Ulefone är ett namn som sannolikt få svenskar är bekant med. Den lilla kinesiska tillverkaren har varit aktiv i hemlandet i mer än tio år, men det är först på senare år som de har börjat fokusera på att sälja smarta telefoner internationellt.

Som så många andra kinesiska tillverkare, som Xiaomi, Elephone och Cubot är Ulefones affärsidé att producera telefoner med skaplig till god utrustningsnivå till ett oerhört attraktivt pris som får de mer kända konkurrenternas telefoner att åtminstone på pappret framstå som kraftigt överprissatta.

Ulefone BeTouch 2, som vi sätter tänderna i nu, är just en sådan telefon. Med en 5,5 tum stor 1080p-skärm, åttakärnig processor, 3 GB RAM, fingeravtrycksläsare, metallchassi och dubbla SIM-platser bjuder BeTouch 2 en hel del godbitar som ligger i paritet med många av de mer välbekanta flaggskeppen som HTC One M9, OnePlus 2, Sony Xperia Z3+ och LG G4.

Allt detta till en prislapp på en god bit under 2 000 svenska kronor, inklusive frakt.

Specifikationer säger dock inte hela sanningen, utan mjukvaran är minst lika viktig. På pappret ser dock även mjukvaran imponerande ut: Android 5.1 Lollipop i ett till synes näst intill rent utförande, med ett litet antal mindre tillägg och modifikationer för exempelvis fingeravtrycksläsaren och geststyrning.

I det här testet kommer vi som alltid låta telefonen genomgå en lång rad hårda prövningar. Första fasen handlar om att testa vad enheten går för med hjälp av syntetiska prestandaprogram, mäta ljud- och ljusnivåer, utvärdera GPS:en, testa kameran, utvärdera skärmens egenskaper och så vidare. Detta följs av den andra fasen där vi helt enkelt övergår i att använda telefonen så som vi alltid använder smarta telefoner: ofta och gärna.

Efter vår tid med Ulefone BeTouch 2 hoppas vi kunna svara på om Ulefone BeTouch 2 är så prisvärd som den verkar, eller om priset man får betala för det låga priset är stort.

Specifikationer
BeTouch 2 har utrustats med en 5,5 tum stor IPS LTPS LCD-skärm med 1080p-upplösning (401 PPI), det vill säga 1080×1920 pixlar, som skyddas av Corning Gorilla Glass 3. Under skalet döljer sig en åttakärnig 64-bitsprocessor från MediaTek kallad MT6752. De åtta kärnorna bygger på av ARM:s Cortex-A53-arkitektur och rullar i upp till 1,7 GHz vardera. Grafikkretsen är ARM:s Mali-T760 MP2 i 700 MHz.

Arbetsminnet uppgår till 3GB LPDDR3 i 800MHz och lagringsminnet av eMMC-typ uppgår till låga 16GB. Lyckligtvis, med tanke på den skrala interna lagringskapaciteten, har BeTouch 2 även utrustats med en microSD-kortplats för lagringsminnesexpansion med upp till 64GB.

Telefonen har även fått två LTE-kompatibla SIM-kortplatser, en för micro-SIM-kort och en för standard-SIM-kort. Huvudkameran är på 13 megapixlar och sensorn är Sonys beprövade IMX214, och som hjälp vid dunkla ljusförhållanden har kameran fått sällskap av en dubbel LED-blixt. Frontkameran är på 5 megapixlar och bygger på OmniVisions OV5648-sensor och har även den fått en LED-blixt.

De trådlösa standarderna bjuder på Wi-Fi 802.11a/b/g/n/ac, dual-band 2.4 samt 5 GHz och Bluetooth 4.0 samt stöd för LE och A2DP. Saknas gör NFC vilket är mycket tråkigt men ganska typiskt många av de billiga telefonerna från Kina. Bland sensorerna finner vi utöver fingeravtryckssensorn även ljussensor, närhetssensor, kompass, hall, barometer och accelerometer.

Nätverksstödet via mobila nätverk är:

GSM: 850/900/1800/1900 (band 5, band 8, band 3, band 2)
WCDMA: 850/900/1900/2100 (band 5, band 8, band 2, band 1)
FDD-LTE: 800/1800/2100/2600 (band 20, band 3, band 1, band 7)

Detta inkluderar alltså stöd för svensk GSM, 3G och LTE/4G och inkluderar därtill det eftertraktade band 20 för LTE/4G.

Batteriet är av Li-Ion-typ och är precis som kamerasensorn tillverkat av Sony och har en kapacitet på 3 050 mAh. Specifikationsbladet säger ”Quick Charging”, men det är inte samma sak som Qualcomms QuickCharge-teknologi, och BeTouch 2 laddar i våra test inte snabbare än en vanlig telefon som saknar QuickCharge. Saknas gör även stöd för trådlös laddning.

Enhetens mått är 158,1 x 77,4 x 8,6 millimeter och telefonen är således ganska stor för en telefon med 5,5-tumsskärm. Jämför vi med OnePlus 2 som också har en 5,5-tumsskärm så är BeTouch 2 mer än 6 millimeter högre och 2,5 millimeter bredare. BeTouch är dock 1,3 millimeter tunnare. Vikten är med 160 gram genomsnittlig.

I kartongen

Kartongen är mörkt grå, av skaplig kvalité och har med tanke på innehållet tämligen minimala mått. Då det övre locket, vilket har fått ett mycket diskret tryck i form av ”BeTouch 2” i svart färg, lyfts av möts vi av telefonen inslagen i bubbelplast. Inuti bubbelplasten finner vi telefonen inslagen i ytterligare en slags skumplastpåse. Därtill kommer BeTouch 2 levererad med ett fabriksmonterat repskydd på skärmen. Telefonen är således minst sagt välskyddad i sin kartong.

I kartongen, nedanför själva telefonen, finner vi fyra mindre fack i vilka vi hittar telefonens batteri (Sony-tillverkat, 3 050 mAh, Li-Ion), två extra skärmskydd (ett tunt och ett tämligen kraftigt), en vit laddadapter av svensk (CE-märkt – törs man lita på det?) stickproppstyp på 5V==1.5A, en vit USB-laddkabel på cirka en meter, ett vitt stereoheadset med volym- samt svarsknapp, ett transparent gummiskal för telefonen samt slutligen lite dokumentation.

Kartongens innehåll är alltså som följer:

* Ulefone BeTouch 2 (vit)
* Batteri (3 050 mAh, Li-Ion)
* Laddadapter (vit, svensk stickpropp, 5V==1.5A, CE-märkt)
* USB-kabel (vit, cirka 1 meter)
* Stereoheadset (vitt, öronmussla, svarsknapp, volymknapp)
* Gummiskal (transparent)
* Två skärmskydd (ett tunt, ett kraftigare)
* Dokumentation

Vi kan i vanlig ordning inte svära på att ni, om ni beställer telefonen, får samma innehåll som vi fick. Om innehållet är av hög vikt för er rekommenderar vi att ni kontaktar återförsäljaren innan köp.

Utseende, konstruktion, knappar, anslutningar, sensorer

Något som genast slår oss är att Ulefone BeTouch 2 ingalunda känns som en billig budgettelefon. Allt från design till material och passform – vad vi kallar byggkvalité – är av toppklass. Enda mindre smolket i glädjebägaren är det mattvita plastbakstycket som känns lite väl ”plastigt” då det tycks sakna alla former av ytbehandlingar.

