Den ursprungliga Samsung Galaxy Note var en riktig bjässe när den först presenterades. Den möttes av en salig blandning hyllningar och belackare, både från recensenter som ansåg att den tillhörde ett närmast obefintligt marknadssegment och från konsumenter som undrade vad som dröjt så länge. På Swedroid blev vi genast förtjusta i formfaktorn och såg framför oss en ljus framtid för denna typ av telefoner, i folkmun ofta kallade phablets.

När telefonserien nu nått sin tredje iteration är det mer självklart än någonsin att stora telefoner är här för att stanna. Med sina 5,7 tum framstår Galaxy Note 3 inte som lika barockt stor vid jämförelse med andra, samtida flaggskeppstelefoner, och flera av Samsungs konkurrenter har nu givit sig in i segmentet med besked. HTC presenterade sin 5,9 tum stora One Max tidigare denna månaden, och Sony Xperia Z Ultra, med en skärm på hela 6,4 tum, fick ett högt betyg när Swedroid recenserade den i somras.

Medan bildskärmen har fått sig en traditionsenlig skjuts uppåt från 5,5 till 5,7 tum så har telefonens yttermått bevarats och i vissa fall rentav minskats. Upplösningen har ökat från 720×1280 till 1080×1920 pixlar – en förbättring som gör större nytta på en såpass stor skärm – medan det egentillverkade Exynos-chippet i föregångaren har bytts ut mot Snapdragon 800 (MSM8974) från Qualcomm, med fyra kärnor på 2,3 GHz vardera och grafikprocessorn Adreno 330.

Samsung har haft för vana att leverera sina telefoner med förhållandevis nya versioner av Android, och i Galaxy Note 3 finner vi mycket riktigt Android 4.3 / Jelly Bean tillsammans med Samsungs gränssnitt Nature UX.

I denna recension kommer vi sätta telefonen på prov genom att utsätta den för såväl vardagsanvändningens påfrestningar som vår vanliga samling syntetiska prestandatester. I slutändan hoppas vi kunna svara på frågan om huruvida Samsung har lyckats dra nytta av sin erfarenhet för att hålla Sony och HTC stången, eller om konkurrenterna har lyckats komma ikapp och förbi.

På samma vis hoppas vi kunna avgöra om Galaxy Note 3 är ett värdigt alternativ till den nuvarande regenten Sony Xperia Z1 och den smått fantastiska LG G2 för de användare som inte bara är ute efter en av de största utan även den bästa telefonen på marknaden.

Specifikationer

Specifikationer	Samsung Galaxy Note 3
Releasedatum	Hösten 2013
Processor	2,3GHz quad-core
Plattform	Qualcomm Snapdragon 800
Grafikkrets	Adreno 330
RAM-minne	3GB
Inbyggt minne	32/64GB / plats för minneskort
Skärm	5,7" / FHD - 1080x1920 pixlar / 386PPI
Skärmtyp	Super AMOLED / 16:9 / 89,57 cm² / ~74,8% av fronten
Kamera	13MP
Främre kamera	2MP
Vikt	168g
Höjd, bredd, djup	151,2 x 79,2 x 8,3mm
Batteri	3200mAh
Kommunikation	USB 3.0, Bluetooth 4.0 LE, Wi-Fi, IR, MHL 2.0
Sensorer	GPS+GLONASS, accelerometer, gyroskop, magnetometer, närhetssensor, barometer
FM-radio / NFC	Uppgift saknas / Ja
Nätverk	Fyrbands GSM / HSDPA / LTE Advanced
IP-klassning	Nej
Övrig info	3,5mm-jack. Har pekpenna (S-Pen) med tillhörande applikationssvit. Kan spela in video i 4K.
Mer info	Mer info om Samsung Galaxy Note 3 på Androidenheter.se

Precis som de flesta nyare flaggskepp från de större tillverkarna har Samsung Galaxy Note 3 försetts med hårdvaruplattformen Qualcomm Snapdragon 800, vilken bjuder på fyra Krait 400-kärnor på 2,3 GHz och grafikkretsen Adreno 330. Till skillnad från sina konkurrenter har Galaxy Note 3 dock utrustats med hela 3 GB arbetsminne (RAM), vilket i nuläget inte lär innebära en märkbar förbättring mot de andra enheternas 2 GB men som utökar dess multikörningspotential och som hjälper till att framtidssäkra den.

Den 5,7 tum stora skärmen är av Super AMOLED-typ, och liksom i Galaxy S4 har Samsung övergått till en modifierad typ av PenTile-subpixelmönstret i Note 3. Skärmupplösningen uppgår till 1080×1920 pixlar, vilket ger en pixeldensitet på respektabla 388 pixlar per tum och troligtvis minimerar den oskärpa som kan upplevas med PenTile-mönstret. Galaxy Note 3 har en bakåtriktad kamera på 13 megapixlar och möjlighet till videoinspelning i 4K (3840×2160 pixlar), samt en framåtriktad 2-megapixelkamera.

Batteriet i telefonen har fått en mindre skjuts uppåt till 3200 mAh, vilket är en aning mer än samtliga andra telefoner från de större tillverkarna – inklusive Sonys bjässe Xperia Z Ultra – men vilket sannolikt inte leder till någon märkbar förbättring i batteritid jämfört med föregångaren.

Systemkretsen Qualcomm Snapdragon 800 har stöd för en hel uppsjö nya och förbättrade standarder än sina föregångare, som exempelvis LTE-Advanced och Wi-Fi 802.11ac för högre trådlösa överföringshastigheter och högkvalitativt 24-bitarsljud. Stöd finns även för så kallad Envelope Tracking vilken minskar energiåtgången och värmeutvecklingen vid användning av LTE, samt USB 3.0 som i sin tur erbjuder högre överföringshastigheter via USB och snabbare laddning från datorn.

Tidigare har endast stödet LTE-Advanced och 802.11ac varit implementerat i alla enheter med Snapdragon 800, medan LG G2 varit ensam om att ha stöd för 24-bitarsljud. Samsung har dock gjort samtliga finesser tillgängliga i Galaxy Note 3, som därmed blir den första med en mer energisnål användning av LTE och som har fått en ny (bakåtkompatibel) USB-kontakt för att kunna stödja den utökade kapaciteten hos USB 3.0.

I kartongen

Vårt testexemplar av Samsung Galaxy Note 3 levererades i en låda som endast i storlek och texttryck skiljer sig från den vi sedan tidigare känner till från Samsung Galaxy S4 och S4 Active. Kartongen i sig skall vara tillverkad av en stor andel återvunnet papper och sojabaserad färg har använts till trycket. Lådans konstruktion är stabil och måtten hade inte kunnat minskas mycket utan att offra någon del av innehållet, som i det här fallet består av:

• Samsung Galaxy Note 3 (SM-9005), vit
• Batteri (Li-ion, 3200mAh)
• Stereoheadset med mikrofon och samtals-/musikkontroller, vitt
• Laddadapter (vit, 5V 2A, med USB-port)
• USB -> Micro-USB-kabel (USB 3.0, vit, cirka 1 meter)
• Utbytesspetsar till S Pen inkl. verktyg
• Snabbstartsguide och guide till nyckelfunktioner

Som alltid annars kan lådans innehåll variera mellan olika regioner, återförsäljare och operatörer, varpå vi råder nogräknade kunder att kontakta försäljningsstället innan köp.

Utseende, byggkvalité och konstruktion

Vid en första anblick är det inte mycket som skiljer utseendet hos Galaxy Note 3 från dess föregångare eller den mindre Galaxy S4, och när vi visar upp den för folk i vår omgivning råder liten tvekan om att det är Samsung som tillverkat enheten. Om man tittar på dess baksida är skillnaden mot tidigare enheter genast desto mer påtaglig, då Samsung har bytt ut det högblanka bakstycket mot ett mattare sådant med en textur som vagt påminner om läder, med avsikten att telefonen skall föra tanken till ett anteckningsblock.

