatibiliteten är ganska dålig så är detta ingalunda en katastrof, då det finns gott om kompetenta alternativ på Google Play Store. Vår favorit sedan länge heter MX Player vilken med HW+ aktiverat i inställningarna med lätthet sväljer alla våra testklipp utan problem – DTS-ljud undantaget, på grund av licensieringsproblem. För de som kräver DTS-stöd finns det externa plugins som kan installeras i MX Player för att komma runt det. XBMC spelar också upp filmer med DTS-ljud.

Kameran

Kameran är på 13 megapixlar, f/2.4, och den bakgrundsbelysta sensorn av Exmor RS-typ levereras av konkurrenten Sony. LG har försett kameran med en LED-blixt som sig bör, och de har därtill utrustat sensorn med optisk bildstabilisering, kallat OIS. Detta gör att man i teorin kan vara darrhänt och ändå kunna knäppa skarpa bilder.

Vidare spekuleras det i att detta även förbättrar mörkerprestandan då kameran kan öka slutartiderna utan att våra darriga händer förstör skärpan. Det återstår dock att se hur väl detta fungerar i verkligheten, vilket vi förstås kommer göra här nedan.

Kameramjukvaran

Kameramjukvaran är bra, funktionsrik och snabbstartad och matchar ganska väl de bästa konkurrenterna. Gränssnittet är kanske inte, precis som LG:s gränssnitt i övrigt, det mest putsade och snygga gränssnittet på marknaden, men det gör sitt jobb väl och är lätt att förstå.

Vi bjuds på det mesta som vi förväntar oss av ett modernt androidflaggskepp, som HDR-foto, en mängd olika fokuslägen, olika fotoprofiler såväl som ett smart autoläge, möjlighet att justera ISO, vitbalans och ljusstyrka och en rad andra finesser som ger våra matbilder grädde på moset.

Vidare finns det naturligtvis ett antal olika bildstorlekar, men till vår förvåning finner bara ett enda widescreen-läge (10 megapixlar, 4160×2340 pixlar, 16:9). Som vanligt numera så kan man även använda telefonens volymknapp som avtryckare, men på grund av volymknappens placering så krävs det ett aningen udda grepp för att fungera smidigt i landskapsläge med enhandsfattning.

Kameramjukvaran är i allmänhet mycket rapp, men manuell pekfokus (där vi trycker på skärmen för att sätta fokus på valfri plats) är i minsta lilla mörker, eller till och med i lätt dunkla miljöer, plågsamt långsam.

Från det att vi trycker på skärmen till dess att vi får en ljudsignal/grön kvadrat som meddelar oss att fokus är funnen så går det ofta fem sekunder så snart det halvmörka förhållanden. Därtill misslyckas mjukvaran då och att hitta fokus över huvud taget. Kameramjukvaran tänder av oklara skäl inte LED-lampan för att lättare finna fokus i mörker, utan blixten används endast då vi trycker på slutarknappen.

En trevlig bonusfunktion är att LG låter oss låsa fokus genom att i autoläget hålla inne kameraknappen i några sekunder. Så snart fokus är funnet i sökarens centrum så får man en ljudsignal och en grön fyrkant meddelar att fokus är låst. Vi kan nu ändra motiv eller flytta kameran och bilden tas inte förrän vi släpper trycket på kameraknappen.

En annan finess som är väl värd att nämna är att man med ett smidigt vertikalt reglage till höger på skärmen kan justera fokus fritt, vilket kanske framför allt gör makrofotografering till en barnlek. Även med pekfokus kan det vara lurigt att lägga fokus på precis rätt ställe vid närbildsfoto, men med det manuella fokusläget och skjutreglaget är detta alltså busenkelt. Kul funktion som fler tillverkare med fördel bör låta sig inspireras av.

Slutligen vill vi slå ett slag för en finess vid videoinspelning som LG kallar ”Ljud-zoomning”, vilken låter oss att manuellt ”zooma in” på ljudkällor på ungefär samma vis som man kan zooma in en bild.

Vid uppspelning av ett med G2 inspelat videoklipp i den medföljande videospelaren kallad ”Video” så kan man vidare zooma ljudet från antingen vänstra, mellersta eller högra delen av skärmen. Ett exempel på när detta kan komma till pass är om man har spelat in en video med exempelvis en skränande TV-apparat till vänster i bild och en grupp människor som talar med varandra till höger – man ljudzoomar då helt sonika in den högra delen av skärmen och framhäver på så vis samtalet.