Därmed inte sagt att passform eller känsla i handen blir lidande, utan bakstycket sitter som gjutet och ger vare sig ifrån sig knarr, knäpp eller knak när vi klämmer och bänder på telefonen. Därtill ligger BeTouch 2 bekvämt i handen, tack vare det utmed sidorna lätt rundade bakstycket och den kraftigt rundade metallramen.

Mitt på bakstycket finner vi företagets logotyp, ”Ulefone”. Centrerat i överkant sitter kameralinsen och strax nedan denne den dubbla LED-blixten. Nere i det bakstyckets vänstra hörn finns en liten urfasning för att göra det enklare att avlägsna bakstycket.

Bakstycket sitter mycket tight och glappar inte det minsta, men det är väldigt tunt och vi oroar oss för att råka bryta av någon av plastpiggarna som låser bakstycket på plats om vi avlägsnar och monterar bakstycket för ofta.

Fronten på vårt vita exemplar domineras förstå av den stora skärmen, som är omgiven av en svart ram med undantag av den nedre delen under skärmen vilken är vit. På den vita hakan sitter från vänster till höger Meny-, Hem- och Tillbaka-knappen. Meny- och Tillbaka-knapparna är kapacitiva (touchknappar) medan Hem-knappen är en fysisk taktil knapp (”klickar” när man trycker på den). Hem-knappen extraknäcker vidare som fingeravtrycksläsare.

Ovan skärmen, längst till vänster, sitter kameralinsen och en dryg halvannan centimeter till höger om denne finner vi den frontriktade LED-blixten. Centrerad ovan skärmen finner vi samtalshögtalaren. Dolda bakom den svarta glasfronten finner vi ljus- och närhetssensorer. Enheten saknar en aviseringsdiod för nyinkomna meddelanden och dylikt.

På telefonens vänstra långsida finner vi på den övre halvan strömknappen, som sticker ut lagom mycket men som känns aningen svampig. Nedan strömknappen sitter volymknappen som till skillnad från strömknappen har en distinkt och tydlig klickkänsla. Den högra långsidan saknar knappar och anslutningar.

I huvudänden återfinns 3,5mm-jacket på den vänstra sidan och microUSB-porten på den högra. I fotänden finner vi ”högtalargallret”, placerat till höger, och ännu längre ut mot det högra hörnet ser vi perforeringen för samtalsmikrofonen.

Då bakstycket avlägsnas exponeras det löstagbara 3 050 mAh-batteriet samt de två SIM-platserna (micro och standard, båda LTE-kompatibla) samt microSD-platsen för lagringsminnesexpansion.

Storleksjämförelse

Tillverkare	Skärm (tum)	Bredd (mm)	Höjd (mm)	Djup (mm)	Vikt (gram)	Batteri (mAh)
Motorola Moto X Style	5.7	76.2	153.9	11.1	179	3000
Ulefone BeTouch 2	5.5	77.4	158.1	8.6	160	3050
OnePlus 2	5.5	74.9	151.8	9.9	175	3300
OnePlus One	5.5	75.9	152.9	8.9	162	3100
LG G4	5.5	76.1	148.9	8.9	155	3000
Samsung Galaxy S6	5.1	70.5	143.4	6.8	138	2550
Sony Xperia Z3+	5.2	71.9	146.0	6.9	144	2930
HTC One M9	5.0	69.7	144.6	9.61	157	2840
Samsung Galaxy Note 4	5.7	78.6	153.5	8.5	176	3220
Motorola Nexus 6	5.96	83.0	159.3	10.1	184	3220
Huawei P8	5.2	71.9	144.9	6.4	144	2680
iPhone 6	4.7	67	138.1	6.9	129	1810
iPhone 6 Plus	5.5	77.8	158.1	7.1	172	2915

Ljudegenskaper och trådlösa standarder

Ljudkvalitén vid telefonsamtal är skaplig till god, men vi noterar ett ljust sus i bakgrunden vid samtal. Motparten, den vi talar med, har inte haft några klagomål annat än att det kan bli ganska brusigt då vi befinner oss utomhus en blåsig dag. Kanske beror detta på att BeTouch 2 saknar en sekundär mikrofon för att filtrera bort bakgrundsljud.

Maxvolymen vid telefonsamtal (på traditionellt vis, med luren mot örat) hade gärna fått vara högre, men detta gäller de allra flesta telefoner. Maxvolymen vid exempelvis musiklyssning med headset eller hörlurar inkopplade är föredömligt hög. Många tillverkare tycks sätta en relativt låg maxvolym, kanske av rädsla att anklagas för att orsaka hörselskador, men Ulefone tycks inte oroa sig för detta.

Vid musikuppspelning upplever vi att ljudet är bra och matchar de dyrare konkurrenterna väl. BeTouch 2 har därtill en del inställningsmöjligheter via såväl en rad ljudprofiler som boosters och en equalizer i den medföljande musikappen. Notera dock att vi ingalunda är ljudfanatiker med känsliga öron och kan därför inte svära på att de mest kräsna lyssnarna blir nöjda. Det medföljande hedsetet, med svars- och volymknappar, bjuder på ganska låg ljudkvalité, är av typen öronmussla snarare än in-ear och är ganska obekvämt.

Den interna högtalaren är förutom att ha en tämligen låg maxvolym därtill väldigt ljus och skrikig. Här saknas djup och ”bas” helt och hållet och som helhet är högtalaren en besvikelse. Vi mäter upp medelhöga 76 decibel mätt 50 centimeter från telefonens skärm och 80 decibel från högtalaren placerad i fotänden.

Decibeltabell

Telefon	dB 50cm från front	dB 50cm från högtalare
Ulefone BeTouch 2	76	80
Motorola Moto X Style	88	88
OnePlus 2	80	83
Samsung Galaxy S6	77	81
Motorola Nexus 6	87	87
LG Nexus 5	75	78
Samsung Galaxy S5	73	80
Samsung Galaxy S4 GPE	63	66
HTC One M8	85	85
Nexus 7 (2103)	73	76

Mottagningen via det mobila nätet har under testfasen varit godkänd. Vi har inte haft vare sig större eller mindre signalproblem än med vår Nexus 6 eller Motorola Moto X Style vid vare sig röstsamtal eller datanyttjande.

Via Wi-Fi (802.11n 5GHz) har dock mottagningen varit smått bristande. På platser där vi med andra telefoner i regel har 1-2 pinnar i signalstyrka har BeTouch 2 max en pinne och förlorar då och då kontakten med vår router. Telefonen återansluter snabbt, förvisso, men det är ändå en tydlig svaghet gentemot våra referenstelefoner.

Datahastigheterna motsvarar vårt mobilnäts maxhastigheter, och vi mäter via Wi-Fi (802.11n 5GHz) på vårt lokala FTP-nätverk upp 101 Mbit/s vid nedladdning och 88 Mbit/s vid uppladdning. Detta är godkänt utan att briljera.

GPS och positionering

Numera är det mycket ovanligt att vi stöter på en telefon som uppvisar buggar eller problem med satellitpositioneringen, men dessvärre har Ulefone en del att jobba på med BeTouch 2, trots stöd för såväl GPS som A-GPS och GLONASS. Även om vi utan problem lyckas låsa position på 3-5 meter när, precis som konkurrerande telefoner, så tar det betydligt längre tid innan BeTouch 2 låser mot satelliterna och ger oss en relativt korrekt positionsangivning.

Tidsåtgången varierar, har man tur kan det gå på 15 sekunder, har man otur tar det en minut. Därtill tycks signalstyrkan vara svagare än hos de flesta samtida konkurrenterna och vi förlorar ofta kontakten med både en, två och tre satelliter bara genom att vända oss om med telefonen i handen.