För att ytterligare påtala denna liknelse har Samsung försett utkanterna av bakstycket med ett stygnliknande mönster och givit dess högblanka plastram en räfflad yta som skall likna sidorna i en bok. Ramen skjuter ut en bit på framsidan, vilket erbjuder ett visst skydd åt skärmglaset när telefonen läggs på en plan yta.

Vi är inte helt övertygade av utseendet hos Samsungs skeuomorfiska formgivning, och bakstycket på den vita modellen känns tämligen taffligt – något som enligt uppgift inte skall vara lika påtagligt för den svarta modellen. Faktum kvarstår dock att Galaxy Note 3 ger ett bättre kvalitetsintryck än någon Samsung-enhet vi har testat på länge, mycket tack vare den nya texturen på bakstycket och den förträffliga passformen på detta. Tillsammans med de räfflade sidorna gör det strävare bakstycket också att telefonen ligger bättre i handen och inte är lika benägen att glida ur vårt grepp. Vi hade dock gärna sett att tillverkaren hade gjort avkall på läderimitationen och låtsasstygnen, som inte fyller något syfte och sätter en billig prägel på en annars trevlig telefondesign genom att imitera mer exklusiva material.

Sina stora mått till trots är Galaxy Note 3 mycket vridstyv och stabil; hur vi än vrider och bänder på enheten så lyckas vi inte få ur den ett enda missljud. Passformen i alla skarvar och hos bakstycket är klanderfria på vårt exemplar, och även styluspennan sitter ordentligt i telefonen – till en början stretade den rentav emot alltför hårt, men efter några dagars användning blev motståndet mer normalt. Värt att nämna är att pennan inte längre följer telefonens profil till fullo; för att pennan skall gå att sätta in – och ta ut – oavsett om knappen är vänd uppåt eller nedåt så har Samsung varit tvungna att slopa den avfasade änden som tidigare versioner av S Pen haft. Till följd av detta är pennan tämligen kännbar om vi drar fingret längs bakstyckets nedre del, men vi anser detta vara fördelaktigt då det gör pennan lättare att finna. Själva pennan håller god kvalité, men hade gärna fått vara lite styvare.

Bakstycket är i vanlig ordning avtagbart, men i Galaxy Note 3 är det så tunt och flexibelt att vi i så stor mån som möjligt undvikit att ta av det av rädsla att orsaka skador. Detta lär förstås inte vara något problem för de allra flesta användare, som endast sätter i microSIM- samt microSD-kort i början av telefonens livslängd och sedan låter dessa sitta i. Vi hoppas givetvis också att det ska hålla även för de användare som ofta flyttar sina kort mellan olika enheter eller använder flera batterier.

På det stora hela får Samsung Galaxy Note 3 ett högt betyg för sin hårdvarukonstruktion och formgivning. När det kommer till materialval och kvalitetskänsla har Samsung en bit kvar till flaggskeppen från klassledande HTC och Sony, och fuskstygnen på baksidan hör inte hemma på en topptelefon, men faktum är att valet av plast som huvudsakligt byggmaterial ger en enhet som är mycket lätt för sin storlek. Att telefonen i stort tycks vara byggd av högkvalitativ plast, i kombination med en bra passform mellan dess olika delar, gör att Galaxy Note 3 slår tidigare Samsung-telefoner på fingrarna – även om den inte når upp till HTC One eller Sony Xperia Z1.

Knappsats, anslutningar och sensorer

Samsung har – till skillnad från LG och Sony – inte satsat på virtuella knappar som en del av gränssnittet utan har istället fortsatt med sin vanliga knapplayout i form av en taktil hemknapp som befinner sig mellan de kapacitiva meny- och tillbakaknapparna. Den koreanska tillverkaren fortsätter således också att välja bort den dedikerade multikörningsknappen som de flesta tillverkare erbjuder idag. När Swedroid genomförde en undersökning i början av oktober svarade 64 procent av läsarna att de föredrar virtuella knappar, medan 36 procent ansåg att fysiska knappar är bättre.

Det är förstås högst subjektivt vilken typ av knappar man föredrar, baserat på vilka egenskaper som prioriteras, och oavsett vilket läger man tillhör är det svårt att förneka att navigationsknapparna i Galaxy Note 3 gör precis vad som väntas av dem. Hemknappen står ut en aning från skärmglaset och är därför lätt att finna, och den registrerar våra tryck även om vi trycker längst ut i kanten med fingret eller pennan. Även meny- och tillbakaknapparna fungerar med både penna och finger; en välkommen förändring som låter oss hålla pennan i ett fast grepp utan att behöva ge oss på mer eller mindre invecklade gester på skärmen. Det har i vårt fall lett till att just pennan använts i större utsträckning under testperioden.

De tre navigationsknapparna har alla olika funktioner definierade för lång- och i vissa fall dubbeltryck. Precis som tidigare leder två tryck på hemknappen i snabb följd till röstassistenten S Voice, medan multikörningsgränssnittet visas om vi håller inne knappen. Att hålla inne menyknappen öppnar istället S Finder, vilken enklast beskrivs som Samsungs motsvarighet till Google Now (som i sin tur nås via en knapp i multkörningsvyn). Bakåtknappen aktiverar och inaktiverar multifönsterlisten. På framsidan sitter även samtalshögtalaren, den frontriktade kameran samt sensorer för ljus och närhet.

Ovansidan hyser 3,5mm-jacket, en av de båda extramikrofonerna för brusreducering samt IR-sändaren, med vilken man kan styra de TV-apparater och andra hembioenheter man har i vardagsrummet. Volymkontrollen är placerad högt upp på telefonens vänstersida, medan strömknappen befinner sig på dess högersida, tillsammans med den andra mikrofonen för brusreducering. Knapparna står ut tillräckligt mycket för att de skall vara enkla att finna utan att titta på telefonen, och liksom hemknappen har de en trevlig och tydlig ”klickkänsla”. Slaglängden är fullt tillräcklig, och det enda vi måhända hade önskat förändra är knapparnas knapphändiga bredd och hur de sitter placerade på telefonen.

Placeringen av volymkontrollen, brusreduceringsmikrofonen och styluspennan kan nämligen orsaka vissa svårigheter för de som håller telefonen i höger hand. Eftersom den ena mikrofonen sitter i dess nedre högra hörn så täcktes den av vår handflata, och för att nå volymkontrollens övre del behöver vi ge oss på ett smått obekvämt grepp.

Styluspennan blir dessutom svår att ta fram när vi håller telefonen i höger hand. Om vi har i åtanke att de flesta använder höger hand när de skriver med styluspennan, och då sannolikt håller telefonen i den andra, så blir designvalen mer förståeliga. För vänsterhänta användare ligger volymknappen bekvämt placerad för tummen, strömknappen hamnar precis under pekfingrets topp och pennan är enkel att komma åt.

Samtalsmikrofonen sitter på enhetens undersida och påverkas inte av vilken hand vi håller den i. Bredvid den sitter den nya microUSB-kontakten för USB 3.0, och som synes är den bredare än motsvarande kontakt för USB 2.0. Den är bakåtkompatibel med den äldre standarden, vilket lär glädja de som ofta behöver ladda telefonen på andra platser än hemma. Vidare står även styluspennan och den interna högtalaren att finna på telefonens undersida, och det senare förhindrar att volymen minskas när telefonen placeras på en plan yta med baksidan nedåt.

