Introduktion
Med Ideos X5, även känd som U8800, så fortsätter Huawei sin vana trogen att pumpa ut androidtelefoner som åtminstone på pappret är fantastiskt prisvärda. De visar sina mer namnkunniga konkurrenter att telefoner med kompetent hårdvara inte behöver kosta över 4000 kronor.

Som alla vet så är det dock skillnad på specifikationslistor och på aktivt användande i verkliga världen och frågan på allas läppar är förstås om Huawei i sin iver att prispressa har fuskat, slarvat och tagit genvägar som de mer väletablerade konkurrenterna inte gör.

I det här testet kommer vi i vanlig ordning göra allt vi kan för att svara på den frågan, genom att utsätta telefonen för en rad hårda test – såväl syntetiska som praktiska sådana.

I kartongen

Ideos X5 levereras i en relativt anonym svart kartong som till en början känns lite billig. Då vi drar av det yttre kartonghöljet så förvandlas dock upplevelsen till den rakt motsatta – Huawei har lagt ner en hel del på att ge kunden en trevlig unboxingupplevelse och kartongen som döljs bakom det yttre höljet utstrålar både kvalité och lite ”lyx”.

Den inre kartongen vars yta är strukturerad och lite sträv sträv känns bra och mycket robust och kan snarast liknas vid ett litet skrin med ett fällbart lock på ovansidan. Då vi fäller upp locket möts vi förstås av telefonen i sig i ett eget fack allra längst upp.

Under det översta facket finner vi resten av kartongens innehåll; ett batteri på 1500 mAh, en USB -> microUSB-kabel, en väggkontakt med USB-uttag för laddning (5V, 1.0A) samt ett trådburet stereoheadset (3.5mm) med svarsknapp men utan mediakontroller. Lustigt nog medföljer ingen dokumentation, men det kan bero på att vårt exemplar är ett testexemplar.

Uppmärksamma läsare noterar att det inte medföljer ett microSD-kort och förklaringen till detta är att X5 har 2 GB inbyggt SD-minne. Det finns tydligen även en 4 GB-version, men vårt exemplar har alltså 2 GB. För den som vill ha mer än 2 eller 4 GB så finns det också en microSD-plats för upp till 32 GB stora microSD(HC)-kort.

Utseende, byggkvalité och konstruktion

Det första som slår oss när vi packar upp telefonen är att vi tycker om designen. Den är kanske inte spännande eller aggressiv men vi uppskattar de rena linjerna. Smaken är dock som alltid olika och här finns inga rätt eller fel. Yttermåtten är 62 × 120 × 11,6 mm och telefonen väger 130 gram inklusive batteri.

Materialvalet i chassit är genomgående plast – runtom telefonens framsida löper en mörk, kromad list och bakstycket består helt och hållet av en slags gummibehandlad plast. Vad gäller byggkvalitén så är första intrycket mycket bra, med undantag av de sladdriga volymknappen. Telefonen känns solid i handen och den vare sig glappar eller knarrar då vi klämmer på den.

Efter en lite noggrannare genomgång så finner vi emellertid att passformen i vissa skarvar, i det löstagbara bakstyckets överkant strax nedan kameralinsen i synnerhet, inte är helt perfekt. Det glappar ingenting, men då vi låter fingret löpa över skarven så känner man att de två plaststyckena inte ligger helt i nivå med varandra och att skillnaden är betydligt större till höger om kameralinsen än till vänster om den. Vidare kan vi framkalla ett svagt knäppande då vi klämmer på bakstyckets nederdel.

Kvalitén är överlag ganska god, men den når inte riktigt upp till samma nivå som de betydligt dyrare konkurrenterna.

