Sony ger sig med Xperia Z Ultra in i det så kallade ”phablet”-segmentet, och de gör det med besked. Med en skärm på hela 6,4 tum så är det den största telefonen på den svenska marknaden, och kanske till och med den största telefonen i världen.

Vi vet att Samsung tidigare har släppt Galaxy Tab, en 7-tumsplatta som även hade telefonifunktion, och Asus har nyligen släppt FonePad som även den är på 7 tum och har telefonistöd, men båda dessa enheter har uttryckligen marknadsförts och sålts som tabletar, inte som telefoner.

Xperia Z Ultra bygger på den allra senaste hårdvaruplattformen från Qualcomm, Snapdragon 800, vilken består av en fyrkärnig processor, 2 GB RAM och en kraftfull grafikkrets. Då Sony historiskt sett ofta har legat en halv chippgeneration efter konkurrenterna så känns det uppfriskande att de nu är ikapp även vad gäller detta.

I följande recension kommer vi som vanligt hårdtesta enheten och göra vårt yttersta för att utvärdera telefonens styrkor, svagheter och egenheter. Vi hoppas efter vår intensiva tid med Sony Xperia Z Ultra kunna svara på om den här enheten är värd sin prislapp – och vår rekommendation.

Specifikationer

Specifikationer	Sony Xperia Z Ultra
Releasedatum	Sommaren 2013
Processor	2,2GHz quad-core
Plattform	Qualcomm Snapdragon 800
Grafikkrets	Adreno 330
RAM-minne	2GB
Inbyggt minne	16GB / plats för minneskort
Skärm	6,44" / FHD - 1080x1920 pixlar / 342PPI
Skärmtyp	LCD / 16:9 / 114,33 cm² / ~69,4% av fronten
Kamera	8MP
Främre kamera	2
Vikt	212g
Höjd, bredd, djup	179 x 92 x 7mm
Batteri	3000mAh / 16 / 820 timmars tal/standby-tid
Kommunikation	microUSB, Bluetooth 4.0, Wi-Fi, Wi-Fi Direct, DLNA
Sensorer	GPS, accelerometer, gyro, magnetometer, närhetssensor
FM-radio / NFC	Ja / Ja
Nätverk	Fyrbands GSM / HSDPA / LTE
IP-klassning	IP58
Övrig info	3,5mm-jack. Både vatten- (IPX5/8) och dammtålig (IP5X). Skärmen kan hantera input från alla kapacitiva pekpennor och även från vanliga pennor. Skärmen har tekniker Sony kallar för Triluminos och X-Reality.
Mer info	Mer info om Sony Xperia Z Ultra på Androidenheter.se

Xperia Z Ultra har som vi nämner i inledningen utrustats med amerikanska Qualcomms Snapdragon 800-chipp, vilket är tillverkarens just nu kraftfullaste mobilkrets. Processorplattformen består av en fyrkärnig Krait 400-processor på 4 x 2,2 GHz, 2 GB RAM och grafikkretsen Adreno 330. Det interna lagringsminnet är på tämligen låga 16 GB, men en microSD-plats för lagringsexpansion (upp till 64 GB) finns att tillgå.

Skärmen är av LCD-typ, är på 6,4 tum och har så kallad FullHD-upplösning vilket motsvarar 1080×1920 pixlar. Sony presenterar i och med lanseringen av Xperia Z Ultra en ny typ av bildskärm för mobiler. Den nya bildskärmen marknadsförs med två nya bildskärmstekniker som Sony kallar Triluminos och OptiContrast, vilka enligt PR-maskineriet skall borga för bättre färger, bättre betraktningsvinklar och högre kontrast.

Kameran är på i dagsläget tämligen beskedliga 8 megapixlar och saknar LED-blixt. Batteriet är på 3 000 mAh och telefonens yttermått är 179,4 x 92,2 x 6,5 millimeter och vikten anges vara 212 gram (vilket på grammet bekräftas av vår våg). Detta är i en direkt jämförelse med andra telefoner mycket hög vikt, men så är Ultra också betydligt större än allt annat på marknaden.

I kartongen

Xperia Z Ultra levereras i en mestadels vit kartong som till skillnad från tidigare taffliga Sony Xperia-kartonger faktiskt känns lite lyxig, robust och påkostad. Då vi lyfter på locket möts vi som väntat av telefonen i ett fack för sig högst upp. I vårt kartong hittar vi däremot inget headset, men enligt Sony kommer ett lite bättre sådant att medfölja (MH750).

Innehållet i vår kartong är som följer:

• Sony Xperia Z Ultra (vit, 16 GB)
• AC-adapter (5V==1,5A, svart)
• MicroUSB-kabel (cirka 1 meter, svart)
• Dockningsstation med USB-anslutning (svart)
• Uppstartsguide och information om SAR-värde (0,441 W/kg (10 g)

Innehållet i kartongen kan i vanlig ordning variera beroende på återförsäljare, kampanjer och operatörer, så om kartongens innehåll är av stor vikt så rekommenderas ni som alltid att kontakta er återförsäljare innan köp.

