Introduktion

Xperia Tablet Z är Sonys blott andra Xperia-surfplatta, efter den måttligt framgångsrika Tablet S som lanserades förra året. Med Xperia Tablet S tog Sony ut svängarna rejält rent designmässigt och resultatet blev en platta som inte liknade något annat – på gott och på ont.

Med uppföljaren Xperia Tablet Z så har Sony tänkt om och nu är designen betydligt mer i stil med vad vi förväntar oss av en modern platta. Sony har därtill gjort släktskapet till den i redaktionens tycke undersköna telefonen Xperia Z högst påtagligt och alla designelement vi finner på telefonen går igen på Tablet Z, vilket gör att vi genast känner oss hemma rent visuellt.

Precis som smartphonemarknaden så har tabletmarknaden för androidenheter blivit allt tätare med hårdare konkurrens och fler tillverkare som vill vara med och slåss om kunderna. För att Sony skall lyckas bättre med Tablet Z än med företrädaren Tablet S så krävs det att enheten står ut från mängden utan att skrämma bort kunderna, samt att den lever upp till de högt ställda förväntningarna hos såväl slutkunderna som hos oss recensenter.

I följande recension kommer vi som alltid att utsätta enheten för en rad hårda test. Tablet Z kommer genomgå en mängd syntetiska/konstgjorda prövningar i form av benchmarks såväl som en mer ”verkliga världen”-betonad testfas där vi kort sagt försöker använda plattan så mycket som möjligt under låneperioden.

[ind][/ind]

Specifikationer och systeminfo

Specifikationer	Sony Xperia Tablet Z
Releasedatum	Sommaren 2013
Processor	1,5GHz quad-core
Plattform	Qualcomm APQ8064
Grafikkrets	Adreno 320
RAM-minne	2GB
Inbyggt minne	16GB / plats för minneskort
Skärm	10.1" / WUXGA - 1200x1920 pixlar / 224PPI
Skärmtyp	LCD / 16:9 / 281,22 cm² / ~61,5% av fronten
Kamera	8MP
Främre kamera	2,2MP
Vikt	495g
Höjd, bredd, djup	266 x 172 x 7mm
Batteri	6000mAh
Kommunikation	microUSB, Bluetooth 4.0, Wi-Fi 802.11 a/b/g/n, dual-band, DLNA, infraröd port
Sensorer	GPS, accelerometer, gyro, magnetometer, närhetssensor
FM-radio / NFC	Ja / Ja
Nätverk	Fyrbands GSM / HSDPA
IP-klassning	Nej
Övrig info	3,5mm-jack. LED-bakbelyst skärm. Är IP57-certifierad, så den tål vatten och damm. Fast batteri.
Mer info	Mer info om Sony Xperia Tablet Z på Androidenheter.se

Sony har utrustat Xperia Tablet Z med en 10.1 tum stor LCD-skärm med en upplösning på fina 1920×1200 pixlar (224 PPI). 1920×1200 pixlar kallas officiellt för WUXGA och är en upplösning som kanske närmast kan beskrivas som FullHD (1080p) fast i 16:10-format, vilket resulterar i 120 pixlar extra på höjden (sett ur landskapsläge). Som alltid med Sony-enheter så har skärmen utrustats med Mobile BRAVIA Engine (version 2 i det här fallet) vilket optimerar/förstärker färger och kontrast ytterligare för den som så önskar.

Under skalet finner vi en fyrkärnig processorplattform (Krait, 1,5 GHz) från Qualcomm, kallad APQ8064 (Snapdragon S4 Pro), vilken även inkluderar grafikkretsen Adreno 320, 2 GB LPDDR2 RAM samt i SGP321 även stöd för datatrafik (ej telefonsamtal) via 2G/3G/4G/LTE. Lagringsminnet är i vårt exemplar relativt låga 16 GB, varav cirka 11,5 GB är tillgängligt för användaren att använda fritt, men för den som behöver mer finns även en plats för lagringsminnesexpansion via Micro-SD (upp till 64 GB) samt en Wi-Fi-version av Tablet Z med 32 GB inbyggd lagring.

Tack vare en IP57-certifiering så är Tablet Z precis som det mindre syskonet Xperia Z vatten- och dammtålig, något som inte minst torde locka de som gärna och ofta använder enheten utomhus. Storleken på plattan är 266 x 172 x 6,9 mm och vikten är låga 495 gram. Det inbyggda batteriet har på grund av enhetens tunnhet och låga vikt fått stryka på foten och är på blott 6 000 mAh (att jämföra med 9 000 i Nexus 10).

Tablet Z har som sig bör utrustats med dubbla kameror – en bakåtriktad huvudkamera på 8,1-megapixlar av Exmor R-typ, samt en frontkamera på 2,2 megapixlar för bland annat videosamtal. Huvudkameran har som sig bör utrustats med standardfunktioner som autofokus och HDR, men saknar dessvärre en LED-blixt.

[bench]tablet_system|sony xperia tablet z[/bench]

I kartongen

Tablet Z levereras i en Sony-typisk kartong som är mestadels vit och ganska intetsägande. Sony har aldrig brytt sig om att leverera en ”lyxig” uppackningsupplevelse, något som heller inte är av någon rent praktisk vikt.

Då vi lyfter på locket så möts vi som förväntat av plattan i sig i ett eget fack längst upp, och då plattan lyfts bort så finner vi övrigt kartonginnehåll i ett par mindre fack. Innehållet är mycket sparsamt:

* Sony Xperia Tablet Z (SGP321, svart)
* Laddadapter (svart, 5V 1,5A, USB-port)
* USB -> Micro-USB-kabel (svart, cirka 1 meter)
* Dokumentation (snabbstartguide samt SAR-information)

Vi kan i vanlig ordning inte svara på om innehållet i vårt testexemplar motsvarar vad ni slutkunder kommer finna i era kartonger, så om kartongens innehåll är av stor vikt så rekommenderas ni som alltid att kontakta er återförsäljare innan ett eventuellt inköp.

Utseende, byggkvalité och konstruktion

Designmässigt är Xperia Tablet Z en fullträff. Det här är med marginal den läckraste androidplattan vi har haft nöjet att vila ögonen på, samt hålla i våra händer. Det första som slår oss är hur tunn och lätt enheten är. Med en tjocklek på blott 6,9 millimeter och en vikt på under 500 gram är Tablet Z den tunnaste och lättaste tiotumsplattan på marknaden.

Vi känner genast igen designspråket från telefonsyskonet Xperia Z. Designen är stram och allt har formgivits högst medvetet in i minsta detalj, som exempelvis den läckra strömknappen i vad som ser ut att vara svarvad metall.

Till skillnad från Xperia Z som har ett bakstycke av glas så har Sony med Tablet Z istället – mycket förnuftigt – valt ett bakstycke i gummibehandlad plast. Detta innebär dels att bakstycket blir stöttåligare och mindre repkänsligt och dels innebär ytbehandlingen av gummi att man får ett bra grepp om enheten.

En smart designdetalj är att stereohögtalarna har placerats i enhetens två nedre hörn och har riktats både nedåt åt sidorna (sett ur landskapsläge). Detta minimerar risken för att man av misstag skall råka täcka över högtalarna.

Även om Tablet Z alltså är en designfröjd så är den dock inte helt utan missar. Kanske mest påtagligt är att enheten ”flexar” en hel del då vi försiktigt bänder och klämmer på den. Tunnheten gör sig här påmind och det är förstås svårt att utan ett kraftigt och tungt metallchassi göra en 10-tumsplatta blott 6,9 millimeter tjock och 495 gram tung utan att rigiditeten påverkas.

Ytterligare en miss, som vi dock inte kan svara på är unikt för vårt låneexemplar eller är genomgående för alla Tablet Z, är att enheten ger ifrån sig ett ”klibbande” läte då vi med ett medelhårt tryck för ett finger över bakstycket från ena till andra sidan.

Det låter i våra öron som att bakstycket och vad vi gissar är batteriet klibbar ihop då vi applicerar tryck, och att klistret mellan bakstycket och batteriet sedan släpper igen en kort sekund efter att trycket har lättat. Detta blir mer framträdande då enheten är varm, men det krävs ett tryck som är ganska stort varför det inte är något som stör oss vid normalt användande.

Knappsats, anslutningar, sensorer och lagring

I vanlig ordning och som på de flesta plattorna så är de traditionella androidknapparna (meny, hem, tillbaka) i Tablet Z en del av operativsystemets gränssnitt. De enda dedikerade och fysiska knapparna sitter på den övre halvan av enhetens vänstra kortsida (landskapsläge) och är uppifrån och ner strömknappen och volymknappen.

Strömknappen, i svarvad metall eller metallimitation, är som på telefonsyskonet Xperia Z rejäl och sticker ut ordentligt från chassit, vilket gör den till en barnlek för fingrarna att finna även utan visuellt stöd, exempelvis i mörker. Volymknappen som sitter ett par centimeter längre ned är av mer traditionell typ och är till skillnad från strömknappen av svart plast, men även denna sticker ut ordentligt och är lätt att finna i blindo.

Båda knapparna håller god klass och erbjuder ett ganska stort motstånd, vilket vi uppskattar, och en tydlig klick-känsla som förmedlar att vi har utfört ett tryck. Ingen svampig och diffus känsla här inte.

På den vänstra kortsidan, precis ovan strömknappen, finner vi luckan för 3,5 mm-uttaget där exempelvis hörlurar kan anslutas. På vänstersidan, på den nedre halvan, finner vi även dockningsblecken för dockning mot Sony-tillbehör.

På fotändens vänstersida återfinner vi luckan för Micro-USB-porten (v2.0, MHL) och i högeränden en större lucka bakom vilken både Micro-SD-platsen för lagringsminnesexpansion (max 64 GB) och Micro-SIM-kortsplatsen döljer sig. Enhetens ovansida och högersida saknar helt portar och knappar, men på ovansidan, allra längst till höger, finner vi ett IR-öga.

Alla portar och anslutningar, dockningsblecken undantagna, är för att göra enheten vattentålig dolda bakom gummitätade luckor.

Tablet Z har utrustats med den för androidplattor vanliga uppsättningen sensorer; gyro, digital kompass, ljussensor för automatisk reglering av skärmens ljusstyrka samt en accelerometer. Den uppmärksamme noterar kanske att det saknas en närhetssensor. Avsaknaden av denna beror sannolikt på att närhetssensorn främst används för att stänga av skärmen då enheten hålls mot örat vid telefonsamtal, och en 10-tumsplatta används av naturliga skäl inte på det viset.

På enhetens front sitter förstås den frontriktade kameran på 2,2 megapixlar, centrerad ovan skärmen, samt en Sony-logga till vänster. Till vår glädje finner vi att Sony på enhetens vänstersida, mellan strömknappen och volymknappen, har utrustat Tablet Z med en notifieringsdiod för saker som nyinkommen epost, nya Hangout-meddelanden eller låg batterinivå.

En notifieringsdiod kan för all del anses vara en självklarhet, men det är långt ifrån alla enheter, särskilt inte plattor, som har utrustats med en notifieringsdiod. Av oklara skäl så har dock Sony valt att inaktivera dioden i plattans grundinställningar, så man får själv gå in i inställningarna för ”Display” och aktivera ”Pulserande ljusavisering”.

Enheten har blott 16 GB inbyggt lagringsutrymme, varav cirka 11,5 GB finns att tillgå efter att bland annat androidinstallationen har tagit sitt. Detta är år 2013 verkligen i minsta laget, men lyckligtvis finns det som vi nämner några stycken ovan en kortplats för lagringsminnesexpansion, upp till 64 GB, via Micro-SD.

Mottagning och datahastigheter

Mottagningen är via mobilnätet (datatrafik endast, ej röstsamtal) mycket god och motsvarar precis vad vi förväntar oss av en enhet i toppskiktet. Känsligheten för hur vi håller enheten är mycket marginell och vi kan i regel aldrig framkalla ett betydande signalfall ens då vi gör vårt yttersta för att täcka över enhetens interna antenn med våra händer.

Vad gäller mottagningen via Wi-Fi så är det däremot en betydligt skakigare historia, i synnerhet via n-protokollet på 5 GHz-bandet. Vi noterar regelbundet en klart lägre signalstyrka än exempelvis Nexus 10 och Samsung Galaxy S4, och vi kan därtill framkalla ett signalfall som ibland resulterar i helt förlorad kontakt med routern om vi med handen täcker över enhetens högra övre halva. Signalstyrkan är högre och känsligheten för hur vi greppar enheten mindre om vi istället använder oss av 2,4 GHz-bandet eller g-protokollet, men detta resulterar i sin tur i betydligt lägre överföringshastigheter.

Maxhastigheterna via 3G/4G är goda och matchar helt och hållet dagsformen på vårt mobilnät, med toppnoteringar på cirka 50 Mbit/s vid nerladdning och 12 Mbit/s vid uppladdning via LTE. Via Wi-Fi (n-protokollet, 5 GHz) på vårt lokala FTP-nätverk mäter vi upp ett snitt på fina 73 Mbit/s vid nerladdning (till Tablet Z från vår server) av filer om cirka 1 GB styck. Vid uppladdning (från Tablet Z till servern) ökar hastigheten till 76 Mbit/s. Via n-protokollet på 2,4 GHz-bandet sjunker hastigheten till en bit över hälften jämfört med 5 GHz-bandet; cirka 40 Mbit/s i båda riktningarna.

Dessa fina hastigheter via Wi-Fi (n, 5 GHz) innebär att vi sällan känner behovet av att krångla med att koppla in USB-kabeln varje gång vi ämnar föra över filmer, serieavsnitt eller musik, men den svaga och lättstörda mottagningen är ett bekymmer.

Ljudegenskaper

Att bedöma ljudkvalitén via 3,5mm-utgången är alltid ett av de allra svåraste momenten, inte minst i fall som detta då vårt syntetiska program för att mäta ljudkvalitén, RightMark Audio Analyzer, inte lyckas få till en korrekt mätning. Vi stöter ibland på enheter som RMAA inte kan utföra en pålitlig mätning av, och Tablet Z är dessvärre en av dessa.

Även om det syntetiska testet inte gick att genomföra så kan vi förstås använda våra egna öron och försöka skapa oss en bild av ljudkvalitén, även om vi ingalunda har samma skarpa och tränade hörsel som så kallade audiofiler ofta har.

Då vi ansluter ett par AKG K 420-hörlurar och lyssnar oss igenom en rad ljudspår i MP3- och FLAC-format över en rad olika genrer som rock, pop och klassiskt, samt talböcker, så kan vi snabbt konstatera att ljudkvalitén enligt våra öron är mycket god, med en distinkt bas och en klar diskant, men att maxvolymen är aningen låg. Kanske är detta medvetet från Sonys sida för att inte skada våra öron, men vi hade onekligen önskat oss en högre maxnivå.

De externa högtalarna är av stereo-typ och är placerade på sidorna i enhetens två nedre hörn, sett ur landskapsläge. Tack vare den smarta designen där högtalarna sitter ända längst ute i hörnen så har Sony kunnat placera högtalaröppningarna både på kortsidorna och på den nedre långsidan. Detta innebär att risken att råka täcka för högtalarna minimeras. Smart design, som dessutom är snyggt utformad – det märks att Sony har tänkt ett steg längre här. Pluspoäng utdelas.

Den smarta placeringen till trots så är inte maxvolymen riktigt i toppklass. Ljudet är förvisso väldigt klart och distinkt, i nivå med de allra bästa vi har testat, men samtidigt tämligen tunt och utan djup, även med xLOUD aktiverat. Utan xLOUD är volymen så låg att den nästan blir oanvändbar.

Vi gissar att den låga maxvolymen är en konsekvens av att enheten är IP57-certifierad, det vill säga vatten- och dammtålig. Man kan inte ha öppna högtalarhål på samma vis som på en traditionell enhet om man samtidigt vill göra den vattentät.

Även om maxvolymen via den inbyggda högtalaren inte riktigt kan mäta sig med de allra bästa på marknaden så ger vi ändå Tablet Z mer än väl godkänt. Ljudkvalitén är markant bättre än Nexus 10, men maxvolymen samtidigt klart lägre.

GPS och positionering

Sony Xperia Tablet Z, blå linje. Samsung Google Nexus 10, röd linje.

Då vi tar med oss Tablet Z och Nexus 10 ut på en promenad i innerstads- och parkmiljö så gör vi det med vetskapen att mer eller mindre alla enheter numera erbjuder en för vardagliga ändamål tillfredsställande noggrannhet.

Såväl precisionen som tiden för låsning mot satelliter – även utan stöd av mobilnätet eller Wi-Fi – är i regel sedan några år tillbaka bra på hart när alla enheter vi testat. Tiden då vi upplevde stora problem med detta tycks vara förbi sedan länge, men för säkerhets skull väljer vi förstås att även fortsatt titta närmare på GPS-delens prestanda.

Som alltid så stänger vi av all positioneringshjälp från mobilnät och Wi-Fi, för att isolera GPS-/GLONASS-mottagaren och dess antenn, och vi använder oss av den av Google utvecklade appen My Tracks för att spela in vår rutt. Då vår färdväg går genom både stadsmiljö där vi går tätt intill höga hus och genom en park med skymmande träd så sätts mottagaren på en tuff prövning, betydligt tuffare än vid normalt användande.