Utöver den tidigare nämnda långsamma fokusen i sämre ljusförhållanden så vill vi även lägga avsaknaden av ordentlig slow motion-inspelning till listan över kamerabrister. Allt fler telefoner erbjuder numera möjligheten att spela in video i långt över 60 bilder per sekund, men ett ordentligt slow motion-alternativ saknas alltså i LG:s i övrigt utmärkta kameramjukvara.

Det finns ett inspelningsläge där man kan spela in fullHD (1920×1080 pixlar) i upp till 60 FPS, men vi hade mycket gärna sett alternativ med 720p- och 480p-upplösning där bildhastigheten kan ökas till 90 eller 120 FPS för slow motion-inspelning.

Exempelbilder

Då vi utför vårt kameratest använder vi i regel alltid standardinställningarna i kameramjukvaran. Undantag från detta är då vi testar mörkerprestandan (då kamerorna manuellt ställs i nattläge, med blixten avstängd). Vidare försöker vi i regel alltid använda oss av 16:9-läget.

Nedan har vi ställt LG G2 att fotografera i 16:9-läget i maximal upplösning om 10 megapixlar. Sony Xperia Z1 fotograferar i standardläget i 16:9-format och det går inte att, oavsett kameraläge, i 16:9-läge välja en högre upplösning än 8 megapixlar trots att kamerasensorn är god för hela 20,7 megapixlar.

Bilderna nedan bör öppnas i en ny flik/ett nytt fönster för att kunna betraktas i fullstorlek.

LG G2 vs Sony Xperia Z1

Att bedöma fotografier är svårt och kräver för maximal rättvisa ett erfaret och tränat fotograföga – vilket vi på redaktionen inte har. Därtill är det en god bit subjektiva åsikter som färgar vad vi som individer anser vara en bra eller dålig kamera. Med detta sagt så kan vi snabbt se att Sonys nya flaggskepp Xperia Z1 levererar betydligt skarpare och mer detaljerade bilder i fullstorlek. Där bilder tagna med G2, trots en i testet högre upplösning (10 mot 8 megapixlar), i jämförelse ser oskarpa och utsmetade ut levererar Z1 en imponerande detaljrikedom, ofta även i bildernas ytterkanter.

Skärpan och detaljrikedomen är således, kanske inte helt oväntat efter förhandsrapporterna och kamerasensorns upplösning och storlek, en enkel seger för Xperia Z1. Däremot är färgåtergivningen bättre och mer naturlig i LG G2, och bilderna tagna med Z1 ser ofta bleka och urvattnade ut och matchar inte vad vi såg med våra egna ögon vid fototillfället. Därtill noterar vi ett visst problem med motljus i Z1, men detta beror sannolikt på att Z1 i standardläget Superior Auto+ automatiskt aktiverar HDR (högkontrastfoto) vid motljusfoto.

Vad gäller närgränsen vid makrofoto (närbildsfoto) så plockar G2 ytterligare en liten poäng. Vi kan komma en god bit närmare motivet innan kameran förlorar förmågan att fokusera. Närgränsen för Xperia Z1 verkar kretsa kring 10cm medan den för G2 ligger på 6-7cm.

Mörkerfoto utan blixt

LG G2 – Sony Xperia Z1

HTC One – Samsung Galaxy S4 – Sony Xperia Z  

Vid mörkerfoto, där vi manuellt har ställt in alla telefoner i natt-/mörkerläge och använt oss av ett stativ, kan vi se att LG G2 lyckas plocka fram väldigt mycket ljus även i rejält mörka miljöer. Onaturligt mycket ljus. Detta har både sina fördelar och nackdelar. Det innebär att mörkerbilder tagna med G2 i regel kan användas/publiceras på exempelvis Facebook eller Twitter, alternativt skickas som ett MMS direkt efter att bilden har tagits, vilket torde passa de sociala nätverksfantomerna som handen i handsken.

Betraktar vi mörkerbilden i fullstorlek så ser vi dock snabbt att det här artificiella ljuset inte kommer gratis. Bilden tagen med G2 är påtagligt grovkornigt grynig och en alltför kraftig brusreducering smetar ut bilden rejält. Huruvida detta är ett problem eller inte beror på hur man använder kameran och var bilderna publiceras och används. För den som främst laddar upp kraftigt krympta versioner av sina fotografier på exempelvis Twitter eller Facebook, utan efterbehandling via en bildbehandlare, passar G2 sannolikt perfekt.

