Introduktion
När Sony Ericsson nu släpper modellen Xperia neo så gör de det med ganska höga förväntningar på sina axlar. Delvis för att mången svensk av naturliga skäl vill se den svensk-japanska tillverkaren lyckas, men kanske främst för att Sony Ericsson med storebror Xperia arc visade att de absolut kan och vill spela i den högsta serien vad gäller androidtelefoner – även om de ännu inte har presenterat en telefon med en dubbelkärning hårdvaruplattform.

Trots hårdvara som med dagens mått mätt kan betraktas som beskedlig så var och är gränssnittet i Xperia arc bland det absolut snabbaste vi har testat. Frågan på mångas läppar är om Sony Ericsson har lyckats upprepa den bravaden i lillebror Xperia neo – hårdvaran är ju trots allt i det närmaste identisk.

Under skalet finner vi nämligen i neo samma processor- och grafikplattform som i arc, Qualcomms MSM8255 med en enkelkärnig scorpionprocessor på 1 GHz och en grafikkrets med namnet Adreno 205. Vidare finner vi samma RAM-mängd, 512 MB, en skärm med samma upplösning: 480×854 pixlar (FWVGA), samma typ av digitizer (”pekskärm”) och lika många kameramegapixlar (8 mp). På pappret så ser Sony Ericsson alltså ut att, designen undantagen, mer eller mindre ha skapat en mindre kopia av storebror arc.

Specifikationsbladet berättar dock sällan hela sanningen och frågan är som alltid hur väl tillverkaren har lyckats i praktiken. Efter att ha spenderat några veckor med Xperia neo så hoppas vi att vi i den här recensionen kan ge er svaret på den frågan.

I kartongen
httpvh://www.youtube.com/watch?v=taxWBwXRrPE

I den ljusblå och vita kartongen, som ser ut ungefär som alla andra kartonger från Sony Ericsson och som därmed är ganska oinspirerande, så finner vi i vanlig ordning telefonen överst i ett fack för sig. Telefonen levereras i en påse av ett textilliknande material med texten ”GreenHeart by Sony Ericsson”. GreenHeart är Sony Ericssons kampanj för att göra produktionen av bland annat telefoner miljövänligare och bland annat genom lägre SAR-värden (1.10 W/kg för neo, att jämföra med gränsvärdet 2.0 och 1.25 i X10i) även människovänligare.

I facket under telefonen finner vi följande:

* Batteri, 1500 mAh
* Laddadapter med USB-port, 5V 0.85A (GreenHeart-märkt)
* USB -> MicroUSB-kabel
* MicroSDHC-kort på 8 GB (klass 2)
* Trådburet in ear-headset med svarsknapp (MH650)
* Tre par utbytbara öronpluggar i olika storlekar
* HDMI -> MicroHDMI-kabel
* Dokumentation i form av en snabbstartguide

Jämfört med många andra telefoner i samma prisklass så noterar vi att Sony Ericsson med HDMI-kabeln och de utbytbara öronpluggarna till headsetet har varit aningen mer generösa än många av konkurrenterna. Huruvida innehållet i just era kartonger matchar ovanstående kan vi dock inte svara på – inte minst om man köper sin telefon via någon av våra mobiloperatörer så brukar kartongens innehåll kunna variera en del, vanligen i form av olika storlekar på medföljande minneskort samt skal i olika färger.

Utseende, byggkvalité och konstruktion

Rent utseendemässigt så upplever vi neo som ganska anonym, åtminstone dess front, men smaken är som alltid delad och vi konstaterar efter att ha visat telefonen för ett antal personer i vår närhet att fördelningen är ganska precis 50/50 mellan de som tycker om designen och de som inte tycker om den. Det välvda bakstycket i högblank plast är det som väcker mest uppmärksamhet (och förtjusning) och som i kombination med den högblanka plasten och färgen med pärlemoreffekt ur vissa vinklar förmedlar ett närmast abstrakt intryck.

Även om neo inte riktigt inger samma höga kvalitetskänsla som exempelvis den kanske närmaste konkurrenten HTC Desire S så har vi inte mycket att klaga på. Enheten känns gedigen i handen och är nästan helt knäpptyst då vi klämmer och bänder på den. Det enda som ger ifrån sig ett knäppande/knarrande ljud är de fysiska knapparna på fronten, samt bakstycket om man klämmer ganska hårt på den övre delen av telefonen.