På baksidan återfinns kameran och dess LED-blixt, och dessvärre skjuter dessa ut en bit från bakstycket vilket gör att telefonen inte ligger helt stabilt på plana ytor. Lyckligtvis sitter de försänkta en aning i denna utskjutning  Det löstagbara bakstycket döljer 3200mAh-batteriet samt microSIM- och microSD-kortplatserna.

Mottagning och datahastigheter

Som väntat presterar Samsung Galaxy Note 3 mycket väl när vi riktar blicken mot dess trådlösa uppkopplingsmöjligheter. Liksom LG G2 och Sony Xperia Z1 har Galaxy Note 3 stöd för de nyare trådlösa standarderna LTE-Advanced och Wi-Fi 802.11ac, vilka båda möjliggör betydligt högre överföringshastigheter än sina föregångare. LTE-Advanced erbjuds inte i svenska nät i dagsläget men lär inom en snar framtid finnas i storstäderna, medan nätverksrouters med Wi-Fi 802.11ac finns att tillgå från de flesta tillverkare redan idag.

När vi kopplar upp Galaxy Note 3 mot vår router så ser vi att den konsekvent uppvisar en starkare signal än Sony Xperia Z1 och har en något längre räckvidd, även om vi sällan upplevt någon nämnvärd skillnad i överföringshastighet. Via det äldre Wi-Fi 802.11n på 5GHz-bandet når telefonen precis som sina konkurrenter 100 Mbit/s både vid upp- och nedladdning, vilket gör att vi sällan känt behovet av att koppla in telefonen i datorn via USB – trots hastighetsskjutsen USB-gränssnittet har fått i version 3.0.

Även när vi lämnar hemmets trygga vrå och får förlita oss på det mobila nätverket (3G/4G LTE) så uppvisar Note 3 goda resultat i nivå med Sonys flaggskepp. De båda enheterna får problem på samma ställen och erbjuder samma signalstyrka nästan oavsett var vi testar. Via apparna Bredbandskollen och Speedtest.net uppmäter vi hastigheter på upp till 55 Mbit/s ned och 10 Mbit/s upp, vilket stämmer väl överens med gränsen för det abonnemang vi använder.

Galaxy Note 3 tycks inte vara särskilt känslig för att dess antenner täcks av händerna, vare sig för Wi-Fi eller 3G/4G. Vi lyckas åstadkomma en viss försämring av signalstyrkan, men vi lyckas aldrig få telefonen att tappa kontakten helt på detta vis, och eftersom telefonen är tämligen rejäl ser vi det som osannolikt att användare kommer ha problem med att de råkat täcka dess bakstycke i sin helhet.

Ljudegenskaper

Galaxy Note 3 har liksom LG G2 stöd för 24bit/192kHz Hi-Fi-playback, tack vare den gemensamma SoC:n Snapdragon 800. Även Sony Xperia Z1 har utrustats med denna plattform, men saknar trots detta stöd för uppspelning av ljud med högre kvalité än CD-skivor erbjuder.

Som vi nämnt i tidigare recensioner är skillnaden mot CD-kvalité knappt märkbar, och vi kan inte avgöra om den upplevda skillnaden – ljudet tycks vara en aning klarare – är ren placebo eller om det faktiskt går att uppfatta med våra otränade öron i kombination med vår samling hörlurar och högtalare. Skillnaden mellan FLAC- eller WAV-ljud i CD-kvalité och MP3 är förstås desto större, och liksom tidigare enheter utrustade med Snapdragon 800 låter Galaxy Note 3 mycket bra vid test med samtliga filtyper. Många lyssnar idag främst på musik i MP3-format eller via Spotify, men högupplöst ljud börjar leta sig ut i utbudet för strömmad musik genom tjänster som WiMP HiFi och vi kan inte tänka oss att utbudet kommer minska i framtiden.

De medföljande hörlurarna är av in ear-typ och har den sedvanliga mikrofonen med volym-/uppspelningskontroller på sladden. Lurarna är plastiga och känns billiga, men de låter åtminstone bra. Basen hade gärna fått ha lite mer slagkraft, men mellanregistret låter fint och inte ens vid höga volymer upplevs diskanten som skränig. Den som inte äger eller vill köpa dyra tredjepartslurar bör alltså kunna klara sig tämligen bra med de som levereras med telefonen.

Ljudkvalitén vid samtal är utmärkt, både i vår ände och hos mottagaren, och vi har inte stött på några problem ens vid samtal i blåsigt väder. Brusreduceringen i telefonen är utmärkt, mycket tack vare en tredje mikrofon avsedd för ändamålet, och även när vi testar att spela in ljud med mycket högt mänskligt tal i omgivningen så hörs den primära ljudkällan klart och tydligt.

Den inbyggda mono-högtalaren har ett högt och klart ljud, och tack vare att den är riktad nedåt så når en större del av ljudet användarens öron än om den suttit monterad på baksidan som i exempelvis Galaxy S4. Såväl volym som ljudkvalité har en bit kvar till klassledande HTC One med dess framåtriktade stereo-högtalare, men de är betydligt bättre än hos den vattentäta högtalaren i Sony Xperia Z1.

GPS och positionering

Vi tog med oss Samsung Galaxy Note 3 på en promenad i innerstadsmiljö för att undersöka prestandan hos GPS- och GLONASS-chippet. För jämförelsens skull tog vi även med oss en referensenhet i form av LG G2, och i båda enheterna var assistans från Wi-Fi och mobilnät avstängt för att isolera GPS- och GLONASS-chippet. Rutten spelades in med Googles applikation My Tracks.

Som väntat presterar Galaxy Note 3 mycket bra, och den får endast problem där byggnaderna är synnerligen täta eller höga. Låsning mot satelliter sker i regel på några få sekunder, och telefonen håller sedan positionen utan problem. Det var ett tag sedan vi såg en flaggskeppstelefon med några som helst GPS-problem, och vi konstaterar glädjande att inte heller Note 3 dras med några sådana.

Bildskärmen och digitizern

Bildskärmen i Galaxy Note 3 är med sina 5,7 tum en rejäl pjäs. Föregångarens potentiellt knapphändiga upplösning har uppgraderats till full HD (1080×1920 pixlar), och liksom tidigare är det frågan om en skärm av Super AMOLED-typ. På grund av den större skärmen blir pixeldensiteten på 388PPI (pixlar per tum) betydligt lägre än för lillebror Galaxy S4 (441PPI) och den hittills obesegrade HTC One (469PPI). Likväl är den markant högre än de 341PPI som fjolårets bästa skärmar nådde upp till med 720p-upplösning (720×1280 pixlar) på 4,3 tum.

För att kunna hålla produktionskostnaderna nere har Samsung i vanlig ordning valt att använda sig av PenTile-subpixelmönstret, som funnits i de flesta flaggskepp från tillverkaren sedan den första Galaxy S. I PenTile är varannan subpixel grön medan de röda och blåa är hälften så många och sitter om vartannat mellan de gröna, vilket ger ett lägre antal subpixlar och en lägre effektiv upplösning än det traditionella RGB-pixelmönstret. För lägre skärmupplösningar gav mönstret upphov till en viss oskärpa, men i takt med att bildskärmarna blir allt mer högupplösta blir problemet allt mindre. Vi lyckades inte finna spår av oskärpa på Galaxy S4 när vi testade den i våras, och trots att pixeltätheten för Galaxy Note 3 är lägre så lyckas vi inte heller göra det med den.

Text och bilder återges med mycket bra skärpa på den stora skärmen, och just dess storlek i kombination med den höga upplösningen gör att vi utan större problem kunnat läsa skrivbordsversionen av hemsidor, i fullt utzoomat läge. Det är förstås mer bekvämt att läsa längre stycken med större text, men att på ett enklare vis kunna tillgodogöra sig text på hemsidor som inte har anpassats för mobiltelefoner är inte att underskatta för användare som spenderar mycket tid på nätet.