Sony Xperia Z1 å sin sida levererar i jämförelse med G2 mycket mörkare bilder, klart mörkare än vad våra egna ögon uppfattade fotomiljön då vi tog dessa bilder. Trots mörkret levererar Z1 en med telefonmått mätt väldigt imponerande detaljrikedom. Mörkerbilder tagna med Z1 innehåller för all del en hel del brus, men det är ett finkornigt brus och mjukvaran brusreducerar heller inte speciellt mycket vilket innebär att detaljrikedomen bibehålls. Vi anar att den nya och större kamerasensorn på 1/2.3 tum gör sitt jobb väl.

Bildkvalitén i mökerbilder tagna med Z1 är hög och slår i våra ögon med lätthet konkurrenterna, men bilderna kräver ofta efterbehandling för att komma till sin fulla rätt. Problemet är helt enkelt att bilderna, trots hög kvalité, ofta är för mörka för direktpublicering på exempelvis sociala nätverk eller för att skickas som ett MMS, medan samma bilder tagna med G2 är betydligt ljusare och därmed mer användbara i dagligt bruk och i sociala sammanhang.

Nämnas bör att alla telefoner i ovanstående mörkertest har utrustats med LED-blixt, men att vi har valt att stänga av dessa i samband med testet.

Videoexempel (bör ses i fullskärm och med högsta tillgängliga videokvalitet)

LG G2 1080p

Sony Xperia Z1

Vid videoinspelning i FullHD-upplösning (1920×1080 pixlar) presterar både G2 och Z1 mycket bra och levererar det kanske mjukaste videoflödet vi har sett från någon androidtelefon hittills. Färgåtergivningen är precis som vid stillbildsfoto bättre på G2 och matchar bättre det våra ögon såg vid inspelningstillfället, men skärpan är å andra sidan, precis som vid stillbildsfoto, bättre på Z1.

Olyckligtvis blir både bildkvalité och videoflöde försämrat vid uppladdning till YouTube, så för den som vill finns även de ”råa” videofilerna för respektive telefon att ladda ner här: [LG G2], [Sony Xperia Z1]

Vi anser att G2 levererar ett aningen bättre videoflöde där vi ser lite mindre ”hackande” på bilarna som far förbi samt mindre ryckighet då vi panorerar, men G2 uppvisar samtidigt en del problem med autofokusen som periodvis justerar fokus gång på gång vilket resulterar i vad som upplevs som en skakig bild. Man ser det här beteendet tydligt under de första tio sekunderna av videoklippet.

Sony Xperia Z1 å sin sida har problem med att videoinspelningen ibland låser sig i någon sekund innan den kommer igång igen, ett problem som demonstreras cirka sju sekunder in i klippet.

Allt som allt har vi svårt att utse en vinnare i videoinspelningsmomentet och vi konstaterar bara att var och en får dra sina egna slutsatser. Båda presterar med undantag av autofokusen i G2 och enstaka sporadiska frysningar i Z1 väldigt väl.

Hackvänlighet

LG G2 kommer enligt uppgift levereras med en mjukvara anpassad för Norden. Huruvida bootloadern kommer vara upplåsbar eller ej är för närvarande oklart, men på de varianter av G2 som lanserats i USA (AT&T, Verizon) är bootloadern låst. Det finns dock sätt att komma runt detta.  LG har till skillnad från Sony eller HTC inte heller någon webbaserad portal för upplåsning av telefonen, utan verkar ha en mer tveksam inställning till att låta sina användare köra tredjepartsmjukvara. En telefon som är krånglig att låsa upp kommer sannolikt inte heller få något större stöd på XDA Developers.

Buggar och problem

Trots att vårt testexemplar är utrustad med en tidig mjukvaruversion som inte är helt identisk med den som i början av nästa månad landar på våra svenska butikshyllor har vår testfas varit mestadels bekymmersfri. Vi har utöver en lång rad dåliga översättningar (som förhoppningsvis är åtgärdade i den nordiska versionen) dock stött på ett några irritationsmoment och problem som bör nämnas.

Först och främst, och av potentiellt stor betydelse, är att datatrafiken via mobilnätet (3G och 4G) har lagt av vid tre eller fyra tillfällen under våra veckor med telefonen. Allt har sett ut som det skall – vi har till synes haft god mottagning och ikonen i statusfältet indikerar att datatrafiken fungerar, men vi har inte lyckats ta oss ut på nätet vare sig via webbläsare eller andra appar. Vi har aldrig upplevt att detta drabbar röstsamtal, men vi kan heller inte utesluta det.

