En av de starkaste trenderna bland Androidtelefoner har de senaste åren varit att skärmstorleken sakta krupit uppåt. När Samsung släppte sin första Galaxy Note möttes den av stor skepsis men idag är det knappast någon som lyfter ögonbrynen om en telefon har en skärmstorlek på fem tum. HTC har naturligtvis observerat denna trend och därför bestämt sig att släppa en egen telefonbjässe; HTC One Max.

Med tanke på framgångarna med HTC One är det inte konstigt att företaget valt att utnyttja designspråket fullt ut i nya modeller. Vi har tidigare sett en förminskad variant via HTC One Mini och hos HTC One Max handlar det alltså om en telefon som ser ut som en storväxt HTC One. Precis som hos HTC One använder sig HTC One Max av en upplösning på 1920×1080 pixlar. Eftersom skärmstorleken nu är 5,9 tum istället för 4,7 tum som hos lillebror innebär det en lägre pixeltäthet, men detta är något som i praktiken inte har så stor betydelse. En punkt som dock sannolikt gör en del konsumenter besvikna är innanmätet där HTC valt att stanna med samma numera ganska utdaterade Qualcomm Snapdragon 600, som vi hittar bland övriga telefoner i One-serien.

En ny funktion i One Max är fingeravtrycksläsaren som satts på baksidan. HTC skickar med Android 4.3 tillsammans med en uppdaterad version av sitt Sense-skinn. Sense är i Max uppdaterat till version 5.5. I denna recension kommer vi sätta telefonen på hårda prov för att se om den klarar av att konkurrera med Samsung Galaxy Note 3 och Sony Xperia Z Ultra.

Specifikationer

Specifikationer	HTC One Max
Releasedatum	Hösten 2013
Processor	1,7GHz quad-core
Plattform	Qualcomm Snapdragon 600
Grafikkrets	Adreno 320
RAM-minne	2GB
Inbyggt minne	16/32GB / plats för minneskort
Skärm	5,9" / FHD - 1080x1920 pixlar / 373PPI
Skärmtyp	LCD / 16:9 / 95,96 cm² / ~70,1% av fronten
Kamera	4MP
Främre kamera	2,1MP
Vikt	217g
Höjd, bredd, djup	165 x 83 x 10mm
Batteri	3300mAh / 25 / 585 timmars tal/standby-tid
Kommunikation	microUSB, Bluetooth 4.0, antX, Wi-Fi, DLNA, IR-sändare
Sensorer	GPS, accelerometer, gyroskop, magnetometer, närhetssensor
FM-radio / NFC	Ja / Ja
Nätverk	Fyrbands GSM / HSDPA / LTE
IP-klassning	Nej
Övrig info	3,5mm-jack.
Mer info	Mer info om HTC One Max på Androidenheter.se

HTC har valt att inte följa trenden att sätta in den senaste hårdvaruplattformen från Qualcomm, Snapdragon 800, i telefonen utan valt att fortsätta använda samma hårdvaruplattform som i HTC One, det vill säga Qualcomm Snapdragon 600 kompletterat med 2 GB minne och grafikkretsen Adreno 320. Det innebär att HTC One Max rent hårdvarumässigt ligger efter sina närmaste konkurrenter Samsung Galaxy Note 3 och Sony Z1 Ultra. Anledningen att man valt detta kan debatteras men med tanke på företagets prekära ekonomiska sits är det lätt att spekulera att man helt enkelt valde en plattform man redan använder för att spara tid och pengar.

Något som företaget däremot inte har sparat in på är skärmen som känns minst lika bra som den på HTC One. Visserligen gör den större skärmen att pixeltätheten sjunker något men det känns mer som en ren akademisk försämring då bilden är skarp och fin även när vi lägger ögat nära skärmen. Betraktningsvinklarna är bra och HTC One Max använder sig av samma kamera som hos HTC One, det vill säga en kamera med låg megapixelantal men istället större sensor och pixelstorlek. Även på ljudsidan använder företaget sig av samma uppsättning stereohögtalare ovanför och under skärmen.