Dessbättre är antalet satelliter telefonen ändå lyckas bibehålla kontakten med i regel mer än tillräckligt för att med god precision tillåta navigering i en bil, exempelvis. Navigering till fots i stadsmiljö med skymmande byggnader kan dock bli problematiskt, men detta gäller även konkurrenterna.

Sammanfattningsvis har BeTouch 2 en jämfört med konkurrenterna svag positioneringsprestanda, men gör ändå det den skall. Man måste bara, åtminstone i vårt testområde, vara lite mer tålmodig när man initialt låser sin position.

Bildskärm och digitizer

Bildskärmen är på 5,5 tum, av IPS LTPS LCD-typ, och har en upplösning på 1080 x 1920 pixlar. Ulefone har tvingats ta en del genvägar för att kunna sälja BeTouch för under 200 dollar, och skärmen är en av de dyraste enskilda komponenterna i en modern telefon.

Att pengar har sparats in här kan vi konstatera, då BeTouch 2 uppvisar en del egenskaper som påminner oss om LCD-skärmar för 2-3 år sedan. BeTouch 2 uppvisar en bristande svärta och (mot mörk bakgrund) sämre betraktningsvinklar än de flesta moderna konkurrenterna. Vi är heller inte helt nöjda med den lilaaktiga vitnyansen, även om det inte är ett stort problem.

Färgåtergivningen är dock riktigt bra, även ur vinklar, och den maximala ljusstyrkan är god och slår många moderna konkurrenter, som OnePlus 2 och Nexus 6, med lätthet. I vår ickevetenskapliga testmiljö mäter vi med vår Lux-mätare upp 526 cd/m2 på Ulefone BeTouch 2 med en vit bakgrund och skärmen ställd till 100% ljusstyrka.

526 cd/m2 kan jämföras med 581 cd/m2 för den ljusstarka Motorola Moto X Style, tämligen låga 348 cd/m2 för OnePlus 2 och överraskningen Nexus 6 som av oklara skäl har gått från att endast leverera 340 cd/m2 då telefonen var ny till hela 508 cd/m2 nu. Har AMOLED-displayen i Nexus 6 blivit ljusstarkare med användande, eller har en mjukvaruuppdatering ökat den maximala ljusstyrkan på bekostnad av batteritiden? Vi vet inte, men uppföljande mätningar bekräftar att det inte bara rör sig om en felmätning.

Enhet	Maximal ljusstyrka (cd/m2)
Motorola Moto X Style	581
Ulefone BeTouch 2	526
Motorola Moto G (1st gen)	526
Google Nexus 6	508
HTC One M7	447
OnePlus 2	348

Observera att våra uppmätta siffror inte kan jämföras med vad andra sajter och tester har mätt upp. Vår mätutrustning och våra mätmetoder är ingalunda laboratoriemässiga, men de ger en tydlig fingervisning för våra inbördes jämförda telefoner, då vi testar alla på samma vis och med samma utrustning.

Vi ser en viss ojämnhet i bakgrundsbelysningen längs med skärmens ytterkanter, men det gäller även andra telefoner med LCD-skärmar som Motorola Moto X Style och OnePlus 2, om än i aningen mindre utsträckning.

Något som kan bli lidande då tillverkare av budgettelefoner skickar ut telefoner till absolut lägsta pris är kvalitetskontrollen. Komponenter kan vara trasiga, skadade eller ha fabrikationsfel utan att det upptäcks förrän telefonen landar i konsumentens händer.

Vi trodde länge att vårt exemplar var helt felfritt, vad fabrikationsfel berör, men efter några dagars användande upptäckte vi att en av subpixlarna på bildskärmen var konstant vit. Vi förvånades över att vi inte hade noterat detta förut, men dagen efter var den konstant vita subpixeln borta igen. Det tycks vara någon form av ”glappkontakt” och vi har sedan dess, över en vecka sedan, inte sett till den konstant vita pixeln igen.

Bildskärmen är sammanfattningsvis bra men absolut inte av toppklass. Med tanke på prislappen var våra förväntningar lågt ställda, men skärmen lyckades faktiskt imponera en vad gäller färger och ljusstyrka, även då vi jämför med betydligt dyrare telefoner. Ett litet minus då skärmens ramar är tämligen breda, vilket leder till att BeTouch 2 är några millimeter större än de flesta andra 5,5-tumstelefonerna på både höjd och bredd.

Pekskärmen är däremot en av BeTouch 2:s akilleshälar. Telefonen har en tendens att inte reagera på lätta ”duttar” med fingret på skärmen, och vid svep reagerar inte pekskärmen förrän vi har hunnit svepa fingret i någon riktning cirka två centimeter.

Även om känsligheten blev lite bättre då vi avlägsnade det fabriksmonterade repskyddet så är den helt enkelt väldigt oresponsiv med moderna pekskärmsmått mätt. Vi mäter upp en uppdateringsfrekvens om 49 Hz, digitizern läser alltså av skärmen efter pek och tryck 49 gånger per sekund, men bildskärmens egen uppdateringsfrekvens är 60 FPS. Vi vet inte om detta bidrar till den dåliga känsligheten, men vi vet att de allra flesta moderna telefoner har synkroniserat bildskärmsfrekvensen och pekskärmsfrekvensen till 60 FPS/Hz.

Efter att ha farit runt på nätet en stund, i jakt på lösningar på pekskärmsproblemet i BeTouch 2, snubblade vi över en app utvecklad för Samsung Galaxy S, den första Galaxy S-telefonen, som hade vissa problem med skärmens känslighet. Appen, SGS Touchscreen Booster, sägs ändra pekskärmens inställningar och kort sagt göra den bättre. Därtill sägs den fungera för alla Android-telefoner och plattor, inte bara för Galaxy S.

Vi installerade appen och valde profilen ”Super Optimized”, kryssade i att vi vill starta tjänsten vid uppstart av Android, och startade om telefonen. Och vi tror det fungerar. Skärmen är förvisso fortfarande inte alls lika känslig och snabb som moderna telefoner, men vi tycker oss ana en viss förbättring ändå. Erkännas skall att detta mycket väl kan vara en ren placeboeffekt.

Oavsett om optimeringen hjälpte eller inte så konstaterar vi att man med BeTouch 2 tvingas vara mer tydlig med sina pek och svep än med andra moderna telefoner. Detta är till viss del en vanesak, och efter ett par dagar med BeTouch 2 som primär telefon hade vi anpassat vårt användande såpass mycket att vi sällan missade ett pek eller svep. Vi slutade dock aldrig vara medvetna om att vi tvingades vara övertydliga, och det är om vi skall vara helt ärliga inte acceptabelt på en telefon ens i den här prisklassen.

Mjukvaran

Ulefone levererar BeTouch med Android 5.1 Lollipop under skalet, och svenska finns att välja som systemspråk. Senaste skarpa androidversionen är i skrivande stund 5.1.1 och BeTouch 2 är således hyggligt med i matchen, versionsmässigt. Det stora frågetecknet är om Ulefone ämnar fortsätta uppdatera BeTouch 2 eller om de gör som de kinesiska budgettillverkarna i regel gör och överger telefonen så snart de släpper nästa modell, bara några månader senare.

Vi har under vår testperiod hunnit få en uppdatering via OTA (”Over The Air” – trådlös Androiduppdatering). Vi vet inte exakt vad den åtgärdade, men den var med blott 21.94 MB tämligen liten och uppges innehålla systemoptimeringar samt buggfixar. Vad vi vet är att den inte åtgärdar den omskrivna MMS-relaterade säkerhetsbuggen Stagefright.