Utseende, byggkvalité och konstruktion

Ultra följer det distinkta designspråket som Sony har använt för alla Xperia-enheter under 2013. Det är snygga, stilfulla och rena linjer i ett tämligen rektangulärt format. Då vi visar upp telefonen för människor i vår närhet så är omdömet rent utseendemässigt mer eller mindre en fullträff: alla vi frågar om ett utlåtande ger telefonen ett designbetyg på 4 eller 5 av 5. De tillgängliga färgvalen är vid säljstart vit, svart och lila.

I och med lanseringen av Xperia Z Ultra har Sony till skillnad från tidigare Xperia-enheter från 2013 börjat använda en aluminiumram som löper runt telefonens sidor. Detta ger Ultra – och kommande Z1 – ett mer gediget och kvalitativt intryck än exempelvis Xperia Z. Därtill innebär aluminiumramen åtminstone på pappret att enheten blir lite vridstyvare men Ultra flexar trots metallramen ändå en hel del då vi försiktigt vrider och bänder på den, vilket framkallar en del svagt knäppande läten. Enhetens tunnhet (6,5 millimeter) gör sig här påmind.

Byggkvalitén är med undantag av ovan nämnda flex av hög klass. Passformen mellan telefonens ram, frontglas och baksida är näst intill perfekt, men plastluckan som täcker microSIM-kortsplatsen och microSD-platsen sitter inte alltid helt perfekt i linje med metallramen. När man trycker dit luckan ordentligt sitter den som den skall, men efter någon halvtimmes hanterande av telefonen har luckan allt som oftast glidit upp en dryg halvmillimeter av sig själv som bilden ovan något överdrivet demonstrerar. Detta är inte bra då telefonen marknadsförs som vattentålig (IP58). Vi hoppas att det här bara är ett problem med vår testenhet och inte ett problem som drabbar ett större antal exemplar av Ultra.

Telefonens storlek till trots ligger den förvånansvärt bra i handen. Den nya lätt rundade aluminiumramen gör att telefonen känns mindre vass och kantig i handen än Sonys tidigare Xperia-enheter av senare snitt. Vikten, 212 gram, är hög men Ultra känns inte tung på grund av storleken. Att den är blott 6,5 millimeter tjock förstärker intrycket av smidighet.

Den närmaste jämförelsen vi kan göra är egentligen med en platta snarare än konkurrerande telefoner. Nya Nexus 7 (LTE-versionen) har en skärm som är blott 15 millimeter större på diagonalen men är med en vikt på 299 gram närmare ett helt hekto tyngre, och är cirka två millimeter tjockare. Nexus 7 har dock ett klart större batteri vilket åtminstone delvis förklarar den högre vikten och större djupet.

Frågan många ställer är om Ultra får plats i en vanlig byxficka och det gör den utan problem i de allra flesta fallen, men det vare sig känns bekvämt eller ser speciellt bra ut.

Knappsats, anslutningar och sensorer

Telefonens front saknar som väntat helt och hållet knappar. Sony har sedan en tid tillbaka anammat Googles riktlinjer för Android, där alla ”androidknappar” har flyttats till operativsystemets gränssnitt istället för att ta plats nedanför skärmen.

På fronten, ovanför skärmen, finner vi till vänster om den centrerade Sony-logotypen ljussensorn och närhetssensorn, samt den frontriktade kameralinsen. Till höger om logotypen sitter LED-dioden för meddelandenotifikationer. Dioden har till vår glädje fullt stöd för flerfärgade notifikationer i en stor, näst intill obegränsad, mängd färgnyanser.

I överkant på enhetens vänstersida finner vi en liten silverfärgad plastlucka bakom vilken microUSB-porten sitter. Längre ner på vänstersidan, centralt placerad, sitter dockningsporten.

På högersidan finner vi allra längst upp 3,5mm-porten för hörlurar och tätt intill nedanför en större plastlucka bakom vilken platserna för microSIM- och microSD-korten sitter. Den här luckan kan vara lite svår att få på plats ordentligt, och kan efter en stunds hanterande av telefonen glida upp litegrann av sig själv. En viss oro för att detta skall inverka på enhetens vattentäthet infinner sig.

Ytterligare en bit längre ner på högersidan, centralt placerade, finner vi strömknappen (av/på) samt volymknappen (+/-). Båda dessa knappar sticker ut ordentligt och erbjuder ett lagom motstånd och tydlig klickkänsla vid tryck, men volymknappen upplevs om vi skall vara riktigt petiga som aningen ojämn då motståndet är mindre i ena änden än i andra.

I huvudänden sitter en av två högtalare (vilken även agerar samtalshögtalare) samt en sekundär mikrofon för ljudupptagning. I fotänden sitter den andra högtalaren, vilket innebär att Ultra kan bjuda på ordentligt stereoljud då enheten hålls i landskapsläge. Längst ner i fotändens högra hörn sitter en liten ögla för exempelvis en handledsrem och strax bredvid den finner vi den primära mikrofonen.