I kartongen

Vårt recensionsexemplar kom endast med ett par in-ear hörlurar men enligt HTC ska det även komma med en snabb-laddare som klarar av att ladda batteriet snabbt.

Utseende, byggkvalité och konstruktion

Med tanke på att detta är en förstorad HTC One så vet vi i stort vad vi har att vänta. Skärmen tar upp större delen av framsidan och ovanför och under skärmen hittar vi de två högtalarna. Runt telefonen löper en plastlist som gör telefonen lite mer plastig än den ”riktiga” HTC One. Denna plast fortsätter även runt på baksidan mellan aluminiumdelarna. Det är på baksidan vi hittar de största nyheterna. Först och främst sitter där en fingeravtrycksläsare. Det är inte samma typ som vi hittar på iPhone utan en där du drar fingret över läsaren. Läsaren har placerats i mitten av telefonen under kameran, troligtvis då det ska vara enkelt att nå när du håller telefonen i handen.

En ytterligare nyhet är att bakstycken är löstagbart. Det är fortfarande gjort i aluminium men låses nu fast via små hakar. Ett SIM-kort och ett SD-kort kan stoppas in under bakstycket men av någon anlending har HTC valt att fortsätta använda ett fast batteri. Det känns nästan lite som slöseri att ha ett löstagbart bakstycke om det ändå inte går att byta batteri. Det borde ha varit möjligt för HTC att erbjuda stöd för minneskort utan att behöva ta bort bakgrycket.

Ett problem vi noterade var att det är svårt att få fast bakstycket igen. Det tog oss många försök att få allt på plats och även då kändes det inte som att bakstycket satt helt perfekt. Den uppmärksamme noterar tre små hål på bakstycket, vilka gör det möjligt att ladda telefonen i en dockningsstation istället för att använda micro-USB-porten.

Knappsats, anslutningar och sensorer

HTC fortsätter med att använda sina egna knappar för ”Bakåt” och ”Hem” istället för de virtuella knappar som Google rekommenderar. Mellan dessa sitter HTC-loggan som tyvärr inte är klickbar. Långtryck på ”Hem”-ikonen startar Google Now medan dubbel-klick på samma ikon ger oss listan över aktiva program. Precis som hos HTC One har HTC satt två högtalare på framsidan av telefonen, en ovanför skärmen och en under. Bakom det övre högtalargallret hittar vi en stark liten led-lampa som används för att till exempel visa inkommande mail, sms och mer. Det går att ställa in vilka program som ska använda sig av lampan.

Mottagning och datahastigheter

HTC One Max är självklart utrustad med LTE-stöd och har inga problem att nå runt 50 Mbit/s vid nerladdning och 11 Mbit/s vid uppladdning via vårt Tre kontantkort i förorten Huddinge i Stockholm. Värt att notera är att medan HTC One inte hade stöd för 900 MHz LTE så finns det stödet nu i HTC One Max. Mottagningen via mobilnätet är bra och vi har inga problem med att mottagningen försämras nämnvärt när vi försöker hitta ett ”döds-grepp” och täcka över telefonens olika delar med händerna.

När det gäller Wi-Fi-mottagningen så har telefonen inga problem att ansluta till vår Asus RT-AC66U-router på 5 GHz-bandet. När vi börjar titta på anslutningen så noterar vi dock att den inte är lika bra som hos Galaxy Note 3. Står vi i samma rum som routern så ansluter den med runt 433 Mbit/s, precis som förväntat. Sätter vi oss istället i ett rum cirka 5 meter bort som separeras med en tjockare trävägg, då sjunker anslutningen till routern till mellan 54 Mbit/s upp till 87 Mbit/s. En Samsung Galaxy Note 3 klarar i samma förhållande att ansluta till routern med mellan 230 Mbit/s och upp till 433 Mbit/s när vi sätter oss i rummet bredvid routern.

