Recension:Test av LG Optimus 2X

Postat:
08:22 - 2011-03-04
Skribent:
| Swedroid-redaktionen
Kommentarer:
153
Modell: LG Optimus 2X Operativsystem: Android 2.2.1/FroYo med LG:s gränssnitt Tillgänglighet: I butiker Pris: Cirka 5 000 kronor inklusive moms Hemsida/specifikationer: LG, Phone Arena

Introduktion
Till skillnad från tidigare Android-telefoner från LG, där både pris och likaså utrustningsnivå varit blygsam, satsar det koreanska bolaget på det senaste i hårdvaruväg med nylanserade Optimus 2X. LG är först i världen med att skeppa en androidtelefon som bygger på Nvidias Tegra 2-plattform och kan därmed skryta med att vara ensamma på marknaden om dubbla processorkärnor med en klockfrekvens på 2x1GHz samt en kraftfull grafikdel ur Nvidias GeForce-serie; detta till ett introduktionspris om strax 5 000kr.

Med en relativt aggressiv prissättning och den allra senaste hårdvaran söker LG ge high-end telefoner som Google Nexus S och Desire HD en rejäl omgång, och vi ämnar i den här testkörningen se om LG har lyckats. Är Optimus 2X precis så bra som specifikationerna antyder?

Utöver en toppmodern hårdvaruplattform har LG utrustat Optimus 2X med en 4″ stor WVGA-upplöst (480×800 pixlar) kapacitiv skärm med stöd för 16,7 miljoner färgnyanser, 512MB RAM, 8GB inbyggt flash-minne, en kamera i fronten på 1,3MP samt en på baksidan med en upplösning på 8MP. Det är dessutom första gången vi testar en telefon med micro-HDMI-utgång, där innehållet på telefonen kan speglas till en TV-apparat eller projektor med full HD-upplösning/1080p.

I kartongen

För att få fram en recension i lagom tid till butikspremiären hade LG ingen möjlighet att förse oss med ett butiksfärdigt exemplar i kartong med alla medföljande tillbehör. Vi har däremot tagit reda på vad som följer med i förpackningen på den nordiska marknaden och utöver det vanliga är det främst en microHDMI-kabel som sticker ut:

*microUSB-kabel
*microHDMI-kabel
*Stereoheadset
*Batteri (1500 mAh)

Utseende, byggkvalité och konstruktion

Optimus 2X är en relativt fyrkantig telefon i jämförelse med exempelvis Nexus S och har ett mer industriellt formspråk. Sett till själva konstruktionen känns enheten riktigt gedigen och i jämförelse med telefoner vars chassi till största del består i plast, exempelvis Xperia X10 och Nexus S, upplever vi Optimus 2X som mer rigid och styv. Tar vi i rejält och klämmer på olika delar av telefonen uppstår ett visst knäppande från batteriluckan, men inga oroväckande missljud som tyder på en svag konstruktion eller undermåligt materialval. Att batterilocket ger ifrån sig vissa ljud har vi hittills erfarit på samtliga telefoner med denna konstruktion och endast så kallade unibody-baserade chassin verkar vara förskonade från detta.

Förklaringen till den goda kvalitetskänslan ligger bakat in en ram av metall i plastomfattningen till telefonen. Lyfter vi på batteriluckan noterar vi också att en stor del av bakstycket är inkapslad i metall, vilket säkerligen bidrar till att göra telefonen än mer styv.

Passformen mellan skärm och ram liksom batterilucka och bakstycke håller även den hög klass, några ovanligt stora skarvar med en glappande batterilucka som följd eller utrymme för stora smutspartiklar att sig in på noterar vi inte. Vi är däremot lite förvånande över att skärmglaset sticker upp med knappt en halv millimeter i förhållande till ramen.

På framsidan av telefonen hittar vi samtalshögtalaren och till vänster respektive höger om denna sitter dels en ljus- och närhetsensor samt en kamera för videokonversationer. Den externa högtalaren sitter placerad i botten av telefonen bredvid mikrofonen. Vidare sitter fyra kapacitiva knappar strax nedanför själva skärmen och därutöver har LG placerat en start/stäng-knapp på ovansidan av telefonen och volymkontroller på högersidan (se stycket nedan om knappar och anslutningar).

Batteriluckan har en sträv och gummiliknande yta i en vad som kan beskrivas som en svagt mörkbrun färg, inte helt olik den på exempelvis HTC Desire eller Nexus One. Detta innebär att telefonen inte glider ur hand i första taget i och med materialets höga friktion. I jämförelse med den blankpolerade Nexus S, som i ett par svettiga händer upplevs som en hal fisk, är skillnaden påtaglig. Det sitter även en metallstripa med texten ”with Google” på batteriluckan. Detta är kanske en detalj utan praktisk funktion, men i vårt tycke bidrar den till att öka premiumkänslan en aning. Eftersom kameralinsen sticker ut med ett ett par millimeter från bakstycket av telefonen har LG utformat batteriluckan så att även denna sticker ut och för att skydda kameralinsen har man placerat ett transparent plastskydd framför. Tyvärr innebär denna lösning att telefonen till stor del vilar på själva plastskyddet när den ligger ned med skärmen vänd uppåt, varför det kan vara klokt att skaffa ett skydd eller i varje fall vara vaksam på var man lägger telefonen – i annat fall riskerar man att repa skyddet och följden av detta kan bli sämre bilder.