Mottagning och datahastigheter

Xperia Z Ultra är som sig bör utrustad med LTE-stöd och presterar också i paritet med vad vi förväntar oss. Ultra har inga problem att nå vårt aktuella mobilnät Tres maxhastigheter vilket under mätperioden innebar 49 Mbit/s nedladdning och 11 Mbit/s uppladdning i centrala Örebro.

Mottagningen via mobilnätet är god och vi upplever inte att Ultra uppvisar någon onormal känslighet för hur vi håller telefonen. Inte ens då vi medvetet täcker över så mycket av telefonen som vi kan med händerna så påverkas mottagningen nämnvärt.

Via Wi-Fi är det mer av samma vara – vi ansluter utan bekymmer till 5 GHz-bandet på n-protokollet på vår Asus-router och vi mäter upp nästan exakt 100 Mbit/s (~12.5 MB/s) vid nedladdning och 102 Mbit/s (~12,8 MB/s) vid uppladdning via det lokala FTP-nätverket. Finfin prestanda, således, vilket minimerar behovet av att ansluta USB-kabeln för överföring av tyngre filer som musik, video och bilder.

Mottagningen via Wi-Fi är god och motsvarar våra högt ställda förväntningar. Då vi tar Xperia Z Ultra och Asus PadFone Infinity i varsin hand, går ut i korridoren och steg för steg sakta avlägsnar oss från vår router så tappar båda enheterna kontakten nästan samtidigt ett drygt 20-tal meter bort, med tjocka betongväggar mellan oss och routern. Wi-Fi-mottagningen påverkas inte nämnvärt av ”dödsgreppet”.

Ljudegenskaper

Vid telefonsamtal är ljudet i både vår och motpartens ände klart och tydligt, men vi upplever att ljudet via telefonhögtalaren är tämligen tunt. Denna tunnhet, avsaknad av djup, går igen även då vi lyssnar på musik och ser på videoklipp på Xperia Z Ultra – ljudet är bra, men tunt, och maxvolymen är långt ifrån de bästa.

Vi misstänker att telefonens vattentäthet, som håller vatten och damm ute, också stänger ljudet inne till en viss del. Då vi vrider upp ljudet till max så kan vi i vissa låtar förnimma ett visst skrapande, men det är sällsynt. Ägare av Xperia Z Ultra kommer dock med största sannolikhet använda ett headset för telefonsamtal, antingen via Bluetooth eller trådburet, vilket effektivt raderar problemet med det tunna och relativt låga ljudet via telefonhögtalaren.

Via 3,5mm-porten levererar Xperia Z Ultra ett i våra otränade öron bra ljud, med riklig och distinkt diskant och bra bas, men ljudbilden beror också väldigt mycket på hörlurarna som används. Vi har vid provlyssningen använt ett par AKG K-420-lurar.

Sony ger oss möjligheten att i telefoninställningarna justera ljudet själva genom en grafisk equalizer och genom en särskild ljudprofil kallad ClearAudio+. ClearAudio+ kanske närmast kan liknas vid HTC:s Beats-profil och ger ljudet via audiojacket en i våra öron noterbart bättre ljudbild med distinktare mellanregister och diskant. ClearAudio+ blev snabbt en klar redaktionsfavorit, men den som vill, orkar och har ett skarpt öra kan sannolikt göra det ännu bättre själv via den grafiska equalizern.

Finsmakare av ljud rekommenderas som alltid att ta med favorithörlurarna till lämplig återförsäljare för en provlyssning innan ett eventuellt köp.

GPS och positionering

GPS- och GLONASS-prestandan är precis som mottagningen via mobilnätet mycket beroende på väder och vind och på dagsform, men som väntat så har vi inga problem alls att vare sig ansluta till satelliterna för att etablera en låst position eller att spåra vår rutt.

Vi tar med oss Xperia Z Ultra ut på promenad i grannskapet och vi använder redaktionsfavoriten Asus PadFone Infinity som referensenhet. Till vår hjälp för att spela in rutten har vi den av Google utvecklade appen My Tracks, och som alltid stänger vi av all positioneringshjälp från mobilnät och Wi-Fi – vi vill i det här testet alltid isolera GPS-/GLONASS-modulen.

Båda telefonerna spårar merparten av vår rutt med hög precision och båda uppvisar snarlika problem då vi passerar tätt intill byggnader som skymmer himlen söderut. Detta gäller mer eller mindre alla enheter vi har testat genom åren, och vi har inget att klaga på. Så snart vi har passerat de höga skymmande byggnaderna återfås den korrekta positionen inom ett par sekunder.

Det är svårt att dra några större växlar av det här positioneringstestet annat än att vi inte upplever några onormala buggar eller problem. Tvärtom presterar Ultra i nivå med de allra bästa konkurrenterna.