Direkt ur kartong dras telefonens gränssnitt med ett konstant ”mikrolagg”, ett ständigt småhackande då vi exempelvis sveper runt i listor, mellan hemskärmar och i appar. Hårdvaran är mer än kraftfull nog att kunna ge telefonen ett silkesmjukt gränssnitt, så här är det alltså frågan om dåligt optimerad mjukvara. Prestandan vid appstart och rendering av webbsajter och liknande är det däremot inget fel på, utan telefonen är precis så snabb som vi förväntar oss av en åttakärnig best med gott om arbetsminne.

Efter två dagar och lika många fabriksåterställningar i hopp om att problemet med gränssnittslagget skall gå att lösa den vägen, börjar vi istället söka lösningar på annat håll. Och snart finner vi något intressant i en forumtråd på XDA: I en utvecklarapp för MediaTek-telefoner, MTK Engineering Mode Start, kan man i en av systemmenyerna stänga av något som kallas AAL, Ambient-Light Adaptive Luma, som är en funktion för att anpassa skärmens ljusstyrka utifrån rådande ljusförhållanden.

Av oklara skäl upplevs gränssnittet som klart rappare efter att AAL har inaktiverats och telefonen startats om. Gränssnittet är för all del fortfarande inte helt silkeslent, men plötsligt retar det konstanta hackandet inte längre livet ur oss. BeTouch 2 är nu en telefon vi kan leva med, vad flytet berör.

Märk väl att man förstås kan inaktivera automatisk ljusstyrka för skärmen även vi telefonens skärminställningar, utan utvecklarappens hjälp, men för att komma till rätta med mikrofrysningarna i grässnittet är man tvungen att använda utvecklarappen. Vidare fungerar den automatiska ljusstyrkan för skärmen, om vi vill använda den, även efter att vi har inaktiverat AAL i utvecklarappen.

Gränssnittet är alltså efter en del pillande klart mer följsamt, och vi tror oss även ha gett skärmen en bättre respons (läs mer om detta i bildskärmskapitlet), så hur känns telefonen nu? Bättre. Klart bättre. Men inte som en flaggskeppstelefon från någon av de mer etablerade konkurrenterna.

Skärmen dras fortfarande med en viss okänslighet och gränssnittet är fortfarande inte lika mjukt som på de dyrare konkurrenterna. Men, och detta är nyckeln för oss: nu står vi ut. Inte minst om man tar en titt på bankkontot: BeTouch 2 gräver trots allt bara en 1700 kronor stor grop.

Vad vi dock inte står ut med är en allvarlig batteribug. Batteriet kan plötsligt och utan förvarning eller uppenbar anledning dräneras fullkomligt på under en timme, även då telefonen inte används utan bara ligger i standby. Vad som orsakar detta vet vi inte; allt vi kan se är att det är någon form av systemprocess som är boven och dränerar batteriet.

Vid tre tillfällen under testperioden (dryga två veckor) har vi efter någon timmes frånvaro återvändit till en stendöd telefon, med ett tomt batteri, trots att batterinivån var en god bit över 50% när vi lade den ifrån oss. Vi har installerat tredjepartsappar för att försöka lista ut exakt vad det är som dränerar batteriet, men utan framgång.

Oavsett vad vi har gjort, vilka ändringar i inställningar och dylikt vi har genomfört, så har problemet dykt upp sporadiskt. Det enda som till synes har lyckats förhindra det från att inträffa är att sätta telefonen i flygplansläge och stänga av Wi-Fi, men när buggen väl slår till fungerar inget annat än omstart för att stoppa dräneringen. Utan datauppkopling tycks batteriförbrukningen vara förutsägbar och linjär, men utan datauppkoppling är en smartphone hart när poänglös.

Vi kan leva med ett visst ”lagg” i gränssnitt och vi kan leva med att pekskärmen inte är speciellt responsiv, men detta kan vara en dealbreaker beroende på hur ofta batteridräneringen inträffar. Tre gånger på två veckor är gränsfall för vad vi kan tolerera ens under en kortare period.

Android i övrigt, då? Ulefone levererar en mycket ren Android-version som är så avskalad att den till och med saknar en del appar som vi har vant oss vid även i Nexus-telefoner. Chrome är exempelvis inte förinstallerad, inte heller Hangouts eller Messenger. Däremot är förstås Googles Play-butik förinstallerad, så det är en enkel match att själv lägga in vad man vill ha.

Vi uppskattar detta, hur avskalad androidinstallationen är, och att Ulefone istället för att dränka oss i förinstallerade appar gör raka motsatsen. Inte minst då det interna lagringsminnet är begränsat till 16 GB varav cirka 12,5 GB är tillgängligt efter att Android har tagit sitt.

Även om BeTouch 2 alltså har fått en väldigt ren och avskalad androidinstallation ser vi ändå en del tillskott i telefonens inställningsmenyer, vilka vi kommer avhandla nedan.

HotKnot
HotKnot är en för oss i Europa och Nordamerika tämligen obskyr funktion för datautbyte mellan enheter. I Asien, främst Kina, är det dock en numera allt mer vanligt förekommande funktion som fungerar ungefär som NFC, närfältskommunikation.

Tekinken fungerar som så att två HotKnot-aktiverade enheter kan utbyta data genom att deras pekskärmar förs samman, skärm mot skärm. Kapacitiva pekskärmar fungerar på så vis att de läser av statisk elektricitet och då två kapacitiva skärmar med en HotKnot-kompatibel digitizer förs samman kan skärmarna kommunicera med varandra, genom HotKnot-mjukvaran.

Precis som för NFC är datahastigheterna mycket låga och skärmarna måste vara mycket nära inpå varandra, på samma vis som NFC-enheter måste föras nära inpå varandra. HotKnot är alltså en tjänst som på sätt och vis konkurrerar med NFC, men MediaTek, som ligger bakom HotKnot, menar att HotKnot har vissa fördelar.

HotKnot nyttjar elektriska impulser istället för radiosändningar och behöver till skillnad från NFC alltså inte ett RF-chipp. Ett RF-chipp som i sin tur regleras av organisationer som amerikanska FCC och EU:s ETSI, vilket innebär byråkratiskt krångel, handläggningstid och högre kostnader för tillverkaren. Därtill är HotKnot en del av pekskärmens chipp, inte en del av processorplattformen, vilket innebär att MediaTek inte behöver vända sig till direkta konkurrenter som Qualcomm och Samsung för att få sin teknik implementerad i fler enheter.

Nackdelen med HotKnot är att den helt och hållet saknar spridning i västvärlden – man kommer sannolikt aldrig kunna använda Android Pay med hjälp av HotKnot, till exempel, och tekniken fungerar bara mellan två enheter med kapacitiva pekskärmar – inte mellan en telefon och, exempelvis, ett vikfodral med NFC-stöd. Nyttan är såtillvida i dagsläget, åtminstone i västvärlden, begränsad.

SIM-kort
Ulefone BeTouch 2 har utrustats med två SIM-kortplatser och på grund av detta krävs en separat inställningsmeny för just SIM-kortens inställningar.

Här kan man exempelvis ange vilket kort som är det primära SIM-kortet för inkommande och utgående samtal, vilket man vill använda för datatrafik och vilket som används för exempelvis SMS.

En begränsning i systemet med dubbla SIM-kort är att även om båda SIM-platserna är 4G-kompatibla så kan endast en kortplats använda 4G åt gången, den andra är begränsad till GSM.

Detta spelar sannolikt mindre roll för de flesta, då 4G är främst för datatrafik och inte samtal, men är ändå något man som potentiell köpare bör vara medveten om.

Startskärm
Här kan vi välja vilket hemskärmsalternativ (”launcher”) vi vill använda.

Telefonen levereras med en launcher kallad ”Launcher3”, vilken oss veterligen är utvecklad av Google och är identisk med Google Now-launchern men utan Now-funktionaliteten. Genom Startskärm-menyn kan vi enkelt byta mellan alla eventuella installerade hemskärmsalternativ vi har.

Skärm
Under skärmalternativet ser att ut som vanligt i Android, förutom att det på BeTouch 2 finns två tillägg där vi kan kalibrera g-sensorn och närhetssensorn.

Bonuspoäng för att BeTouch 2 har stöd för Google Cast, där vi bland annat kan ”casta” skärmens innehåll till en TV med Chromecast-stöd.

Ljud och avisering
Här finner vi en undermeny för ljudförbättring, under vilken vi kan ställa in olika ljudprofiler:

* BesAudEnh – Ljudförbättring för hörlurar. Fungerar ungefär som utannonserat, ljudet blir aningen klarare då vi lyssnar på musik med hörlurar. Är inte aktiverat per default.

* BesLoudness – Volymbooster för högtalare. Fungerar som utannonserat och är nästan nödvändigt då telefonens högtalare är nästan löjligt svag utan den här boostern. Är aktiverat per default.

* BesSurround – Surroundljud med två olika lägen, ”Film” och ”Musik”. Båda profilerna ändrar ljudbilden aningen, men i båda fallen till det sämre. Är inte aktiverat per default.

* Förlustfritt BT-läge – BT-ljud i hög kvalitet. Högre kvalité vid BT-uppspelning. Aviseringsmeddelanden spelas med detta aktivt upp genom telefonens interna högtalare istället för att skickas ut via den BT-anslutna ljudenheten.

Batteri
Här finner vi inga betydande ändringar kontra Android i dess grundutförande, annat än att Ulefone har lagt in en valbar funktion för ”Intelligent energispar vid vänteläge”.

Exakt hur funktionen sparar batteri vet vi inte, det framgår ingenstans, men den är inte aktiverad ur kartong.

Finger Scanner

Här ställer vi in om vi vill använda fingeravtrycksläsaren, vi hanterar redan inlästa fingeravtryck och vi lägger till nya. Max fem fingeravtryck kan läsas in och inläsningen fungerar på exakt samma vis som i OnePlus 2, där man ombes placera fingret på läsaren upprepade gånger till dess att mjukvaran är nöjd och tror sig kunna känna igen avtrycket.

Till skillnad från OnePlus 2 som ofta behöver 15-20 inläsningar innan den känner sig nöjd är BeTouch 2 i regel nöjd efter totalt 8-10 inläsningar. När ett fingeravtryck väl är inläst fungerar fingeravtrycksläsaren bra och vi tvingas sällan, max en gång av tio, försöka igen. I regel sker misslyckandet om vi är lite slarviga med hur vi placerar fingret.

Läsaren är smart nog för att kunna läsa in vårt fingeravtryck oavsett vinkel – vi kan vrida telefonen och läsa in vårt fingeravtryck uppochner eller från sidan utan problem. Därtill är den ganska snabb, ungefär som OnePlus 2, och vi går från att placera fingret på läsaren när skärmen är avstängd till dess att vi är inne på hemskärmen utan att först passera låsskärmen på mindre än en sekund.

Till skillnad från OnePlus 2 räcker det dock inte med att bara lägga fingret på läsaren, utan vi måste först trycka ned hemknappen och hålla fingret kvar innan läsaren, som alltså är placerad i hemknappen, läser av vårt avtryck och skickar oss direkt till hemskärmen.

Till skillnad från OnePlus 2 har vi i BeTouch 2 heller inga problem med att fingeravtrycksläsaren sporadiskt slutar reagera då telefonen ligger på vissa underlag, såsom en bordsskiva. Allt som allt är fingeravtrycksläsaren bra: lika snabb som OnePlus 2, enklare att programmera, läser in fingeravtryck oavsett vinkel, och uppvisar inga problem med sporadiskt krångel på vissa underlag.

Off-Screen gesture

Här kan vi aktivera/inaktivera fem stycken förprogrammerade gester och utöver dessa programmera ytterligare sju gester efter eget tycke. De fem förprogrammerade gesterna är begränsade till vad Ulefone har valt åt oss, men för de sju extragesterna kan man själv välja vilken app som skall startas.

De fem förprogrammerade gesterna är som följer.

* Dubbeltryck – Dubbeltryck på den avstängda skärmen för att tända skärmen.
* Svep upp – Svep upp på den avstängda skärmen för att tända och låsa upp skärmen.
* Starta kameran – Rita ett C på den avstängda skärmen för att starta kameran.
* Starta miniräknaren – Rita ett V på den avstängda skärmen för att starta miniräknaren.
* Styr musikuppspelning – Svep rakt nedåt på den avstängda skärmen för att pausa/starta musikuppspelning. Svep åt vänster för att gå till föregående spår. Svep åt höger för att gå till nästa spår.

De sju programmerbara extragesterna består av att man på den avstängda skärmen i gemener ritar bokstäverna e, m, o, s, w och z, samt ett uppochnedvänt v. Man knyter var och en av dessa gester till valfri installerad app.

Utöver ovanstående tillskott till Androids telefoninställningar har Ulefone även förinstallerat ett litet antal appar antingen som komplement till eller som ersättning för sådant som Android erbjuder i grundutförande.

Compass
En simpel kompass-app. Vi ser inte riktigt syftet med att förinstallera en sådan app, då det finns mängder av dylika appar på Play-butiken för den som vill ha en sådan. Därtill har appen getts åtkomst till en rad systemfunktioner såsom kameran, telefoni, samtalsloggar, textmeddelanden och så vidare. Vad värre är att man heller inte kan avinstallera appen utan rootåtkomst. Foliehatten inom oss oroas över varför Ulefone ser det som nödvändigt att ge en kompass-app tillgång till sådana saker.

FM-radio
En radio-app av allra simplaste typ. Kan söka efter stationer och spela upp radiosändningar. Kräver att ett headset är anslutet. Inga större orosmoln här vad gäller behörigheter.

Galleri
En simpel galleriapp. Fyller till skillnad från kompass-appen en vettig funktion då Googles egna app Foton inte är förinstallerad. Även Galleri-appen har precis som kompassen getts en hel del behörigheter som den inte behöver, dock inte lika många eller lika inkräktande.

Kamera
Ulefones egna kamera-app. Bjuder på en del inställningar som Androids standardkameramjukvara saknar. Mer om kameran i kapitlet här nedan.

Musik
En enkel musikspelare för lokalt lagrade ljudspår. Spelar upp de vanliga formaten, såsom mp3, wav och flac utan problem. Har en inbyggd femkanalsequalizer för den som vill forma sin egen ljudbild, eller nyttja en av ett dussin förprogrammerade ljudprofiler. Inga direkt oroväckande behörigheter har tilldelats Musik- eller equalizerappen.

Telefon
En till det yttre exakt kopia av Androids standardapp för telefoni. En aningen annorlunda appikon, men även den så snarlik att vi nästan missade detta. Varför har Ulefone ersatt Googles telefoniapp med en app som ser exakt likadan ut i gränssnittet, och till synes har exakt samma funktionalitet? Appen har samma behörigheter som Andorids standardapp för telefoni, det vill säga väldigt omfattande sådana.

Ulefone
Två olika Ulefone-appar, ”ulefone” och ”Ulefone”. Den förstnämnda, ”ulefone” med litet u, är bara en genväg till Ulefones webbsajt. Den andra, med ett stort U, är en genväg till Ulefones facebooksida. Dessa två appar har inga behörigheter.