Färgåtergivningen hos AMOLED-skärmar har alltid varit i en klass för sig själva när det kommer till mättnad och intensitet, och den i Galaxy Note 3 är inget undantag. Liksom sina föregångare har telefonen en inställning kallad Skärmläge, som låter användaren välja att vrida upp mättnaden ännu ett steg eller att sänka den till en nivå som hamnar närmare LCD-skärmarna i konkurrerande enheter. Vi har valt att under testperioden främst använda läget Anpassa skärm, eftersom detta är standardalternativet för färginställningarna och eftersom vi ansåg att mättnaden blev en aning för låg i de mer sansade lägena.

När vi jämför skärmen med den i Sony Xperia Z1, vilken vi bedömde hade en god färgåtergivning men bristande betraktningsvinklar, ser vi klara skillnader även rakt framifrån. Färgerna på Sonys flaggskepp ser urvattnade ut bredvid Galaxy Note 3, medan LCD-skärmen i den tidigare gör betydligt bättre ifrån sig när det gäller att återge vitt. Om vi istället betraktar telefonerna från en snävare infallsvinkel blir det hela närmast en utklassning till fördel för Note 3, som synes ovan.

Jämför vi istället med den större Xperia Z Ultra är skillnaden i skärmprestanda inte fullt lika påtaglig, men även Sonys bjässe får se sig slagen av Galaxy Note 3, både vad gäller ljusstyrka och betraktningsvinklar.

Samsung har gjort ett bra jobb när det gäller att hålla nere avståndet mellan bildskärmens och skärmglasets yttre, vilket bidrar till utökade betraktningsvinklar och ger en känsla av att man tar på bilden som visas, snarare än på en skärm. Denna känsla förstärks ytterligare av att färgerna och ljusstyrkan bibehålls även för stora vinklar, vilket får oss att dra tydligare paralleller än tidigare till fysiska, utskrivna fotografier.

Läsbarheten utomhus är också utmärkt, mycket tack vare bra ljusstyrka och ett skärmglas som inte är alltför reflekterande. Läsbarheten på webbsidor hämmas dock en aning av den inte helt övertygande återgivningen av vitt. På grund av denna är hemsidor, som ofta består av vit eller ljus bakgrund med svart text, enklare att läsa på Sony Xperia Z1, trots att denna inte tycks kunna erbjuda riktigt lika hög ljusstyrka.

Svärtan och kontrasten i skärmen är lika bra som för alla senare AMOLED-bildskärmar, vilket lägger upp för mycket levande bilder och filmer. Bildskärmar av AMOLED-typ sparar dessutom en hel del energi vid visning av mörka och i synnerhet svarta partier – detta gjorde särskilt stor nytta förr, när Android var ett generellt sett mörkare operativsystem. Då sågs en skärm av den typen ofta som ett hjälpmedel i jakten på god batteritid.

Idag ser saker och ting lite annorlunda ut, dock. Google har gradvis fört in ett allt ljusare gränssnitt i sina applikationer för Android och många tredjepartsutvecklare har följt deras exempel. Resultatet är ett utseende som av många upplevs som ljusare, fräschare och mer modernt, men baksidan av myntet är att AMOLED-bildskärmar som den i Galaxy Note 3 använder mer energi än motsvarande LCD-bildskärmar. Att skärmen i Note 3 dessutom är både större och mer högupplöst än föregångaren, utan att telefonen utrustats med ett markant större batteri, bär en del av skulden för att Samsungs senaste skapelse inte imponerar lika starkt på batterifronten. Detta tycks å andra sidan inte gälla videouppspelning, där telefonen till och med placerar sig i nivå med den mäktiga LG G2.

Digitizern presterar mycket bra vid användning av såväl penna som finger, och våra fingrar glider enklare över skärmen på Note 3 än på Sony Xperia Z1, som har en inte helt tillfredsställande ”touchkänsla” på grund av dess förmonterade splitterskydd i plast. När vi mäter digitizerns prestanda i appen Input Benchmark så visar den en avläsningsfrekvens på 60Hz och kapacitet för upp till 10 fingrars multitouch, vilket är i nivå med så gott som alla telefoner från 2013.

Samsung Galaxy Note 3 lider dessvärre av samma problem med s.k. display smearing, som också drabbat syskonet Galaxy S4. Problemet tycks ha sin källa i att de röda och gröna subpixlarna går från släckt till tänt läge snabbare än de gröna, vilket ger upphov till en lila eftersläpning som är särskilt tydlig vid övergång från svart till grått med bildskärmen ställd på lägsta ljusstyrka. Fenomenet syns också tydligt när man scrollar i telefonens inställningsmenyer, som har vit text på svart bakgrund, men här har det en närmast vit ton.

Vi lyckades delvis lösa problemet genom att följa en guide som rådde oss att installera appen Screen Adjuster och ställa värdet för Contrast på -10. När vi gjort detta är eftersläpningarna så gott som borta, men likväl är det inte acceptabelt att användare måste installera en tredjepartsapplikation för att telefonens bildskärm skall prestera på ett tillfredsställande vis. Vi hoppas att Samsung tar till sig av kritiken och gör sitt bästa för att lösa problemet i en framtida mjukvaruuppdatering.

Sammantaget har Samsung Galaxy Note 3 en mycket imponerande skärm, och trots att vi upplevt problem med eftersläpningar och hög energiförbrukning vid vardagsanvändning så är den utan tvekan en av de bästa vi testat. De fantastiska betraktningsvinklarna och den höga ljusstyrkan samverkar med kraftig svärta och livliga färger ger en mycket trevlig tittarupplevelse, och vi kan inte tänka oss många skärmar som vi hade föredragit framför den i Note 3. Skärmen i LG G2 återger dock färger på ett mer neutralt och ”sant” vis, samtidigt som den är betydligt mer strömsnål, och i våra ögon är den alltjämt den bästa som finns att få idag.

Mjukvaran

Samsung har för vana att lansera sina telefoner med nya versioner av Android, och mycket riktigt levereras Galaxy Note 3 med Android 4.3 / Jelly Bean – den överträffas därmed endast av Googles egna Nexus 5, som i skrivande stund är ensam om att ha fått version 4.4. Tillverkarens gränssnitt TouchWiz / Nature UX ligger i vanlig ordning ovanpå, och till utseendet är det inte mycket som påminner om den standardversion av Android som Google tillhandahåller i sina Nexus-enheter.

För den som använt en TouchWiz-enhet från Samsung tidigare är det förstås desto mer bekant, och i vanlig ordning är mjukvaran huvudsakligen stabil och snabb. Samsung har inkluderat ett stort antal egna applikationer, och tillverkaren har lyckats presentera ett alternativ till nästan varje Google-applikation som finns i nuläget. För vana användare vilka redan har en samling applikationer som täcker alla behov kan många av Samsungs sådana upplevas som s.k. bloatware, men vi kan samtidigt tänka oss att den helhetslösning som presenteras i Galaxy Note 3 kan vara nyttig för nyblivna Androidanvändare, som ännu inte lärt sig leta i Google Play Store.

Vi har tidigare konstaterat att många av de funktioner och förändringar som Samsung tillhandahåller har ett ganska lågt reellt värde, och det är symptomatiskt även i Galaxy Note 3. Tag till exempel förhandsvisning av album i galleriappen genom att hålla styluspennan eller fingret ovanför; det ser imponerande ut och fungerar väl, men faktum är att det nästan alltid är mer praktiskt att bara öppna mappen för att se bilderna. För vana användare är det senare dessutom ett väl invant mönster, vilket gör att fördelarna måste uppväga ansträngningen som krävs för att lära sig ett nytt, och här anser vi att så sällan är fallet.