Som förväntat så presterar Tablet Z bra. Låsningen mot satelliterna går på under 10 sekunder i de allra flesta fallen och precisionen är i nivå med vad vi förväntar oss. Vi noterar ingen onormal känslighet för hur vi håller plattan och då positionen väl förloras på grund av skymmande byggnader (något som drabbar alla enheter vi testar på utvalda platser intill större huskroppar) så återfås positionen på några få sekunder så snart himlen är synlig igen.

I kartan ovan kan ni se den inspelade rutten för Xperia Tablet Z (blå linje) jämförd med Nexus 10 (röd linje). Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att här utse en vinnare då prestandan och precisionen är närapå identisk. Ena stunden uppvisar Tablet Z en aningen högre precision och fem sekunder senare är Nexus 10 bättre, och så fortsätter det under hela vår promenad.

Då vi sammanfattar positioneringsprestandan så konstaterar vi kort att Tablet Z matchar Nexus 10 och därmed fungerar väldigt bra.

Bildskärmen och digitizern

Bildskärmen är av LCD-typ, är 10.1 tum stor och har fått upplösningen 1920×1200 pixlar, även känt som WUXGA. I folkmun brukar den här upplösningen, trots att det inte är helt korrekt, kallas FullHD eller 1080p. Då bildförhållandet är 16:10 istället för 16:9 så resulterar det i att skärmen får 120 pixlar extra på höjden jämfört med en traditionell 1080p-display.

Upplösningen kombinerat med skärmstorleken ger en med telefonmått mätt ganska låg pixeldensitet, 224 PPI, men vi upplever inte detta som ett problem över huvud taget då vi använder plattan på normalt vis. Visst kan vi om vi vill utan att anstränga ögonen urskilja enskilda pixlar även på cirka tre till fyra decimeters avstånd, men det är inget som någonsin stör oss.

Något som länge har kännetecknat Sonys BRAVIA-skärmar för telefoner är de mycket begränsade betraktningsvinklarna, och vi befarade därför att så även skulle vara fallet med Tablet Z, men till vår lättnad så visade sig detta inte alls vara ett problem. Betraktningsvinklarna är mycket goda och mäter sig utan problem med de allra bästa på marknaden, något som även gäller färgåtergivning och ljusstyrka.

Faktum är att det här är den bästa tabletskärmen som vi har testat här på Swedroid. Samsung Google Nexus 10 må ha en klart högre upplösning och därmed bättre skärpa, men Tablet Z vinner på alla andra punkter. Inte minst bakgrundsbelysningen uppvisar en imponerande jämnhet, till skillnad från Nexus 10 som ”blöder” en hel del.

Pekskärmen är precis som bildskärmen av högt snitt och har inga problem alls att hänga med på snabba svep och tryck, och inte heller multitouch skapar några problem. Vi mäter en uppdateringsfrekvens på 60 Hz, vilket innebär att pekskärmen läser av våra tryck och rörelser 60 gånger per sekund, samt upp till 10 samtidiga tryckpunkter – mer än nog. Rent allmänt så upplever vi att känsligheten på pekskärmen är större än på Nexus 10, vilket är ett mycket gott betyg.

På gott och på ont så har bildskärmen försetts med en tunn plastfilm, precis som på telefonsyskonet Xperia Z. Plastfilmen skyddar förvisso skärmen men saknar en ordentlig fettavstötande (oleofobisk) behandling, och skärmen känns därför lite strävare och trögare att svepa fingrarna över än exempelvis Nexus 10 och Samsung Galaxy Tab 7.7. Därtill samlar skärmytan snabbt på sig mer kladd och smuts än tidigare nämnda modeller, vilket ytterligare förstärker känslan av tröghet. Vi vill dock påpeka att vi är ganska petiga när vi skriver detta, och torkar man då och då av skärmen så är problemet ingalunda av ”dealbreakerkaraktär”.

Mjukvaran

Xperia Tablet Z levereras med den vid det här laget drygt årsgamla Android 4.1.2, även känd som Jelly Bean, och ovanpå Android har Sony lagt sitt egna gränssnitt Xperia UX. Till skillnad från Tablet S där vi tyckte att gränssnittet var ganska rörigt och inkonsekvent så har Sony i Tablet Z lyckats skapa ett betydligt mer enhetligt och genomtänkt gränssnitt.

Den som är van vid senare versioner av Sonys Xperia-gränssnitt, exempelvis från Xperia Z, känner sig genast hemma på Tablet Z. Design och funktion är snarlik, men Sony har även sett till att utnyttja den större skärmen väl vilket gör att Tablet Z till skillnad från vissa andra plattor känns som en riktig platta och inte bara som en förvuxen telefon.

Gränssnittet flyter i regel på bra, delvis tack vare det så kallade ”Project Butter” som Jelly Bean-uppdateringen förde med sig, och delvis på grund av en kraftfull processorplattform. Faktum är att Tablet Z slår Nexus 10 såväl vad gäller flyt på hemskärmar, vid appinstallationer, uppstart av appar och spel som flyt i webbläsaren.

Minsta så kallade mikrofrysning blir mycket mer påtaglig på en stor tabletskärm än på en liten telefonskärm, och Tablet Z är dessvärre inte helt förskonad. Detta är dock ett problem som drabbar alla androidplattor med större skärmar. Ingen högupplöst androidplatta på marknaden är förskonad från ett visst ”hackande” då och då när man sveper mellan hemskärmar eller skrollar på webbsidor eller i listmenyer.

Jelly Bean och ”Project Butter” var ett stort steg framåt för Android, men det finns ännu mycket mer att jobba på och vi hoppas således att ”Project Butter” inte är ett avslutat kapitel för Google.

Även om Sony har gjort relativt små ingrepp i Android så har de ändå lagt till en del betydande funktioner, som möjligheten att köra vad Sony kallar ”små appar”. Dessa ”små appar” nås via den vänstra knappen av de två centrerade på statusfältet och fungerar helt enkelt som appar som körs i ett eget litet fönster ovanpå övrigt skärminnehåll. De kan flyttas fritt över hela skärmen, men dessvärre kan man endast köra en liten app åt gången, vilket omöjliggör att ha exempelvis både miniräknaren och anteckningsappen öppna samtidigt som man skriver ett mail i den ordinarie Gmail-klienten.

Sony skickar med sju stycken olika små appar, ”Anteckningar”, ”Fjärrkontroll”, ”Inspelare”, ”Klipphanterare”, ”Miniräknare”, ”Timer” och ”Webbläsare”. Fler appar finns att hämta på Google Play Store, och utöver appar så kan även vissa widgetar läggas till.

Dessvärre kan inte vilka appar som helst användas, utan de måste vara specialskrivna för ändamålet. I skrivande stund räknar vi till 42 stycken Tablet Z-kompatibla appar utöver de sju som enheten levereras med.

Webbläsaren

[bench]tablet_web|sony xperia tablet z[/bench]
Standardwebbläsaren i Tablet Z är Google Chrome och Sony har därmed, precis som i Xperia Z, gått steget längre än konkurrenterna som fortfarande skickar med den gamla androidwebbläsaren vid sidan om Chrome. Detta är på gott och ont – även om Chrome är bra och snabbt blir bättre så finns det en del nackdelar.

Exempelvis är flytet vid skrollning på webbsidor fortfarande i skrivande stund sämre i Chrome än i den gamla androidwebbläsaren, och dels saknas stöd för Adobe Flash. Även om Flash för Android är ett avslutat kapitel för Adobe så går det fortfarande att manuellt installera utanför Google Play. Chrome saknar dock, till skillnad från den gamla webbläsaren, helt och hållet stöd för Flash – oavsett om man har Flash installerat eller inte. Detta går lyckligtvis att komma runt med en rad olika webbläsare på Google Play, som exempelvis Boat Browser.

Då standardwebbläsaren är Googles Chrome så bjuds vi heller inte på några som helst överraskningar, specialfunktioner, gränssnittsmodifikationer eller annat godis. Upplevelsen är helt och hållet standardbetonad och mer eller mindre helt identisk med hur Chrome ”känns” på alla andra enheter. Precis som sig bör.

Galleri och mediaspelare

Galleriappen är en av Sony egenutvecklad app och har hängt med ett tag i Xperia-serien nu, även om gränssnittet i det här fallet är bättre anpassat för den större skärmen. Appen gör det den skall och är i regel snabb, men kan för somliga upplevas som lite för funktionsfattig. Alternativ finns det gott om på Google Play så det skall inte behva gå någon nöd på någon.

Musikspelaren, Walkman, är även den en egenutvecklad historia och precis som album-appen så fungerar den bra. Det finns gott om inställningsmöjligheter för den som vill kunna anpassa sin ljudprofil själv, via en equalizer, och de flesta grundfunktionerna är inbakade i appen. En uppsjö av alternativ står att finna på Google Play för den som så önskar.

Videospelaren är dessvärre en mycket primitiv historia. Appen som sådan, gränssnittet och grundfunktionerna och möjligheten att via UPnP spela upp nätverkströmmar över det lokala nätverket, har vi inget att anmärka på, men videokompatibiliteten är dålig och vi lyckas inte få mer än några enstaka testklipp att fungera.

Den bristande videokompatibiliteten kan dock, lyckligtvis, avhjälpas med hjälp av tredjepartsvideospelare som MX Player och DICE Player, vilka även med lite trixande med plugins kan spela upp videoklipp med DTS-ljud.

Med framför allt MX Player installerad uppvisas en imponerande videoprestanda via hårdvaruavkodning vilken med lätthet överglänser Nexus 10 som ofta tvingas mjukvaruavkoda videoklipp, vilket resulterar i sämre prestanda och leder till högre batteriförbrukning.

Inställningar och appar

Sony har i skarp kontrast till exempelvis Samsung valt att behålla stora delar av Android orört eller näst intill orört, och inställningsmenyn är inget undantag. Utöver en smärre modifikation av gränssnittets bakgrund och några mindre tillskott i inställningsmöjligheterna så känns Tablet Z nästan som en Nexus-enhet – något som vi på redaktionen tvivelsutan uppskattar.

Bland tillskotten i inställningsmöjligheterna finner vi följande:

Mediaserverinställningar – Möjligheten att dela ut mediafiler till kompatibla enheter över det lokala Wi-Fi-nätverket.

Ljud – Här finner vi några tillskott i ljudinställningarna, exempelvis xLOUD, ett virtuellt Surround-läge för de inbyggda högtalarna samt Clear Phase som säger sig förbättra ljudkvalitén för de inbyggda högtalarna.

Display – Här kan vi bland annat aktivera Sonys Mobile BRAVIA Engine 2, som tjänar till att förbättra bildkvaliteten för foton och videoklipp, en inställning för att aktivera eller inaktivera notifieringsdioden samt en inställning som låter oss ”dubbelklicka” på skärmen för att väcka enheten, istället för att vara begränsad till bara strömknappen för att tända skärmen.

Strömhantering – Här kan den som vill optimera batteritiden aktivera en rad automatiska strömsparfunktioner som STAMINA-läge, vilket stänger av mobildata då skärmen är avstängd, samt platsbaserad Wi-Fi som endast aktiverar Wi-Fi då man är inom räckhåll för ett tidigare sparat Wi-Fi-nätverk. Vi betvivlar inte att det fungerar ungefär som utannonserat, men vi upplever att plattan förlorar lite för mycket användbarhet i jakt på någon timmes extra batteritid.

Xperia – Här finner vi de kanske mest Sony-unika inställningarna, som inställningar för DUALSHOCK 3-kontroller, Skärmspegling för att spegla innehållet på plattans skärm på kompatibla TV-apparater samt en Throw-inställning för att trådlöst spela upp innehåll på andra kompatibla enheter.