Ulefone har inte gjort speciellt många ändringar eller tillägg vare sig till Androids systeminställningar eller vad gäller appar, men vi oroas en del över behörigheterna de har gett vissa appar. Varför måste en simpel kompass-app ha tillgång till att läsa mina SMS? Mina samtalsloggar? Att ringa telefonsamtal? Att ta bilder och spela in ljud?

Vi vet inte om vi bara är foliehattar eller om det finns verkliga skäl till oro. Vi kommer dock omedelbart att roota vår testtelefon och avinstallera alla appar som har fått omfattande behörigheter utan goda skäl.

Kameran

Kameran är på 13 megapixlar och sensorn är Sonys IMX214 (1/3.06″, bakgrundsbelyst, CMOS) som lanserades i början av 2014 och vid det här laget sannolikt har installerats i tiotals miljoner telefoner. Vi vet att sensorn är bra och att man med rätt kameramjukvara och bra optik kan ta väldigt bra bilder. Som hjälp i dåligt ljus har huvudkameran förstås även utrustats med en LED-blixt.

Frontkamerans sensor levereras av OmniVision och har beteckningen OV5648. Maxupplösningen är på 5 megapixlar och har fått hjälp av en liten LED-blixt vid exempelvis selfiefotografering eller videosamtal i dåliga ljusförhållanden.

Det officiella specifikationsbladet för Ulefone BeTouch 2, och för OmniVisions OV5648, anger alltså maxupplösningen till 5 megapixlar, men i frontkamerans inställningsmeny står det 8 megapixlar, och mycket riktigt är bilderna vi tar med frontkameran på just 8 megapixlar. Aningen förbryllande, men man kanske inte skall klaga över att få fler megapixlar än vad som anges? Vi misstänker dock att det bara rör sig om 5 äkta megapixlar som sedan skalas upp till 8 i kameramjukvaran. Varför, dock, är frågan.

Kameramjukvaran

Kameramjukvaran bjuder på en hel del inställningar som Androids standardmjukvara saknar, men gränssnittet känns ganska ålderstiget. Kameran är därtill seg, såväl vad gäller gränssnittet som bildtagning och uppdateringsfrekvens på skärmen, och autofokusen vid närbildsfoto är bland det trögaste vi har testat de senaste åren.

Vi har vant oss vid att kamerans sökare, det vill säga bilden vi ser på skärmen i kameraappen, numera är snabb och rappt följer med våra rörelser tämligen väl. Detta är inte fallet med BeTouch 2, som är mycket långsam. Dels är det en fördröjning på en halv sekund eller så, och dels är bildfrekvensen låg, särskilt i halvdunkla miljöer.

Vid bildtagning tar det ofta både två och tre sekunder innan bilden tas, såvida ljusförhållandena inte är optimala, det vill säga fullt dagsljus utomhus. Minsta darr på handen under bildtagningen kan därtill leda till en kraftig oskärpa. Sonys IMX214 är en bra om än snart två år gammal sensor, men Ulefone har misslyckats rejält med att ta tillvara på den fina kapaciteten som finns där.

HDR-läget, som på de flesta kameror numera är vårt favoritläge vid stillbildsfoto, gör nästan utan undantag mer skada än nytta och leder till oskärpa om vi inte använder ett kamerastativ för att säkerställa att kameran är helt still under de 2-3 sekunderna det i BeTouch 2 tar att fånga en HDR-bild.

Även funktionerna ”Zero shutter delay” och ”Anti-skak” gör mer skada än nytta, men båda dessa är tack och lov avstängda i grundinställningarna. Finessen ”Ansiktsförsköning” är dessvärre inte bara aktiverad i grundinställningarna, den är därtill omöjlig att stänga av.

Allt vi kan göra är att ställa in hur intensiv ansiktsförsköningen skall vara, i tre lägen: ”Låg”, ”Medium” (standardläget) och ”Hög” för respektive Rynkor, Blekhet och Form. Ulefone tycks inte tycka att vi är fagra nog att fotograferas utan ”förskönande” filter.

Exempelbilder
Bilderna nedan har tagits med telefonens standardinställningar, i maximal widescreen-upplösning. Vi har vid närbildsfotografering använt pekfokus för att lägga fokus där vi vill ha den. I övrigt har vi låtit kamerans mjukvara göra allt själv. Ni uppmanas högerklicka och öppna bilderna i fullstorlek för att få en ordentlig uppfattning om bildkvalitén.

Ulefone BeTouch 2 (till vänster) vs Motorola Moto X Style (till höger)

BeTouch 2 uppvisar stora problem med färgåtergivning och fokus då vi har testat kameran. Färgerna känns urvattnade och får i många bilder en märklig grålila nyans som inte alls matchar det vi ser med våra egna ögon vid fototillfället. Därmed inte sagt att det är omöjligt att ta bra bilder med BeTouch 2 – det är absolut möjligt – även om färgåtergivningen sällan matchar verkligheten.

I den andra bilden i serien ovan, på busken med bären, lyckas vi få till fokus och skärpa riktigt bra (efter 5-6 försök). Förutom att färgnyansen är för urvattnad så går BeTouch 2 segrande ur kampen mot Moto X Style, genom att bjuda på mer djup, mer färgkontrast och mer detalj. Detsamma gäller bilden på lövet, och där är färgåtergivningen för ovanlighetens skull näst intill perfekt.

I andra bilder, som i bild 3, 5 och 7 i serien ovan, på träden, ser vi att BeTouch 2 har stora problem med såväl skärpa som fokus och motljus. Bilderna håller här riktigt låg klass, i synnerhet bild 7 som är en redig röra av oskärpa och kontraster. Även om man som fotograf, med inställningar och tålamod, kan påverka resultatet en hel del så har man rätt att förvänta sig att alla telefoner i autoläget ska kunna ta åtminstone skapliga bilder av så pass enkla motiv som ett träd i dagsljus.

Frontkamera, maxupplösning för respektive telefon i widescreen-format

I vanlig ordning är inte frontkameran något att hänga upp i granen, varken från BeTouch 2 eller Moto X Style, men Style vinner ändå matchen tämligen enkelt, trots en lägre maxupplösning. Framför allt är färgåtergivningen mer korrekt, och kameran är mycket snabbare att ta bilder.

Betraktar vi båda bilderna i fullstorlek ser vi att BeTouch 2 har problem med kraftigt brus och oskärpa, medan Moto X Style istället ser utsmetad ut på grund av en kraftig efterbehandling av bilden. Vidare ser vi att Moto X Style har en vidvinkellins som fångar mer bildinnehåll från samma avstånd.

Videoinspelning, maxupplösing i respektive telefon.

Ulefone BeTouch 2 (1080p, 17 Mbit/s)

Motorola Moto X Style (UHD/4K, 51 Mbit/s)

Här är det som väntat en enkel seger för Moto X Style som hart när bjuder på ”bättre allt”. Allt från färgåtergivning till skärpa, fokushastighet och vitbalans är klart bättre. Ulefone BeTouch 2 gör dock det den skall och behöver inte skämmas för sig. Därtill är videoflytet bättre i BeTouch 2, men detta beror sannolikt på att den är begränsad till 1080p-upplösining, att jämföra med 4K i Moto X Style. 4K innebär fyra gånger högre upplösning än 1080p, vilket belastar kameran mycket mer och därmed påverkar bildflytet.