Knappsats, styrdon och anslutningar

På telefonens front finner vi nedan skärmen fyra kapacitiva touchknappar; Tillbaka, Meny, Hem och Sök och på vänstersidan finner vi volymknappen (+/-). Ovan skärmen finner vi förstås högtalaren för telefonsamtal och till vänster om denne sitter såväl ljussensor som närhetssensor och i högtalarens högerkant sitter dioden för notifieringar. Telefonens högersida är helt slät och saknar både knappar och anslutningar, vilket är lite tråkigt då vi gärna hade sett en dedikerad kameraknapp här.

I huvudänden finner vi 3.5mm-uttaget för hörlurar och strömknappen som förstås även extraknäcker som låsknapp för skärmen. I telefonens fotände finner vi inget annat än microUSB-uttaget och mikrofonen för telefonsamtal.

För att komma åt microSD-uttaget och SIM-kortet så måste man avlägsna telefonens bakstycke, som på vårt exemplar sitter som berget. MicroSD-kortet når man till skillnad från SIM-kortet utan att avlägsna batteriet, vilket är trevligt för oss som ibland ”hotswappar”, det vill säga byter SD-kort utan att stänga av telefonen.

Mottagning, datahastigheter och ljudkvalité

Vad gäller mottagningen via mobilnätet så har vi inte haft några problem alls och i vanlig ordning så är det vårt mobilabonnemang och dagsformen på vårt mobilnät som sätter gränserna. 5 Mbit/s i nerladdningshastighet och 1.6 Mbit/s uppladdningshastighet innebär att vi mer eller mindre får ut maxfarten som vårt abonnemang kan mäkta med.

Via WiFi (g) så mäter vi upp 16 Mbit/s ner och 7 Mbit/s upp, vilket på det här nätverket får anses vara mycket bra – i nivå med, om inte bättre än, många konkurrenter. För den som har tillgång till 802.11n-nätverk (vilket vi tyvärr inte har där det här testet har utförts) så har X5 även stöd för det protokollet, vilket är trevligt. Mottagningen via WiFi är god, men däremot upplever vi att det ibland tar alldeles för lång tid att ansluta till vårt nätverk. Med andra telefoner går det på ett par sekunder, medan X5 kan dröja så mycket som 5-10 sekunder. Ännu längre kan det dröja då telefonen väcks från viloläge och skall återansluta automatiskt.

Ljudkvalitén vid samtal är i vår ände bra, men en del brus letar sig fram. Ljudvolymen är god, men om man vrider upp volymen till max så kan det börja skorra om motparten talar högt. Ljudet i motpartens ände då vi talar beskrivs som bra, om än lite ”vasst”.

Den externa högtalaren håller god klass, åtminstone vad gäller maxvolymen, men ljudet är aningen burkigt. Det är tack vare den goda maxvolymen ingen större fara att man inte hör telefonen då den ringer eller då man lyssnar på musik i parken. Vi uppskattar att 50-60% volym på X5 överröstar 100% volym på HTC Desire HD då vi spelar upp samma videoklipp med samma videospelare på det två telefonerna. Vid hög volym så lider dock X5 av samma problem som Nexus S – det vill säga att chassit vibrerar i takt med högtalaren. En bagatell kanske, men värt att nämna.

Den inbyggda vibratorn är i vårt tycke lite för svag, men i normala fall så är det inga problem att vare sig känna den i byxfickan eller höra den om den ligger på ett bord.

GPS och positionering

View Huawei Ideos X5 – Start in a larger map
I GPS-testet så har vi i rask takt promenerat en sträcka på cirka 1.3 kilometer, genom både stads- och parkmiljö. Just den här typen av miljöer brukar vara problematiska för GPS-enheter då sikten mot himlen ofta är skymd av såväl byggnader som trädkronor, vilket verkligen sätter GPS:en på prov. För att mäta upp rutten använder vi appen My Tracks som till skillnad från exempelvis CardioTrainer utan att på mjukvaruväg försöka försköna rutten rapporterar och spelar in vår färd. Vi ser vidare alltid till att stänga av positionering via mobilmasterna då vi vill isolera GPS:en för att få en så ”ren” mätning som det bara är möjligt.

GPS:en visar sig dessvärre vara lite av en besvikelse. Att låsa mot satelliterna tog över två minuter trots att platsen där vi påbörjar rutten har i det närmaste klar himmel åt alla håll. När signalen väl var etablerad så kunde vi genast se att GPS:en hade en del problem med att både finna och följa vår position. Ni kan i kartan här ovan följa rutten som X5 rapporterade in (blå linje) och jämföra den med den verkliga rutten (röd linje) och det behövs inte ett tränat öga för att se att X5 periodvis rapporterade in en position som var 20-30 meter från vår verkliga position.

GPS:en imponerade således inte på oss, men vi har sett betydligt sämre exempel under våra tester så detta är ingalunda en dealbreaker – såvida inte en GPS av hög klass är av yppersta vikt för dig.

Bildskärmen och digitizern

Bildskärmen är på 3.8 tum och är av så kallad WVGA-upplösning (480×800 pixlar) och den uppges kunna återge upp till 16 miljoner färgnyanser. Till fördelarna med skärmen är att bilden är mycket skarp och färgerna återges helt utan så kallad ”banding” som brukar uppstå då en bildskärm inte klarar av att återge en färggradient steglöst. Ett högt färgdjup till trots så upplever vi färgåtergivningen som lite matt – om Nexus S är översaturerad så är X5 motsatsen.

Skärmen har en del mindre starka punkter. Vad gäller betraktningsvinklarna så lämnar dessa en hel del i övrigt att önska – skärmen tappar snabbt såväl ljusstyrka som kontrast och färgåtergivning om man vinklar den mer än några få centimeter i förhållande till ögats infallsvinkel. Vidare är bakgrundsbelysningen ojämn, vilket främst märks i skärmens nederkant. Vi misstänker att detta beror på att de fyra kapacitiva knapparna ”läcker” ljus ut på skärmen.

Slutligen förnimmer vi att bakgrundsbelysningen blöder lite i skärmens över- och underkant, men detta märks endast om man vinklar telefonen kraftigt och bokstavligen letar efter det. Detta tror vi är ett resultat av att luftspalten mellan det yttre skärmglaset och själva LCD-displayen är ganska stor – ett par millimeter allra minst.

httpvh://www.youtube.com/watch?v=RJofLk7KKFw
I fullt dagsljus presterar skärmen ungefär som på HTC Desire HD – det vill säga ok, men inte mer. Problemen beror främst på kraftiga reflektioner snarare än på dålig ljusstyrka, vilket åtminstone innebär att man genom att vinkla telefonen lite annorlunda i allmänhet kan göra den läsbar.

Digitizern, det tryckkänsliga ytskiktet på telefonens skärm, upplever vi som ok – vare sig exceptionellt bra eller dålig. Vi kan inte svara på om det rör sig om plast eller glas, men vi gissar på det senare. Vi mäter upp en uppdateringsfrekvens på 37 Hz, vilket placerar den ungefär i paritet med HTC Desire, och precis som HTC Desire klarar den av max två simultana tryckpunkter, så kallad dual touch. Skärmen har dock till skillnad från HTC Desire inga som helst problem med att spåra tryckpunkterna då man med två fingrar ritar cirkelmönster och tryckpunkternas axlar korsar varandra.

Känsligheten är ok, men det händer att man får trycka både två och tre gånger ibland. Efter några dagar med telefonen lär man sig dock sig hur hårt/tydligt man skall trycka, så det är inte ett jätteproblem. De kapacitiva knapparna i skärmens nederkant är precis som tryckskärmen i övrigt – de fungerar rent allmänt bra, men kräver ibland ett tryck eller två extra. Likheterna med HTC Desire (och med Nexus One) är för övrigt ganska talande för hur vi upplever tryckskärmen som helhet – de ”känns” väldigt snarlika.

Telefonens mjukvara

Här är det Android 2.2.1/FroYo i dess allra renaste standardutförande som gäller, så vi går inte närmare in på detta utöver att presentera några få skärmdumpar. Huawei har dock lagt in stöd för OTA, det vill säga trådlösa uppdateringar utan behov av krångliga program till hemdatorer och USB-kablar. Bravo, Huawei! Nu återstår bara att se om de faktiskt avser använda OTA-funktionen och hålla X5 uppdaterad.

En av få skillnader på standardandroid och Huaweis version av Android är att de har skickat med både sitt egna tangentbord (utöver Android standardtangentbord) samt det populära mjukvarutangentbordet Swype. Olyckligtvis saknar både Huaweis tangentbord och Swype svenskt språkstöd, både vad gäller dedikerade knappar för ÅÄÖ och vad gäller svensk ordlista, så nyttan är begränsad. Vi installerade genast SwiftKey, vilket fortfarande är vårt favorittangentbord.

Mediaspelare och galleri

Då Huawei levererar Ideos X5 med ”vanilla-Android”, det vill säga Android i dess renaste grundutförande, så levereras telefonen förstås samtidigt med den i Android mycket begränsade mediaspelaren – både vad gäller musik och video. Man kan för all del spela mp3-filer och ett mindre antal videoformat, men de på nätet mest förekommande videoformaten xvid, divx och x264/mkv är det bara att glömma bort. Man tvingas till att antingen konvertera videofilerna man för över till telefonen, eller så kan man använda valfri videospelare med inbyggda codecs från Android Market (RockPlayer, VitalPlayer, VPlayer etc.). Det senare bergränsar dock prestandan kraftigt och man kan sällan spela upp något mer högupplöst än 360p.

Galleriappen hör även den till standardandroid, och den gör sitt jobb hyggligt väl. Många, däribland Swedroids redaktion, upplever den emellertid som lite för långsam och väljer därför något av de alternativen som står att finna på Market, exempelvis JustPictures!.

Kameran

Kameran på 5 megapixlar är kanske inte ett av X5:s starkare kort men till skillnad från exempelvis ZTE Blade så är den fullt brukbar. Huawei har dessutom inkluderat en LED-blixt vilken definitivt har kommit till nytta, även om den är relativt svag. Det största irritationsmomentet är att kameran är långsam och ofta behöver 2-3 sekunder på sig för att hitta fokus och ”knäppa av”. Vi vet inte om detta beror på kamerans sensor/chip eller om det är kameramjukvaran som behöver optimeras, men det är i vilket fall som helst frustrerande, inte minst att försöka plåta något som rör sig.

Videoinspelning i 720p sker precis som i konkurrerande telefoner i form av uppskalning och med varierande bildfrekvens – och resultatet är därefter. Vi finner att vi precis som med Desire HD eller Nexus One hellre väljer en lägre upplösning (480p) och får en stabil bildfrekvens och dessutom slipper uppskalning med fula ”jagged edges” som resultat, men olyckligtvis tillåter inte kameramjukvaran något annat än ”High”, ”Low” och ”MMS”. Med detta sagt så kan vi dock genast konstatera att X5 uppskalar betydligt bättre än den nästan dubbelt så dyra Desire HD.

Med androidmått mätt, vilket dessvärre betyder att ribban ligger väldigt lågt, så är detta en brukskamera som duger för den som inte har höga fotokrav. Det finns betydligt sämre kameror på marknaden, men även en hel del kameror som är bättre – inte minst Sony Ericssons lurar, X8 undantaget.

Huawei Ideos X5 (högerklicka och välj öppna i ny flik/nytt fönster för fullversioner)

httpvh://www.youtube.com/watch?v=Gg2n7WM1_38

HTC Desire HD (högerklicka och välj öppna i ny flik/nytt fönster för fullversioner)

httpvg://www.youtube.com/watch?v=MG12sHgh_V8

Buggar och problem
Vår tid med Ideos X5 har varit nästintill problemfri, men ett par mindre problem har trots allt infunnit sig. Först och främst så är det ett problem med det inbyggda ”SD-kortet” på 2 GB som vid filöverföringar via USB-kabel ibland får för sig att ”avmontera” sig själv. Vi har ingen aning om vad det är som går snett, men det inträffar uteslutande då vi för över lite större filer (100 MB eller mer). Vid överföringar till det externa SD-kortet som vi har satt i själva så är det aldrig några problem.

Ett annat problem, eller underligt beteende kanske, är att belysningen för de fyra touchknapparna nedanför skärmen ibland slocknar, till synes helt slumpartat. Efter att ha kliat oss i huvudet och funderat och testat lite så verkar det som att det på något vis är knutet till ljussensorn på telefonens front. I vissa ljus (bara från vissa lampor – inte dagsljus eller solljus) så slocknar ”knappsatsen” helt enkelt, och kommer tillbaka igen efter någon sekund när man vinklar telefonen lite annorlunda. Håller vi för ljussensorn med fingret så slocknar knappsatsen aldrig. Om detta nu är medvetet från Huaweis sida så förstår vi inte vad syftet är – knapparna blir då de slocknar nästan helt osynliga, så man måste i blindo veta var respektive knapp sitter om man vill kunna använda telefonen ordentligt.

Batteritiden

Efter några veckor med telefonen så upplever vi att batteritiden överlag är god, men lite ojämn. I allmänhet har vi över 50% batteri kvar på kvällen då vi kopplar in telefonen i laddaren vid läggdags, men vissa dagar har batterinivån till synes utan anledning varit nere på under 30%. Vi kan inte, under ”Om telefonen” -> ”Batteriförbrukning”, hitta något speciellt som antyder vad det kan tänkas vara som har dragit så mycket batteri. Detta har emellertid inte inträffat sedan den senaste fabriksåterställningen av telefonen för någon vecka sedan.

Systeminformation

Huawei Ideos X5 levereras med totalt 512 MB RAM, varav 353 MB är tillgängligt efter att systemkomponenter som grafikdelen och radiodelen har tagit sitt. Efter att Android har tagit det det behöver så har man cirka 220 MB kvar för applikationer, vilket får anses vara ganska bra och ungefär i nivå med flaggskeppen från 2010.

Vidare bygger Huawei X5 på Qualcomms MSM7230-plattform, som sitter i betydligt dyrare telefonmodeller som exempelvis HTC Desire Z. Utöver en processor på 800MHz hyser plattformen också en kraftfull grafikprocessor – Adreno 205 – som klarar av det mesta i spelväg på Android Market med galans.

Drygt 460 MB finns ur kartong tillgängligt för appinstallationer, vilket är betydligt mer än exempelvis HTC Desire och Xperia X10, men inte riktigt så mycket som man kanske hade hoppats på. Lyckligtvis kan man med Android 2.2.1/FroYo flytta majoriteten av alla appar till SD-kortet, varför vi under vår tid med X5 aldrig har upplevt det interna lagringsutrymmet som ett problem.

Vidare kommer X5 med ett inbyggt SD-minne på 2 GB, men för den som vill expandera så finns det även en microSD-slot för microSD(HC)-kort på upp till 32 GB.

Spel, prestanda och grafer
Spelen vi har testat är i vanlig ordning Angry Birds och Spaghetti Marshmallows och dessa flyter som förväntat mycket väl. På en och annan bana kan man precis som på dagens allra värsta androidtelefoner förnimma ett litet hackande de första sekunderna av vissa ”stora” banor i Angry Birds, men det är ingenting som på något vis sker under spelets gång. Den kraftfulla grafikkretsen Adreno 205 gör ett fint jobb och skyfflar spelgrafiken utan större problem.

Sammanfattning
Huawei Ideos X5 är alltså, som vi konstaterade i inledningen av den här recensionen, på pappret en mycket prisvärd telefon med imponerande specifikationer – men hur är den i verkligheten? Låt oss säga så här: Om ZTE Blade hade ett större och starkare syskon så vore det Ideos X5. Man får i X5 hårdvara som mer etablerade och namnkunniga tillverkare tar både en och två tusenlappar mer för, utan att för den skull känna att det har gått ut över kvalitén, åtminstone inte speciellt mycket.

Kameran är ingen höjdare, men den är heller ingen totalflopp som i ZTE Blade. LED-blixten är ganska svag, men gör stor skillnad i mörka inomhusmiljöer. Kameran är långsam; det här är ingen kamera för dig som vill kunna slita upp kameran och skjuta från höften på en sekund eller två. Videoinspelningen i 720p är precis som hos konkurrenterna bara uppskalning med dålig bildfrekvens, men den uppskalar åtminstone bättre än HTC Desire HD. Vi föredrar alltid att spela in i en lägre upplösning och få en betydligt jämnare och mjukare bildfrekvens.

Skärmen är mycket skarp och har ett högt färgdjup vilket ger behagliga nyanser och gradienter, men den kan uppleves som lite matt. Bakgrundsbelysningen är ojämn, vilket främst märks vid enfärgade bakgrunder, och betraktingsvinklarna är ganska dåliga – i nivå med, eller kanske aningen sämre än, Desire HD. Tryckskärmen är av gott ”mellanklasskick” – den kan inte utmana dagens bästa, men matchar gårdagens giganter HTC Desire och Nexus One väl.

Batteritiden är god, men har varit ojämn under vår tid med telefonen. Om du upplever samma sak, att telefonen vissa dagar suger ur batteriet mycket snabbare än normalt, så kan det vara lönt att testa att genomföra en fabriksåterställning av telefonen – detta verkar ha gjort susen i vårt fall.

Material- och kvalitetskänslan hör inte till de allra bästa vi har testat, men Huawei Ideos X5 behöver ingalunda skämmas. Det gummibehandlade bakstycket känns finfint i handen och de mjukt rundade kanterna förstärker intrycket – det här är en telefon som trivs bra i handen. Vi kan dock ana att passformen inte är helt perfekt på vissa ställen, något som tillverkare av konkurrerande, dyrare, telefoner tenderar att sköta lite bättre.

Prestandamässigt så flyter Android 2.2.1/FroYo på bra, men i vanlig ordning så är inte flytet helt perfekt, vilket får tillskrivas Android 2.2.1 snarare än telefonen/hårdvaran. Huawei har inkluderat stöd för OTA-uppdateringar (”Over the Air”, trådlösa uppdateringar utan krav på USB-uppkoppling mot hemdator) i X5, men om de avser använda funktionen och hålla X5 uppdaterad vet vi inte.

Avslutningsvis, rekommenderar vi på Swedroid den här telefonen? Låt oss säga så här: har man max 2500 kronor att spendera så finns det ingen telefon som idag kommer ens i närheten av X5. Ett givet köp, och det här kan mycket väl ta ZTE Blades plats och bli vår nya lektelefon. Ej att förglömma är att X5 är alldeles färsk på butikshyllorna och inte har hunnit prispressas mycket ännu. Vi skulle inte bli förvånade om den sjunker i pris redan inom några veckor, vilket skulle göra en redan nu prisvärd telefon fantastiskt prisvärd.

Huawei Ideos X5 är lämplig för dig som:
* Vill ha kraftfull hårdvara till ett lågt pris
* Vill ha en telefon med relativt smidiga yttermått
* Vill ha Android i originalutförande – med OTA (såvida Huawei avser hålla X5 uppdaterad)

Huawei Ideos X5 är inte lämplig för dig som:
* Vill ha en skärm som levererar starka och klara färger samt bra betraktningsvinklar
* Vill ha en kamera/videokamera av toppklass
* Vill ha något mer snyggt, polerat och utvecklat än standardandroid

Andra telefoner att överväga: