I december 2008 lanserade den dåvarande mobiljätten Nokia Symbian-telefonen N97. Det var en på flera vis intressant smartphone som utöver en 5MP-kamera också var utrustad med en för tiden imponerande mängd inbyggt lagringsutrymme på hela 32GB.

Minnesmängden som följde med Nokia N97 står sig än idag då många av dagens telefoner – inklusive instegsmodellerna bland flaggskeppen – som är utrustade med just 32GB lagringsutrymme. Radarparet Galaxy S7 och Galaxy S7 Edge finns exempelvis endast att köpa med 32GB lagringsutrymme i Sverige och detsamma gäller för LG:s samt Sonys kommande telefoner G5 respektive Xperia X Performance.

Bland Android-telefoner, om vi ser i Nexus-serien som ledstjärna, har 16GB i princip varit standard (Nexus 4 som enda undantaget) sedan hösten 2010, medan 32GB dök upp som ett mer kostsamt alternativ under 2011 i bland annat Samsungs Galaxy Nexus. Först under 2014 steg instegströskeln i vissa flaggskeppsmodeller från 16GB till 32GB lagringsutrymme, som exempelvis Motorolas Google Nexus 6.

Precis som de första Android-telefonerna var utrustade med en minneskortläsare för att kompensera för det sparsamma lagringsutrymmet gäller detsamma för många av dagens telefonmodeller, även om vi har sett exempel på att tillverkare (som Samsung under 2015) tycks vilja gå åt motsatt håll och avlägsna minneskortläsaren.

Tyvärr dras minneskort med ett par nackdelar i jämförelse med inbyggt minne. För det första är prestandan i regel inte tillnärmelsevis lika god både vad beträffar läs- och skrivhastighet men också vad gäller IOPS. Vidare var det fram till Android 6.0/Marshmallow krångligt att dra nytta av utrymmet på ett minneskort för annat än lagring av media som musik, bilder och video.

Android 6.0 löser alltså detta, men dessvärre tycks bland annat Samsung och LG inte dra full nytta av det förbättrade minneskortstödet, trots att deras telefoner är utrustade med Android Marshmallow.

Analysfirman IHS uppskattar kostnaden för det rappa 32GB NAND-minne som medföljer Galaxy S7/S7 Edge till omkring sju dollar. I jämförelse kan nämnas att samma analysfirma uppskattade minneskostnaden för 64GB-versionen av Galaxy S6 till 25 dollar i samband med butikspremiären i april 2015.

Enligt DRAM Exchange som bland annat redovisar spotpriserna för NAND-chipp ligger det aktuella priset för ett 256Gbit NAND MLC-chipp (32GB) på mellan 9-10 dollar. Vid tillfället för lanseringen av Nokia N97 pendlade ett 32Gbit NAND MLC-chipp (4GB) på samma nivå. Kontraktpriserna är något lägre.

Flashminnet tillhör alltså en av de minst kostsamma komponenterna i en smartphone, med en prislapp som räknat per gigabyte är blott en åttondel av gigabytepriset då Nokia lanserade sin N97, och har historiskt sett aldrig varit billigare.

Det har förvisso tillkommit kostnader för exempelvis fingeravtrycksläsare och ny minnesteknik (LPDDR4) som fördyrar något men vi frågar oss om det inte är dags att ta steget för flaggskeppsmodeller vidare upp till 64GB.

Det är kanske ingen vild gissning att anta att tillverkarna har åtminstone två stora skäl till att hålla lagringsmängden nere:

Först och främst vill de hålla lagringsminnesmängden nere så att de på så vis kan ”tvinga” de som behöver mer lagring att betala för en dyrare modell.

Ett annat skäl är att många tillverkare därtill säljer molnlagringstjänster som ger tillverkarna och/eller en molnlagringstjänstpartner betydligt mer klirr i kassan med en löpande inkomst på en månatlig eller årlig basis.

Att höja instegsgränsen till de 64GB som vi efterlyser skulle skapa mindre behov av premiumvarianterna av samma telefonmodell, samt minimera kundens behov av att överväga en molnlagringstjänst. Med tanke på att tillverkarna tjänar en hel del pengar på att kraftigt öka telefonpriset (ofta tvingas slutkunderna betala runt 1000 kronor extra för att utöka den interna lagringsmängden med blott 32GB, en ökning som alltså kostar tillverkaren under 60 kronor kronor i komponentkostnad) så är det lätt att förstå, dock ej sympatisera med, deras motvilja.

Det är alltså inte svårt att gissa sig till varför marknaden ser ut som den gör, varför vi de senaste fem åren bara har sett en dryg fördubbling av lagringsmängden trots att andra komponenter såsom arbetsminnesmängd, skärmupplösning och processorbestyckning har ökat betydligt mer.

Vad värre är: vi ser ingen ljusning på horisonten, inget trendbrott är på väg. Allra minst när vi tvingas konstatera att den i Android 6.0 Marshmallow inbyggda funktionen för att slå samman telefonens interna lagringsminne med ett externt lagringsminne i form av ett microSD-kort till synes medvetet inaktiveras av tillverkarna.

Vilka är er läsares synpunkter på detta? Storm i ett vattenglas eller ett faktiskt problem? Ser ni till skillnad från oss en ljusning på horisonten, eller är det bara att sluta hyperventilera och försöka gilla läget som gäller?