Sammanfattningsvis, då vi summerar såväl stillbildskameran, frontkameran och videokameran, tvingas vi konstatera att Ulefone BeTouch 2 inte har en kamera som kan matcha moderna topptelefoner, eller ens två år gamla topptelefoner. Man kan dock ta bra bilder om man har tålamod och använder manuella inställningar och justeringar, och videokameran gör förutom en väldigt plötslig och hård vitbalansjustering (känns som en av/på-knapp) ett ganska bra jobb.

För somliga kan nog kameran anses vara bra nog, men har man medelstora till stora krav på kameran och använder den ofta är inte BeTouch 2 en telefon att överväga, inte ens om man väger in den låga prislappen.

Buggar och problem

Efter blott några timmar med Ulefone BeTouch 2 börjar man förstå att man betalar ett högt pris för det låga priset. Mjukvaran är inte på långa vägar lika finputsad, optimerad eller problemfri som telefoner från de mer etablerade tillverkarna.

Ett av de allra största problemen finner vi i den helt vansinniga sporadiska batteriförbrukningen som på blott 15-20 minuter kan dränera batteriet från 60% till noll. När detta sker, när telefonen börjar sluka batteri i det tempot, förbrukas batteriladdningen flera gånger snabbare än vad telefonens laddare kan ladda batteriet. Det är en märklig känsla att ladda telefonen och ändå se batterinivån sjunka med runt två procentenheter per minut.

1: Batteridräneringsbuggen inträffar. 2: Vi upptäcker problemet och kopplar in laddaren. Batteriet fortsätter dräneras snabbt trots laddning. 3: Vi startar om telefonen, varefter batteriet laddas som det skall.

En omstart löser problemet, men är ingen permanent lösning. Många dagar klarar vi oss helt från att detta inträffar och det kan även gå två, tre eller fem dagar utan problem. Men, förr eller senare händer det igen och när det händer så händer det så snabbt att man i regel möts av en död telefon nästa gång man plockar upp den. Det enda sättet att stoppa dräneringen, som vi har funnit, är att starta om telefonen – om man har turen att upptäcka det medan det händer och innan batteriet är tomt.

Det andra problemet av mycket betydande art är de omfattande systembehörigheterna som Ulefone har gett vissa av deras förinstallerade, och icke avinstallerbara, appar. Kompassappen, som vi har nämnt tidigare, har getts obehagligt omfattande behörigheter till såväl telefoni som samtalsloggar, SMS och video- och ljudinspelning. Varför? Slarv eller lathet från apputvecklarens sida, eller något mer illavarslande? Oavsett vilket kände vi oss inte bekväma med detta, så vi rootade telefonen och avinstallerade dessa appar omedelbart.

Ovanstående är de två för oss mest betydande problemen, och är för många sannolikt av ”dealbreaker”-karaktär. Men det finns en rad andra problem som också måste nämnas. Problem som kan vara påfrestande men kanske inte är en dealbreaker för alla, i synnerhet inte de som tycker om att hitta egna lösningar och fixa problem på egen hand.

Gränssnittet dras ur kartong med ett konstant mikrolagg, där flytet vid rullning och svep och allmänna animationer och övergångar liksom hackar fram. Fabriksåterställning löser inte problemet, men vi fann däremot att man genom att inaktivera en systemfunktion medelst en utvecklarapp kan åtgärda det värsta hackandet (läs mer om detta i kapitlet Mjukvara längre upp i recensionen). Efter detta blev telefonens gränssnitt inte silkesmjukt, men uthärdligt.

Pekskärmen är noterbart oresponsiv och kräver tydligare pek och svep än vad vi är vana vid de senaste 4-5 åren. Det är många år sedan de mer etablerade tillverkarna började utrusta sina telefoner och plattor med högkvalitativa pekskärmar och optimerad pekskärmsmjukvara, men i Ulefone BeTouch 2 tycks pekskärmen vara på ungefär samma nivå som de etablerade tillverkarna var runt 2010-2011.

Med hjälp av en app som justerar pekskärmens inställningar (mer om detta i kapitlet Bildskärm och digitizer längre upp) tycker vi oss ha fått en aningen bättre pekskärmrespons, men vi vet inte om detta bara är en ren placeboeffekt eller om pekskärmen verkligen har blivit bättre.

Vi har vidare stött på en trasig (helvit) subpixel i telefonens bildskärm, men av oklara skäl tycks skärmen ha reparerat sig själv och den lysande pixeln har inte återkommit.

Vi har sedan den senaste OTA-uppdateringen, daterad 20150811, installerades haft sporadiska problem att ”lägga på”, att avsluta telefonsamtal. Ett annat problem relaterat till telefonifunktionen är att skärmen, vilken som sig bör slocknar då du lägger telefonen mot örat vid telefonsamtal, inte alltid tänds igen då du avlägsnar telefonen från örat. Man tvingas trycka på strömknappen två gånger för att komma till låsskärmen och sedan låsa upp telefonen för att skärmen skall vakna till liv.

Vi har här ovan sammanfattat de mer påtagliga buggarna, egenheterna och problemen med BeTouch 2. Utöver vad vi har nämnt finns det en rad mindre problem, som bristande språköversättningar, sporadiskt långsam skärmrotation, plötsliga appkrascher och en halvsvag Wi-Fi- samt GPS-signal.

Batteritiden

Vi har längre upp i recensionen beskrivit ett betydande problem med plötslig batteridränering, som inträffar till synes utan förvarning och tömmer batteriet på långt under en timme. Det här är ett jätteproblem, men en liten tröst är kanske att batteriförbrukningen annars, så länge inte buggen slår till, är hyggligt bra om än inte i nivå med de flesta konkurrenterna.

Standbyförbrukningen med full synk mot Google-kontot leder i regel till att batteriet förlorar cirka 8-10 procent över natten, drygt åtta timmar, vilket är ett bra resultat i nivå med vad vi förväntar oss.

Vid normalt till halvhårt användande kan vi nätt och jämnt ta oss hem till laddaren efter en arbetsdag, men vi är inte bekväma med att förlita oss på det och med batteridräneringsbuggen som lök på laxen så följer en laddare med oss var vi än går eller åker. Vi vill helt enkelt inte riskera att bli utan en fungerande telefon.

[bench]17battery|ulefone betouch 2[/bench]
Då vi utför PCMarks ”Work Life”-test för att mäta upp batteriprestandan får vi ett dåligt resultat. Med 276 minuter är BeTouch 2 en av de sämst presterande telefonerna vi har testat sedan vi började använda PCMarks batteritest tidigare i år. Vår egen uppfattning om telefonens batteritid, vid ett mer verkliga världen-baserat användande, är dock bättre; som vi nämner ett stycke högre upp klarar vi oss i regel genom en hel arbetsdag med normalt användande och 3-4 timmars skärmtid utan att tvingas nödladda.

Vi mäter upp en total laddtid från tomt till fullt, med telefonen igång men i standby och med Wi-Fi samt Google-synk aktivt, på 128 minuter. Detta är precis i paritet med vad vi förväntar oss av en telefon med ett batteri i 3 050 mAh-klassen men utan stöd för snabbladdning.

På Ulefones webbsajt står det på produktsidan för BeTouch 2 bland annat ”quick charge”. Detta är en lite lömsk marknadsföring, då telefonen inte alls har stöd för snabbladdning i den bemärkelsen att batteri, laddare och processorplattform har någon form av snabbladdningsfunktion likt Qualcomms QuickCharge 2.0. De ljuger dock inte, de skriver bara att telefonen laddar snabbt, och definitionen av ”snabbt” är upp till var och en att avgöra.