Att satsa på metall innebär i mobilvärlden allt som oftast vissa eftergifter sett till vikten, men med sina 139 gram – motsvarande 20 stycken enkronor – väger Optimus 2X inte mycket mer än Sony Ericsson Xperia X10 på 135 gram eller Google Nexus S på 129 gram. Måtten om 63,2 × 123,9 × 10,9 mm (BxHxD) står sig väl bredvid måtten för Nexus S på 63 × 123,9 × 10,88 mm och vi kan inte klaga på storleken, även om en tunnare ram och ett likaså tunnare chassi alltid är önskvärt. Precis som bilderna ovan visar skiljer sig Optimus 2X inte särdeles mycket från konkurrenterna sett till måtten, men däremot skiljer sig designspråket en hel del.

Knappsats, styrdon och anslutningar

I fotänden, strax nedanför den 4″ stora skärmen, har LG placerat fyra stycken kapacitiva knappar och dessa är i ordningen från vänster till höger; meny, hem, bakåt och sök. Känsligheten är bra och vi erfar sällan att vi behöver trycka mer än en gång för att telefonen skall uppfatta att vi tryckt. Enhetens vänstersida är precis som på många andra telefonmodeller slät och saknar såväl knappar som anslutningar, och på högersidan finner vi endast volymkontrollen (+/-). I fotändan sitter dels en högtalare, mikrofon och dels en microUSB-ingång.

På telefonens ovansida, till vänster, sitter 3,5mm-utgången för anslutning av hörlurar/headset och bredvid denna har LG placerat microHDMI-anslutningen. Längst ut på högersidan sitter strömknappen som erbjuder ett lagom stort motstånd och avger ett distinkt om än svagt klickande ljud när vi trycker på den. Volymknapparna fyller även de sin funktion och vi ertappar oss inte med att av misstag komma åt dem medan vi använder telefonen.

Bakom batteriluckan sitter SIM-kortsplatsen och denna är endast åtkomlig först efter att man plockat ut batteriet. Olyckligtvis sitter microSD-kortplatsen likaså under batterilocket och det innebär förstås att det är lite omständligt att byta minneskort. Batteriet sitter dock inte i vägen utan microSD-platsen är fullt exponerad så snart man lyft på locket.

Tyvärr saknas en knapp speciellt avsedd för att aktivera kamerafunktionen, något vi noterat att många av er läsare brukar efterfråga. Vidare saknas alla typer av styrdon i form av en trackball eller ett styrkors. LG har därtill slopat LED-indikatorn.

Mottagning, datahastigheter och ljudkvalité

Mottagningen är som alltid svårt att uttala sig om utan att ha tillgång till mätutrustning och en ordentlig laboratoriemiljö, men rent spontant upplever vi signalstyrkan som mycket bra. Jämför vi med Google Nexus S (2.2.3) rapporterar Optimus 2X allt som oftast en aningens starkare signalstyrka; mäter vi signalstyrkan på redaktionen visar Nexus S 99dBm medan Optimus 2X emellertid rapporterar 93dBm, kupar vi däremot handen om respektive telefons nedandel rapporterar de samma värde – 107dBm. Under vår testperiod om ca 14 dagar har vi inte råkat ut för missljud, störningar eller tappade samtal som kan förorsakas av en dålig radiodel- och eller antennkonstruktion.

Telefonen har stöd för 802.11 b/g/n och vi mäter som bäst upp 35Mbit/s i nedladdningshastighet respektive 14Mbit/s i uppladdningshastighet mot en 802.11n-kompatibel Netgear WN3500L-router ansluten till en 100Mbit-lina. 3G-delen har stöd för nedladdning i en hastighet på maximalt 7,2Mbit/s (HSDPA) och uppladdning på 5,7 Mbit/s (HSUPA).

Precis som på de flesta telefonmodeller idag sitter antennen i nedandelen av telefonen, vad som däremot inte tillhör vanligheterna är att antennen sitter exponerad om man lyfter på batteriluckan. En tunn bit genomskinlig tejp skyddar antennen från att ta skada. Om detta är anledningen till varför telefonen verkar prestera snäppet bättre än flertalet telefoner vi testat kan vi däremot inte svara på. Radiodelen är dock identisk med den som sitter i Nexus S i form av Infineon X-Gold XG616.

Samtalshögtalaren går så pass högt upp att vi sällan har den på 100% annat än i rejält bullriga miljöer. Vid samtal hör vi klart och tydligt vad motparten säger och mikrofonen fångar likaså upp vad vi säger med hög känslighet, utan att för den delen fånga upp ovanliga mängder vindbrus eller utandningsljud. Ej heller verkar mikrofonen särskilt känslig för hur vi vinklar telefonen under ett pågående samtal. Vad berör telefonifunktionen står sig Optimus 2X med andra ord väldigt bra i konkurrensen.

Den externa högtalaren kan inte riktigt mäta sig med fylligheten och ljudstyrkan som vi upplever att Xperia X10 mini pro presterar, men undantaget denna modell tillhör Optimus 2X  de bästa vi hört bland de Android-telefoner vi hittills testat. Höjer vi volymen till 100% är ljudkvalitén fortfarande bra och vi märker varken av missljud till följd av att chassit vibrerar eller till följd av att högtalaren förvränger ljudet, utan det är både klart och tydligt även vid maxvolymen.