Låsskärm och hemskärm

  

Hemskärmen ser ut nästan precis som hos tidigare Galaxy-telefoner från Samsung, och den som använt sig av en sådan bör känna sig som hemma omedelbart. Detta innebär också att den är fylld till bredden med widgetar och genvägar, och vi rekommenderar att den som är ute efter en så bra användarupplevelse som möjligt rensar upp bland dessa i största möjliga mån. Tack vare enhetens hårdvarumuskler är prestandaproblemen i TouchWiz-hemskärmen inte lika bekymrande som tidigare, men vi stöter alltjämt på små fördröjningar när vi växlar mellan hemskärmar.

Av någon oförklarlig anledning har Samsung valt att begränsa rutmönstret på hemskärmen till endast 4×4 rutor, vilket gör att den stora mängden utrymme inte utnyttjas på ett särskilt bra vis. Till och med den första Galaxy Note, med en skärm på ”endast” 5,3 tum hade ett större rutnät, och som vi kan se i applikationsdockan längst ned är det inga problem att få plats med fem ikoner i bredd. För den som inte tilltalas av Samsungs hemskärmslösning finns det lyckligtvis hemskärmsalternativ på Play Store i form av exempelvis Nova Launcher eller de spännande nytillskotten Aviate och Themer.

Styluspennan kan användas för att förhandsgranska innehållet i mappar på hemskärmen genom att låta spetsen sväva ovanför dem. Med tanke på den höga precisionen hade vi önskat att man även kunde välja vilken applikation man ville öppna redan i den ”solfjäder” som dyker upp, och det hade varit användbart om man med pennan kunde förhandsgranska anteckningar i S Note-widgeten, men sannolikt hade de blivit ännu ett par i raden av funktioner som används ett fåtal gånger innan de faller i glömska.

Även låsskärmen fungerar som tidigare, och erbjuder de sedvanliga genvägarna längs skärmens botten. Genom att ändra i telefoninställningarna kan vi också möjliggöra fler låsskärmswidgets och en kameragenväg på låsskärmen – dessa nås då genom svep åt vänster respektive höger.

Inställningar och funktioner

   

En av de mest intressanta funktionerna i Galaxy Note 3 är möjligheten att förminska skärmytan som används. När funktionen aktiverats i telefonens inställningar så kan man svepa i ett sicksack-mönster från skärmens sidor för att göra telefonen enklare att använda med en hand. Fönstret som skapas går att ändra storlek på, och förutom låsknappen representeras samtliga hårdvaruknappar längs dess nedre ram. Det hela fungerar mycket bra, och vi kan tänka oss att nyttan är stor för användare med små händer, i situationer där man inte har möjlighet att använda båda.

   

Telefoniappen ser ut som den gjort tidigare, och erbjuder den funktionalitet vi väntar oss av en Androidenhet av moderna mått. Samsung har sedan länge haft T9 i nummerplattan, vilket låter användaren söka efter kontakter genom att mata in antingen namn eller nummer.

Den medföljande träningsapplikationen S Health fungerar bra, och särskilt oerfarna användare kommer sannolikt uppskatta att en sådan kommer förinstallerad. I applikationen kan vi mata in vår längd och vikt, samt målet med vår träning, och utifrån detta skapas ett förbränningsmål som man kan uppnå genom exempelvis löpning eller cykling men också genom promenader, tack vare den inbyggda stegräknaren. Applikationen är trevlig formgiven och är enkel att förstå, men talsyntesen fungerar ganska dåligt för svenska, på grund av att det är en amerikansk sådan som försöker tala svenska. Vi hade även önskat att applikationen ”tjatade” mer på oss när vi inte rörde på oss under ett par dagar, men detta är förstås en smaksak och vi förstår att inte alla önskar bli konstant påminda om att de borde ta sig ut och springa.

   

Samsungs röstassistent S Voice har använts ganska sparsamt under testperioden, främst på grund av att den endast förstår och svarar på engelska. Liksom tidigare går applikationen att nå genom ett dubbeltryck på hemknappen, men eftersom denna genväg gör att telefonen i allmänhet reagerar långsammare när vi trycker på hemknappen så valde vi att använda telefonen med den avstängd.

Den koreanska tillverkaren har som sagt gjort ett försök att ersätta samtliga Google-applikationer med egna alternativ, och ett av de mer attraktiva är sannolikt butikslösningen Samsung Hub. Eftersom filmer och musik inte går att köpa på officiell väg från Google Play Store i Sverige så erbjuder Samsungs lösning ett mervärde, men utbudet är ganska skralt. I filmkategorin Skräck finns av allt att döma endast fem filmer, och när vi sorterar samtliga filmer efter utgivningsdatum får vi endast upp tre filmer utgivna under 2013 och 16 filmer utgivna under 2012.

   

Inställningsmenyerna känner vi mestadels igen från tidigare Galaxy-enheter, med undantag för en del nya funktioner som exempelvis enhandsanvändning för samtliga skärmar, som vi nämnde ovan.

Webbläsaren

Samsung skickar med två webbläsare i Galaxy Note 3, i form av Google Chrome samt tillverkarens egna, WebKit-baserade webbläsare. Vi upplever att Chrome halkar efter när det gäller flytet i gränssnittet och när vi navigerar på hemsidor, men tack vare synkroniseringen mot andra enheter är det likväl vår fortsatta favorit bland webbläsare.

Förutom synkroniseringen med andra enheter erbjuder båda applikationerna allt vi önskar av en mobil webbläsare, inklusive valet att hämta skrivbordsversionen av en sida och ett privat läge där ingen webbläsarhistorik sparas. För den som inte använder Google Chrome på datorn eller sin surfplatta är det inte ett lika självklart val att använda denna i mobilen, men vi tycker att dess flikhantering med gester gör Chrome till ett bättre val än Samsungs alternativ.

Galleri och mediaspelare

 

Galleriapplikationen heter kort och gott Galleri, och kan – utöver lokalt lagrade media – också visa bilder och videoklipp som användaren lagrar på Dropbox, Facebook och Google. Vi uppskattar möjligheten att se alla våra bilder på samma ställe, och åtminstone när vi har god Wi-Fi-uppkoppling går det tämligen snabbt att ladda in de molnlagrade bilderna.

Vi har däremot haft problem med att album, oavsett om de är lokalt lagrade eller finns i molnet, tar flera sekunder att ladda. Vid flera tillfällen har applikationen dessutom hängt sig helt och hållet när vi försökt öppna ett album medan telefonen befinner sig i landskapsläge. Väntetiden tycks öka proportionerligt med antalet bilder, vilket i sig är helt i sin ordning, men att ett album med två bilder tar över en sekund att öppna är inte acceptabelt när de ligger lagrade i telefonens inbyggda flashminne.

  

Video- och musikspelarna är som mycket annat identiskt med tidigare telefoner från Samsung, och även om den senare är tämligen spartansk så har båda de funktioner vi kräver, och båda klarar av det mesta vi slänger på dem. Videospelaren sväljer 1080p-videoklipp med hög bitrate utan att klaga, och klarar därtill av undertexter inbäddade i MKV-filer, men i vanlig ordning får vi klara oss utan DTS-ljud. Detta kan lyckligtvis åstadkommas genom att ladda ned redaktionens favoritspelare MX Player och sedan installera ett DTS-plugin.  

S Pen, Luftkommando och S Finder

Styluspennan som Samsung skickar med till Note-serien bär namnet S Pen, och den är av samma tryckkänsliga typ som tidigare, vilket möjliggör mer realistiska anteckningar och teckningar än på någon annan enhet. Precis som tidigare sitter pennan dold i telefonen för enkel åtkomst, och liksom föregångaren är Galaxy Note 3 medveten om huruvida den sitter i telefonen eller inte.

S Pen är i vanlig ordning utan motstycke bland mobiltelefoner, och i Galaxy Note 3 är den trevligare än någonsin att använda. Precisionen är hög och fördröjningen i skärmen är tillräckligt låg för att det skall kännas förhållandevis naturligt att rita på den. Likaså har handskriftsigenkänningen förbättrats, så till den milda grad att vi i stillasittande läge föredrar att använda handskrift framför det vanliga, inbyggda tangentbordet, åtminstone när vi skriver kortare e-postmeddelanden och foruminlägg.

När S Pen dras ur telefonen dyker en meny vid namn Luftkommando upp i skärmens hörn, och denna låter oss välja mellan fem olika funktioner. Dessa funktioner är som följer, från vänster till höger i bilden ovan; Åtgärdsmemo, Klippböcker, Skärmskrivning, S Finder och Pennfönster. Vi kan också aktivera Luftkommando genom att hålla pennspetsen en bit ovanför skärmen och trycka på knappen på pennan.

   

Åtgärdsmemo, som även kan nås genom att hålla inne pennknappen och knacka två gånger på bildskärmen, påminner om den inbyggda anteckningsapplikationen och låter oss skriva in exempelvis ett namn eller ett telefonnummer som sedan analyseras. När detta är gjort kan vi välja mellan en rad olika åtgärder för den analyserade texten, såsom att ringa ett samtal eller skicka ett e-postmeddelande. Det hela fungerar ganska väl för telefonnummer och till viss del för e-postadresser, men om vi istället försöker med namnet på en kontakt så öppnas endast den applikation vi väljer – den matar inte in någon information och ger inte heller något felmeddelande.

Klippböcker låter oss definiera en del av skärmen som skall sparas i en skärmbild genom att välja vilka vyer (textfält, knappar osv) som man vill ha med – det går dock bara att definiera ett rektangulärt område. Telefonen försöker dessutom analysera texten som kommer med, och för det mesta lyckas den väl, men om vi exempelvis ritar in hela hemskärmen så tar den endast med texten från några av genvägstexterna och skriver ut dessa utan någon klar ordning. Bilden sparas i samma klippbok som de urklipp man får genom att hålla inne pennknappen och rita runt det man vill ha med, och kan sedan delas i form av en klippboksfil eller som bild och text.

Skärmskrivning tar en skärmbild och låter oss helt enkelt rita på bilden som fångats. Detta är samma funktion nås genom att hålla inne pennknappen och hålla pennspetsen stilla på skärmen, och vi har funnit den användbar när vi skall vägbeskrivningar eller dylikt. Det hela sparas sedan som en bild i mappen för skärmdumpar.

S Finder är helt enkelt en genväg till appen S Finder, som också kan öppnas genom att hålla inne menyknappen. S Finder, i sin tur, är en sökapplikation som kompletterar och konkurrerar med Googles eminenta sökapplikation Now, dock med ett betydligt större fokus på sökning i den egna enheten. Vi kan söka efter bland annat appar, bilder och dokument, och i vissa fall till lyckas den till och med matcha handskriven text i S Note. Längst ned i resultatlistan visas en länk till att genomföra en sökning på den inmatade frasen via Google och Bing, men inga direkta sökresultat.

Slutligen har vi Pennfönster, som är Samsungs lösning för flytande fönster med varierad storlek. Till skillnad från i exempelvis Sonys lösning visas den fulla applikationen, men i ett mindre format, och genom att vi ritar upp ramarna för fönster så får vi direkt bestämma hur stort det skall vara och var det skall befinna sig. Om man inte vill ha ett fönster där knappar och liknande är utsträckta eller ihoptryckta bör man dock se till att rita upp ett fönster som är så nära 16:9-format som möjligt, eftersom grafiken lätt kan se lustig ut annars. I nuläget är det endast en handfull inbyggda applikationer som har stöd för funktionen, men vi utgår från att stöd kommer byggas in i fler sådana framöver

Kameran

Kameran i Galaxy Note 3 har en bakgrundsbelyst sensor med en upplösning på 13 megapixlar, och denna ackompanjeras av den sedvanliga LED-blixten. Kameran står ut en del från telefonens baksida, men lyckligtvis sitter själva linsen i en liten försänkning vilket förhoppningsvis leder till att den är tillräckligt väl skyddad mot repor.

Vidare har kameran stöd för inspelning i 4K (3840×2160 pixlar) och inspelning i upp till 120 bilder per sekund. I detta läge sänks dock den maximala upplösningen till 1280×720 pixlar.

Enheten har dessvärre ingen dedikerad kameraknapp, men volymknappen går lyckligtvis att ställa om till slutarknapp i inställningarna för kameran. Det är aningen mer bekvämt att använda denna till slutaren än Sonys för ändamålet avsedda knapp i Xperia Z1, mycket tack vare dess större format. Det faktum att man i Z1 kan trycka ned knappen halvvägs för att fokusera samt snabbt starta kameran med denna gör dock att vi trots allt föredrar Sonys lösning, och vi hoppas på fler telefoner med dedikerade kameraknappar i framtiden.

Till skillnad från Sony Xperia Z1 har Galaxy Note 3 försetts med en normalstor sensor i likhet med den som återfinns i HTC One (se ovan). Sensorstorlek har ofta en stor inverkan på bildkvalitén hos en kamera, och är generellt sett ett bättre riktvärde för kameraprestanda än megapixlar är, tillsammans med kvalitén på optiken.

Med en större sensor, mer avancerad optik och högre maximal upplösning lutar det således åt att Galaxy Note 3 kan få en svår nöt att knäcka i Z1, men siffror berättar aldrig hela historien och vi har givetvis bifogat ett galleri med jämförelsebilder.

Kameramjukvaran

Kameramjukvaran är som väntat fullsmäckad med funktioner, och har ett välputsat, trevligt gränssnitt som man snabbt känner sig hemma i men där det kan ta en stund innan man hittat alla finesser. Förutom de vanliga inställningarna för upplösning, ISO-värde och exponeringskompensation finner vi också sådana för exempelvis ljusmätning, ljudzoom och (digital) bildstabilisering.

Ljusmätningen är mittviktad som standard, men kan ändras till matris- eller punktmätning för att få ett vidare respektive smalare mätningsområde och för att åstadkomma den exponeringsnivå som sökes. Ljudzoom är en funktion som vi också finner i LG G2 och som låter oss fokusera ljudinspelningen i samband med videoinspelning, så det tittaren sedan ser i bild också är det som hörs tydligast.

Bildstabilisering, här kallat smart stabilisering, handlar om att minimera effekten av de skakningar som oundvikligen uppstår med en handhållen kamera och som kan orsaka skakningsoskärpa, i synnerhet när ljusstyrkan blir lägre och exponeringstiderna blir längre. Optisk bildstabilisering (OIS), som den i LG G2, använder sig av en speciell upphängningsanordning till optiken eller sensorn för att åstadkomma detta, medan digital sådan sker helt och hållet i efterhand – när bilden redan tagits. Optisk stabilisering är i de allra flesta fall att föredra, eftersom denna ger skakningsreducering utan att behöva manipulera det färdiga fotografiet.

Exempelbilder

För att testa telefonernas kameraprestanda på ett så rättvist sätt som möjligt så göres detta i Auto-läge och med högsta tillgängliga upplösning i 16:9-läge vald. I Galaxy Note 3 är denna upplösning 9,6 megapixlar, medan den för Xperia Z1:s 20,1-megapixelsensor ligger på endast 8 megapixlar.