Lösningen då ovanstående problem inträffar är för all del enkel: växla till flygplansläget och tillbaka igen. Datatrafiken kommer igång igen omedelbart och det hela tar inte mer än fem sekunder, men det skall givetvis inte behöva hända alls. Dessutom är det svårt att veta hur länge datatrafiken har varit död innan man upptäcker problemet och kan utföra fixen.

Vi misstänkte i början att det kunde vara vår mobiloperatör som hade tillfälliga problem med nätet, men då vår referenstelefon Samsung Galaxy S4 som vi hela tiden har med oss i andra fickan och som har ett SIM-kort med exakt samma abonnemang från samma operatör aldrig hade problem med förlorad datatrafik så drar vi slutsatsen att det sannolikt är något med G2 som krånglar.

Vi hoppas att LG har åtgärdat detta innan telefonen lanseras på den svenska marknaden, alternativt att de släpper en snabb fix efter lansering.

Det andra problemet, som är lite mer bagatellartat, är att telefonen ibland omedelbart släcker skärmen igen efter att vi har väckt den via dubbeltryck. Skärmen blinkar alltså bara till i en halv sekund innan den slocknar, vilket inte är nog tid för att låsa upp telefonen. Vi har inte funnit någon specifik lösning på detta, och det verkar ske helt slumpartat, men det fungerar i regel igen om vi försöker en eller ett par gånger till. Detta har liksom problemet ovan, med datatrafiken, inträffat 3 eller 4 gånger under testfasen.

Det sista vi vill nämna är kamerans svårighet att finna fokus i dunkla och mörka miljöer; dels är fokusen särskilt vid pekfokus ofta plågsamt långsam och därtill misslyckas mjukvaran lite för ofta att finna fokus alls. Vi vet att mörka miljöer är mycket svårhanterade för telefonernas kameramjukvara, men andra tillverkare har lyckats bättre vad gäller just fokusen.

Batteritiden

[bench]14battery|lg g2[/bench]

Vid vanligt användande som mailande, surfande, SMS:ande, musiklyssnande och så vidare uppvisar LG G2 en synnerligen imponerande batteritid. Det inbyggda batteriet på 3 000 mAh gör sitt jobb väl och den nya Snapdragon-plattformen 800 verkar vara såväl strömsnålare som snabbare och svalare än lillebror 600.

Vi har allt som oftast drygt 50% batteri kvar vid arbetsdagens slut, men då vi har osedvanligt tunga dagar med skärmens ljusstyrka på max och många timmar med skärmen tänd så kan även G2-batteriet tömmas och behöva stödladdas.

Som alltid med smarta telefoner så är det laddning varje natt som gäller för medeltunga till tunga användare. För riktigt tunga användare kan batteriet dock börja sina mot slutet av dagen, men hardcoreanvändare som dessa är i regel medvetna om att de måste ha med sig en laddare i väskan alternativt att de endast köper telefoner med utbytbart/expanderbart batteri.

Vid videouppspelning, som demonstreras i grafen ovan, så levererar G2 lite av ett chockresultat, för att använda kvällstidningsjargong. Med en videouppspelningstid på hela 14 timmar och 22 minuter (862 minuter) krossar G2 alla andra genom tiderna på Swedroid testade telefoner.

Detta är särskilt imponerande då LG G2 har utrustats med en LCD-skärm vilka av hävd alltid tenderar att prestera klart sämre än sina AMOLED-utrustade konkurrenter. Vi visste sedan tidigare att den nya skärmen i kombination med en teknik som LG kallar Graphic RAM är strömsnål, men vi hade ingen aning om att det i kombination med Qualcomm Snapdragon 800-plattformen skulle resultera i ett testresultat som detta.

Laddtiden, via den medföljande laddaren på 5V == 1,8A, från tomt till fullt ligger på strax över två timmar och G2 är därmed en av de mest snabbladdade telefonerna vi har testat. Kombinerat med den imponerande batteritiden är detta ren grädde på moset och innebär att G2 batterimässigt går från klarhet till klarhet och gör att vi kan vara ganska förlåtande över det faktumet att batteriet inte är utbytbart.