För att testa Bluetooth-funktionaliteten anlöt vi Sony Ericssons populära Bluetooth-headset MW600 och förde ett par samtal samt lyssnade till en del musik genom bland annat Spotify. Vad berör parningsprocessen stötte vi inte på några problem och både svarsknappen samt knapparna för musikuppspelning fungerar som tänkt. När det rör mottagningen blev vi positivt överraskade och trots ett avstånd på ca 7 meter, med två gipsväggar mellan telefon och headset,  bröts aldrig anslutningen även om det uppstod en del brus. Vid mer normala avstånd på ett par meter och utan några väggar emellan märkte vi dock inte av någon försämring av ljudet.

Vi stötte däremot på patrull när vi försökte ansluta Sony Ericssons mobilfjärrkontroll LiveView till telefonen. Efter parningsprocessen lyckas vi inte etablera en anslutning utan att LiveWare-mjukvaran kraschar. LiveView-enheten uppdaterades med den senaste mjukvaruversionen som fanns tillgänglig genom Sony Ericssons update manager 2011-03-02 före dess att testet genomfördes.

Den inbyggda FM-radion kräver att ett par sladdburna hörlurar är anslutna eftersom kabeln används som antenn. Radioprogramvaran fyller sin funktion och har bland annat stöd för automatisk kanalsökning och lagring av favoritkanaler. Vad berör själva mottagningen upplever vi som den som varken bättre eller sämre än konkurrenterna.

I detta delmoment ansluter vi telefonen till en 3,5mm stereo-y-adapter, som vi in sin tur ansluter till dels line-in-ingången på ett Audigy XiFi-ljudkort samt till ett par tungdrivna Sennheiser HD-595 (50 ohm, 112 dB/mW). Vi spelar därefter upp ett ljudklipp som vi i sin tur spelar in och analyserar med hjälp av mjukvaran RightMark Audio Analyzer.

Optimus 2X överraskar med väldigt fina siffror; faktum är att testresultatet överträffar samtliga tidigare testade Android-telefoner. Trots att ljudchippet är detsamma som i både Galaxy S och Nexus S – Wolfson WM8994 – erhåller vi ett bättre resultat sett till bland annat frekvensomfånget. Ljudnivån är dock aningens lägre än vad iPhone 4 respektive Google Nexus S presterar, men i praktiken upplever vi inte detta som ett påtagligt problem.

Vid provlyssning med ett par AKG 420-hörlurar (32 ohm, 125 dB/mW) gillar vi verkligen vad vi hör. Det går att dra på rejält och resultatet är både fylligt, transparent och klart; definitivt i klass med flertalet dedikerade MP3-spelare och vi känner inget behov av att gå in i equalizern. Vad som uppfattas som bra ljud är förstås individuellt och för de som prioriterar denna bit rekommenderar vi verkligen att man plockar med favoritlurarna till butiken och avgör själv.

[Se hela jämförelsen]

GPS och positionering

Visa LG Optimus 2X vs Nexus One GPS på en större karta

GPS-testet är tänkt att visa hur en telefon presterar i relation till en annan under likartade förutsättningar – inget mer. Testet går till som så att vi cyklar en slinga på ca 2,6km med en genomsnittlig hastighet på ca 16km/h genom stadsmiljö med telefonerna placerade i en öppen kartong som i sin tur är fäst ovanpå en cykelkorg, så att gallret inte skall påverka resultatet. För att spela in rundan använder vi programvaran My Tracks från Google med endast GPS-enheten påslagen utan någon hjälp från mobilmaster. Varför vi inte använder CardioTrainer eller dylikt beror på att My Tracks inte jämnar ut och förskönar koordinaterna som telefonen och dess GPS rapporterar. Vi vill kort sagt veta hur bra GPS:en är “raw”, utan mjukvara som på artificiell väg sminkar bort brister med hjälp av smarta gissningar. Telefonerna har genomgått testet samtidigt och vi har i det här fallet valt att matcha Optimus 2X mot Nexus One, en telefon som i samtliga av våra tidigare tester presterat ett jämnt och bra resultat, det vill säga frånsett tiden för att låsa position mot satelliterna.

Den gröna linjen ovan representerar Optimus 2x och den röda Nexus One. Vi reagerar för det första positivt över avsaknaden av tydliga sick-sack-mönster, något vi gång på gång observerat med exempelvis Xperia X8 och Xperia X10 mini, samt den korta tiden för att låsa vår position om cirka 15 sekunder i motsats Nexus One som kräver en hel minut. Vi observerar dock att Optimus 2X gärna genar vid våra 90-graderssvängar och mot slutet av rundan när vi kör in under ett par trädkronor tappar den helt och hållet mottagningen. Resultatet är långt från exceptionellt och överträffar inte vad Nexus One presterar, men överlag är vi nöjda och Optimus 2X får godkänt i detta delmoment.

Bildskärmen och digitizern

LG har försett Optimus 2X med en rejält tilltagen kapacitiv skärm på 4 tum med en H-IPS-panel på 480×800 pixlar, vad som brukar kallas för WVGA-upplösning, med stöd för att visa upp till 16,7 miljoner färgnyanser.

Till fördelarna med skärmen hör att bilden är mycket skarp och färgerna återges helt utan så kallad “banding” som brukar uppstå då en bildskärm inte klarar av att återge en färggradient steglöst. Vidare är betraktningsvinkeln bra och vid måttliga vinklar anar vi inga färgskiftningar, däremot finns tendenser till det vid med extrema vinklar. Vad berör färgåtergivningen är vi riktigt nöjda och flertalet färger framstår som naturliga och långt från så översaturerade som på Nexus S S-AMOLED-panel. Den största svagheten är i vår mening svärtan som inte håller så hög klass som vi väntar oss av en IPS-panel. Vid normal användning är det inget vi tänker på, men när vi ser på film eller foton upplever vi det som ett mindre irritationsmoment.