Telefonen blir i normala fall aldrig speciellt varm vid laddning, men om vi spelar krävande spel medan vi laddar så blir det nästan obehagligt hett på telefonens baksida, främst i telefonens övre tredjedel, kring kameralinsen. Vi har sett rapporter om exemplar av BeTouch 2 som har dött på grund av överhettning, så en viss försiktighet rekommenderas, men samtidigt är telefonen på grund av USB-portens placering svår att hålla i tvåhandsfattat landskapsläge samtidigt som man laddar, så det är inget vi gärna gör ändå.

Spel, prestanda och grafer

Tro det eller ej, men BeTouch är en ganska kompetent spelmaskin. När man slår ett öga på prestandagraferna nedan, främst för 3DMark och GFXBench, kan man lätt dra slutsatsen att BeTouch 2 är en usel spelmaskin, men så är alltså inte fallet enligt våra intryck.

Vi har testat en rad 3D-titlar av senare snitt och vi har kunnat spela alla utan problem med låg bildfrekvens, ”lagg” eller betydande frysningar. Visst händer det då och då att det låser sig i någon tiondels sekund, så kallade mikrofrysningar, men det gäller faktiskt även prestandamonster som Samsung Galaxy S6 – om än i lägre utsträckning.

Det skulle inte falla oss in att påstå att BeTouch 2 är lika snabb som Galaxy S6, inte på långa vägar, men den är snabb nog för allt vi har testat i spelväg. Och behövs det verkligen mer än så för majoriteten av alla konsumenter? Ingen vill vara en bromskloss i teknikracet, men någonstans måste man börja fråga sig när prestandahetsen inte längre har någon större praktisk betydelse annat än om man är en ”gamer” som avser behålla telefonen i många år framöver och söker framtidssäkring.

Pekskärmens låga kvalité förtar spelglädjen en del. Mindre korrigeringar i exempelvis ett racingspel, i form av små ”duttar” på skärmen, missas ofta av pekskärmen, med resultatet att man tvingas överkorrigera en sekund senare vilket leder till en vinglig färd och en och annan svordom.

Vidare lyckas vi ideligen effektivt täcka över högtalaröppningen i fotänden då vi håller telefonen i landskapsläge vid spelande, och detta i kombination med en ganska svag högtalare leder till att vi ofta inte hör något alls från spelet, eller nyinkomna SMS-meddelanden och dylikt heller för den delen. Att koppla in trådburna hörlurar är inget vidare attraktivt alternativ, då telefonen med ett headset kopplat till huvudändens 3,5mm-uttag blir svår att hålla i tvåhandsfattat landskapsläge.

Vi vill slutligen återigen höja ett varningens finger för värmeutvecklingen då vi spelar tunga spel och laddar samtidigt. Vi har läst om exemplar av BeTouch 2 som har tagit permanent skada och vi avråder således från att ladda och spela samtidigt.

Prestandagraferna nedan talar i regel sitt eget tydliga språk, även om resultatet i 3DMark inte alls överensstämmer med våra intryck, och vi låter er dra era egna slutsatser utifrån dessa.

[bench]16system|ulefone betouch 2[/bench]

[bench]16cpu|ulefone betouch 2[/bench]

[bench]16gpu|ulefone betouch 2[/bench]

Slutsats

Ulefone BeTouch 2 är på pappret en fantastiskt bra telefon, i förhållande till prislappen. Saker som en åttakärnig processor, 3GB RAM, FullHD-skärm på 5,5 tum, metallchassi, fingeravtrycksläsare och dubbla SIM-kortplatser lockar förföriskt.

Därtill har telefonen fått en skapligt aktuell version av Android, 5.1 Lollipop, i ett till synes tämligen rent utförande. Dessvärre har Ulefone inte optimerat mjukvaran till att ta tillvara på den kompetenta hårdvaran. Gränssnittet lider ur kartong av ett konstant mikrohackande, inga animationer eller övergångar flyter mjukt och pekskärmen lämnar mycket att önska.

Därtill finner vi stora brister vad gäller buggar, inklusive en stor batteribugg som kan tömma batteriet på under en timme, säkerhetsbrister (varför är inte Stagefright-hålet tilltäppt?) och väldigt tveksamma behörigheter för förinstallerade appar. Varför har exempelvis kompassappen, som inte går att avinstallera, fått tillgång till att bland annat spela in ljud och video, läsa mina SMS-meddelanden, använda min telefon och se min kontaktlista? Foliehatten inom oss oroas för vad telefonen kan tänkas samla in för information, och om informationen skickas någonstans utan vår vetskap.

Vi hade då vi började det här testet ganska lågt ställda förväntningar på Ulefone BeTouch 2. Vi förstod att för en prislapp på blott 1 700 kronor kan inte saker och ting vara lika bra som hos de betydligt dyrare konkurrenterna.

Vi hade därtill läst en hel del inlägg, utlåtanden och forumtrådar från konsumenter som har köpt ”kinatelefoner” av olika fabrikat och modeller de senaste åren, och en röd tråd är att det alltid är saker som krånglar, saker som man får lösa på egen hand om de ens är möjliga att lösa.

Ulefone BeTouch 2 visade sig snabbt matcha konsumenternas utlåtanden om ”kinatelefoner” i rent allmänna drag. Bitvis är det en briljant telefon med en enormt fin bygg- och materialkvalité, hyggligt imponerande specifikationer, en riktigt skaplig skärm, dubbla SIM-kortplatser med svenskt 4G-stöd och en välfungerande fingeravtryckläsare. Men bitvis är det också en väldigt problematisk telefon med batteribuggar, dålig pekskärm och ett trögt gränssnitt.

Därtill finner vi stora orosmoln vad gäller säkerhetsbrister och – sannolikt – inga som helst avsikter från tillverkarens håll att fixa vare sig buggar eller säkerhetsbrister. Man köper telefonen i befintligt skick och skall vara glad om man får en eller ett par mindre mjukvaruuppdateringar innan tillverkaren går vidare till nästa modell.

Rekommenderar vi slutligen den här telefonen? Kort sagt, nej. Det är alltför många saker som måste åtgärdas för att telefonen skall bli dräglig att leva med för gemene man. Visst lockar priset, men vi skulle vilken dag i veckan som helst hellre köpa en begagnad Nexus 5, en begagnad LG G2 eller en begagnad HTC One M8 för ungefär samma summa pengar. Man får vara utan käcka finesser som dubbla SIM-kortplatser och fingeravtryckläsare, men man får samtidigt en telefon som faktiskt fungerar, och fungerar bra.

Men. För den som är tekniskt kunnig, älskar att pilla och fixa själv, som mer än gärna grottar runt i telefonens inre och tycker om att lägga in communityutvecklade ROM-filer med fixar, tweakar och allmänna förbättringar är Ulefone BeTouch 2 alla sina brister till trots ett ganska läckert alternativ till ett attraktivt pris. Och man riskerar definitivt inte att stöta ihop med tio andra som har samma telefon, varje dag.

Vi lyckades under testets gång med ett par mindre ändringar och optimeringar göra telefonen klart bättre och mestadels dräglig att leva med, och vi tvivlar inte på att den som orkar, har tid och intresse kan gå några steg länge än vad vi gjorde och faktiskt förvandla den här fula ankungen till en vacker svan.

Not: Återförsäljaren Gearbest har lånat oss testexemplaret av Ulefone BeTouch 2 och för den som känner sig villig att ta sig an utmaningen att förvandla en Ulefone BeTouch 2 till en vacker svan har Gearbest gett Swedroids läsare en rabattkod ( TOUCH2GB ) värd 10 dollar för just BeTouch 2. Äventyrslystna och modiga konsumenter kan köpa telefonen här.

[P_REVIEW post_id=126855 visual=’full’]