Allt som allt är batteritiden i LG G2 mycket bra, bättre än Samsung Galaxy S4, bättre än Sonys gigant Xperia Z Ultra som även den imponerade och bättre än Asus PadFone Infinity. Dagens flaggskepp med batterier i 2 500 till 3 000 mAh-klassen kombinerat med de senaste strömeffektivare processorplattformarna har resulterat i en batteritid som är klart bättre än för 2-3 år sedan.

Spel, prestanda och grafer

Precis som då vi recenserade Sony Xperia Z Ultra, som var den första enheten vi testade med Snapdragon 800 under skalet, så märker vi genast att grafikprestandan i G2 är något utöver det vanliga. Spel som då och då gick tungt och med kortare men regelbundna FPS-fall på telefoner som Samsung Galaxy S4 och Asus PadFone Infinity flyter allt som oftast som smör i en het stekpanna på G2.

Då och då noterar vi emellertid även på G2 (precis som på Sony Xperia Z Ultra) ett och annat hackande då det är osedvanligt många med-/motspelare i bild eller då vi färdas väldigt snabbt genom miljöer med hög detaljrikedom. Det rör sig bara om enstaka hackanden och utgör inget hinder för spelupplevelsen eller spelets funktionalitet.

Det finns just nu inget värre på den svenska telefonmarknaden än Snapdragon 800, men vi vet att Samsungs egen krets Exynos Octa och Nvidias Tegra 4 båda är kraftfulla. Vi hoppas få se dessa två kretsar i telefoner på den svenska marknaden inom kort då Qualcomms dominans får betraktas som aningen bekymrande inför framtiden.

[bench]14system|lg g2[/bench]

[bench]14cpu|lg g2[/bench]

[bench]14gpu|lg g2[/bench]

Slutsats

LG tycks inför planeringen av G2 ha satt sig ner med en punktlista över vad kunderna efterfrågar i ett androidflaggskepp och sedan bestämt sig för att bocka av punkterna en efter en. De har utrustat telefonen med allt det som vi hösten 2013 förväntar oss att se i ett flaggskepp, och de har mestadels gjort det väl.

Hårdvarumässigt, under skalet, finner vi det just nu värsta och snabbaste alternativet som står att finna, i form av Qualcomms fyrkärniga Snapdragon 800-plattform. Vi finner vidare gott om arbetsminne (2 GB) samt den kraftfulla grafikkretsen Adreno 330 som lämnar företrädaren 320 långt bakom sig.

LCD-skärmen på 5,2 tum och med FullHD-upplösning (1080×1920 pixlar) är vidare av absolut toppklass och vi vill gå så långt som att säga att den till och med slår den fantastiska skärmen i HTC One. Allt från färgåtergivning till betraktningsvinklar, kontraster, svärta och ljusstyrka är av toppklass och torde inte göra någon besviken. Att skärmen dessutom har marknadens tunnaste ramar skadar heller inte och bidrar till att G2 trots en skärm på hela 5,2 tum bara är en marginellt större telefon än HTC One och dess 4,7-tumsskärm. Imponerande.

Telefonens chassi är kanske en av de lite tråkigare delarna av telefonen som sådan: det är svårt att upphetsas över högblank halkig plast. Telefonen ligger fint i handen tack vare det mjukt rundade bakstycket, men premiumkänslan infinner sig aldrig riktigt och G2 påminner en hel del om hur Samsung Galaxy S III känns i handen, men med aningen högre byggkvalité och vridstyvhet.

Kameran på 13 megapixlar är i kombination med kameramjukvaran bra, men kan inte mäta sig med Sonys nya flaggskepp Xperia Z1. I fullstorlek saknar bilderna den höga skärpan och detaljrikedomen som Z1 uppvisar, och därtill brusreducerar G2 aningen för mycket. Utöver detta, och som en kameratelefon för bilder avsedda att publiceras på webben främst, är G2 en riktigt trevlig bekantskap. Bilderna har en mycket realistisk färgåtergivning och kräver ingen efterbehandling, ens i mörkerfoto, för att vara goda nog för de allra flesta. Videokameran är därtill utmärkt och levererar i våra ögon vid sidan om Xperia Z1 de bästa inspelningarna med en androidenhet som vi har testat här på Swedroid.

Mottagning, datahastigheter och satellitpositionering är som väntat av topplass likaså. Mottagningen via 4G kan vara den bästa vi har sett hittills, och datahastigheterna via såväl LTE/4G som Wi-Fi är i paritet med de bästa konkurrenterna. Minuspoäng utdelas för datatrafik via 3G/4G som vid 3-4 tillfällen har slutat fungera under testperioden. Att växla till flygläge och tillbaka igen löser snabbt problemet, men det borde inte hända över huvud taget.