Digitizern är däremot en ren solskenshistoria och vi börjar med att konstatera att den har stöd för fler än tio samtidiga rörelsepunkter, något Optimus 2X är ensam om att prestera bland samtliga av de Android-telefoner vi tidigare testat. Vad som brukar skilja agnarna från vetet är textinamtning och på denna punkt upplever vi att Optimus 2X gör utmärkt ifrån sig, känsligheten är hög över hela skärmen, även utmed de yttersta kanterna.

Digitizern i Optimus 2X är fullt jämförbar med Atmels maXTouch-digitizer som bland annat sitter i Samsung Galaxy S. Vilken typ av digitizer som sitter i Optimus 2X är för vår del okänt, men uppstartsloggen skvallrar om att det är en enhet från Synaptics och en kvalificerad gissning är att det rör sig om åtminstone en Clearpad 3000-serie.

httpvh://www.youtube.com/watch?v=XndgDYd_XBw

I jämförelse med Nexus S uppfattar vi ljusstyrkan som ungefär lika stark, men LG:s TFT-skärm reflekterar betydligt mer av omgivningen än Nexus S och detta illustreras väl av videon ovan.

Telefonens mjukvara

På baksidan av Optimus 2X syns den välbekanta texten ”with GoogleTM”, som innebär att samtliga av Googles standardapplikationer; exempelvis musikspelaren, galleriapplikationen och Android Market etc. följer med på telefonen. Detta är dock ingen garanti för att få en så kallade vanilla-version av Android, utan LG skickar med ett egenutvecklat gränssnitt vid namn S Class och en bunt applikationer samt widgets utöver Googles standardappar. Den som tidigare använt Android kommer dock snabbt känna sig hemma och överlag rör det sig om främst estetiska förändringar.

Låsskärmen visar information om vilken operatör som används, missade samtal samt SMS och fungerar även som fjärrkontroll vid musikuppspelning, där låtinformation också framträder. Under batteriladdning syns information om batterinivå.

I nederkant av hemskärmen sitter fyra ikoner i varav alla utom program-ikonen är utbytbara. Själva hemskärmen ser ut som den brukar i Android med undantag för hemskärmsindikatorn, de prickar  som har ett aningens annorlunda utseende än i standardversionen av Android 2.2/Froyo. Antalet hemskärmar är maximalt sju till antalet och det går att välja hur många man vill ha genom att trycka på meny-knappen. Vidare har LG hakat på trenden med att baka in en klock- och väderwidget som dessutom visar en animering varje gång man låser upp telefonen.

En så kallad helikoptervy dyker upp vid en inverterad pinch-to-zoom-manöver på valfritt område på hemskärmen eller vid ett dubbeltryck på hemskärmsknappen. Övergången till helikoptervyn är animerad, men det är sällan denna animation blir särskilt mjuk, det snarare hackar fram vilket är snopet med tanke på den kraftfulla hårdvaran.

För den som föredrar standardutseendet i Android, eller som för den delen söker större kontroll över gränssnittet, kan vi tipsa om två stycken populära alternativ i form av LauncherPro samt ADW.Launcher.

LG skickar med ett antal widgets (mer om dessa nedan) och proceduren är densamma för att lägga till dessa som för att lägga till de vanliga, det vill säga genom ett långtryck på hemskärmen.

I notifikationsfältet har LG lagt in snabbgenvägar för att sätta på/stänga av ljudet, WiFi, Bluetooth och GPS samt för att låsa skärmvyn i porträttläge. Vi hittar också knappar för att styra musikuppspelningen i standardmusikspelaren, som tyvärr syns vare sig musikspelaren är startad eller ej.

I programlistan kan användaren välja att sortera appar i enlighet med tre olika stilar eller vyer och en förteckning över dessa följer i stycket nedan.

Ovan till vänster syns stilen ”Vertikalt nät” där applikationer sorteras efter kategori. Användaren har stora friheter i denna vy och kan både ta bort och lägga till egna kategorier och därefter sortera dem efter eget behag, vilket gör det väldigt enkelt att hålla ordning och reda bland vad som enkelt blir en enda röra.

Stilen ”Listvy” ritar upp applikationerna efter bokstavsordning i en enda lång rad. Vyn som kallas för ”Övergripande nät” syns längst till höger och sorterar precis som listvyn applikationerna efter bokstavsordning. Navigering bland apparna sker på samma vis som på hemskärmen, man skrollar i sidled.

Vare sig nummerplattan eller kontaktlistan bjuder på några spännande överraskningar. Överlag ser dessa bitar ut som i standardversionen av Android.

LG skickar med ett antal olika widgets och ovan syns ett smakprov på dessa. Dels skickar man med en praktisk kalenderwidget och en SNS-widget (Social network site) för att följa informationsflödet på Facebook och Twitter. Vidare följer det också med en widget för att sköta statusuppdateringar samt FM-radion etc.

Musikspelaren skiljer sig som väntat inte särskilt mycket från standardspelaren då vi har att göra med en with Google-telefon. Det som skiljer sig är välkommet och LG har bland annat bakat in en equalizer med ett dussin förinställda ljudbilder, däremot har användaren ingen möjlighet att själv justera ljudparametrarna. Vidare är färger och annat anpassat för att gå hand i hand med LG:s gränssnitt.

I och med att telefonen har HDMI-utgång och hårdvara kraftfull nog att hantera videoavkodning upp till 1080p, förväntade vi oss stöd för flertalet populära videoformat. Tyvärr är listan över format som stöds tunn men utöver standardformaten, MPEG4, H.263, H.264, WMV, fungerar även divx- och xvid-filmer. Testklippen i MKV/x264-format fick vi lämna därhän eftersom inget av ett tjog klipp i olika bithastigheter kodade med allt från High Profile 3.1 till 4.1, gick att spela upp. Vi hade också problem med att få HD-filmer i divx/xvid-format att fungera och inget av testklippen på exempelvis divx sample-sajt gick igång.

För att se om det gick att komma runt bristen på stöd för hårdvaruavkodning av MKV/x264-filmer testade vi ett antal videospelare som sköter avkodningen i mjukvaruväg. Däribland fanns VPlayer och yXplayer, förstnämnda spelade inte upp en enda film, trots att vi använda versionen som inte är kompilerad med NEON-stöd i åtanke och zYxplayer hackade något förfärligt och visade upp en rad färgfel.

Har någon av er läsare haft större framgång med mjukvaravkodad video på Optimus 2X? Tipsa gärna i kommentarsfältet!

LG skickar med ett antal programvaror utöver standardapplikationerna i Android och ingen av dessa går att avinstallera. Till de  mer intressanta applikationerna hör antivirusprogrammet F-Secure, där ett ettårsabonnemang ingår, samt Remote Call för fjärrsupport.

Remote Call är tänkt att underlätta vid supportsamtal med LG och innebär att en tekniker kan logga på telefonen och utföra en felsökning. Tanken är god, men vi betvivlar att särskilt många människor är intresserade av att låta en främmande få tillgång till något så privat som mobilen. Därutöver oroar vi oss för säkerhetsaspekten, det finns ett par exempel på PC-tillverkare som råkat i blåsväder när man skickat med liknande mjukvara och som visat sig innehålla allvarliga säkerhetshål.

Antivirusprogrammet från F-secure har stöd för att både spåra och låsa telefonen utifall den skulle bli stulen. I övrigt fungerar det precis som ett antivirusprogram på datorn och vi erfar tyvärr att skanningsprocessen gör telefonen långsam. Skanningen äger förvisso inte rum hela tiden, men när man installerat en applikation eller avmonterat/monterat microSD_kortet kan telefonen vara snudd på obrukbar under ett par sekunders tid. Användaren tvingas dock inte aktivera programmet och det förblir då inaktivt.

Den som gillar sociala nätverk behöver inte känna sig utelämnad då det följer med klienter för Facebook, Twitter och MySpace. Hur ofta dessa kommer att uppdateras och om de går att uppdatera över huvud taget har vi däremot inte lyckats reda ut. De erbjuder i varje fall till stora delar ingen funktionalitet utöver den som vi redan finner bland de officiella klienterna, snarare tvärtom. Vi har provat att använda LG:s klienter parallellt med de officiella och där inte stött på några problem, det går med andra ord utmärkt att välja vad man själv föredrar att använda eller köra bägge samtidigt.

LG skickar allt som allt med följande programvaror undantaget standardapplikationerna som följer med samtliga ”With Google-telefoner”:
*LG App Advisor – Programrekommendationer
*F-Secure – Antivirusprogram
*Tema-väljare – Tyvärr följer inga teman med
*Twitter för LG
*Facebook för LG
*Anteckningsblock
*MySpace for LG
*Polaris office – Läser Office-dokument och PDF-filer
*Förinstallerade program – En tom applikation vars syfte är oklart
*RemoteCall – Klient för fjärrsupport.
*Röstmemo – Spela in röstanteckningar
*Smartshare – DLNA-delning

Det virtuella tangentbordet saknar tangenter för åäö och ett långtryck på antingen a eller o krävs för att få fram dessa tecken. En svensk ordlista följer med och T9-funktionen fungerar utifrån våra erfarenheter hyggligt. Däremot är användarupplevelse mångfaldigt sämre än den vi erfar när vi knappar runt med Swiftkey eller SlideIT och LG verkar inte ha ansträngt sig särskilt mycket för att förbättra standardtangentbordet i Android.

Menyn för inställningar är sig lik undantaget ett fåtal nyheter; Smartshare, On-Screen Phone samt HDMI och ett alternativ för att växla mellan en rad olika teckensnitt.

SmartShare är en DLNA-server som gör det enkelt att trådlöst förmedla bilder, video och musik till andra DLNA-kompatibla enheter, exempelvis TV-apparater eller TV-spelkonsoler etc.

Under HDMI-inställningen finns möjligheten att tvinga upplösningar mellan 480P till 1080P med alternativet ”Automatisk” förvalt.

httpvh://www.youtube.com/watch?v=CLsh4I293jU

On-Screen Phone låter dig både se och styra allt som händer på telefonen genom en windowsdator och själva mjukvaran är en del av LG PC IV (se nedan). Speciellt användbar är funktionen för utvecklare som vill slippa besväret med en långsam emulator eller spela in videoguider etc. Tyvärr är kvalitén på grafiken inte den bästa och det som syns på datorskärmen är antingen kraftigt komprimerat eller nedskalat.  On-Screen Phone fungerar både med telefonen ansluten över USB eller Bluetooth.

På LG:s hemsida finns två mjukvaror att hämta hem; LG PC Suite IV oc LG Mobil Supportverktyg.

LG PC Suite IV är ett synkroniseringsverktyg med stöd för Microsoft Outlook och är endast Windows-kompatibelt. Verktyget synkroniserar kontakter, SMS, kalender och händelser samt bokmärken och hanterar även bilder och videofiler. Vidare har programmet stöd för LG:s molntjänst ”Air Sync” där användare kan förvara en backup av all data.  Det följer också med Windows-drivrutiner för bland annat ADB samt en funktion för att uppdatera telefonen till nyare mjukvaruversioner.

LG Mobil Supportverktyg är ett litet program uteslutande avsett för att uppdatera telefonen. För den som endast vill ha ADB-drivrutiner för Windows rekommenderas detta program framför det tio gånger större PC Suite IV (100MB+).

[LG PC Suite IV]

[LG Mobil Supportverktyg]

Telefonen ser ut att ha fullt stöd för OTA-uppdateringar (over-the-air) och detta innebär att LG kan pusha uppdateringar direkt till telefonen som i sin tur hämtas hem genom 3G- eller WiFi-uppkoppling. Detta alternativ innebär allt som oftast minst krångel då varken PC-mjukvara eller drivrutinskrångel kan ställa till det.

Kameran

LG Optimus 2X är utrustad med två kameror. Den ena sitter på baksidan och har en upplösning på 8MP samt en LED-lampa för att möjliggöra mörkerfoto, den andra kameran, främst avsedd för videokonversationer, sitter monterad i fronten strax till höger om LG-loggan, och har en upplösning på 1,3MP samt stöd för videoinspelning i VGA-upplösning.

Vad berör kameran för videokonversationer finner vi att den gör sitt jobb och kvalitén är godkänd, snäppet vassare än vad vi upplever att kameran på Nexus S presterar. I själva kamera-applikationen går det att växla mellan den bak- respektive frammonterade kameran och därefter både filma och ta stillbilder.

Kameramjukvaran erbjuder följande funktioner:
*Fokuslägen – Auto, makro, ansiktsavkänning, manuell (peka-för-att-fokusera)
*Scenlägen – Auto, porträtt, landskap, sporter, solnedgång natt
*Bildlägen – Kontinuerlig bildtagning, bild med oskärpa, smile shot-funktion, beauty shot-funktion, konstbild, panoramabild, ihoplappad bild
*Färgeffekter – Sepia, svart/vitt, negativ, blå relief, affisch, levande
*Vitbalans – Glödlampsljus, solsken, lysrörsljus, molnigt
*ISO – 100, 200, 400, 800
*Timer
*Bildstabilisering
*Geotagging

Nedan presenteras ett antal testbilder och denna gång har vi valt att matcha Optimus 2X gentemot Sony Ericsson Xperia X10 (2.1.A.0.435), vars kamera också är på 8MP och som likaså är utrustad med en LED-lampa. Inga inställningarna har ändrats från vad telefonerna varit inställda på ”out-of-the-box”.

Testbilderna visar att Optimus 2X tar relativt skarpa bilder, men att både färger och kontrast inte matchar vad Xperia X10 presterar. Vi noterar också att bilderna blir aningens mörkare än på Xperia X10 och speciellt tydligt är detta inomhus, där vi också upplever det som att Optimus 2X har svårare att få till vitbalansen än Xperia X10.

Med risk för att låta som en repig LP-skiva; med Optimus 2X är LG återigen först ut med en nyhet – videoinspelning i 1080p. Videokvalitén är godkänd, men när vi jämför med Xperia X10 framstår det som att Optimus 2X presterar en sämre detaljrikedom och tillika sämre kontrast med mindre levande färger.

Den som förväntar sig samma detaljrikedom som i stil med vad billiga (~1000kr) DV-kameror med jämförbar linsstorlek producerar vid inspelning av video i full HD-upplösning, som exempelvis Kodak ZX3, löper risken att bli besviken.

LG Optimus 2X


httpvh://www.youtube.com/watch?v=QkYeP-n0hMc

Sony Ericsson Xperia X10

httpvh://www.youtube.com/watch?v=G13HobRLZfo

Buggar och problem
Vi kan rapportera att vi inte erfarit några större buggar eller problem som rör exempelvis 3G- och eller WiFi-anslutning et cetera under testperioden. Den mjukvaruversion vi använt, V10A, har fungerat stabilt och detsamma kan sägas om LG:s medföljande applikationer. Hur det ser ut med mjukvaran som sitter i de telefoner som inom kort letar sig ut i butik, eller om vi missat något, återstår att se.

Batteritiden

Att avgöra batteritiden är ingen lätt uppgift eftersom ingen användare är den andra lik. I testet ovan har vi kört ett videoklipp (se specifikationer här) med 480p-upplösning på repeat i mVideoPlayer med telefonen inställd på flygplansläge, 50% ljusstyrka, 50% ljudstyrka tills dess att de stängt av självmant. Testet ger begränsat med information och återspeglar bara ett av väldigt många scenarier samt frånser helt och hållet radiodelen, men vi kan i varje fall utläsa att Optimus 2X presterar i linje med vad Xperia X10 gör under dessa omständigheter och den största strömboven i det här testet är skärmen. Nexus S har ett kraftigt övertag eftersom filmen vi spelat upp, Sintel, har en hel del mörka scener och därtill inte fyllt ut hela skärmen, vilket är väldigt gynnsamt för AMOLED-skärmar. Klippet är inte särskilt CPU-intensivt och snittbelastningen på Optimus 2X var under testets gång omkring 20%.