Bildskärmen och digitizern

Bildskärmen är av LCD-typ och är 6,4 tum stor. Upplösningen är på 1080×1920 pixlar vilket även är känt som FullHD, och detta i kombination med skärmstorleken ger en pixeldensitet på fina 342 PPI. Sony har i och med lanseringen av Xperia Z Ultra även utvecklat en ny typ av mobilskärm som bygger på två bildskärmstekniker som de kallar Triluminos och OptiContrast.

Dessa tekniker skall enligt Sony själva ge skärmen bättre färgåtergivning, bättre kontrast och bättre betraktningsvinklar. Vi kan omedelbart konstatera att betraktningsvinklarna mycket riktigt är ljusår bättre än tidigare Sony-telefoner som Xperia Z och Xperia S. Även om en viss ljus- och nyansskiftning uppstår ur kraftiga vinklar så matchar Ultra-skärmen nu konkurrenterna med LCD-skärmar mycket väl, men kan inte riktigt mäta sig med de bästa AMOLED-skärmarna.

Färgåtergivningen är behaglig och vi noterar en ganska påtaglig skillnad i färgdjup då vi jämför sida vid sida med syskonet Xperia Z. Triluminos-tekniken verkar onekligen göra det Sony säger att den skall göra och resultatet är vackert, men frågan är om färgåtergivningen är naturlig och neutral.

I slutänden handlar detta mer om en smaksak än om vad professionella mätningar säger är ”bäst” och allt vi kan göra är att konstatera att den nya skärmen från Sony är bättre än föregångaren på allt utom maximal ljusstyrka, vilket går ut över läsbarheten i fullt dagsljus.

Det är svårare, eller kostar åtminstone mer energi, att ge en stor skärm samma höga ljusstyrka som en mindre skärm och det är gissningsvis därför som Ultra känns lite ljussvag i en direkt jämförelse med det mindre och äldre syskonet.

Pekskärmen är av kapacitiv typ, en så kallad ”touchskärm”, och reagerar alltså som sig bör på elektriciteten i våra fingertoppar. Sony har dock även gett pekskärmen förmågan att ”läsa av” tryck från föremål som leder ström hyggligt väl. Exempelvis metallspetsen på en bläckpenna med bläckudden infälld, toppen på en nyckel eller spetsen på en blyertspenna.

Vi är inte helt klara över vilken typ av digitizer Sony har använt, men det lutar åt N-trigs DuoSense-digitizer med ett invävt nät av metallmaskor som känner av där ett strömledande objekt rör vid skärmen. Resultatet är att skärmen kan styras inte bara med fingrarna utan även med en uppsjö av olika föremål och dedikerade styluspennor. Varning utfärdas dock då skärmens yttre plastfilm är mycket repkänslig och om man använder vassa föremål för att styra skärmen så kan man lätt repa den.

Sony har som vi nämner här ovan som vanligt utrustat skärmen med en plastfilm, ett splitterskydd, och även om det skyddar det underliggande glaset och förhindrar att skärmen splittras så gör det också skärmen betydligt strävare och lite tristare att använda än konkurrenterna med oleofobiskt behandlade glasskärmar utan plastfilm. Därtill gör den i relation till behandlade glasskärmar sträva plastytan att smuts och damm mer än gärna samlas och skärmen kräver därför regelbunden renhållning för att prestera på topp.

Skärmen reagerar i regel snabbt och precist på våra pek och svep, plastfilmen till trots, men vi har under testperioden vid ett dussintal tillfällen haft problem med att skärmen plötsligt slutar svara på tryck på vissa delar av skärmen, oftast i webbläsaren (Chrome och Boat Browser) och oftast i skärmens högra överkant. När detta sker så brukar en släckning och tändning av skärmen lösa problemet, men det är ändå ett bekymmer som inte skall behöva existera. Vi lyckas aldrig framkalla problemet på befallning, utan det uppstår till synes helt slumpartat.

Vid ett par tillfällen har pekskärmen även ”fått fnatt” och tolkat alla våra skärmtryck som långtryck, vilket istället för att öppna länkar i webbläsaren öppnar en menydialog där vi tillfrågas vad vi vill göra med länken. Återigen så har lösningen varit att ”starta om” skärmen.

Vi hoppas och tror att detta antingen är ett problem med just vårt testexemplar eller att, om det är mer omfattande än så, Sony kan lösa problemet med en mjukvaruuppdatering.

Mjukvaran

Xperia Z Ultra bygger på Android 4.2.2 / Jelly Bean och har utanpå det utrustats med Sonys Xperia-gränssnitt. Man känner omedelbart igen sig och ingenting är egentligen nytt – vilket absolut inte är något dåligt. Sony har i våra ögon lyckats väl med en balans mellan nyttiga extrafunktioner som Android saknar i grundutförande och att hålla gränssnittet lätt och rappt. En uppdatering till Android 4.3 är inplanerad, men vi vet i skrivande stund inte när detta kan tänkas ske.

Låsskärm och hemskärm


Låsskärmen är identisk med tidigare versioner och bjuder inte på några överraskningar och detsamma gäller hemskärmarna – med en betydande skillnad: Här ryms på Ultras gigantiska skärm hela sex kolumner och sex rader ikoner, att jämföra med 4 x 4 på Xperia Z. Detta är mycket välkommet och något som vi ofta önskar vore fallet även på telefoner med femtumsskärmar (utan behov av en tredjepartslauncher).