Ljudkvalité via telefonsamtal, både i vår och motpartens ände, är likaså av hög kvalité. Våra öron må vara otränade, men vi tyckte oss ändå ana en god ljudkvalité, vilket vi förvisso gjort med i princip samtliga Snapdragon 800-telefoner vi hittills haft tillfälle att prova. Den interna högtalaren bjuder på en bra maxvolym och ett ganska klart ljud. Ingen större burkighet eller avsaknad av djup till skillnad från många konkurrenter.

Mjukvaran, Android 4.2.2 med LG:s Optimus UI ovanpå, är kanske telefonens största svaghet. Först och främst har LG en usel historik kring uppdateringar – eller avsaknaden av dessa – och detta skapar med all rätta en stor tveksamhet kring G2. Många som lockas av hårdvaran känner ändå stor tveksamhet på grund av osäkerheten vad mjukvaran berör.

Frågan många med oss ställer sig är ”kan vi lita på att G2 får löpande uppdateringar?”. Endast LG kan svara på den frågan, men då de redan har levererat en Nexus-generation (Nexus 4) och enligt ryktet även kommer leverera nästa Nexus-telefon så har de alla förutsättningar att hålla G2 uppdaterad. Det är således sannolikt inte en fråga om kompetens, utan om vilken ambition LG har med G2. Det är vidare oklart om telefonen kommer med en upplåst bootloader eller ej. Klart står i varje fall att LG inte är lika öppna som exempelvis Sony på den här punkten.

LG:s skal ”Optimus UI” är i mångt och mycket en ganska trevlig bekantskap; det är snabbt och följsamt och upplevs mestadels vara väloptimerat och spela snällt ihop med den sprillans nya hårdvaruplattformen Snapdragon 800. Samtidigt blir det snabbt uppenbart att LG inte är i närheten av samma polerade och välgenomtänkta gränssnitt som konkurrenterna Samsung, Sony och HTC bjuder på. Gränssnittet är inte lika snyggt, inte lika lättarbetat och inte lika genomtänkt som konkurrenternas.

Den enskilt största invändningen vi har, och som tydligt demonstrerar att LG mjukvarumässigt inte har tänkt igenom saker och ting tillräckligt är det fullkomligt överbelamrade neddragbara statusfältet. Här är det så många knappar, genvägar och reglage inklämda att det bara är en dryg tredjedel av skärmens totala höjd kvar för det som fältet ursprungligen är avsett för: snabbåtkomst till notifieringar och meddelanden. Inte minst hade vi önskat att QSlide-fältet kunde tas bort helt, men någon sådan möjlighet hittar vi inte i inställningarna.

Med detta sagt så är det ändå en behaglig resa att fara runt i gränssnittet på G2, helt och hållet beroende på hur snabb telefonen är och tack vare de snygga och mjuka animationerna. Det är en ren höghastighetsfröjd och mjukt som smör och ingen annan telefon vi har testat hittills, Sony Xperia Z Ultra undantaget, kan mäta sig med G2.

Vad anser vi då sammanfattningsvis om LG G2? Har LG lyckats slå sig in i den absoluta eliten, bestående av Samsung, HTC och Sony? Svaret är ja, utan tvekan. Med G2 slår sig LG inte bara in bland de allra bästa, utan de levererar även den just nu bästa telefonen som vi har haft äran att testa här på Swedroid. Och att lanseringspriset, i dagsläget från 4 500 kronor, ligger en tusenlapp eller mer lägre än när konkurrenterna lanserar sina flaggskepp skadar förstås inte prisvärdheten heller.

LG har med G2 lyckats med konststycket att från nederlagstippat underläge besegra de allra bästa konkurrenterna och slå sig ända fram till androidtronen. Nya flaggskepp från både Sony och Samsung väntar emellertid alldeles runt hörnet och frågan är hur länge G2 får regera.

Det stora frågetecknet kretsar helt och fullt kring LG:s ambitioner att hålla den här besten uppdaterad med såväl buggfixar som med de senaste androidversionerna.

Sony Xperia Z1 och Samsung Galaxy Note 3 har oavsett vilket ett par mycket tuffa matcher framför sig då de inte bara slåss sinsemellan utan även mot uppstickaren G2.