Test av Androidbaserade spelkonsolen Ouya

Postat:
22:13 - 2013-07-09
Skribent:
| Swedroid-redaktionen
Kommentarer:
56

ouya_silver_intro

Tillverkare: Ouya
Modell: Ouya Tegra 3
Operativsystem: Android 4.1 med Ouya UI
Tillgänglighet: Ouya.tv (skickar till Norden)
Pris: Ca 1 100kr med frakt och moms (tullavgift kan tillkomma)
Webbsajt/Specifikationer: Ouya / Androidenheter.se
Diskutera: Ouya i Swedroids forum

 

Inledning

För ett år sedan tillkännagavs den Androidbaserade spelkonsolen Ouya i USA. Tanken var att tillhandahålla en billig spelmaskin med ett helt öppet ekosystem för utvecklare. Vem som helst skulle kunna publicera spel för Ouya utan avgifter, till skillnad mot utveckling för jättar som Xbox och PlayStation, och själva hårdvaran skulle vara lätt att hacka. Alla spel skulle dessutom vara gratis att testa och ladda hem.

Många gillade uppenbarligen konceptet och inom blott åtta timmar hade Ouya nått sitt finansieringsmålKickstarter, som sedan överskreds flera gånger om. Nu ett år senare har Ouya släppts för alla och spelkonsolen, som kör Android 4.1 Jelly Bean, levereras från officiella hemsidan till hela världen. Själva konsolen kostar 99 dollar, vilket idag motsvarar cirka 680kr utan hänsyn till andra avgifter.

Kunder får fyrkärniga chippet Nvidia Tegra 3 (T33) med 1,7GHz klockfrekvens, 1GB LPDDR3 RAM-minne, 8GB lagringsutrymme, microUSB-port, Wi-Fi, USB 2.0 och HDMI. Själva konsolen väger 300 gram och mäter 75 x 75 x 82 millimeter. Swedroid har testat spelmaskinen och här kommer våra slutsatser. Är Ouya värd sin relativt ringa slant och kan den erbjuda ett vettigt och öppnare alternativ till Microsofts, Sonys och Nintendos motsvarigheter?

I kartongen

ouya-box-01
ouya-box-02ouya-box-12ouya-box-13

Den svartröda förpackningen innehåller utöver själva Ouya även en spelkontroll, en AC-adapter (12V, 1,5A) kompatibel med svenska uttag, två stycken AA-batterier till spelkontrollen, en HDMI-kabel, samt ett tunt informationshäfte. Eftersom Ouya är en relativt liten manick är kartongen vare sig särskilt stor eller tung.

Utseende och konstruktion

ouya-box-07

I våra ögon är Ouya en tjusig enhet som kan stå i alla vardagsrum utan att skämmas. Den har ett smått futuristiskt utseende och är klädd i silver och svart. Enheten är 75 x 75 x 82 millimeter och således mycket liten jämfört med vanliga konsoler.

Hela ovansidan är svart med en rund knapp i mitten som startar konsolen. På undersidan sitter små hål tätt i en cirkel som ventilation och på baksidan finner vi följande portar: HDMI, USB, micro-USB, strömförsörjning, HDMI och plats för nätverkskabel. I övrigt är Ouya sidor släta, bortsett från vissa diskreta graveringar. När Ouya skakas märks att något flexar därinne men i övrigt känns själva konsolen robust.

ouya-box-11ouya-box-10

ouya-box-09ouya-box-08

Enheten ger efter ett tag ifrån sig ett lågt surrande. Ljudet är rätt tydligt om man sitter nära konsolen, men det är betydligt lägre än surrandet från en Xbox 360 Slim, till exempel.

Spelkontrollen

ouya-box-04

Kontrollen som följer med Ouya har alla de knappar och spakar man kan förvänta sig för en spelkonsol. De fyra knapparna uppe i högra hörnet är markerade med bokstäver som bildar enhetens namn och vi finner även ett klassiskt styrkors, två stycken analoga styrspakar som går att trycka ner, samt fyra stycken axelknappar. Kontrollen bjuder avslutningsvis på en rund Ouya-knapp som bland annat används i menyer och för att ansluta kontrollen till konsolen.