Inställningar och funktioner
I applikationslistan har en ny och smart funktion tillkommit, som inte står att finna i Xperia Z. Man når nu en funktionsrik meny då man på den första (vänstra) applikationsskärmen sveper från vänster till höger, på samma vi som i exempelvis vissa av Googles egna appar som nya YouTube. Förut har man nått menyn genom en mer traditionell menyknapp med tre punkter i det övre högra hörnet, men detta är mycket smidigare och man kan vidare öppna menyn utan att sträcka sig ända upp till övre hörnet.

I övrigt är det mesta som vanligt och vi ser ingen större anledning att gå in på djupet i inställningarna, utan vi lämnar er istället med ett urval skärmdumpar från inställningsmenyerna.

Applikationer
Sony skickar som alla andra tillverkare med en rad egenutvecklade applikationer, men till skillnad från konkurrenter som Samsung så har Sony valt att vara betydligt mer sparsamma med apparna och tycks låta konsumenterna själva välja sina favoritappar via Google Play. Nedan har vi gjort ett urval av apparna vi anser vara värda ett särskilt omnämnande.

Socialife är en Sony-utvecklad app som samlar sociala nyhetsflöden från en rad olika nyhetskällor. I praktiken är det som en vanlig RSS-läsare som presenterar nyheter i ett snyggt och lättöverskådligt gränssnitt.

Sony Smart Connect är en app som hanterar anslutningar enheter emellan och låter användaren med viss frihet styra hur telefonen skall agera vid anslutning till respektive tillbehör eller extern enhet. Exempelvis kan telefonen automatiskt starta alarmklockan så snart den ställs i den dockningsbara medföljande laddaren, eller så kan videoappen starta så snart telefonen ansluts till en TV-apparat.

Skiss är kort och gott en ritapp där man kan rita, klottra och måla med fingrarna eller en styluspenna. Appen är enkel men funktionell och vi upplever den som mer följsam och responsiv än Samsungs motsvarighet i Galaxy Note II och Note 3. Man kan skapa en helt ny bild eller använda en befintlig bild som ligger på telefonens lagringsminne, eller bilder som tas med kameran.

OfficeSuite är inte en Sony-utvecklad app men är nog så viktig för den som arbetar på resande fot. Den hanterar alla de vanliga dokumenttyperna som exempelvis doc, pdf, xls och ppd och den har ett mycket trevligt gränssnitt. Olyckligtvis är man med den medföljande gratisversionen begränsad till att endast läsa dokument. För att skapa och redigera dokument krävs en uppgradering till OfficeSuite Pro som i dagsläget kostar €14.99 (cirka 130 kronor).

Pixlr Express är ett bildredigeringsprogram som låter användaren applicera filter, bildeffekter och text till befintliga bilder på telefonen. Appen är snygg och snabb och bjuder på en hel del finesser, men den här typen av appar finns det gott om på Google Play.

Webbläsaren

Standardwebbläsaren i Xperia Z Ultra är Googles Chrome-browser och den fungerar således precis som vi förväntar oss. Vi finner vare sig några funktionstillskott eller ändringar utan allt är som det alltid är i Chrome. Sony har optimerat koden tämligen väl och webbläsarupplevelsen är med telefonmått mätt mycket mjuk och följsam. Den kraftfulla processorplattformen Snapdragon 800 har säkerligen även den en hel del med den behagliga upplevelsen att göra.

Då Chrome är densamma oavsett telefon så konstaterar vi bara att det flyter på bra och hänvisar er till prestandamätningarna i kapitlet ”Spel, prestanda och grafer”.

Galleri och mediaspelare

Galleriappen, kallad Album, är densamma som har hängt med i Sonys Xperia-telefoner och plattor ända sedan 2012 och bjuder inte på några nyheter. Appen fungerar bra och har ett överskådligt gränssnitt men har tyvärr inte anpassats för att bättre nyttja den stora skärmytan. En tvåfältslayout hade varit önskvärd. Appen kan därtill emellanåt vara aningen långsam på att rendera tumnaglar då ett stort antal nya bilder skall läsas in samtidigt.

Musikspelaren är Sonys kompetenta Walkman-app och den fungerar som förväntat. Vi finner hyggligt med alternativ och inställningar och layouten är lättnavigerad och snygg. För den som vill ha ytterligare funktioner och finesser och ett bredare ljudstöd finns en uppsjö alternativ på Google Play, bland annat PowerAMP.

Videospelaren, kallad Filmer, är en snygg app där alla filmer lagrade på telefonen listas i ett överskådligt gränssnitt. Dessvärre är format- och codecstödet ganska skralt, så den som behöver en kompetent videospelare får söka sig ut på Google Play och ladda ner en tredjepartsspelare. MX Player är sedan länge redaktionens favorit och sväljer nästan allt man kan kasta på den, inklusive DTS-ljud om man installerar en insticksmodul.

Kameran

Xperia Z Ultra har av Sony fått en kamera på med dagens mått mätt blygsamma 8 megapixlar (3264 x 2448 pixlar). Som väntat använder Sony sin egenutvecklade Exmor RS-sensor och detta brukar borga för en hygglig bildkvalité. Frontkameran är på 2 megapixlar (1920×1080 pixlar) och presterar bra för att vara en frontkamera. Maxupplösningen vid videoinspelning är både för huvudkameran och den frontriktade kameran 1080p (1920×1080 pixlar) i 30 FPS.

Den kanske största bristen är avsaknaden av en LED-blixt/LED-lampa vilket gör det mer eller mindre omöjligt att fotografera i mörka miljöer. Till och med halvdunkla miljöer som inomhus en mulen dag och med gardinerna fördragna gör det till lite av en plåga att fotografera med Ultra. Vi har väldigt svårt att förstå varför Sony valde bort en så självklar funktion/finess som en LED-blixt. Vi har en viss förståelse för det på plattor, men inte på en enhet som marknadsförs och säljs som en telefon och som därtill har en premiumprislapp. Rejäl minuspoäng här.

Kameramjukvaran
Sony har av hävd genom åren alltid haft kompetenta kameramjukvaror i sina androidtelefoner även om de på senare år ofta har varit osedvanligt långsamma att kallstarta. En kallstart av kameraappen har med Xperia-enheter som Xperia Z i regel tagit runt fyra sekunder vilket är mer än dubbelt så lång tid som de bästa konkurrenterna. I Xperia Z Ultra är den här segheten som bortblåst och kameran startar nästan omedelbart, på strax över en sekund.

Alla de vanligt förekommande funktionerna som vi har vant oss vid under fjolåret och 2013 finns att tillgå i Ultra som autofokus, pekfokus, HDR, bildstabilisering och leendeigenkänning. För den som föredrar att stänga av det smarta autoläget så finns det en del inställningsmöjligheter i form av exponering, ISO och vitbalans.

Exempelbilder

Xperia Z Ultra vs Xperia Z

Megapixlelantalet förtäljer sällan hela sanningen och en bra kamerasensor med 8 megapixlar kan mycket väl slå en medelmåttig kamerasensor på 13 megapixlar. Olyckligtvis för eventuella spekulanter på Xperia Z Ultra är så inte fallet den här gången.

Ultra uppvisar inte riktigt samma detaljnivå som Xperia Z och bilderna ser ibland ”utsmetade” ut. Färgåtergivningen är periodvis därtill inte alls vad vi upplever som naturtroget. Då vi jämför nyanserna på exempelvis husväggarna i de övre två bilderna så konstaterar vi att Xperia Z motsvarar verkligheten klart bättre, medan färgerna i Ultra upplevs som överdrivna.

Avsaknaden av blixt saknar betydelse i dagsljus men innebär en mycket påtaglig begränsning så snart det skymmer eller då man befinner sig inomhus utan god belysning. Då man har en filmkväll eller lite festligheter hemma och ljuset är dunkelt så vill man inte förstöra stämningen med att tända taklampan bara för att ta en bild.

Vi lämnar det upp till var och en att själv dra sin egen slutsats, men vår bestämda uppfattning är att stillbildskameran med tanke på att Ultra är en high end-telefon är en ganska stor besvikelse i vad som i övrigt är en redigt bra telefon.

Videoexempel (bör ses i fullskärm och med högsta tillgängliga videokvalitet)

Sony Xperia Z Ultra 1080p

Sony Xperia Z 1080p

Till skillnad från stillbildskameran som vi inte lever upp till förväntningarna så presterar Ultra riktigt skapligt vid videoinspelning. Skärpa och färgåtergivning är i nivå med syskonet Xperia Z, men vi upplever att bildflytet är noterbart bättre i Ultra. Kanske är det den kraftfullare hårdvaran som hjälper Ultra att leverera ett bättre flyt.

Nämnas bör att Ultra ibland genererar ett märkligt missljud under de första sekunderna av videoinspelningarna, vilket ni kan höra i klippet ovan. Det sker långt ifrån varje gång men sker ändå ofta nog att utgöra ett visst irritationsmoment.

Utöver ovan nämnda ”ljudbugg” så är vi på det hela nöjda med Ultra som videokamera, vilket gör det än tråkigare att stillbildskameran med flaggskeppsmått mätt är en besvikelse. Kanske kan Sony komma till rätta med stillbildskamerans brister med en framtida mjukvaruuppdatering.

Buggar och problem

Sony kan Android vid det här laget, och det märks när vi använder Xperia Z Ultra. Det är en mestadels problemfri testfas, men vi har ändå haft en del problem med pekskärmen vilka är viktiga att påtala.