Utöver ovan nämnda inställningar så har Sony ändrat mindre saker här och var, men på det stora hela så upplevs Tablet Z – till vår belåtenhet – som tämligen standardbetonad.

Bland apparna som Sony skickar med så finner vi bland annat OfficeSuite Viewer, som kan användas för att se/läsa diverse vanligt förekommande dokumenttyper som pdf, xls, ppd och doc. Sony skickar även med appen ”Fjärrkontroll” som nyttjar plattans IR-port och har en mängd förinställningar för olika enheter. Vi testade förinställningen för vår TV-apparat av märket LG och det fungerade omedelbart, utan problem.

Kameran

Sony har utrustat Xperia Tablet Z med en kamerasensor ur den egentillverkade Exmor R-serien på 8,1 megapixlar, vilket borgar för en inte minst med tabletmått mätt god bildkvalité. Som vanligt numera så ser vi en uppsjö kamerafunktioner som autofokus, pekfokus, leendeigenkänning, HDR och en stor mängd olika filter och inställningar.

Är man bekant med Sonys kameramjukvara sedan tidigare så känner man sig genast hemma på Tablet Z, och tack vare att Sony inte har snålat på inställningsmöjligheterna så torde de allra flesta bli nöjda. Ett ganska stort smolk i bägaren är avsaknaden av en LED-blixt, vilket gör fotografering i mörka miljöer näst intill omöjlig, vilket tydligt demonstreras i bilderna på ”BatPotato” en bit nedan.

Vi noterar att skärpan inte riktigt är på topp då vi betraktar bilderna i fullstorlek – Nexus 10 presterar i det avseendet noterbart bättre. Om detta beror på linsproblem, på kamerasensorn eller på det faktumet att Tablet Z-bilderna komprimeras betydligt hårdare (filstorleken på bilderna är drygt hälften av Nexus 10:a bilder) kan vi inte svara på.

Videoinspelning sker som sig bör i upp till 1080p (1920×1080 pixlar) och 30 FPS, men vi upplever som på de allra flesta androidenheter att det blir ett bättre flyt och mindre ”ryckig” video om man istället ställer ner upplösningen till exempelvis 720p (1280×720 pixlar). Vi upplever heller inte att man förlorar speciellt mycket bildinformation och detaljrikedom när man gör detta, då 1080p-läget snarare ser ut som uppskalad 720p än som knivskarp ”FullHD”.

Frontkameran är på 2,2 megapixlar och levererar riktigt skapliga bilder med frontkameramått mätt. Ljusförhållandena måste i vanlig ordning vara goda för att undvika kraftigt brus, men det känns som att även frontkamerorna långsamt blir allt bättre trots att det inte är något som i sig säljer speciellt många fler enheter och därför inte har speciellt hög prioritet för tillverkarna.

Precis som den bakåtriktade kameran så levererar frontkameran video i upp till 1080p (FullHD, 1920×1080 pixlar) i 30 FPS. Bildkvalitén är som alla förstår inte tillnärmelsevis lika god som på den bakåtriktade kameran, men så länge ljuset är gott och man inte rör kameran för mycket (snabba rörelser resulterar i en del ryckighet) så är frontkameran en trevlig bekantskap som är i nivå med de bättre vi har testat här på Swedroid.

Sammantaget är Tablet Z-kameran en trevlig bekantskap som levererar med tabletmått mätt bra bilder och fin video, men som inte riktigt kan mäta sig med de allra bästa kamerorna. En bra kameramjukvara ger plus i kanten, men avsaknaden av blixt ger en plump i protokollet.

Exampelbilder

Sony Xperia Tablet Z Samsung Google Nexus 10

Kameran i Tablet Z fångar ofta, och på typiskt Sony-manér, bilder med kraftfulla färger och fina kontraster. Somliga anser att resultatet ofta är övermättat, men tack var den kompetenta kameramjukvaran så kan den som så vill justera detta manuellt.

Vi noterar ett visst problem med skärpan då vi betraktar bilderna i fullstorlek, inte minst i en direkt jämförelse med bilderna tagna med Nexus 10. Om detta beror på linsproblem, på kamerasensorn eller på grund av att Tablet Z komprimerar bilderna betydligt hårdare (filstorleken är i regel drygt hälften så stor som bilder tagna med Nexus 10) kan vi inte svara på.

I autoläget, som vi alltid använder i våra recensioner, så upplever vi även att Tablet Z ibland har problem med skarpa kontraster. Detta demonstreras tydligt i bilden på den svarta kameran (Sony NEX-5R) på den ljusa duken. Nexus 10 lyckas här fånga lite mer detaljer på exempelvis det svarta handtaget och de svarta delarna på objektivet på NEX-5R, medan dessa delar på Tablet Z framstår som näst intill helt svarta.

Mörkerprestandan är klart bättre på Tablet Z så länge blixten på Nexus 10 är avstängd. Man får förvisso stå ut med en del brus, men betydligt fler detaljer framträder. Då vi aktiverar LED-blixten på Nexus 10 så är dock Tablet Z chanslös. Även om det kanske är sällsynt att man fotograferar med en tablet i näst intill totalt mörker så är avsaknaden av en blixt stor.

Buggar och problem

Tablet Z har under vår testperiod uppvisat en imponerande stabilitet och har inte utsatt oss för några buggar i form av spontana omstarter, system- eller appkrascher eller låsningar. Vi har under testfasen mottagit en uppdatering (från 10.1.1.A.1.253 till 10.1.1.A.1.307) på strax under 5 MB, men vad uppdateringen åtgärdade är okänt. Med tanke på att det var en mycket liten patch misstänker vi att det handlar om en säkerhetsuppdatering eller en smärre språkuppdatering, men om någon av er vet mer så är ni välkomna att nämna det i kommentarerna.

Även om mjukvaran är mycket stabil så har testfasen inte varit helt problemfri. Det återkommande problemet har varit mottagningen via Wi-Fi (i synnerhet n-protokollet, 5 GHz-bandet) som har varit allt annat än god och stabil. Detta har diskuterats på olika forum runtom på nätet, inklusive vårt, så problemet är inte isolerat till just vårt testexemplar.

Den i regel svaga mottagningen (blott två staplar där konkurrerande enheter har full mottagning) förvärrats därtill om vi råkar hålla plattan på fel vis – några gånger så mycket att signalen har förlorats helt – trots att vi vid tillfället har befunnit oss blott tre meter och ett hörn från accesspunkten.

Den enkla lösningen – den av Steve Jobs myntade ”just don’t hold it that way” – känns otillräcklig och vi hoppas att Sony kan hitta en lösning på detta via en mjukvaruuppdatering. Om problemet istället beror på ogenomtänkt hårdvarudesign eller komponentfel så är det sannolikt något man får lära sig leva med till dess att Sony lanserar en reviderad version, om så sker.

Batteritiden

[bench]tablet_battery|sony xperia tablet z[/bench]
Trots ett för 10-tumsplattor tämligen litet batteri, blott 6 000 mAh, så upplever vi att batteritiden är överraskande god. Nexus 10 har ett batteri som är hela 50 % större, 9 000 mAh, men batteritiden är absolut inte 50 % bättre. Tablet Z tycks arbeta betydligt strömsnålare än Nexus 10, men kan trots det inte helt hämta in det stora försprånget som det större batteriet i Nexus 10 ger.

Vi noterar främst att batteritiden blir lidande då vi vrider upp skärmens ljusstyrka till max, eller nära max, men detta är inte något som vi ofta känner behovet att göra då plattor (enligt vår undersökning) till skillnad från telefoner i regel nästan bara används inomhus.

I grafen ovan ser vi att Xperia Tablet Z hamnar en liten bit efter Nexus 10 i videouppspelningstestet, men marginalen är trots en stor skillnad i batteristorlek ytterst blygsam. Laddtiden är på grund av en klenare laddadapter med blott 5V 1.5A att jämföra med 5V 2A i de flesta konkurrerande plattorna och topptelefonerna inte riktigt så snabb som vi hade önskat, men ett mindre batteri laddas å andra sidan fullt snabbare än ett större och Tablet Z hamnar återigen bara någon ynka procent efter Nexus 10.

Vid normalt användande – webbsurf, chattande, serietittande, mailande et cetera – så noterar man för all del att Tablet Z har ett mindre batteri än Nexus 10, batteriprocenten tickar nedåt i ett lite snabbare tempo, men skillnaden är inte alls stor så länge skärmens ljusstyrka hålls på rimliga nivåer. Som vi tidigare har nämnt så tycks Tablet Z ta till vara på varje milliampere på ett mycket bättre vis än Nexus 10.

Allt som allt så upplever vi inte att det lilla batteriet handikappar enheten, men visst hade vi önskat oss åtminstone ett par tusen mAh extra för att inte bara göra batteritiden OK utan även bra.

Spel, prestanda och grafer

Tablet Z är en snabb surfplatta som står sig väl trots att den inte bygger på den allra senaste och snabbaste Snapdragon-plattformen. Precis som vi konstaterat med samtliga av de FullHD-upplösta enheter vi tidigare testat har grafikdelen stundvis problem med att hänga med i de senaste 3D-spelen, som exempelvis N.O.V.A 3 eller Need for Speed:Shift, men fungerar utmärkt i en majoritet av de titlar som finns tillgängliga i Google Play.

[bench]tablet_cpu|sony xperia tablet z[/bench]

I testerna som mäter systemprocessorns prestanda kan vi konstatera att Tablet Z hamnar mycket bra till och matchar till och med den Cortex A15-baserade Nexus 10 i flertalet testmoment. Vissa undantag finns som i Linpack Pro, men där mäts främst Dalvik-prestandan upp framför systemprocessorns råa beräkningskraft, varför det kan skilja rejält åt beroende på vilken Android-version en enhet kör och hur optimerad Dalvik-motorn är.

[bench]tablet_gpu|sony xperia tablet z[/bench]

Graferna ovan visar att Adreno 320 tillhör en av de allra snabbaste grafikdelarna på marknaden. Anledningen till att Tablet Z halkar efter Nexus 4, som bygger på samma Snapdragon S4 pro-plattform, i en del av momenten beror på skillnaden i upplösning. Det är med andra ord tydligt att grafikdelen tar en beskedlig smäll i och med det större antalet pixlar som skall renderas.

Slutsats

Tablet Z är som vi tidigare nämnt Sonys blott andra försök på en Xperia-tablet. Även om den japanska giganten fortfarande är tämligen oerfaren vad gäller just plattor så har de med Tablet Z haft föredelen av att lära sig av misstagen med föregångaren Tablet S, och det märks.

Sony Xperia Tablet Z är ett stort kliv framåt jämfört med fjolårsmodellen och vi kan bara konstatera att de har gjort det mesta rätt. Allt från hårdvarubestyckningen och den yttre designen till mjukvaran är med några fåtal undantag genomtänkt och välimplementerat.

Skärmen är den bästa vi har testat i 9 till 10-tumssegmentet. Med 1920×1200 pixlar (WUXGA) är den förvisso inte den mest högupplösta (Nexus 10 med sina 2560×1600 pixlar regerar fortfarande ohotad) men då vi väger in skärmens alla egenskaper som färgåtergivning, kontrast, betraktningsvinklar, bakgrundsbelysningens jämnhet och ljusstyrka så är Tablet Z i en klass för sig.