När vi testar att hämta en fil via ftp  från en USB-disk ansluten direkt till vår router ligger nerladdningshastigheten på runt 60 Mbit/s (~7,5 MB/s) och uppladdningshastigheten runt 26,5 Mbps (~3,3 MB/s)  oavsett om vi sitter i samma rum som routern eller i rummet bredvid. En Samsung Galaxy Note 3 klarar i samma förhållanden att ligga runt 90 Mbps (~11,2 MB/s) vid nerladdning och  runt 33 Mbps (~4,1 MB/s) vid uppladdning. Redan i vår HTC One-recension noterade vi att modemet i telefonen tycks ha en begränsning på runt 60 Mbit/s vid nerladdning och runt 30 Mbps vid uppladdning och det visar sig att HTC One Max även den har samma begränsning. Det är inte förvånande då de delar samma SoC.

Ljudegenskaper

Ljudet vid ett telefonsamtal är klart och tydligt i båda ändarna och ingen av de deltagande parterna har några problem att höra vad som sägs. De inbyggda stereo-högtalarna genererar ett bra ljud och är klart bättre än de flesta konkurrerande telefonerna. HTC har som många säkert vet brutit med Beats och denna telefon har inte längre någon markering på själva telefonen som skvallrar om något speciellt Beats-stöd och inte heller längre en Beats-profil för ljudet där basen skruvats upp till nästan löjliga nivåer. Det betyder dock inte att ljudet nu är mesigt. Tvärtom så har HTC fortfarande valt att ge ljudet som kommer ut de medföljande in-ear-lurarna ett bra ljud med fin bas och klart ljud. Ljudet beror självklart mycket på vilka lurar som används men vi tror att majoriteten kommer vara nöjda med de medföljande in-ear-lurarna.

Något vi saknar är dock att kunna påverka ljudbilden. Hos Sony Xperia Z Ultra kan vi till exempel ändra ljudbilden via en grafisk equalizer men det saknas helt här. Finsmakare av ljud rekommenderas som alltid att ta med favorithörlurarna till lämplig återförsäljare för en provlyssning innan ett eventuellt köp.

GPS och positionering

HTC One Max kommer som majoriteten av telefoner idag med stöd för både ”vanlig” GPS och den nyare GLONASS. I dag förväntar vi oss att våra enheter ska klara av att positionera oss rätt så våra tester handlar mer om att påvisa eventuella problem. Telefonen hittar snabbt 24 satelitter på himlen och det tar inte många sekunder innan positionen låsts ner på några meters noggrannhet. I My Tracks-spåret ovan ser vi att HTC One Max (rött spår), klarar sig lika bra som Galaxy Note 3 (blått spår). De områden där båda avviker lite har en del träd och hus runt om som påverkar sikten. Utzoomat kan det se ut som Note 3 är lite mer rätt men zoomar man in ser man att den också avviker från gångvägen.

BIildskärmen och digitizern

Bildskärmen är av LCD-typ och är 5,9-tum stor vilket tillsammans med en upplösning på 1080×1920 pixlar ger oss en pixeldensitet på 337 PPI. Som tidigare nämnts är den av hög kvalitet med fin färgåtergivning och bra betraktningsvinklar. Bildskärmen upplevs som responsiv och vi hade inga problem med knapptryck som inte registrerades.

Fingeravtrycksläsaren

       
Samsung Galaxy Note 3 har sin penna medan Sony Z Ultra är vattentålig. Naturligtvis har HTC försökt ge HTC One Max något egenskap eller funktion som ska få köpare att välja den över de andra, en fingeravtrycksläsare. Till skillnad från den läsare som Apple har valt att använda för iPhone 5s som låter dig hålla fingret stilla medan det läses av så använder sig HTC av den typen man hittar på vissa bärbara datorer. Istället för att hålla fingret så drar man fingret över läsaren. Det går att ställa in 3 olika finger och även bestämma vad som ska hända när dessa används. Till exempel kan du ställa in att ett finger låser upp telefonen medan ett annat startar Spotify. Samtidigt som ett finger väljs för att låsa upp telefonen så får du även ställa in en ”nödkod” som kan användas om läsaren inte vill acceptera fingeravtrycket. Fingeravtrycksläsaren fungerar endast när telefonen vaknar upp så du kan inte starta Spotify via finger om telefonen redan är upplåst.