Vid  hård användning med bildskärmens ljusstyrka ställd på auto gör vi slut på batteriet ungefär lika snabbt som med enkelkärniga telefoner. Fördelen är att vi med Nvidias Tegra 2-plattform erhåller högre prestanda utan att det sker på bekostnad av en kortare batteritid, det vill säga i relation till föregående generation enkelkärniga plattformar, exempelvis Snapdragon QSD8250.

För den som använder telefonen mycket och kanske framför allt till dataöverföringsintensiva aktiviteter som synkning av molntjänster, surf och streaming av musik etc. kommer med all säkerhet behöva ladda telefonen varje natt för att inte vakna upp med ett tomt batteri till frukost.

Ett dubbelkärnigt system drar inte nödvändigtvis mer ström än ett enkelkärnigt, fallet kan vara det omvända beroende på omständigheterna.

Systeminformation

Telefonen levereras med Android 2.2.2/Froyo och på vår testtelefon har LG skickat med build V10A, en version som i stort skall motsvara den version som följer med telefonerna ut i butik. Enligt LG:s produktchef för mobiltelefoner, Erik Andersson, kommer en Gingerbread-uppdatering att dyka upp framöver för Optimus 2X, något fast datum för när detta skall ske är däremot inte fastslaget. Ej heller är det, vid tillfället för det här testet, fastslaget huruvida LG kommer att erbjuda fler uppdateringar till framtida Android-versioner utöver Gingerbread.

Under huven sitter som tidigare nämnt Nvidias dubbelkärniga Tegra 250-plattform med en grafikprocessor som har beteckningen AP20H. Vidare har LG installerat 512MB DDR2 RAM varav 384 MB är tillgängligt för operativsystemets del efter att GPU, radiodel och andra komponenter tagit sitt i anspråk. Mängden inbyggt flashminne är 8GB, varav systempartionen är på cirka 1,5GB med en bra bit över 1GB ledigt för appinstallationer. Resterande mängd minne på omkring 5,6GB är avsatt för den interna SD-kort-partitionen, dvs utrymmet för lagring av användarfiler i stil med bilder, musik och film etc.  Vi finner också att enheten har gyro, accelerometer, närhetssensor och kompass.

Optimus 2X kvalar in mitt bland konkurrenterna sett till mängden RAM. Desire HD toppar listan och har hela 251MB mer minne tillgängligt än Optimus 2X.

Spel, prestanda och grafer


Nvidia utlovar en mängd speltitlar speciellt optimerade för Tegra 2-plattformen och det har redan dykt upp ett antal sådana; Samurai II: Vengeance, Monster Madness samt Backbreaker med fler runt hörnet. Gemensamt för dessa titlar är att de de marknadsförs i Nvidias applikation TegraZone, som går att hämta hem på Android Market, och att de endast går att installera på Tegra 2-baserade enheter.

Vi har provat samtliga av dessa spel och med undantag för Monster Madness, som vi stundvis upplevde hade låg FPS, är vi imponerade. Dels är grafiken strålande och detsamma kan sägas om flytet, som är mycket bra. För spelfantasten är det inget snack om saken, Tegra 2 och Optimus 2X levererar.

I Input Benchmark är det ombytta roller och Optimus 2X placerar sig i topp med ett medelvärde på 76Hz.

Optimus 2X kapar åt sig ännu en förstaplats i Benchmark PI och detta med en rejäl marginal.

I Linpack ser det annorlunda ut och en förklaring kan vara att Nvidias Tegra 2-plattform saknar NEON-stöd.

Vad berör Sunspider ligger Optimus 2X mycket nära Desire HD och vinner med en ytterst knapp marginal.

Totalpoängen i Quadrant är hög nog att ge Optimus 2X en förstaplats med en marginal på 649 poäng.

I CPU-delen av Quadrant placerar sig Optimus 2X långt före konkurrenterna.

Precis som i fallet ovan håller sig Optimus 2X i täten med god marginal.

2D-delen av Quadrant ger upphov till rätt märkliga resultat och i det här får Optimus 2X se sig slagen av dels Xperia X10 mini samt Samsung Galaxy 4.

I qudrants 3D-moment får Infineons Power VR SGX540-chip ge plats för Nvidias GPU AP20H.

Om det inte vore för Desire HD:s fantastiska I/O-prestanda hade det blivit snudd på grand slam för Optimus 2X i Quadrant.

I Qualcomm-utvecklade Necore är det OpenGL ES 1.1 som gäller och grafen talar för sig själv.

Svenskutvecklade Nenamark testar Open GL ES 2.0-prestandan och här är det ett mer närgånget race. Optimus 2X presterar dock bäst igen, om än med en liten marginal.