Det finns emellertid en och annan sak att anmärka på: Pekskärmen har i vanlig Sony-anda försetts med en skyddande plastfilm. Detta är på sätt och vis en bra sak – det skyddar den underliggande glasskärmen mot repor – men samtidigt gör plastfilmen att skärmens yta är strävare och trögare än många av konkurrenterna som har en oleofobiskt behandlad glasyta. En oleofobisk ytbehandling håller dels det värsta kladdet borta, gör skärmen lättare att hålla ren med blott en putsduk, och gör dels skärmen behagligt slät och halkig under fingertopparna. Trots plastfilmen så är pekskärmen väldigt responsiv och missar sällan eller aldrig våra tryck.

Under plattans skal sitter det en Qualcomm-krets (Snapdragon S4 Pro, APQ8064) bestående av en Krait-processor på 4×1,5 GHz, 2 GB RAM och grafikkretsen Adreno 320. Detta är inte det allra senaste och värsta på marknaden, men det ger enheten en god knuff och plattan känns i de allra flesta ”verkliga världen”-scenariona märkbart snabbare och mer följsam än vår referensenhet Nexus 10. Även krävande spel som Shadowgun: Deadzone flyter fint, och tunga appinstallationer går relativt snabbt utan att göra enheten seg som sirap under tiden.

Byggkvalitén är hög, men på grund av enhetens tunnhet och lätthet, Tablet Z är blott 6,9 millimeter tjock och endast 495 gram tung, så är den inte lika vridstyv och rigid som den nästan 30 % tjockare och mer än 100 gram tyngre Nexus 10. Vridstyvheten, eller bristen därav, är dock inget som märks av vid normalt handhavande utan plattan känns både välbyggd och exklusiv i våra händer.

Design och utformning är ytterligare ett trumfkort, och det märks att Sony har tänkt till några gånger extra när de har formgivit Tablet Z. Designen följer samma grundläggande designspråk som smartphone-syskonet Xperia Z, och Tablet Z är precis som Xperia Z vattentålig. Placeringen av exempelvis högtalarna, i enhetens hörn innebär att de riktas åt två håll samtidigt, en smart detalj som förstärker intrycket av att Sony har tänkt till lite extra.

Huvudkameran, en Exmor R-historia på 8.1 megapixlar, är i vanlig Sony-anda av god klass och vi gissar att detta är samma sensor som vi fann i vissa av fjolårets Xperia-telefoner. Kameran tar bra bilder så länge ljusförhållandena är skapliga, men skärpan är inte riktigt så hög som vi hade hoppats. Avsaknaden av en LED-blixt ger en plump i protokollet. Även om foto kanske inte kan anses vara en prioriterad funktion på en 10-tumsplatta så vore en blixt på sin plats. Kameramjukvaran är bra och ger den som önskar gott om inställningsmöjligheter.

Batteriet är vid sidan av den problematiska Wi-Fi-mottagningen (i synnerhet i n-protokollet via 5 GHz-bandet) något som på pappret ser ut att vara enhetens största akilleshäl. Med blott 6 000 mAh ligger Tablet Z långt efter exempelvis Nexus 10 och dess 9 000 mAh-batteri, men skenet bedrar: Sony, i kombination med Qualcomm S4 Pro, tar till vara på varenda milliampere på ett betydligt bättre vis än Nexus 10, och i slutänden så ligger Tablet Z trots det snålt tilltagna batteriet hack i häl på Nexus 10 vad batteritid berör. Undantaget är om man använder full ljusstyrka, eller näst intill full ljusstyrka, i vilket fall batteriet dräneras noterbart snabbare än i Nexus 10.

Mjukvaran bygger på Android 4.1 / Jelly Bean som vid det här laget har nästan ett helt år på nacken. Med Android 4.3 väntande runt hörnet så har Sony en del att jobba på för att inte hamna hela två androidversioner efter. Ovanpå Android har Sony som förväntat lagt sitt eget gränssnitt Xperia UX och den som är van vid Xperia-telefoner av modernare snitt känner sig genast hemma. Sonys ingrepp i Android är blygsammare än hos somliga konkurrerande tillverkare, som Samsung och HTC, och det är något som vi på Swedroid applåderar.

Då vi på redaktionen summerar våra intryck efter en dryg månad med Sony Xperia Tablet Z, då vi väger in både dess styrkor och svagheter, så kan vi enhälligt och utan att tveka en sekund säga att det här i våra ögon är den bästa androidplattan på marknaden just nu. Tablet Z har det mesta som vi söker efter i en androidplatta och vi har hunnit blivit riktigt såta vänner under testperioden.

Det smärtar oss när våra vägar nu skiljs åt, men vi gläds samtidigt åt att Sony i och med Tablet Z har visat att de har både ambitionen och kompetensen att vara med och slåss i den absoluta toppen även vad gäller plattor. Det bådar gott för framtiden.

Prisspannet är i skrivande stund från överkomliga 4 500 kronor för Wi-Fi-versionen (SGP311, 16 GB) till hela 5 700 kronor för LTE-versionen som vi har testat (SGP321, 16 GB), med en 32 GB-version (SGP312, endast Wi-Fi) mellan dessa tu för cirka 5 200 kronor. Den stora prisskillnaden modellerna emellan är mycket svårmotiverad och vår rekommendation faller således på Wi-Fi-versionen med 16 GB, SGP311. Nexus 10 är med ett pris på cirka 3 600 kronor klart billigare och därför aningen mer prisvärd, men Tablet Z är den bättre av de tu.

I vanlig ordning kan man förvänta sig att priserna kommer sjunka en hel del under kommande veckor och månader. Kan man få ner prislappen till under 4 000 kronor för Wi-Fi-versionen med 16 GB lagringsutrymme (SGP311) så är Sony Xperia Tablet Z i våra ögon inte längre bara den bästa androidplattan på marknaden utan även den mest prisvärda.

Hatten av till Sony, som med Xperia Tablet Z har har satt ner foten rejält och visat konkurrenterna var skåpet skall stå.