Första intrycket av spelkontrollen var att den kändes förvånansvärt rätt. Den ligger fint, stadigt och bekvämt i handen och alla knappar är lätta att nå. Xbox 360-kontrollen inger däremot en helt annan kvalitetskänsla och är mer ergonomiskt utformad, men initiala intrycket var övervägande positivt. Själva kontrollen ser dessutom bra ut och har samma färgsättning som Ouya: svart och silver. Kontrollen drivs av två stycken AA-batterier som sitter på varsin ytterkant under de silvriga inslagen. De består av två luckor som hålls fast av magneter och de är enkla att både ta bort och sätta dit. Placeringen av batterierna och deras extratyngd gör att kontrollen ligger bättre och mer välbalanserad i handen.

ouya-box-05ouya-spelkonsol-android-test-bild-15

Även om första intrycket var bra märkte vi inom loppet av minuter av problem med kontrollen. Den så ofta använda O-knappen hade en tendens att fastna (se bild), så att den behövde lirkas loss. Detta upprepades ett flertal gånger och ledde till att vår spelkaraktär dog i tid och otid. Något liknande har exempelvis aldrig hänt för oss under alla de timmar vi tryckt på Xbox 360-kontrollens knappar. Efter första spelsessionen har vi dock inte stött på problemet igen, så det är möjligt att spelkontrollen behövde ”köras in”. Vi har hört talas om en fördröjning i kommunikationen mellan spelkonsolen och handkontrollen som ska göra vissa spel svårstyrda, men det är inget vi märkt av i de titlar vi testat.

ouya-spelkonsol-android-test-bild-12

Installationen

Efter att ha kopplat i strömsladden, anslutit den medföljande HDMI-kabeln till en skärm, startat Ouya och valt Wi-Fi-nätverk uppdaterade enheten sig själv automatiskt. Efter det fick vi skapa ett Ouya-konto genom att ange ett lämpligt användarnamn och lösenord. Som ett sista steg var vi tvungna att ange ett kontokort. Det krävs för att överhuvudtaget starta konsolen och komma in i gränssnittet. Trots att alla spel är gratis att ladda hem och testa accepteras betalningar inifrån spelen för att låsa upp mer innehåll.

ouya-spelkonsol-android-test-bild-6ouya-spelkonsol-android-test-bild-2

ouya-spelkonsol-android-test-bild-3

Vi hade gärna sluppit det kravet, men förstår även att Ouya vill att alla spelare ska ha möjligheten att ge ersättning till utvecklare. För de som helst inte vill tillhandahålla sin kontokortsinformation till Ouya kan nämnas att enheten accepterar virtuella betalkort i stil med Swedbanks e-kort. Efter att uppgifterna matats in välkomnades vi av Ouyas gränssnitt. Vi kan tillägga att det finns en barnkontroll som ser till att köp inte kan genomföras hur som helst.

Gränssnitt och funktioner

ouya-spelkonsol-android-test-bild-4

Konsolens huvudgränssnitt består av fyra alternativ: Spela, Upptäck, Skapa och Hantera (på engelska). Det finns egentligen inte mycket att säga om Ouyas interface: stora bokstäver, lila och Ubuntu-inspirerade bakgrunder i en slags minimalism. Enkelt, men funktionellt. Vi har inte upplevt några fördröjningar i gränssnittet och det är snabbt och smidigt att använda.

Under Spela-sektionen finns de spel du laddat hem och från Upptäck-avdelningen kan nya spel hittas och installeras. Skapa-sektionen är till för utvecklare och i sista avdelningen finns diverse inställningar för spelkontrollen, Ouya-kontot, nätverk och aviseringar. Härifrån går det bland annat även att få fram Androids traditionella inställningsskärm, men användare kan inte lägga till ett Google-konto eller ladda hem vanliga appar från Play Store.

ouya-spelkonsol-android-test-1ouya-spelkonsol-android-test-3

ouya-spelkonsol-android-test-bild-5ouya-spelkonsol-android-test-6

Genom att ge Ouya rootaccess sägs det gå att installera Play Store och det finns andra mer eller mindre intrikata metoder för att utöka enhetens funktionalitet, men stödet följer inte med från början. I videon nedan har vi till exempel en person som framgångsrikt installerat XBMC och Netflix på Ouya. Vi hade egentligen föredragit att tillverkaren valt en annan approach med Ouya: att lansera den som en liten smart Androidbaserad dator och mediaspelare som dessutom har stöd för spel. I sitt originalskick är Ouya dock en ren spelmaskin.

ouya-spelkonsol-android-test-8

Ouya – välkommen till konsolen där alla spel är F2P

ouya-spelkonsol-android-test-bild-11

Det finns redan ett förhållandevis öppet ekosystem kring Android. En ensam utvecklare kan i teorin få en bra idé, sitta i en källare och koda som besatt i en månad, publicera verket till Google Play och tjäna en större summa. Bidrar Ouyas egna ekosystem med något betydande för spelutvecklare som Play Store inte redan hade? Kanske.

Förr oss konsumenter finns det i alla fall ingen fördel med att Ouya valt att försöka skapa sitt eget ekosystem. Vi går miste om det långt rikare spelutbudet i Play Store och vi kan heller inte använda de spel vi redan köpt. Kunder kan alltså inte spela vanliga spel från Play Store utan utvecklare måste porta sina titlar till Ouya och släppa dem i företagets egna butik.