Tegra 2-plattformen förtjänar en djupare genomgång, men på grund av tidsbrist kommer vi i stället att återkomma till plattformen i en artikel framöver. Vad vi kan konstatera när vi jämför  Optimus 2X med exempelvis Nexus S är att prestandaskillnaden vad berör Googles standardapplikationer, exempelvis webbläsaren (se video nedan), inte är särskilt stor och inte i närheten av vad den borde vara om vi tar i beaktning att Cortex A9 uträttar mer per klockcykel än Cortex A8 (vilket graferna ovan tydliggör). Det är däremot ingen diskussion om att resurserna finns där för applikationer som är skrivna med fler kärnor i åtanke, vilket tydliggörs i testsviten Smartbench 2011.

httpvh://www.youtube.com/watch?v=vJ0CkqKqmts

Sammanfattning
LG Optimus 2X imponerar i första hand med en beräkningskraft som ingen annan Android-telefon på marknaden kan mäta sig med för tillfället och även grafikdelen visar sig ge konkurrensen en rejäl omgång.  Den som förväntar sig den dubbla prestandan i exempelvis webbläsaren riskerar dock att bli besviken och det verkar som att det kommer dröja ett tag innan vi får ta del av den fulla potentialen med dubbla kärnor. Trots den kraftfulla hårdvaran upplever vi inte batteritiden som sämre än på föregående generation lurar. Räkna med andra ord med att ladda telefonen varje natt, såvida användningen inte är måttlig.

Spelen som är exklusiva för Nvidias Tegra 2-plattform imponerar och grafiken är verkligen i en klass för sig. Det gör inte saken sämre att Optimus 2X är utrustad med en HDMI-utgång, vilket möjliggör både mediauppspelning och spelande på storbildsskärmar. Grädden på moset hade varit fullt stöd för hårdvaruavkodning av fler videoformat, exempelvis MKV/x264, vilket inte är implementerat i dagsläget.

Chassikonstruktionen är i vårt tycke mycket bra och känns pålitlig samt robust och rigid, men mäter sig inte riktigt med den finish som gäller för vissa av HTC:s telefonermodeller där stora delar av chassit är utskuret ur ett stycke metall. Till skillnad från Nexus S är batterilocket behandlat med en yta som innebär ökad friktion och telefonen ligger därför bra i handen. Sett till yttermåtten och vikten, som inte skiljer sig särskilt mycket åt från vad som gäller för just Nexus S, får telefonen klart godkänt.

Skärmen med dels en IPS-panel och dels WVGA-upplösning gör oss inte besvikna vad berör betrakningsvinklar eller färgåtergivning, däremot är kontrasten inte den bästa och speciellt svärtan är lidande. Vid normal användning är det dock inget vi stör oss på. Känsligheten är dessutom riktigt bra och exakt, därtill är LG först med att erbjuda stöd för 10+ samtidiga rörelsepunkter.

Ljudkvalitén imponerar och Optimus 2X utklassar samtliga tidigare testade Android-telefoner i vårt syntetiska test. När vi själva lyssnar på ljudet tycker vi att det låter riktigt bra, det är både fylligt och transparent. Den som är kräsen uppmanas dock ta med sig favoritlurarna till butik för att på egen hand bedöma ljudbilden. Vad berör ljudetkvalitén vid samtal hittar vi inget större att anmärka på och den inbyggda högtalaren producerar ett förhållandevis klart ljud även vid maxvolym, inte sagt att vi inte gärna sett att volymen gått aningens högre än vad den faktiskt gör.

Mjukvaran som följer med är version 2.2 av Android och en Android 2.3/Gingerbread-uppdatering är utlovad framöver, något datum är dock inte fastställt. Hur det ser ut därefter är ett stort frågetecken och på denna punkt kan vi egentligen inte säga något mer i dagsläget. Vi har inte stött på några särskilda buggar och upplever mjukvara på vår testtelefon, V10A, som mycket stabil. Däremot reagerar vi lite över mängden applikationer LG skickar med, där det stora flertalet inte går att ta bort.

Kameran är telefonens akilleshäl och matchar inte riktigt vad vi erfar av Xperia X10 presterar. Varken video i 1080p eller stillbilder imponerar och i jämförelse med X10 noterar vi att bilderna inte har lika rika färger, men tycks i alla fall vara aningens skarpare. Inomhus är vitabalansen ett problem och bilderna får gärna en gulaktig ton. Den frontmonterade videokameran fungerar bra och hänger med fint när vi provar ett föra en videokonversation, den verkar även bättre på att fånga upp ljus än kameran på bakstycket. Vid videoinspelning i 1080p, i motsats till Xperia X10 som endast kan hantera videoinspelning upp till 720p, framstår det i vårt tycke som att detaljrikedomen är högre på X10 och färgerna bättre.

Vi är rejält överraskande av Optimus 2X och anser att LG har gjort ett bra jobb med att slå sig in bland high end-telefonerna på den svenska marknaden. I det stora flertalet av alla delmoment i vår genomgång ovan har konkurrenterna gång på gång fått stryka på foten till förmån för LG:s nya flaggskepp. Vi kan därför inte annat än konstatera att Optimus 2X tar över kronan från Nexus S som den bästa telefon vi hittills testat.

LG Optimus 2X är lämplig för dig som:
* Vill ha androidvärldens hitintills bästa prestanda och utrustningsnivå
* Vill ha en HDMI-utgång för att avnjuta media/spel på storbildsskärm
* Vill spela de senaste 3D-spelen (Nvidia Tegra 2)
* Vill ha hög kvalitetskänsla
* Vill ha hög ljudkvalitet
* Vill ha en kompetent skärm som återger färger på ett naturligt vis (H-IPS-panel)
* Anser att Androids gränssnitt är tråkigt och vill ha ett specialutvecklat tillverkarskal

LG Optimus 2X är inte lämplig för dig som:
* Vill ha Android i dess allra renaste form / vara garanterad framtida uppdateringar
* Vill ha hårdvaruavkodning av MKV/x264-filmer
* Vill ha en video- eller stillbildskamera i toppklass
* Är prisskänslig