Vid ett flertal tillfällen under testperioden har skärmen plötsligt slutat svara på tryck på en specifik del av skärmen. Det kan vara en yta på 3×3 centimeter eller så som helt enkelt inte reagerar vid tryck, medan andra delar av skärmen samtidigt fungerar perfekt. Framför allt har vi noterat detta i webbläsaren, men även i andra appar vid några enstaka tillfällen. En släckning/tändning av skärmen och/eller omstart av appen har löst problemet, men det är ändå frustrerande då det sker.

Ett annat problem, betydligt mer sällsynt men även det rörande pekskärmen, är att skärmen plötsligt har börjat tolka alla våra tryck som långtryck vilket leder till att ett ”klick” på en länk istället öppnar en dialogruta där telefonen frågar vad vi vill göra med länken, eller att ett ”klick” på en ikon för att starta en app istället leder till att telefonen tror att vi vill flytta ikonen. Återigen har en släckning/tändning av skärmen löst problemet.

Vi vet inte om detta är ett problem som är unikt för just vårt testexemplar av Ultra, om det drabbar fler enheter eller alla enheter. Vi hoppas att problemet går att lösa med en mjukvaruuppdatering eller kanske ännu hellre att det bara är just vårt exemplar som har ett fabrikationsfel.

Slutligen kan det vara värt att nämna ljudbuggen vid de första 1-3 sekunderna av vissa videoinspelningar, som vi nämner i kapitlet ovan om videokameran. Det här inträffar inte varje gång man spelar in, men tillräckligt ofta för att det skall anses vara en bugg som absolut bör åtgärdas snarast.

Batteritiden

[bench]13battery|sony xperia z ultra[/bench]
Batteritiden har varit väldigt bra under vår testperiod och skärmen drar mindre batteri än vad vi hade förväntat oss, även då den är inställd på hög ljusintensitet. Vi upplever att batteritiden vid normalt användande är ungefär i paritet med Samsungs Galaxy Note II, och det är ett gott betyg med tanke på att Xperia Z Ultra har en skärm som är betydligt större än den relativa lilleputten Note II.

Laddning via den medföljande laddaren är tyvärr ganska långsam, vilket sannolikt kan tillskrivas att laddaren ”bara” levererar 1,5A vilket kan jämföras med de 2A som de flesta konkurrenterna erbjuder.

Vid videouppspelning så kan Ultra som väntat inte mäta sig med de bästa konkurrenterna med AMOLED-skärmar. Detta beror delvis på den stora skärmen och delvis på att det är en LCD-skärm som av tradition alltid drar betydligt mer batteri än AMOLED-skärmar vid videouppspelning.

Vi har inte en enda gång under våra veckor tvingats fylla på batteriet innan arbetsdagens slut annat än då vi medvetet har dränerat batteriet i vårt batteritest eller spelat osedvanligt mycket. Att inte behöva underhållsladda är mycket ovanligt då vi under vår testfas använder enheterna synnerligen intensivt. Allt som allt är vi mycket nöjda med batteriprestandan och trots att batteriet inte är utbytbart/expanderbart och ”bara” är på 3 000 mAh så tror vi att det kommer vara mer än nog för de allra flesta.

Spel, prestanda och grafer

Då vi har utsatt Ultra för en rad tuffa spel av absolute senaste snitt har vi vid enstaka tillfällen lyckats framkalla ett och annat hackande, men det märks genast att grafikkretsen Adreno 330 är ett steg uppåt från Adreno 320 som sitter i flaggskeppsenheterna från årets första halva.

Då Ultra bygger på Android 4.2 så har den ännu inte fått ta del av prestandaoptimeringarna som Google presenterade i och med utrullningen av 4.3. Vi vet inte när uppdateringen till 4.3 kommer, men den kommer sannolikt göra den redan nu rasande snabba och följsamma telefonen ännu bättre, så framtiden ser ljus ut.

Vi noterar ingen onormalt hög värmeutveckling vid spel och syntetiska benchmarktest, trots enhetens tunnhet, vilket förvånar oss lite. Visst blir telefonen varm på baksidan, men inte så att vi upplever att det blir ett problem eller så att värmen blir obehaglig mot fingrarna.

Skärmen är en av de bästa vi har sett och i kombination med den stora skärmen så blir spelandet en klart större njutning än på äldre, mindre och mer lågupplösta telefoner. Pekskärmen har som vi nämner i bildskärmskapitlet ibland uppvisat en viss buggighet, men detta har lyckligtvis aldrig skett då vi spelar.

Vi låter prestandagraferna här nedan tala för sig själva.

[bench]13system|sony xperia z ultra[/bench]

[bench]13cpu|sony xperia z ultra[/bench]

[bench]13gpu|sony xperia z ultra[/bench]

Slutsats

Sony har gjort det mesta rätt med Xperia Z Ultra. Storleken i sig gör att en klar majoritet aldrig ens kommer överväga Ultra som sin nästa telefon, men för alla de där ute som vill ha rejäla telefoner så är Ultra ett enligt oss mycket attraktivt alternativ.

Vi får nästan intrycket av att Sony har läst Swedroid och de andra tekniksajterna runtom på nätet och åtgärdat det som allra oftast kritiseras med Sonys telefoner: skärmarnas begränsade betraktningsvinklar, att Sony konstant har legat en halv hårdvarugeneration efter konkurrenterna, avsaknaden av metallchassi och en på senare tid väldigt segstartad kameramjukvara. Till och med kartongernas brist på ”premiumkänsla”, som vi ofta klagar på, har åtgärdats.

På punkt efter punkt har Sony lyft sig både ett och två snäpp, och vårt helhetsintryck av Ultra är tack vare detta väldigt positivt.

Utseendemässigt är Xperia Z Ultra enligt människor i vår närhet inte långt ifrån en fullträff. Designen tycks tilltala nästan alla och även om majoriteten i nästa andetag genast ifrågasätter storleken imponeras de även av hur tunn den är. Storleken till trots ligger den bra i handen, delvis på grund av den mjukt rundade aluminiumramen och delvis på grund av en i förhållande till storleken låg vikt.

Mjukvaran bygger på Android 4.2.2 / Jelly Bean och gör i kombination med Sonys relativt minimalistiska gränssnitt och den ursnabba Qualcomm Snapdragon 800-plattformen Ultra till en av de snabbaste telefonerna, eller kanske till och med den snabbaste telefonen, vi hittills har testat. Flaggskepp från LG och Samsung lurar dock runt hörnet så det återstår att se hur Ultra står sig emot dessa.

Syntetiska benchmarktest är en sak, och även där skiner Ultra mestadels, men den riktiga wow-känslan infinner sig när man använder telefonen och flyger fram över hemskärmarna och genom menyerna och där till och med tunga appinstallationer går som en dans utan att enheten går på knäna längre stunder. Visst hackar det till litegrann då och då när vi installerar stora appar, men det är allt.

Kameran håller till skillnad från telefonen i övrigt inte samma höga klass. Det är färre megapixlar och sämre bildkvalité men framför allt saknas en LED-blixt, vilket retar oss rejält. På plussidan finner vi en ursnabb kameramjukvara med gott om inställningsmöjligheter, men detta kompenserar inte för nackdelarna vad kameran berör. Tråkigt att Sony snubblar till lite på mållinjen på det här viset, helt i onödan.

Skärmen är bland det bästa vi har sett på en stor telefon/liten platta. Upplösningen på 1080×1920 pixlar ger en fin skärpa även om den inte kan mäta sig med mindre smartphones med samma upplösning. Färgåtergivningen och betraktningsvinklarna är i Sonys nya generation mobilskärmar av toppklass och kan mäta sig med de allra bästa konkurrenterna med LCD-skärmar, men den maximala ljusstyrkan är inte riktigt hög nog för att erbjuda god läsbarhet i fullt dagsljus, än mindre direkt solljus.

Pekskärmen är mestadels en mycket trevlig bekantskap även den, trots att splitterskyddet i form av en tunn plastfilm gör den lite trög och till en smutsmagnet, men vi har haft en del bekymmer med att pekskärmen har ”buggat”. Ett par handfull gånger under vår testfas har skärmen helt eller nästan helt slutat svara på tryck på vissa delar av skärmen, och vid ett par tillfällen har skärmen fått fnatt och tolkat alla våra tryck som långtryck. Dessa problem är snabbt och enkelt avhjälpta genom en omstart (släckning och tändning) av skärmen, men sådana här bekymmer skall man förstås inte behöva dras med över huvud taget.

Positioneringsprestandan är precis som vi förväntade i nivå med de allra bästa konkurrenterna och detsamma gäller de trådlösa datahastigheterna via Wi-Fi och mobilnätet (LTE/4G). Mottagningen är även den av toppklass och enheten uppvisar inga tendenser till att vara onormalt känslig för det så kallade ”dödsgreppet”.

Ljudet, såväl vid telefonsamtal som vid musikuppspelning via de interna högtalarna är distinkt och fint, men saknar djup. Maxvolymen är därtill inte riktigt så hög som vi hade önskat vilket gör att man lätt missar exempelvis ett inkommande telefonsamtal i bullriga miljöer. Via 3,5mm-jacket upplever vi däremot att ljudet är mycket bra, och Sony ger oss därtill möjligheten att justera ljudet själva genom en grafisk equalizer och genom en särskild ljudprofil kallad ClearAudio+ som kan aktiveras i telefoninställningarna.

Prislappen ligger i skrivande stund på cirka 6 000 kronor och uppåt och vi på redaktionen ser Sony Xperia Z Ultra som en fantastisk pjäs i vilken Sony har gjort nästan allt rätt, men som ändå kan komma att sälja i blygsamma volymer. Storleken avskräcker många, men om man känner att man ändå vill testa en jättetelefon så ger vi Xperia Z Ultra våra allra varmaste rekommendationer – trots avsaknad av en LED-blixt och lite krångel med pekskärmen.

Världens största telefon är också en av världens allra bästa telefoner och Sony Xperia Z Ultra blev snabbt – både trots och tack vare sin storlek – en av Swedroid-redaktionens absoluta favoriter.