På ett vis är det en helt logisk approach, då spelen naturligtvis behöver ha stöd för Ouyas spelkontroll. Ouya hade dock kunnat lösa det genom att skapa en liknande butik som i nuläget, men istället länka till kompatibla spel i Play Store. Kanske hade företaget varken lust eller möjlighet att leva upp Googles krav för att få lägga in Play Store och Googles appar på en Androidenhet.

Hur fungerar då det här med att alla titlar för Ouya är gratis att ladda hem och spela? Så kallade F2P-spel (Free to Play), eller freemiumspel, har skapat spaltmil i bloggosfären senaste åren. Åsikterna om F2P/IAP/freemium går minst sagt isär. Att släppa gratisspel och sedan ta betalt för extrainnehåll genom mikrotransaktioner är en tydlig trend för både PC och mobiler.

Det är en metod utvecklare fått ta till för att tjäna pengar, eftersom de flesta mobilanvändare helt enkelt inte köper spel. Många tycker inte det är värt att lägga pengar på ett bra mobilspel, trots att de ofta kostar mindre än en glass och ger långt längre nöje. Genom att nå ut till en betydligt större publik på grund av att spelet är gratis är mikrotransaktioner ett mer vinnande koncept. Detta har fått resultat i form av allt fler F2P-spel. League of Legends är det mest ekonomiskt framgångsrika exemplet i datorvärlden, där många menar att F2P-konceptet dessutom används på rätt sätt.

Hur bra är spelen för Ouya?

ouya-spelkonsol-android-test-bild-13ouya-spelkonsol-android-test-bild-14

Mobilspelen har blivit imponerande och grafiken för vissa påkostade titlar har klättrat allt närmare den nuvarande konsolgenerationen (Wii, PS3, Xbox 360). Spel som är roliga för en mobil eller surfplatta och är anpassade för just de formaten framstår emellertid i en annan dager när de spelas på en dedikerad konsol. De tävlar då plötsligt (om vi bortser från pris) med verk som Skyrim, The Last of Us, Dishonored, Tom Raider 2013, BioShock Infinite och Batman: Arkham City.

Nästan alla spel för Ouya är nämligen vanliga Androidspel som portats till systemet. Jämfört med tunga titlar för traditionella konsoler framstår dessa mobilspel som väldigt simpla. Det finns naturligtvis en retrocharm över många av spelen för Ouya och ur en aspekt behöver spelglädjen inte alls hänga ihop med avancerad grafik eller hur påkostat spelet är. Det är en helt legitim poäng (bevis: Minecrafts succé).

Samtidigt skulle vi inte välja att sätta oss framför en TV och spela på Ouya när vi har tillgång till de maffiga spel som tidigare nämnts. Vi skulle heller inte rekommendera någon som vill köpa sin första konsol att skaffa Ouya framför en PlayStation eller en Xbox – trots att dessa maskiner kostar betydligt mer.

Summering: Du kan inte spela de Androidspel du köpt i Play Store på Ouya, trots att konsolen erbjuder samma spel som finns för Android med undantag för en samling unika titlar. Har du spelat spel på din Androidtelefon vet du ungefär vad du kommer få: lägga bara till en TV och en hyfsad spelkontroll.

Emulering

ouya-spelkonsol-android-test-10
ouya-spelkonsol-android-test-9ouya-spelkonsol-android-test-11

Retrofantasters första reaktion på Ouya var sannolikt: ”emulering!”. Det är faktiskt på den här punkten Ouya excellerar: emulering av gamla klassiska TV-spel och hemdatorer. Ouyas butik innehåller alla möjliga gratisemulatorer som exempelvis låter användare spela Nintendo Entertainment System, Game Boy/Game Boy Color/Game Boy Advance, SNES, Commodore C64 och PlayStation (via FPse).

I regel fungerar dessa emulatorer fint, med förvånansvärt vettiga och lättkontrollerade gränssnitt. Angående flytet så låg det i paritet med hårdvaran. De som har en fyrkärnig Androidtelefon från förra året (HTC One X och One X+ har samma chipp och RAM-mängd som Ouya) vet vad de har att vänta sig. Alla riktigt gamla spel flyter utmärkt – vad som kan ge varierande resultat är emulering av PlayStation och i vissa fall även SNES.

ROM-filer kopieras direkt till Ouya genom att ansluta den till dator med vanlig USB-kabel. Vi provade först att bara sätta i ett (korrekt formaterat) USB-minne, vilket dock inte Ouya ville veta av – ett problem vi tydligen inte är ensamma om.