Är du allergisk mot plast så är dock neo inte telefonen för dig – även om kvalitén är hög och konstruktionen mycket gedigen så förmedlar den precis som exempelvis Nexus S en ”plastig” känsla som vi vet att somliga av er bara inte klarar av. Det här är en fråga om tycke och smak och vad som är rätt för just dig kan bara du svara på. Vi kan dock konstatera att den högblanka plastytan är ganska halkig att hålla i, inte minst om man har torra fingrar eller använder fingervantar.

Tack vare att neo inte är ultratunn som många andra av dagens telefoner, samt tack vare att den är aningen mindre, så ligger den mycket bra i handen. Det rundade och välvda bakstycket bidrar ytterligare till den trevliga känslan, men vid ett par tillfällen påpekades det av våra ”testpiloter” att knapparna på telefonens högersida kan kännas lite obekväma mot fingrarna. Gemensamt för dessa två testpiloter är att de båda höll telefonen i vänsterhanden med fingertopparna vilande mot de utstående och lite vassa knapparna på högersidan. Vi upplevde aldrig detta som ett problem, men det är ändå värt att nämna.

Det välvda bakstycket känns som sagt mycket bra i handen men myntet har även en baksida; utformningen resulterar i att det är mycket svårt att peka och svepa på skärmen om telefonen ligger på ett bord eller annan plan yta eftersom telefonen vaggar fram och tillbaka vid tryck och snurrar vid svep. Man är nästan tvungen att plocka upp telefonen för att kunna använda pekskärmen, vilket inte känns helt genomtänkt. Slutligen konstaterar vi att det inte finns någon ögla eller något hål för att fästa en handledsrem eller liknande, något som vi vet att flera av våra läsare har efterfrågat. Efter tips från Philip i kommentarerna (stort tack!) så visar det sig att det ser ut att finnas en lösning för just detta trots allt. Om man tar bort bakstycket så kan man i nedre vänstra hörnet (sett bakifrån) se att chassiskruven är utformad på ett sådant vis att ett tunt snöre/en tunn rem kan fästas kring den och sedan ut genom ett litet litet hål i det löstagbara bakstycket. Då det är såpass smått som det är så kan det krävas att man använder originaltillbehör som är utformade just för den här ytterst lilla fästanordningen.

Knappsats, styrdon, anslutningar och sensorer

Knappsatsen består på telefonens front av tre bakgrundsbelysta knappar nedanför skärmen, i tur och ordning från vänster till höger; Tillbaka, Hem och Meny. Knapparna i sig sticker ut en hel del från chassit, vilket gör dem lätta att i blindo treva sig fram till, men den högra knappen, Meny-knappen, glappar och knäpper dessvärre en del då vi för fingret över den. Då det bara är Meny-knappen som beter sig/låter så här så gissar vi att det sannolikt handlar om en liten defekt i vårt testexemplar snarare än en produktionsmiss. Motståndet i knapparna är ganska stort ger ifrån sig ett tydligt klick då man trycker på dem.

På telefonens högersida finner vi strömknappen (vilken även agerar låsknapp för skärmen) längst upp och nedanför den en diod för meddelandenotifieringar – en placering som inte är helt optimal då det kräver att man alltid har telefonens högersida riktad mot sig för att kunna se notifieringar. Vi hade hellre sett den på den mer traditionella placeringen på telefonens front. Strax nedan dioden har vi volymknappen (+/-) vilken har fått små, vassa upphöjningar i vardera änden vilket gör det betydligt lättare att treva sig fram i blindo. Smart, och enkelt. Ända längst ner på högersidan finner vi slutligen kameraavtryckaren vilken har två lägen; ett för fokus och ett för att ta bilden. Till skillnad från storebror arc så behöver man inte ta i så mycket man orkar för att trycka ner knappen och ta bilden, vilket uppskattas storligen.

I huvudänden finner vi MicroUSB-porten dold bakom en liten lucka, 3.5mm-uttaget för hörlurar samt MicroHDMI-porten, även den dold bakom en plastlucka. Telefonens vänstersida och fotände saknar alla former av knappar och anslutningar. På fronten finner vi utöver högtalaren för telefonsamtal även kameralinsen för den frontriktade kameran, närhetssensorn och sensorn för automatisk reglering av skärmens ljusstyrka.

Mottagning, datahastigheter och ljudkvalité
3G-mottagningen i neo är finfin och för första gången på väldigt länge så har vi inte lyckats framkalla ett signalfall då vi kopplar ett så kallat dödsgrepp om telefonen. Vi har försökt hålla telefonen på många olika vis där vi gör vårt yttersta för att täcka telefonen med våra händer och fingrar – till synes helt utan effekt. Inte en enda stapel har försvunnit. Där vi utan vidare med händerna kan få en Desire HD och Xperia arc att tappa både en och två staplar så behåller neo full mottagning. Imponerande. Wi-Fi-mottagningen är dock en annan historia och vi kan utan vidare trolla bort både en och två staplar om vi täcker telefonen med händerna. Detta är dock inte något som är unikt för neo, utan hart när varenda telefon vi testar uppvisar ett liknande signalfall via Wi-Fi, som är betydligt känsligare än UMTS/HSxPA (”3G”).

Datahastigheterna motsvarar precis vad vi hade förväntat oss; drygt 5-6 Mbit/s vid nedladdning via HSxPA, vilket är max med vårt 3G-abonnemang, och cirka 2 Mbit/s upp – även det max med vårt abonnemang. Via Wi-Fi (n) så mäter vi som mest upp runt 16 Mbit/s vid nerladdning och 7 Mbit/s vid uppladdning – helt i linje med vad plattformen MSM8255 i regel klarar av.

Ljudkvalitén i vår ände vid samtal är god, klart över genomsnittet, och ljudnivån är bland de allra bästa vi har testat. Inga större risker att du inte hör vad motparten säger ens i relativt bullriga miljöer. I motpartens ände är det ännu bättre, gissningsvis tack vare den sekundära mikrofonen på telefonens baksida, vilket hjälper till att filtrera bort bakgrundsbrus och oväsen. Med beröm godkänt. Den yttre högtalaren är i god Sony Ericsson-anda mycket bra, för att vara en telefonhögtalare, och både ljudkvalité och maxvolym får anses hålla toppklass. Dock spelar högtalaren ibland lite för högt för sitt eget bästa, vilket kan framkalla ett visst skorrande i vissa ljudklipp.

GPS och positionering

View Sony Ericsson Xperia neo in a larger map

I vårt GPS-test mäter vi helt sonika upp en kort rutt med hjälp av telefonens GPS, med positionering via mobila nätverk och Wi-Fi inaktiverat. För att logga rutten använder vi den av Google utvecklade appen MyTracks. MyTracks spelar in slingan och loggar in den exakta rutten som GPS:en rapporterar. Slingan går genom såväl stadsmiljö med hus som skymmer och genom en park med träd och lövverk som skymmer. Kort sagt en tuff uppgift för en GPS.

Vi har den här gången valt att använda Google Nexus One, en telefon med en bevisligen bra GPS, som referens. Det första som slår oss är hur snabbt neo låser mot satelliterna. Det är inte ovanligt att det kan dröja uppemot eller till och med över en minut, men neo låser och har en stabil signal på under 10 sekunder – i stadsmiljö med höga byggnader som skymmer. Imponerande.

I rutten ovan så kan vi se att GPS:en inte bara matchar den erkänt dugliga GPS:en i Nexus One utan även lämnar den bakom sig. Inte minst i parkmiljön i den nedre, södra, delen av rutten så kan vi se att neo presterar ett långt stabilare spår. I övre, norra, delen så är det mer byggnader och där ser vi att det är betydligt jämnare mellan de tu, kanske med en liten fördel för Nexus One.

Ett sådant här test lämnar mycket öppet för debatt och det kan inte ses som en exakt vetenskap med definitiva svar, men det ger oss åtminstone en fingervisning om att Sony Ericsson har lyckats bra med GPS:en i Xperia neo.

Bildskärmen och digitizern

Bildskärmen är en del av Sonys varumärke BRAVIA, vilket rent generellt brukar borga för en hög bildkvalité – och neos skärm är inget undantag. Färgerna, 16 miljoner nyanser, är levande och skärpan är bra tack vare FWVGA-upplösningen (480×854 pixlar) på den relativt lilla skärmen på 3.7 tum. Skall vi hitta något att klaga på så är det att neos skärm, precis som storebror arc, har ganska dåliga betraktningsvinklar och att den maximala ljusstyrkan är lite för låg vilket gör skärmen svårläst i dagsljus. Begränsade betraktningsvinklar är dock ett ganska litet problem då man sällan betraktar skärmen annat än rakt framifrån. Sony Ericsson har vidare försänkt skärmen en aning i förhållande till ramen runt skärmen. Detta känns kanske inte helt optimalt för fingertopparna då man trycker/sveper på element i skärmens ytterkanter, men det är onekligen en praktisk lösning som skyddar skärmen då telefonen ligger nedåtvänd eller om man skulle råka tappa den.

Digitizern, det yttre skiktet på skärmen vilket registrerar våra fingerrörelser, håller samma fina kvalité som storebror arc, och vi förnimmer samma behagliga ytbehandling vilken gör att fingertopparna utan minsta motstånd lätt och ledigt flyter fram över skärmytan. Den höga uppdateringsfrekvensen, 70 Hz, i kombination med neos rappa gränssnitt och den fina ytbehandlingen gör att känslan av en snabb telefon som är responsiv att använda förstärks ytterligare. Vi mäter även upp max 4 simultana tryckpunkter vilket är mer än nog för alla idag förekommande former av praktiskt användbara multitouchimplementeringar.

Telefonens mjukvara
Hämtat från Xperia arc-recensionen, med mindre justeringar av texten.

Sony Ericsson skickar med en aktuell version av Android i form av 2.3.3/Gingerbread och är numera inte bara ikapp konkurrenterna utan delvis även förbi vissa av dem. Ett stort steg framåt i förhållande till Sony Ericssons androidtelefoner under fjolåret, som vid butikspremiär levererades med det redan då ålderdomliga Android 1.6/Donut.

I kölvattnet av de förseningar som drabbat Xperia X10 vad berör uppdateringar till nyare Android-versioner uppger Sony Ericsson att man lärt sig av sina misstag och genomfört en rad förändringar i hur man arbetar med operativsystemet. Applikationer som ”Mediascape” är ett minne blott och istället är det standardapparna för video- och musikuppspelning som följer med och detsamma gäller fotogalleri-applikationen, även om Sony Ericsson valt att förändra dem en aning. Trots detta lämnas inga garantier för framtida uppdateringar till nyare Android-versioner, gissningsvis helt enkelt för att inte ens tillverkarna vet vad Google har för planer härnäst.

Den som gillar att experimentera på egen hand kan dock glädjas åt att uteblivna uppdateringar inte behöver vara ett problem så länge till. Sony Ericsson har nämligen lovat att låsa upp bootloadern för Xperia arc, neo, PLAY och pro till våren. Det innebär att det kommer gå utmärkt att flasha telefonen med tredjepartsmjukvara om det skulle vara så att Sony Ericsson inte mäktar med att leverera uppdateringar i den takt som är önskvärt framöver. Läs mer om detta här.

Hemskärm/Launcher
Sony Ericsson skickar precis som med övriga Xperia-telefoner med sitt egenutvecklade UX-gränssnitt och den senaste versionen innebär en rad nyheter jämfört med gamla X10. Kvar är förvisso det blå gränssnittet och vi hittar inga möjligheter att ändra färgtemat heller, precis som tidigare, men framför allt flytet är i vår mening den mest spektakulära skillnaden. Xperia neo har precis som storebror arc en av de snabbaste och mest responsiva hemskärmarna vi testat till dags dato och presterar i linje med LauncherPro eller ADW.Launcher samt är betydligt snabbare än standardlaunchern som följer med Gingerbread.

Låsskärmen skiljer sig inte särskilt mycket från den som följer med Xperia X10 med 2.1-uppdateringen och den fyller sin funktion, men inte mycket mer. Spelar vi exempelvis upp en låt syns inte låtinfo på låsskärmen och vi får heller inte någon information om exempelvis missade samtal eller väntande SMS. Precis som vanligt syns dock ikoner för dessa händelser i statusfältet (notification bar).

Dockan i fotändan av hemskärmen visar numera en mängd ikoner utöver genvägen till applikationslistan (appdrawer). Utöver programgenvägar går det också bra att lägga till mappar i dockan och klickar man på en sådan mapp dyker en tydlig och smidig vy upp som visar innehållet i respektive mapp.

Hemskärmarna är fem till antalet och det går varken att minska utöka detta. När vi flyttar ikoner eller widgets på skrivbordet, kastar programgenvägar eller visar innehållet i en mapp möts vi av mjuka och snabba animationer. Gränssnittet är mer levande än tidigare och vi tror att en del användare kan uppskatta detta framför det mer stela standardgränssnittet i Android. För en bättre uppfattning kring detta rekommenderar vi unboxingvideon ovan (dock på Xperia arc – ej neo), där vi slår ett öga på bland annat gränssnittet.

Sony Ericsson skickar också med en skrollbar widget för Timescape, där Twitter- och Facebook-uppdateringar samt telefonhändelser visas i kronologisk ordning. Det är mjukt och följsamt när vi scrollar runt bland alla händelser och vi hittar inte något att anmärka på.

Det går att bunta ihop flera genvägar/skapa mappar genom att flytta en programgenväg på hemskärmen och sedan placera den ovanpå en annan (ni som är bekanta med iOS4 känner sannolikt igen detta). Vidare går det förstås att skapa mappar som vanligt och Sony Ericsson förser användaren med åtta stycken olika mappikoner att välja emellan.