Bilderna nedan bör öppnas i en ny flik/ett nytt fönster för att kunna betraktas i fullstorlek.

Samsung Galaxy Note 3 vs Sony Xperia Z1

 
 

 

 
 

Vi gör inga anspråk på att äga yrkesfotografens sinne för bedömning av bildkvalitén hos de båda mobilkamerorna,  men med det sagt så anser vi alltjämt att Xperia Z1 sitter kvar på tronen när det gäller kamerapotential. Vi upplever att den producerar mer verklighetstrogna bilder, och tack vare att den inte ägnar sig åt lika aggressiv brusreducering så har dessa sällan den ”utsmetade” effekt som bland annat bilden på björknävern har på Galaxy Note 3. Vi noterar dessutom att flera bilder från Z1, däribland närbilden på bladet, ser skarpare ut om vi zoomar in till 100% på datorskärmen.

Som vi konstaterade i recensionen för LG G2 så kan bilderna från Xperia Z1 behöva redigeras en aning innan de uppnår sin fulla potential, medan de från Galaxy Note 3 varken behöver eller drar lika stor nytta av efterbehandling. Vi noterar exempelvis att den första bilden från Note 3 har tydligare skärpa och starkare kontrast på saltflingorna än motsvarande bild från Z1, vilket är en fördel för de användare som snabbt vill kunna ladda upp en så bra bild som möjligt till exempelvis Facebook eller Twitter. Men när vi öppnar båda bilderna i ett bildredigeringsprogram på datorn ser vi att vi enkelt uppnår ett resultat för den senare som vi, med vår begränsade kompetens, omöjligt kan åstadkomma med den tidigare.

Vi hade inga problem med slutarfördröjning i Galaxy Note 3, utan bilderna fångas nästan omedelbart efter att vi tryckt på knappen – förutsatt att bilden redan är fokuserad, förstås. Om funktionen ”Smart stabilisering” var aktiverad behövde vi, för att undvika skakiga bilder, hålla telefonen still ytterligare ett tag efter att den såg ut att ha fångats. Tiden som krävs är såpass kort att det främst är en vanesak, men vi föredrog definitivt att använda kameran utan denna funktion.

 
 
 

De tre bildparen ovan är tagna i en miljö med bristande omgivningsbelysning. De två första paren är tagna i varierande belysningsnivå utan blixt, medan blixten som synes är aktiv i det sista. Värt att nämna är att bild nummer ett togs med blixten i Auto-läge i Galaxy Note 3, men som vi sade i recensionen för Xperia Z1 är denna tämligen aggressiv när det gäller att fyra av den, varpå vi måste inaktivera den manuellt. Vidare uppvisar Xperia Z1 problem med att fokusera när blixten – och därmed även fokuslampan – är avstängd. Det är endast i undantagsfall vi lyckas få till en korrekt fokuserad bild i kraftigt mörker, trots att telefonen påstår sig ha lyckats fokusera. Galaxy Note 3 lider lyckligtvis inte av dessa problem, utan har en enligt oss lagom aggressiv autoblixt och goda fokuseringsmöjligheter även i dålig belysning.

Den är också förskonad från tendenser att underexponera mörka bilder alltför hårt – en brist hos Z1 som gör att bilder i mörka miljöer blir ännu mörkare än våra egna ögon upplever dem. Galaxy Note 3 är därmed mer lämpad för mörkerfotografering för de användare som vill kunna ladda upp bilder utan vidare redigering efter att de tagits, eftersom de underexponerade bilderna i Z1 är svåra att rädda när de blir såpass mörka.

Dessvärre är problemen med en inte helt lyckad brusreducering i Galaxy Note 3 än mer påtaglig i dåligt ljus, vilket enklast kan ses på texten i båda de ljusare bilderna ovan. Bilderna från Xperia Z1 innehåller för all del mer synligt brus, men vi anser att de skarpare bilderna från denna ser bättre ut på såväl mobil- som datorskärmar.

Sammanfattningsvis är Sony Xperia Z1 fortfarande det bästa valet för den kräsne mobilfotografen, med sin ”riktiga” kameraknapp, knapphändiga brusreducering och stora sensor, men för den som inte är särskilt nogräknad och som vanligtvis publicerar bilder direkt på tjänster som Facebook och Twitter kan Note 3 mycket väl vara det bättre valet. Fotografierna är ofta mer tilltalande än de från Xperia Z1, om än inte lika naturtrogna, och lämpar sig således väl för direktuppladdning. Den övertygande mörkerprestandan är också tilltalande, och låter oss ta bilder i mörkare miljöer utan att använda den inbyggda LED-blixten.

Videoexempel (bör ses i fullskärm och med högsta tillgängliga videokvalitet)

Samsung Galaxy Note 3 1080p

Sony Xperia Z1 1080p

Buggar och problem

Vi har inte stött på några allvarliga buggar under tiden som vi testat telefonen, och vi kan i vanlig ordning konstatera att Samsung kan Android ganska väl vid det här laget.

Upplevelsen har emellertid inte varit helt problemfri: Medan de flesta konkurrerande gränssnitt är absolut blixtsnabba så lider TouchWiz / Nature UX i Galaxy Note 3 av en hel del fördröjningar i bland annat galleriappen, som ofta tar uppemot fem sekunder på sig att öppna en lokalt lagrad mapp innehållande femtio bilder och i flera fall tog över en sekund på sig att öppna en mapp innehållande två.

Dessutom dröjer det ibland flera sekunder från att vi tyckt på lås- eller hemknappen innan telefonen vaknar upp från sin vila, medan konkurrerande Xperia Z1 vaknar så gott som omedelbart varje gång. Om man har aktiverat S Voice via dubbeltryck på hemknappen kan det dessutom ta ännu längre tid, och då råkar vi även ut för fördröjningar när vi försöker lämna en applikation genom att trycka på den. Problemet går förvisso att avhjälpa genom att stänga av den nämnda genvägen för S Voice, men det har varit känt länge och vi hade önskat att Samsung lyckats komma fram till en lösning.

Slutligen har vi upplevt en mindre bugg för styluspennan S Pen, som gör att animationer för bland annat växling mellan hemskärmar hackar en aning när vi håller pennspetsen tillräckligt nära skärmen för att telefonen skall upptäcka den. Detta uppstår oavsett om vi navigerar med pennan eller om vi gör ett svep med fingret för att sedan föra pennspetsen närmare telefonen, och om vi lyfter bort pennspetsen tillräckligt långt flyter det på lika bra som tidigare. Märkligt.

Batteritiden

[bench]14battery|samsung note 3[/bench]

Tidigare telefoner i Note-serien har varit tämligen ohotade vid jämförelser med andra samtida flaggskepp rörande batteritiden, främst tack vare en vinnande kombination av stora batterier och en skärmteknik som använde mindre energi för det fortfarande ganska mörka Androidgränssnittet.

När vi nu befinner oss i november 2013 har flera konkurrerande telefoner utrustats med batterier på 3000mAh, samtidigt som de har mindre LCD-bildskärmar som inte drabbas lika hårt som Samsungs AMOLED-skärmar av den ökande andelen ljusa grafiska elementen i operativsystemet och i tredjepartsapplikationer. På grund av detta har vi upplevt att företagets Note-serie inte längre är herre på täppan när det gäller batteritid för vardagsanvändning, utan Galaxy Note 3 får trots 3200mAh-batteriet se sig slagen av såväl Sony Xperia Z1 som den utsökt snåla LG G2.

Vi får dock utan problem ut en dags användning ur Note 3, och i många fall klarar den sig över 40 timmar utan laddning trots regelbunden användning, och batteriet tar endast dryga två timmar att ladda från tomt till fullt. När vi kör vårt batteritest där ett videoklipp spelas upprepade gånger tills enheten stänger av sig klarar Galaxy Note 3 hela 14 timmar och 12 minuter – endast en telefon klarar sig längre, och det är just LG G2 som mäktar med ytterligare 10 minuter innan den packar ihop.

Spel, prestanda och grafer

Det råder liten tvekan om att Samsung kan sina saker när det gäller Android, men det förhållandevis tunga TouchWiz gör att telefonen inte känns fullt så rapp som LG G2 eller Sony Xperia Z1, som båda har tillverkargränssnitt som ställer lägre krav på hårdvaran.

Skillnaden är dock inte stor, och Galaxy Note 3 är fortfarande en blixtsnabb telefon. Applikationer öppnas snabbt, och tack vare en extra gigabyte RAM-minne kan den hålla fler applikationer i minnet och dessa inte behöver ”kallstarta” lika ofta. Både applikationer och spel flyter på fint, även när vi ger oss på de mest krävande spelen som finns tillgängliga för plattformen. I vissa fall ser vi att frameraten sjunker tillfälligt när det händer särskilt mycket på skärmen i dessa spel, men detta händer ytterst sällan och vi fortsätter alltjämt imponeras av råstyrkan hos hårdvaruplattformen.

Snapdragon 800 är som bekant den mest kraftfulla SoC:n som finns i en mobil idag, och den lyckas väl med konststycket att erbjuda prestanda när det behövs tillsammans med bra batteritid och en låg värmeutveckling även vid hög belastning. I benchmarkresultaten nedan ser vi föga förvånande att Galaxy Note 3 placerar sig tillsammans med de andra Snapdragon 800-enheterna i listans absoluta topp.

[bench]14system|samsung note 3[/bench]

[bench]14cpu|samsung note 3[/bench]

[bench]14gpu|samsung note 3[/bench]

Slutsats

Det har nu blivit dags att sammanfatta vår tid med Samsung Galaxy Note 3 och avgöra om den i våra ögon är bra nog för att konkurrera med, eller till och med bräcka, våra favoriter LG G2 och Sony Xperia Z1.

Med sina 3 gigabyte RAM-minne tar den nätt och jämnt hem hårdvarukampen, eftersom den i övrigt delar plattform med G2 och Xperia Z1. Systemchippet Snapdragon 800 bjuder på fyra stycken Krait 400-kärnor på 2,2 GHz och grafikkretsen Adreno 330, som trots den lilla skillnaden i namngivning är betydligt mer kraftfull än den Adreno 320 som sitter i den tidigare toppmodellen Snapdragon 600. Liksom Xperia Z1 har Galaxy Note 3 stöd för minneskort på upp till 64 gigabyte, och telefonen finns att köpa med antingen 32 eller 64 gigabyte inbyggt minne.

Telefonens Super AMOLED-bildskärm är med sina 5,7 tum en rejäl pjäs, men tack vare upplösningen på 1080×1920 pixlar är den också mer än tillräckligt skarp för att dess PenTile-subpixelmönster inte skall märkas av det minsta. Skärmen är tämligen ljusstark, och dess kraftiga, livfulla färgåtergivning bibehålls även när den betraktas från stora vinklar. Också svärtan och kontrasten är utmärkt, och de förhållandevis smala kanterna runt skärmen gör att telefonen inte är mycket större än Xperia Z1, som har en betydligt mindre skärm på fem tum.

Styluspennan S Pen fungerar mycket bra, och det finns i vår mening inget motstycke när det kommer till mobila enheter. Skärmen är responsig och följsam när vi använder pennan, och med pennan kan vi använda oss av en lång rad mer eller mindre matnyttiga funktioner. Handskriftsigenkänningen har förbättrats såpass mycket att vi hellre använder pennan än det vanliga, medföljande tangentbordet för att skriva kortare texter.

Designen har inte utvecklats på något revolutionerande vis, och Galaxy Note 3 påminner starkt som föregångarna Note II och S4. Samsung har dock försett plastbaksidan med ett läderliknande mönster – komplett med låtssasstygn – som åtminstone på vårt vita testexemplar misslyckas med att övertyga. Den svarta modellens bakstycke skall enligt flera källor ha en betydligt trevligare textur. I allmänhet når den plastiga konstruktionen inte upp till samma nivå som Sony Xperia Z1 och HTC One, men den är minst lika stabil som lillebror Galaxy S4.

Kameran ligger på 13 megapixlar och presterar tämligen väl, även om den inte riktigt kan mäta sig med Xperia Z1 vad gäller ren bildkvalité. Galaxy Note 3 tar å andra sidan bilder som lämpar sig bättre för direktuppladdning till sociala medier eller dylikt, medan de från Sonys flaggskepp kan behöva lite redigering innan. Mörkerprestandan är bra och kameramjukvaran har många trevliga funktioner, men vi rekommenderar att man inaktiverar den digitala bildstabiliseringen för bästa resultat.

Mottagning och datahastigheter är i toppklass, och Galaxy Note 3 har även stöd för en mer energisnål användning av LTE med hjälp av så kallad Envelope tracking. Telefonen har stöd för den senaste generationens trådlös kommunikation i form av Wi-Fi 802.11ac samt LTE Advanced, och bör därmed inte göra någon besviken vad gäller överföringshastigheter. Som för samtliga senare flaggskepp är GPS-prestandan mycket god.

Ljudkvalitén vid musikuppspelning är tämligen bra, och de inkluderade hörlurarna lyckas leverera ett förvånansvärt högkvalitativt ljud. Den inbyggda högtalaren är betydligt bättre än den i Xperia Z1, och låter både högt och klart. Vid telefonsamtal har vi upplevt att telefonen presterar bra, och mycket tack vare en extra mikrofon avsedd för brusreducering så har motparten hört oss även när vi rört oss i områden med kraftigt bakgrundsljud.

Galaxy Note 3 levereras med Android 4.3 och Samsungs TouchWiz-gränssnitt, och för den som har använt tidigare Galaxy-enheter innehåller mjukvaran få överraskningar. Gränssnittet är snabbt, men vi upplever att konkurrerande enheter som LG G2 och Sony Xperia Z1 presterar ännu lite bättre i detta avseende, trots närmast identisk hårdvara.

Den slutgiltiga frågan är nu om Samsung lyckats med konststycket att matcha helhetsintrycken hos LG G2 och Sony Xperia Z1, samt om de lyckas möta konkurrensen från bland andra Sony på phabletmarknaden.

Galaxy Note 3 ligger på ungefär samma pris som Xperia Z1 vid köp från svenska återförsäljare, medan LG G2 är knappt 1500 kronor billigare. G2 tar hem förstaplatsen för prisvärdhet och bildskärm, medan man med Sony-telefonen erhåller en högre byggkvalité och bättre kamera än de andra två har. Samsung Galaxy Note 3 har istället en stor skärm och en styluspenna som är bättre än någonsin, och med tanke på populariteten hos tidigare enheter i serien kan konsumenter räkna med att det i framtiden kommer finnas gott om tillbehör från tredjepartstillverkare.

Det är ett mycket svårt val att göra, och de tre telefonerna är såpass jämnbra att det än en gång får falla på personlig preferens vilken man bör välja. Om möjligheten finns bör du ta en titt på alla tre i en fysisk butik, för att på så vis bestämma vilken som passar just dina behov bäst.

Slutligen kan vi inte göra annat än att varmt rekommendera Galaxy Note 3, med vilken Samsung än en gång visar hur en phablet skall fungera.