Hur fungerar det då? Ett problem är att läsaren helt enkelt inte sitter speciellt bra till. Håller du telefonen i vänster hand så når pekfingret läsaren ganska bra men det är lika troligt att du istället drar ditt finger över kameralinsen då den sitter precis ovanför. Att använda ett annat finger är inte heller speciellt skönt. Det största problemet är dock att det inte alltid fungerar. Ena stunden har vi inga problem att låsa upp telefonen och nästa tvingas vi prova om och om igen innan det fungerar. Det är en intressant funktion men vi har svårt att se att många väljer att använda den för att låsa upp telefonen istället för en kod eller låsmönster. Om HTC hoppas få majoriteten av användarna att använda fingeravtrycksläsaren så krävs det nog att de öppnar upp för möjligheten att integrera den i appar. Vi kan till exempel definitivt se ett användningsområde där en lösenordsapp kombineras tillsammans med fingeravtrycksläsaren och vi kan logga in på olika webbtjänster genom att använda fingret.

Mjukvaran

Det är inte mycket som förändrats hos HTC One Max jämfört med HTC One när den släpptes. HTC fortsätter använda sitt Sense-gränssnitt som är uppgraderat till version 5.5, denna gång tillsammans med Android 4.3. Vi kommer här främst gå in på några av de förändringar vi ser jämfört med HTC One och Sense 5.0.

  

Det går som väntat att lägga in egna widgets på låsskärmen. Installerade applikationer kan i appskärmen sorteras på namn, senast installerade eller egen sortering. Vi kan välja ett rut nåt på 4×3 eller 5×4 ikoner. Med tanke på skärmstorleken skulle det inte vara fel att ha haft möjligheten att ha ett litet större rutnät. Det går att skapa 5 hemskärmar utöver hemskärmen för Blinkfeed och det går både att välja vilken som ska vara startskärm och även stänga av Blinkfeed om vi inte ens vill ha det. Det får plats 5×5 ikoner vilket är ett klart lyft mot rutnätet på till exempel Galaxy Note 3 där vi endast får plats med 4×4 ikoner på hemskärmarna.

Blinkfeed

     
Blinkfeed är HTC’s nyhetsflöde som visar upp nyheter från en mängd olika källor. Nytt för Blinkfeed i Sense 5.5 är att vi nu dels kan hämta in källor från flera länders lista men även att vi kan lägga till egna Twitter-flöden och RSS-flöden. Att lägga till Twitter-flöden är enkelt. Genom att söka på Swedroid får vi till exempel direkt upp Swedroids Twitter-konto samt dess Youtube-konto och kan välja att följa dessa i Blinkfeed. Vill vi istället använda oss av RSS så måste vi gå in på sidan via webbläsaren, leta upp en länk till RSS-flödet och gå in på länken. Då tas vi till Blinkfeed-appen och kan lägga till att prenumerera på denna. Det går enkelt att växla till inlägg från respektive flöde i Blinkfeed genom att dra fram den nya inställningspanelen och klicka på flödet men vi har ännu inte lyckats få in något av de flöden vi lagt till i Favorit-listan vilket innebär att nyheter från flödet visas tillsammans med andra flöden från HTC’s ”godkända” partners. Som vi nämnde tidigare går det att stänga av Blinkfeed-panelen helt nu. Ytterligare nyheter är bland annat att inställningar nu görs via en panel som dras in från vänsterkanten och att det går att välja att spara en nyhet för att läsa den senare.