I programfältet finns en ikon i respektive nedre hörn och den till höger ger användaren möjlighet att sortera applikationer efter alfabetisk eller egen ordning, mest använda samt senast installerade. Ikonen till höger låter användaren flytta runt programgenvägar enligt egna preferenser.

Genom en omvänd pinch-to-zoom-manöver på hemskärmen samlas samtliga aktiva widgets i en och samma vy och det hela sker genom en animerad övergång. I de flesta fall dyker denna vy upp utan att hacka till och till skillnad från HTC:s helikoptervy har Sony Ericsson alltså tagit bort programgenvägarna, vilket vi tycker är ett bra drag eftersom det förbättrar överskådligheten.

Inställningsmenyn bjuder inte på några särskilda nyheter annat än ett förändrat utseende med både nya ikoner och en ny bakgrundsbild. Denna bakgrundsbild går till skillnad från bakgrunden på hemskärmen inte att byta ut.

Timescape har inte fått stöd för fler tjänster och fungerar i stort som tidigare med undantag för ett nyfunnet plugin-stöd. Den mest påtagliga skillnaden är även här flytet och det är nu mjukt och följsamt när vi bläddrar runt bland alla händelser och statusuppdateringar. För er som inte använt Timescape tidigare är det en tjänst som samlar information från dels sociala nätverk så som Twitter och Facebook, men även telefonhändelser i stil med mottagna SMS, telefonsamtal och bildtagningar etc. Det går också att uppdatera sin status för både Facebook och Twitter genom applikationen samt den tillhörande widgeten.

Kontakter

Första gången vi startar kontaktboken möts vi av en informationsskärm som presenterar en rad alternativ för att importera kontakter. Vi väljer Google och synkroniseringen därefter fungerar klanderfritt med undantaget att vi inte kan välja vilka av Google-kontots kontaktlistor som vi vill synkronisera med.

Kontaktboken finner vi överskådlig och lättanvänd. Det går fint att antingen söka på kontakter eller scrolla efter dem. Att säkerhetskopiera kontakterna och spara en kopia lokalt är enkelt och alternativet presenteras när man trycker på meny-knappen.

Vyn för enstaka kontakter visar utöver de vanliga uppgifterna också statusuppdateringar från Facebook och Twitter samt händelser i form av telefonsamtal och SMS som berör kontakten i fråga.

Nummmerplattan fyller sin funktion och inte mycket mer. Samtalsskärmen har ikoner för kontakter, högtalare, mute-knapp och för att åter plocka fram knappsatsen.

Tangentbord och SMS
Det medföljande tangentbordet är i enklaste laget kontra många av de alternativ som finns på Android Market. Vi hittar svenskt språkstöd med svensk ordlista och svensk teckenuppsättning och det går smidigt att skifta mellan olika språk samt tangentbordslayouter genom att klicka på jordgloben nere till höger.

Musikspelare/Videospelare

Musikspelaren har mer gemensamt med standardspelaren som följer med i Android 2.3/Gingerbread än med Mediascape. En del funktioner från sistnämnda programmet har dock överlevt och en av dessa är den så kallade oändlighetensknappen ( ∞). Vi hittar även en equalizer med tio olika förinställda alternativ, men tyvärr går det inte att skapa egna equalizer-profiler.

Videospelaren skiljer sig inte från standardspelaren som följer med Android 2.3/Gingerbread och hanterar MPEG4, H.263, H.264, men inte divx/xvid eller mkv/x264 – tråkigt.

Övriga applikationer

Sony Ericsson är ensamma om att skicka med en applikation för support där vi bland annat hittar en användarhandbok och videogenomgångar av telefonens olika funktioner. En bra resurs för nybörjaren på Android och för den som vill lära sig mer.

Utöver Android Market-klienten följer också Sony Ericssons egenutvecklade dito med – PlayNow – där det finns möjlighet att köpa program, spel och musik. Utbudet är dock väldigt tunt och den största behållningen med applikationen är att det finns en del gratismaterial att tillgå.

Sony Ericsson har inte rört galleriapplikationen och den är sig lik från Android 2.2/Froyo i Android 2.3/Gingerbread.

FM-radion har stöd för att spara favoritkanaler och för automatisk kanalsökning. I övrigt hittar vi inga funktioner och kan bara konstatera att applikationen gör sitt jobb.

Vi har tyvärr inte testat mediaservern närmare på grund av tidsbrist, men Sony Ericsson skickar alltså med en DLNA-server för strömning till/från DLNA-kompatibla enheter av både musik och video samt bilder.

Spelet Let’s Golf från Gameloft följer med i en fullversion och fungerar fint. Det följer också med ett program för att skicka vykort per post där det ingår ett gratis vykort.