Uppdateringar och upplåsning

Vi nämnde tidigare att konsolen uppdateras automatiskt och bakom uppdateringarna står Ouya. Eftersom det rör sig om en så pass ny produkt från en ny tillverkare är det svårt att sia om hur snabbt företaget kommer uppdatera produkten framöver i förhållande till nya Android-versioner. Vi är dock lite besvikna över att enheten levereras med Android 4.1 och inte 4.2. Kärnkällkoden för den senaste uppdateringen finns tillgänglig via Github, vilket alltid är ett plus i kanten.

Ouya levereras med en upplåst bootloader och är således enkel att flasha med tredjepartsmjukvara. Spelkonsolen har i dagsläget en egen sektion på XDA Developers där det finns gott om ROM-filer att välja på för den som är äventyrligt lagd och vill utöka möjligheterna med konsolen.

Vi kommer själva titta närmare på vad som är möjligt med en ROM från tredjepart framöver och samtidigt gå igenom våra ordinarie prestandatester för att se hur enheten presterar i förhållande till de enheter vi tidigare testat.

Buggar och problem

Det första problemet vi stötte på var att O-knappen på kontrollen fastnade efter ett par minuters spelande: den blev så pass nedtryckt att den hakade upp sig. Detta hände därefter ett flertal gånger. Efter att ha spelat en längre tid med kontrollen uppförde den sig dock bättre och förhoppningsvis var det bara ett inledande bekymmer.

En annan märklighet är att Ouya inte slutar surra när vi väljer att stänga av konsolen via gränssnittet. Om vi däremot använder den fysiska knappen på enheten stänger enheten av och fläkten slutar gå. I övrigt har allt fungerat som det ska.

Slutsats

ouya-box-08

Vi gillar Ouya-konceptet och filosofin bakom initiativet men har tyvärr svårt att omfamna konsolen. Först och främst är Ouya helt enkelt inte en särskilt bra spelmaskin. Kontrollen spökar emellanåt och spelutbudet är rätt magert. Kvalitén på spelen är heller inte särskilt hög med tanke på att detta är tänkt att vara konsol. Ouya har skapat ett eget ekosystem med portade Androidspel som fått stöd för kontrollen. Därför kan användare inte spela de spel de redan köpt i Play Store. Det går heller inte att installera vanliga Androidappar på enheten på ett smidigt vis.

Det går att hävda att Ouya inte tävlar med jättar som Microsoft och Sony utan kör sitt eget race och har en helt annan målgrupp. Men vi har svårt att se vilken målgrupp det i så fall skulle vara. Den passar egentligen ingen av de olika typer av spelare vi har i vår omgivning. Inte spelande barn i åldrarna 7 – 13 år: de kommer inte kunna lira titlarna deras kompisar kör och som det snackas om i skolan. De skulle dessutom bli besvikna på grafiken och de kan inte få nostalgikänslan från gamla TV-spel äldre människor eventuellt kan charmas av.

Ouya passar heller inte hängivna gamers – spelen är naturligtvis inte i närheten av de som utvecklas för PC, Xbox eller PlayStation. De större spelen för de systemen är lika påkostade som Hollywoodspektakel och har tagits fram av ett omfattande team under åratal, vilket ger ett annat slutresultat än spelen för Ouya som ursprungligen är tänkta att spelas på mobiler.

Så kallade ”casual gamers” – de som spelar enklare spel någon gång ibland, tycker vi inte heller Ouya passar för. I alla fall inte bättre än en Xbox eller PlayStation. Ouya är för nördig och smal och saknar egentligen den typen av spel. Den enda målgrupp vi egentligen ser att Ouya kan fungera för är prylfantaster som vill testa det mesta, samt riktiga Android- , retro- och emuleringsentusiaster (Ouya är utmärkt för emulering). Eller varför inte för de som helt enkelt tycker konceptet är behjärtansvärt och vill sponsra initiativet.

Har du ett Androidflaggskepp från i år eller i höstas? Köp en kompatibel spelkontroll, koppla den till mobilen via Bluetooth och spegla sedan telefonskärmen till en teve. Du har nu en bättre spelkonsol än Ouya med snabbare hårdvara och ett större spelutbud. Gillar du konsoler och att sitta och spela med spelkontroll framför teven och vill ha något nytt är det bättre att vänta på PlayStation 4 eller Xbox One. De kostar flera gånger mer men du får samtidigt mycket mer underhållning per krona.

Därför kan vi inte rekommendera Ouya trots att den bara kostar 99 dollar, även om vi kan tänka oss att vissa som inte är intresserade av traditionellt konsolspelande kan ha glädje av den som exempelvis emuleringsmaskin, eller modifiera om den till mediaspelare.