Inställningar

 

Statusfältet i sig har inga snabbgenvägar utan dessa hittar vi först när vi klickar oss vidare ett steg- Där kan vi däremot lägga in 12 stycken snabbgenvägar till olika inställningar. Dessa kan nu ändras så du kan bestämma vilka snabbgenvägar du vill ha framme. En ny funktion här är ”Do not Disturb” som ser till att du inte störs av telefonsamtal och dyligt.  I övrigt hittar vi samma inställningar och funktioner som hos HTC One.

Mediagalleriet

 

Galleriet för film och bild har fått sig en uppdatering och använder sig nu av en karusell-funktion där vi bläddrar runt bland de olika sätten att gruppera bilder och film. Det går att koppla flera online-tjänster och komma åt bilder därifrån också.

Mediauppspelning

HTC One Max är utan tvekan en telefon som gjord för att användas för film. Medan den inbyggda videospelaren främst har problem med olika ljudformat så kunde vi utan problem använda oss av Archos Video plus ytterligare kodecs för att kunna spela upp alla olika testfiler vi har utan problem. MX Player som vi normalt använder började krasha med senaste uppdateringen vilket är varför vi bytte till Archos Video.

Musikspelaren

 

Även musikspelaren har fått sig en visuell uppdatering och använder även den karusell-vy där du bläddrar i sidleds. I övrigt fungerar den som tidigare inklusive att den hämtar ner låttexter till musik du spelar upp.

Övrigt

  

Även HTC One Max kan fungera som IR-sändare och därigenom användas som fjärrkontroll.

Kamera

HTC One Max kommer med samma typ av kamera som vi hittade i HTC One. Det har ett relativt ljusstarkt objektiv (F/2.0) med en bakgrundsbelyst sensor på 4 MP. Pixlarna som används är dock ”ultrapixlar” och större än vanliga ”megapixlar” vilket innebär att de tar in mer ljus och därför fungerar extra bra vid situationer med dålig belysning. Kameran är också utrustad med optisk bildstabilisering för skarpare bilder i sämre ljusförhållanden liksom mjukare videoinspelning. Maxupplösningen vid videoinspelning är som sig bör 1080p (1920×1080 pixlar) i 30 FPS och telefonen har även stöd för HDR vid videoinspelning för ett bättre dynamiskt omfång.

En nyhet är att det nu går att spela in film med båda kamerorna samtidigt. Bilden från den främre kameran visas som en liten ruta (som är flyttbar) och det gör det möjligt att filma något och samtidigt få med en bild på dig som filmar för att till exempel visa reaktionen.

Här följer lite exempelbilder som jämförs med Samsung Galaxy Note 3. Bilderna från Note 3 är till vänster och från HTC One Max till höger.

   

Utan HDR:
 
Med HDR:
   

 

För den som tycker om GIF-animationer så kan fotoredigeraren nu spara filmsnuttar som GIF-animation.

Prestanda

Med tanke på att HTC har gett HTC One Max samma innanmäte som hos HTC One är det inte konstigt att vi får ut ungefär liknande resultat som HTC One i våra testprogram. Rent användarmässigt känns telefonen rapp och snabb och vid vanligt arbete märks det sällan att Snapdragon 600 inte längre är den snabbaste processorn som går att få tag i. Först när vi vänder oss till mer krävande spel som till exempel Asphalt 8 så märker vi att telefonen skulle må bra av en snabbare processor och GPU då det hackar till ganska ofta.

[bench]14system|htc one max[/bench]
[bench]14cpu|htc one max[/bench]
[bench]14gpu|htc one max[/bench]

Batteritiden

[bench]14battery|htc one max[/bench]

En stor skärm kräver energi. HTC har satt in ett 3300 mAh-batteri i telefonen och det hjälper HTC One Max att knappt slå Sony Xperia Ultra. Det är dock långt fram till Samsung Galaxy Note 3 och LG G2. HTC skickar förstås med ett snabbladdare med telefonen som säljs i handeln, men då vi inte fick med någon laddare till vårt recensionsexemplar kunde vi tyvärr inte testa hur snabbt den laddar.

Tillbehör

När vi träffade HTC för presentationen av HTC One Max fick vi även se en del tillbehör. Power Flip Case var en av de mer intressanta tillbehören som presenterades. Som namnet antyder handlar det om ett flip-case, d v s ett fodral för telefonen där man viker över ett skydd framför skärmen. HTC har helt sonika satt in ett tunt 1200 mAh batteri i fodralet. Batteriet sitter dock inte baktill som kan kunde tro utan det är i själva ”flippen”, d v s locket du viker framför skärmen som HTC har satt batteriet. De tre kontakterna på baksidan utnyttjas för att ladda fodralet.

Vi fick även se en ny bluetooth-högtalare som även synkas via NFC. Ljudet var helt godkänt för en sådan liten pryl.

Slutsats

HTC har inte haft det lätt de senaste åren. En gång var de synonyma med populära Android-baserade mobiltelefoner men de har de senaste åren haft problem att konkurrera med främst Samsung men även med Sony. HTC One var en mycket bra telefon som tydligt visade att HTC kan skapa flaggskepps-modeller och det är därför naturligt att de följer upp med inte bara en förminskad variant utan även en större variant.

Hårdvaran i HTC One Max kan som bäst kallas adekvat. Telefonen är inte seg och allt flyter på bra förutom om du är intresserad av spel då vi noterar att det i vissa krävande spel hackar betänkligt. Ett problem med att HTC valt att stanna vid Snapdragon 600 är att vi saknar vissa nya funktioner som Snapdragon 800 ger oss inklusive stöd för Bluetooth 4 LE. För en flaggskepps-produkt som ska hålla en tid så är det synd att man valt en äldre plattform.

Vi tycker självklart det är bra att man nu kan bygga ut lagringsminnet via minneskort men varför HTC inte tog steget ut med att även erbjuda löstagbart batteri är ett mysterium. Tyvärr har det faktum att man nu kan ta av baksidan för att utöka minnet inneburit att kvalitetskänslan inte riktigt når upp till HTC One då den bakre luckan inte sitter perfekt.

Skärmen är en fröjd att titta på och vi är glada att HTC åtminstone inte har sparat in något här. Med bra färgåtergivning och bra betraktningsvinklar finns det inte mycket vi kan klaga på.

HTC One Max ”egna” funktion, fingeravtrycksläsaren, imponerar inte. Visst är det kul i början att testa den men vi har svårt att se någon använda funktionen en längre tid. Möjligtvis kan det fungera för att låsa upp telefonen, även om en kod eller ett låsmönster är smidigare, men funktionen att koppla händelse till andra finger känns mest som en gimmick.

Vi är vana att få extra utrymme i olika molntjänster när vi köper telefoner och det är inte annorlunda med HTC One Max. HTC erbjuder tillsammans med Google 50 GB extra utrymme kostnadsfritt i 2 år om du köper telefonen och startar den förinstallerade Google Drive-appen.

Det kan låta som vi inte är speciellt imponerade av HTC One Max men faktum är att trots dessa negativa punkter så är det en riktig trevlig telefon. Sense 5.5 är ett relativt lätt skinn ovanför Android och de förbättringar som HTC har gjort hos till exempel Blinkfeed gör funktionen ännu bättre. Och gillar du den inte går det nu att stänga av den helt.

Skärmen imponerar som sagt och även formen fungerar även i detta större format och gör den skön att hålla i. Storleken visade sig inte vara ett problem. Man vänjer sig fort och faktum är att Samsung Galaxy Note 3 kändes liten efter ett par veckor med HTC One Max. Faktum är att vi fann oss sakna telefonen efter att den sändes tillbaka till HTC.

HTC One Max är inte bäst i klassen men trots missarna är det ändå en bra telefon som kanske främst passar de som redan gillar HTC One, och designspråket, men kanske tycker att One har en lite för liten skärm och är redo att ta steget upp till en ”phablet”.