Sony Ericsson PC Companion 2.0 följer också med och har stöd för Outlook-synkronisering (kontakter, kalender), mediasynkronisering (Media Go) samt för installation av telefonuppdateringar,

Till övriga program som inte syns ovan, utöver standardapparna som följer med Android, hör IM-tjänsten Hanashi, OfficeSuite Viewer för granskning av Office-dokument, LiveWare för hantering av Bluetooth-anslutna enheter och slutligen tjänsten Sony Ericsson TrackID för låtidentifiering.

Kameran

Hämtat från Xperia arc-recensionen, med mindre justeringar av texten.

Sony Ericsson har i neo installerat en kamerasensor från Sony vid namn EXMOR R, med en upplösning på 8.1 megapixlar i 4:3-format och 6 megapixlar vid plåtning i 16:9-format. EXMOR R-sensorn uppges vara speciellt kompetent i mörkare miljöer och skall leverera rikare färger och mer detaljer än vad exempelvis X10 producerar.

Från det att vi trycker på kameraknappen dröjer det mellan 1-2 sekunder innan vi kan börja ta bilder. Fördröjningen mellan bildtagning är omkring 1-2 sek vilket får anses vara ganska bra.

Mjukvaran är lätthanterlig och bekväm att arbeta med och det ser ut som om Sonys kameraavdelning har givit en hjälpande hand då gränssnittet till viss del påminner om vad vi sett bland några av sonys digitalkameror. Genom att svepa från höger till vänster eller tvärtom kan man ta fram eller dölja inställningspanelen. Ger vi oss in bland panelerna hittar vi följande funktioner:

* Upplösning: 8 eller 2 megapixlar i 4:3 eller 6 eller 2 megapixlar i 16:9-format
* Välj mellan tre fokuslägen: Enkelt autofokus, ansiktigenkänning och oändlighet
* Vitbalans: Auto, starkt ljus, lysrör, dagsljus, molnigt
* Mätning: Mitten, medel, område
* Bildstabilisator: Av/På
* Mikrofon: Av/På
* Scenlägen: Normal, Motivigenkänning (auto) och Leendeavkänning
* Blixt: Automatisk blixt, fyllnadsblixt eller reducering av röda ögon samt av
* Självutlösare: 2 sekunder, 10 sekunder
* Geotaggning: Tagga bilder med GPS-koordinater
* Slutarljud: Välj mellan tre ljud eller stäng av det helt och hållet

Kamera-appen må vara bra, men framför allt är det resultatet som räknas. Vi har, för att försöka utröna hur bra kameran är, ställt Xperia neo mot Google Nexus One, för att se hur väl den står sig mot en telefon av fjolårssnitt som idag dessutom ligger i ungefär samma prisklass.

Sony Ericsson Xperia neo

httpvh://www.youtube.com/watch?v=rMhcGsGVv20

Google Nexus One

httpvh://www.youtube.com/watch?v=vhum7Y5Gqbw

Buggar och problem
Xperia neo har under våra veckor med den uppvisat en imponerande stabilitet, men vi har ändå noterat en del mindre egenheter som kanske inte är helt önskvärda. Dels handlar det om strömknappen som i egenskap av skärmens låsknapp ibland slutar svara under ett par sekunders tid. När skärmen/telefonen väl vaknar till igen så har man hunnit trycka flera gånger och skärmen blinkar då fram och tillbaka mellan tänd och släckt en eller två gånger. Lösningen är att helt enkelt lugna ner sig och ge telefonen ett par sekunder för att ”komma ikapp” snarare än att stresstrycka på låsknappen. Men, vi skulle naturligtvis hellre se att Sony Ericsson med en mjukvaruuppdateringen löste problemet med den här fördröjningen.

Ett annat problem, som dock sannolikt har mer med Android än med neo att göra, är att Market-klienten vägrade finna i runda slängar 50% av alla appar vi sökte efter, trots att Market-klienten i inställningarna var inställd på att visa alla appar. Inte förrän vi via apphanteraren rensade cachen och avinstallerade alla Market-uppdateringar och lät klienten återuppdatera sig själv så fungerade det som tänkt igen.

Batteritiden

Batteritiden har för ovanlighetens skull direkt ur kartong varit riktigt imponerande. Vi gissar att det är en kombination mellan batteriet på 1500 mAh, Android 2.3.3 och BRAVIA-skärmen som borgar för den fina batteriprestandan. Vid normalt användande, vilket i vårt fall vanligtvis innebär att vi har cirka 30% batteri kvar vid dagens slut, så har vi vid flertalet tillfällen noterat över 50% kvar i neon. Vi vet att batteriprocenten är långt ifrån en tillförlitlig mätmetod, men det är en indikation som ger stöd åt våra subjektiva intryck av batteriprestandan. Noteras bör dock att skärmens ljusstyrka rent generellt är svagare än på många konkurrerande telefoner, vilket förstås gynnar batteritiden.

I grafen ovan kan vi konstatera att neo med liten marginal slår storebror arc, samt lämnar konkurrenterna långt bakom sig. Det är dock viktigt att poängtera att jämförelsen är lite skev eftersom den faktiska ljusstyrkan vid 50% är betydligt lägre på Sony Ericssons arc och neo än på många av konkurrenterna. En mindre ljusstark skärm drar av förklarliga skäl i regel mindre batteri.

Systeminformation

Xperia neo kommer som vi tidigare har nämt laddad med samma plattform som storebror Xperia arc, det vill säga Qualcomms MSM8255. MSM8255 är andra generationens Snapdragon och kommer laddad med en enkelkärnig scorpionprocessor på 1 GHz och grafikkretsen Adreno 205. Enheten har utrustats med 512 MB RAM, vilket nog idag får ses som absolut minimum, och av dessa så är 335 MB tillgängliga efter att grafikkretsen och radiodelen har tagit det de behöver.

Vad gäller lagringsutrymmet för appinstallationer så finns lite drygt 280 MB tillgängligt ur kartong, vilket år 2011 definitivt är i minsta laget. Man är tacksam för applikationer som har stöd för installationer på SD-kortet, men det är tyvärr inte alla som har det och de som har det kan ofta bara flytta över en viss del av datan till SD-kortet. Det är inte för mycket begärt att ni utrustar era telefoner med mer lagringsminne än så här, Sony Ericsson.

Spel, prestanda och grafer
Då Xperia neo bygger på en välbeprövad plattform, Qualcomms MSM8255, andra generationens Snapdragon, så vet vi att spelprestandan är hyggligt god. I vissa banor i vissa spel (kanske främst Angry Birds) kan vi uppleva att vi förlorar en del FPS, men det rör sig i allmänhet endast om korta stunder och rent generellt så spelar neo (som väntat) mer eller mindre allt vi kastar på den. Tack vare den fina digitizern med hög precision samt den ljudliga yttre högtalaren så förhöjs spelupplevelsen ytterligare.

I Linpack testas processorns prestanda genom så kallade flyttalsberäkningar. Resultatet presenteras som MFLOPS. Högre är bättre.

I BenchmarkPi mäts återigen processorns prestanda upp, den här gången genom att beräkna x antal decimaler av pi. Resultatet presenteras i millisekunder (tusendelar av en sekund, 1000 ms är 1 sekund). Lägre är bättre.

I det webbaserade testat Sunspider så mäts enhetens och webbläsarens javascriptprestanda upp. Resultatet presenteras i millisekunder och lägre är bättre.

I det relativt nya CF Bench mäts en blandning av processorns beräkningskraft vad gäller native-kod och Java-kod upp och presenterar en poäng som i våra test har visat sig vara betydligt stabilare än exempelvis Quadrant och Basemark vars resultat kan variera med så mycket som +/- 20% mellan körningar. Högre är bättre.

I Electopia mäts 3D-prestandan (OpenGL ES 2.0) upp. Vi kör i möjlig mån alltid med upplösningen 800×480 (WVGA) för att få ett så rättvist resultat som möjligt. Högre är bättre och resultaten presenteras som FPS, det vill säga antalet bilder per sekund som enheten mäktar med.

Sammanfattning
Sony Ericsson Xperia neo är en bra telefon som på punkt efter punkt uppvisar sina styrkor, och för all del en och annan svaghet. Prestandamässigt så må neo ”bara” ha en enkelkärning processor på 1 GHz, men i praktiken så är telefonens gränssnitt minst lika snabbt som betydligt dyrare konkurrenter. Den något bristande hårdvaruprestandan märks dock av vid riktigt tunga operationer som rendering av och skrollning på tunga webbsidor, inte minst om Flash är aktiverat. Även i vissa spel kan man korta stunder på vissa banor uppleva att FPS:en dalar periodvis, då Adreno 205-kretsen inte orkar skyffla pixlar i ett tillräckligt högt tempo.

Mjukvaran, Sony Ericssons UX v3.0, är precis som i arc mycket rapp och inte alls så tung och påträngande som i första generationens UX-gränssnitt, som vi såg i föregångaren X10. Sony Ericsson har lyssnat på kunderna och har tänkt om och satsar nu istället på ett betydligt lättare grässnitt med mer fristående widgetar och en väldigt trevlig så kallad ”launcher”, eller hemskärm, vilken erbjuder en hel del trevliga funktioner och animationer utan att någonsin kännas tung eller seg. Det här är utan tvekan ett av de allra bästa tillverkargränssnitten på marknaden. Att Sony Ericsson dessutom har meddelat att neo får/har fått en upplåsbar bootloader gör inte saken sämre heller, åtminstone inte för er som vill kunna ta kontroll över er egen telefon och kunna lägga in valfri kompatibel mjukvara. Minus för det löjligt dåligt tilltagna utrymmet för appinstallationer – 280 MB var inte speciellt bra 2010 och det är definitivt inte bra 2011 heller.

Material- och byggkvalitén är hög, även om det är högpolerad plast som vi vet att somliga av er är närmast allergiska mot. Passformen i skarvar är näst intill perfekt och enheten ger inte ifrån sig många knäpp och knarr annat än om man klämmer på väldigt specifika punkter på chassit. Bakstyckets utformning bidrar till att telefonen känns mycket bra i handen, något som inte dagens supertunna och stora telefoner alltid kan skryta med. Plus för att USB- och HDMI-portarna är täckta av små luckor, minus för att luckorna är mycket bräckliga och sladdriga.

Kameran imponerar, precis som på storebror arc, men Sony Ericsson är inte längre klassledande på den här punkten. Med sin finfina kamera så har Samsungs Galaxy S II i våra ögon med god marginal tagit över kameratronen – men så är ju Galaxy S II också betydligt dyrare än neo. Tack vare en frontriktad kamera, främst avsedd för videosamtal, så bjuds neo-ägare på en godbit som det dyrare syskonet arc saknar. Trots att videokvalitén på den frontriktade kameran inte är mycket att jubla över så gör den sitt jobb precis som avsett. Vi ogillar att kameralinsen på fronten är såpass djupt försänkt som den är, då gropen dels samlar damm, smuts och kladd och dels gör det mycket besvärligt att komma åt att göra rent om man befinner sig ute på äventyr och saknar exempelvis en bomullstops att pilla med.

Skärmen, av Sony BRAVIA-typ, imponerar med skärpa och färgåtergivning men dras med smådåliga betraktningsvinklar (vilket i ärlighetens namn spelar ganska liten roll) och svag maximal ljustyrka. Det senare ställer till med lite bekymmer i starkt dagsljus, men inte heller det är ett jätteproblem. Digitizern, det pekkänsliga ytskiktet på skärmen, håller hög kvalité och reagerar snabbt och med hög precision på alla våra tryck och svep och för den som behöver multitouch så har digitizern stöd för upp till fyra simultana punkter vilket torde vara mer än nog för de allra flesta.

Med Xperia neo så har Sony Ericsson lanserat en telefon som på pappret i mångt och mycket är identisk med storebror arc. Likheterna märks tydligt av även vid användande av telefonen och även om det finns en del skillnader mellan de tu, främst fysiska sådana, så upplever vi att neo är precis lika trevlig att använda som arc. Tack vare den mindre storleken och det välvda bakstycket så känns den betydligt bättre i handen och om du inte har osedvanligt stora fingrar och behöver den extra skärmstorleken så anser vi att neo till och med kan vara det bättre köpet, inte minst på grund av det lägre priset och för att neo till skillnad från arc även har fått en frontriktad kamera.

I vanlig ordning ser vi gärna att priset dalar en aning, vilket det brukar göra strax efter lansering, men även till dagens pris, från cirka 3 300 kronor, så är neo en mycket prisvärd telefon. Utan så mycket som en sekunds tvekan så vågar vi på Swedroid rekommendera Sony Ericsson Xperia neo, som sett till helheten är en av de absolut trevligaste telefonerna i prisklassen.

Sony Ericsson Xperia neo är lämplig för dig som:
* Vill ha en bra mellanklasstelefon som står sig väl i pris
* Vill ha en bra kamera
* Vill ha ett rappt gränssnitt
* Vill ha en telefon med smidiga yttermått utan att plikta alldeles för mycket på skärmens storlek och upplösning
* Vill kunna koppla upp telefonen mot en TV för att spela upp videoklipp eller visa bilder
* Vill kunna ringa videosamtal

Sony Ericsson Xperia neo är inte lämplig för dig som:
* Är ute efter en telefon med absolut topprestanda
* Är ute efter maximal prestanda per krona
* Har stora händer/fingrar
* Vill ha högsta möjliga material- och kvalitetskänsla
 

Andra telefoner att överväga med liknande pris, prestanda och/eller utrustningsnivå: